Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie var att skapa en djupare förståelse för hur truppgymnaster och simhoppare på nationell elitnivå uppfattar kompetens samt dess betydelse för den inre motivationen att utöva sin idrott. Studien använder sig av self determination theory (SDT) som teoretisk ram och tar avstamp i följande frågeställningar: (1) Vad motiverar dessa idrottare att utöva sin idrott? (2) När upplever sig truppgymnaster och simhoppare kompetenta i sin idrott? (3) Vilken inverkan har den upplevda kompetensen på motivationen hos dessa idrottare? (4) Vilka strategier använder sig truppgymnaster och simhoppare av för att känna sig kompetenta i sitt idrottande? Metod Studien genomfördes med kvalitativa intervjuer med sju elitidrottare inom truppgymnastik och simhopp, vilka tillhör de främsta i sin idrott i Sverige. Semistrukturerade intervjuer genomfördes utifrån en framarbetad intervjuguide. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades sedan med utgångspunkt ur ett interpretativt tillvägagångssätt. Ett induktivt förhållningssätt stod till grund för taggningen av materialet som sedan skapade en hierarkisk kategorisering av motivation och upplevd kompetens hos deltagarna. Resultat Resultaten visar att idrottarna motiveras av aspekter av både inre och yttre motivation där framförallt glädje var ett framträdande begrepp. Förutom i ledarskapet var behovstillfredsställelse av autonomi, tillhörighet och kompetens källor till motivation. Upplevd kompetens påverkades bland annat av vilken målinriktning idrottarna hade samt tillgången till bekräftelse på sin faktiska kompetens. De strategier som idrottarna använde sig av för att uppleva sig kompetenta var bland andra genom: idrottspsykologiska färdigheter, att söka bekräftelse och att demonstrera kompetens. Slutsats Att känna sig kompetent inom de estetiska idrotterna truppgymnastik och simhopp visade sig vara en viktig komponent för motivation till idrotten, både långsiktigt och kortsiktigt där kontexten tycktes ha stor betydelse för hur idrottarna upplever sig kompetenta i sitt idrottande.

Aim: The purpose of this study is to gain a deeper understanding of the techniques utilized by Swedish teamgym gymnasts to support their intrinsic motivation, focusing on the psychological needs of autonomy, competence, and relatedness. What techniques are used before, during, and after training and competition?  Method: Four Swedish teamgym gymnasts, aged 20 - 23 years, with more than 5 years of experience at the highest national level each, were interviewed twice using a semi-structured interview guide. The interviews were transcribed and analyzed through thematic analysis.  Results: The gymnasts used various strategies to support their intrinsic motivation. They reinforced all of the psychological needs but especially the need of competence. Prior to training, the gymnasts engaged in goal-setting, created favorable conditions for training, and utilized media such as videos and music. During training, they used goal-setting techniques and strategies to manage setbacks, posed questions, worked with video analysis, selected exercises, worked with self-talk and visualization, and actively integrated with teammates. After training, they reflected, talked, wrote down received tips, or reviewed training videos. Before competitions, gymnasts sought out like-minded individuals, lowered expectations, and used teammates to support motivation. During competitions, gymnasts followed routines, absorbed impressions, sought out support from their coaches or sought out or gave support to their teammates to stay motivated. To motivate themselves post-competition, gymnasts reflected, noted lessons, watched videos, accepted setbacks, and engaged in further goal-setting. In addition to these strategies, gymnasts sought out knowledge, created community, and utilized self-talk to motivate themselves outside of training and competition.  Conclusion: The study show that gymnasts use a variety of strategies to motivate themselves or strengthen psychological needs before, during, and after training and competition. The knowledge that this study provides is important for the further support of the thoughts and behaviors of gymnasts and other athletes, that in the long and short term can contribute to stronger intrinsic motivation. These strategies can be considered examples, and gymnasts and other athletes likely use more. Further research into what gymnasts and athletes do to self-motivate would be desirable. / Syfte och frågeställning: Syftet med denna studie är att djupare förstå vilka strategier svenska truppgymnaster använder sig av för att motivera sig själva med fokus på de psykologiska behoven autonomi, kompetens och tillhörighet. Vilka strategier används inför, under och efter träning och tävling? Metod: 4 svenska truppgymnaster i åldrarna 20 – 23 år med mer än 5 års erfarenhet på högsta nationella nivån vardera intervjuades två gånger med en semistrukturerad intervjuguide. Intervjuerna transkriberades och analyserades med en tematisk analys.  Resultat: Gymnasterna använde olika strategier för att motivera sig själva. Strategierna stärkte samtliga psykologiska behov men framför allt känslan av kompetens. Gymnasternas strategier inför träning bestod av att; arbeta med målsättningsarbete, skapa förutsättningar inför träningen och medvetet använda sig av media i form av video och musik. Under träning använde sig gymnasterna av målsättningsarbete och strategier för att hantera motgångar, de ställde frågor, använde videoanalys, valde övningar, arbetade med self-talk och visualisering samt integrerade sig aktivt med lagkamraterna. Efter träning utgjordes strategierna av reflektion, samtal, nedskrivna tips och videoanalys. Inför tävling kunde gymnasterna söka sig till likasinnade, tona ner förväntningar och använda lagkamrater för att stärka sin motivation. Under tävling använde gymnasterna sig av rutiner, tog in intryck och sökte stöd av tränare och sökte eller gav stöd till lagkamrater för att motivera sig. För att motivera sig efter tävling reflekterade och skrev gymnasterna ner lärdomar, tittade på video, accepterade motgång samt arbetade med vidare målsättningsarbete. Utöver dessa strategier sökte gymnasterna kunskap, skapade gemenskap och använde sig av self-talk för att motivera sig utanför träning och tävling. Slutsats: Studien visar att gymnaster har ett flertal olika strategier för att motivera sig eller stärka de psykologiska behoven innan, under och efter träning och tävling. Studiens kunskap är viktig för att stödja gymnasters och andra idrottares tankar eller beteenden som i stunden eller på lång sikt kan bidra till starkare inre motivation. Strategierna framkomna i denna studie kan ses som exempel och gymnaster och andra idrottare använder sig troligen av fler. Mer forskning kring vad gymnaster och idrottare gör för att motivera sig själv vore önskvärt.

Sammanfattning Syftet med studien är att undersöka om tidig specialisering är en förutsättning för att uppnå elitnivå inom de estetiska idrotterna konståkning och truppgymnastik samt försöka få en förståelse för vilka för- och nackdelar tidig specialisering kan tänkas få för individen och den framtida elitkarriären. Följande frågeställningar skall besvaras i studien: Hur ser idrottsbakgrunden ut för samtliga landslagsutövarna inom konståkning och truppgymnastik? Hur beskriver landslagsutövarna sin idrottskarriär, inklusive eventuell specialisering och diversifiering? Metod En deduktiv enkät med totalt 7 frågor skickades ut till de 34 landslagsutövarna för att få en överblick över/kring hur deras idrottsbakgrund såg ut. 29 stycken valde att svara varav 14 var kvinnor och 15 var män, 10 konståkare och 18 truppgymnaster. Därefter kunde intervjupersonerna väljas utifrån de svar de angivit och som ansågs relevanta för studien, 2 från varje sport, 2 män och 2 kvinnor, med olika bakgrund inom sporterna. En semistrukturerad intervjuguide skapades för att samla så mycket information från deltagarna som möjligt. Efter transkribering togs citat ut och en induktiv metod användes för att skapa en modell med de svar som angivits av atleterna. Resultat Studien visade att det var stor spridning inom de båda landslagen gällande när atleterna börjat, specialiserat sig, utövat olika idrotter och dylikt. De fyra intervjupersonerna hade en mängd likheter och olikheter i deras väg till landslaget. Det skiljer sig i när de började utöva sporterna, några hade mest lek i träningen och andra tränade med målet att bli bättre redan första året. Kvinnorna hade fler skador än männen, endast en av de fyra atleterna hade slutat och tagit en paus i sin karriär. Stöttningen hemifrån och lagamraterna/kompisarna hade också olika stor inverkan på de fyra intervjupersonerna. Slutsats Tidig specialisering framkommer inte som ett måste för att nå det svenska landslaget i konståkning och truppgymnastik.

<p>Syfte och frågeställningar</p><p>Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå.</p><p>• Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik?</p><p>• Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna?</p><p>• Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser?</p><p>• På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar?</p><p>Metod</p><p>Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år.</p><p>Resultat</p><p>Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade.</p><p>Slutsats</p><p>Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort.</p> / <p>Aim and Questions</p><p>The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level.</p><p>• Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym?</p><p>• How does the blockings show according to the gymnasts and coaches?</p><p>• Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches?</p><p>• In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings?</p><p>Method</p><p>The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition.</p><p>Results</p><p>The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure.</p><p>Conclusions</p><p>Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.</p>

Syfte och frågeställningar Syftet med studien är att undersöka förekomst, hantering och upplevda orsaker till mentala blockeringar inom kvinnlig truppgymnastik på nationell ungdoms- och juniornivå. • Vilken typ av övning är den vanligaste mentala blockeringen inom kvinnlig truppgymnastik? • Hur visar sig blockeringarna enligt gymnasterna och tränarna? • Vilka orsaker till uppkomsten av mentala blockeringar kan utläsas utifrån gymnasterna och tränarnas berättelser? • På vilka sätt har gymnaster och tränare försökt hantera mentala blockeringar? Metod Studien inleddes med en litteratursökning för att finna tidigare forskning. Därefter utformades en enkät i två versioner (för tränare och gymnaster) och dessa delades ut till gymnaster och tränare på nationell ungdoms- och juniornivå i sex olika föreningar. Gymnasterna valdes efter tränings- och tävlingsnivå och har en medelålder på 14 år. Resultat Resultatet visade att mentala blockeringar är ett mycket vanligt fenomen inom truppgymnastiken och något som majoriteten av gymnasterna någon gång drabbats av. Blockeringarna visar sig ofta genom att gymnasten vägrar eller helt utesluter övningen ur sin träning och blockeringarna är vanligast i grenen tumbling. Dock visade studien att de flesta gymnaster upplever blockeringar i mer än ett redskap. Volter som roterar baklänges tenderade att vara den typ av övning som flest gymnaster har blockeringar för. Detta ansågs främst bero på att gymnasterna i fråga inte tror att de kommer att lyckas med övningen följt av orsaker som tidigare skador och mental omognad. De allra flesta gymnaster och tränare har på något sätt försökt behandla problemet, främst genom fysiska åtgärder och har i situationer med mentala blockeringar känt sig rädda, frustrerade och misslyckade. Slutsats Problematiken kring mentala blockeringar är stor och få gymnaster och tränare vet hur de kan hantera dessa. Behovet av fortsatt forskning inom området samt större fokus på mental träning inom förbundets utbildningar är stort. / Aim and Questions The aim of this study is to examine the incidence, handling and experienced causes of mental blockings in female teamgym at national youth and junior level. • Which type of exercise is the most common mental blocking in female teamgym? • How does the blockings show according to the gymnasts and coaches? • Which possible causes to origin of mental blockings can be understood on the basis of the stories of the gymnasts and coaches? • In which ways have gymnasts and coaches tried to handle mental blockings? Method The study started out with a literature search for previous research. Thereafter a questionnaire was formed in two versions (for gymnasts and coaches) and these were sent to gymnasts and coaches at national youth and junior level in six different clubs. The gymnasts were chosen by their level of training and competition. Results The study showed that mental blockings is a very common phenomenon in teamgym and is something that the majority of the gymnasts at some point have been affected by. The blockings are often revealed by the gymnasts refusing or totally excluding the exercise from training and the blockings are most frequently occurring in the apparatus called tumbling. Yet, the study shows that most gymnasts experience mental blockings in more then one apparatus. Vaults that rotate backwards tend to bee the type of exercise that most gymnasts have blockings for. This was believed to mainly depend on the gymnasts thinking they will fail to succeed with the exercise followed by causes like previous injuries and mental immatureness. Most gymnasts and coaches have in some way tried to solve the problem, mainly by physical measures and have in situations of mental blockings felt afraid, frustrated and like failure. Conclusions Mental blockings is a big problem and few gymnasts and coaches know how to handle them. The need of more research in the area and focus on mental training in the gymnastics association is big.

Syfte och frågeställningar Studiens syfte var att undersöka hur relationen mellan sprintförmåga och olika typer av styrke- och hopptester ser ut. De fyra frågeställningarna var; Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan accelerationsfasen i sprint och hopptester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och styrketester? Hur ser sambandet ut mellan maxhastighetsfasen i sprint och hopptester? Metod Totalt rekryterades 24 deltagare, både kvinnor (n=21, ålder 21,5 ±2,5 år, längd 170,3 ±6,3 cm, vikt 68,5 ±6,3 kg) och män (n=3, ålder 18,7 ±0,2 år, längd 177,3 ±4,9 cm, vikt 72 ±9,0 kg) från handboll, truppgymnastik och ishockey med krav om att tillhöra den högsta nationella nivån inom respektive idrott. Studien hade en kvantitativ ansats i form av tvärsnittsstudie för att jämföra accelerationsfasen (0-10 m) samt maxhastighetsfasen (20-30 m) i sprint med fyra stycken styrke- och hopptester (1RM knäböj, squat jump, CMJ och stående längdhopp). Rådatan analyserades i programmet SPSS där beräkningsmodellen Pearsons produktmomentkorrelationskoefficient användes för att räkna ut sambanden. Resultat Samtliga styrke- och hopptester hade ett moderat statisktiskt signifikant samband till maxhastighetsfasen (20-30 m) under sprint, där det starkaste sambandet fanns mellan stående längdhopp och maxhastighet (r=-0,66, p=0,001). Samtliga tester visade inget eller ett svagt samband med accelerationsfasen (0-10 m) i sprint. Slutsats Resultatet föreslår att ett horisontellt hopp kan indikera förmågan att generera maximal hastighet i sprint. Således kan stående längdhopp ses som ett bra alternativ för att uppskatta explosivitet vid horisontell förflyttning med relevans för maximal hastighet i sprint. Med den heterogena testpopulationen i åtanke kan därför stående längdhopp med fördel inkluderas vid testning av lagidrottare där olika fysiska delkapaciteter representeras. / Aim The purpose of this study was to examine the relationship between sprint ability and different types of strength and jump tests. To meet purpose the following questions were formulated: How does the acceleration sequence in sprint relate to strength tests? How does the acceleration sequence in sprint relate to jump tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to strength tests? How does the maximum speed sequence in sprint relate to jump tests? Method In total, 24 subjects participated in this study consisting of both women (n=21, age 21,5 ±2,5, height 170,3 ±6,3 cm, weight 68,5 ±6,3 kg) and men (n=3, age 18,7 ±0,2, height 177,3 ±4,9 cm, weight 72 ±9,0 kg). The participants represented the highest national level of their respective sports which were handball, team gymnastics and ice hockey. This study applied a quantitative method through a cross sectional analysis to determine the relationship between the acceleration (0-10 m) and maximum speed (20-30 m) phase in sprint with four different strength and jump test (1RM Squat, Squat Jump, CMJ and Standing Long Jump). Raw data was analyzed in the statistical analysis software SPSS where the Pearson’s correlation was applied to determine the relationships. Results All the aforementioned strength and jump tests showed a moderate statistically significant correlation with the maximum speed phase (20-30 m) during sprint, where the strongest correlation existed between Standing Long Jump and the maximum speed phase (r=-0,66, p=0,001). The acceleration phase (0-10 m) showed little to no statistically significant correlation to any of the strength or jump tests. Conclusions The results suggest that horizontal jumping can indicate an ability to generate maximum speed in sprint running. Therefore Standing Long Jump might offer an efficient alternative to gauge horizontal power in terms of sprint running at maximum speed. With the heterogeneous test population in mind, Standing Long Jump may be applied in conditions where testing of multiple athletes is required. Especially in team sports where different positional roles and tasks represent varying physical abilities or demands.

Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad tränare inom truppgymnastik för barn mellan 8-12 år har för erfarenheter av skador och skadeförebyggande träning och hur man på bästa sätt främjar en stimulerande och motiverande träningsmiljö. Design och metod: Deskriptiv och explorativ kvalitativ design. Semistrukturerade intervjuer av fem tränare inom truppgymnastik för barn i åldern 8-12 år. Data bearbetades med kvalitativ innehållsanalys enligt Graneheim och Lundman. Resultat: Tränarna hade erfarenhet av fysiska skador och arbetade med skadeprevention genom preventiva övningar och att upprätthålla säkerhet i träningen. Tränarna fann utmaningar i att bedöma allvaret i en skada, hur man kan förebygga den och hur den ska rehabiliteras. De önskar ökad kunskap i form av riktlinjer, utbildning, ökat föreningsengagemang samt samarbete med fysioterapeuter. En positiv träningsmiljö ansågs bäst för trivsel och framgång i sin idrott. Tränarna ska vara förebilder, ge positiv feedback och främja träningsglädje och skapa god gruppgemenskap. Det viktigaste var slutligen att ha roligt och inte hur bra man presterar. Konklusion: Erfarenheter av skador fanns men kunskaperna var begränsade kring prevention och rehabilitering. Yytterligare utbildning önskades samt konsultation från exempelvis fysioterapeut. Tränarnas sätt att främja en god psykosocial träningsmiljö för unga gymnaster överensstämmer med riktlinjer från idrottsförbunden och har vetenskaplig evidens och bör därför bibehållas i fortsättningen.  TeamGym, coach, children, injury prevention, rehabilitation, psychosocial,  physical therapy / Purpose: To investigate the experiences of a group of TeamGym coaches regarding physical injuries, injury prevention and how to enhance a stimulating and motivating environment for  training and competition for children in the ages of 8-12, in the best way possible. Design and method: Descriptive and explorative qualitative design. Semi-structured interviews with five coaches in TeamGym. Data analysis was conducted by using a qualitative content analysis. Results: The coaches have experienced physical injuries and work with injury prevention such as using preventive exercises and maintaining safety at all times. They found it challenging to assess the severity of an injury, how to prevent it and how to pursue rehabilitation. They need increased knowledge through education, commitment from their clubs and cooperation with physical therapists. A positive environment for training was considered vital concerning well-being in sports. Coaches should be role models and provide positive feedback and maintain a good team spirit. The most important aspect is to have fun rather than the gymnastic performance. Conclusion: Coaches in Teamgym have perceived lacks of knowledge regarding injuries and a limited experience from injury prevention and rehabilitation. Possible solutions are increased education and consultation from physical therapists. The coaches are encouraging a rewarding psychosocial training environment in a way which is coherent with guidelines from Swedish sports federations and is supported by existent scientific evidence. Hence they ought to maintain it.

Syfte och frågeställningar Studien syfte var att undersöka kunskapen om RED-S bland tränare inom svensk truppgymnastik och få en översikt om tränarna kände till Svenska Gymnastikförbundets eller Internationella Olympiska Kommitténs åtgärdsplan för identifiering, behandling och återgång till idrottande. Detta undersöktes med följande frågeställningar: 1) ”Hur mycket kunskap om RED-S har dagens tränare inom truppgymnastik?” 2) ”Skiljer tränares kunskaper åt beroende på kön, division och erfarenhet i år?” och 3) ”Har tränarnas förening en åtgärdsplan för RED-S?”. Metod En digital enkät baserad på liknande studier och IOC’s rekommendationer, skickades ut till både en sluten Facebookgrupp och via mail till föreningar på subelitnivå. Enkäten bestod av 28 frågor där de första åtta frågorna riktade sig mot tränarnas karaktärsdrag och de följande tjugo frågorna riktade sig mot kunskaper kring RED-S enligt IOC’s rekommendationer. All data analyserades i Google Excel och via SPSS. För att avgöra kunskapsnivån bland tränarna skapades ett poängsystem för frågorna om RED-S medan en icke parametriskt T-test genomfördes för att upptäcka eventuella kunskapsskillnader mellan gruppfördelningarna kön, division och erfarenhet. Resultat Inga tränare följde en åtgärdsplan för RED-S och ingen kände till Gymnastikförbundets eller IOC’s åtgärdsplan för RED-S. Det fanns inga kunskapsskillnader mellan gruppfördelningarna och utifrån resultaten är tränarnas kunskaper högre i frågor om återgång och behandling, men lägre i frågor om identifiering och grundläggande kunskaper. Av 35 deltagande var det endast 20% som tidigare hört talas om RED-S. Slutsats Denna studie upptäckte att det fanns kunskaper om RED-S men inte tillräckligt för att tränare skulle kunna hjälpa gymnaster som är utsatta eller löper risk för RED-S. Däremot var intresset att lära sig mer om ämnet högt bland deltagarna. På grund av bristande deltagande är studien inte representativ för svenska trupptränare på subelitnivå och kräver fler studier för att fastställa resultaten. / Aim The aim of the study was to investigate how much knowledge Swedish teamgym coaches have about the syndrome called RED-S. The study was also used to gather an overview of how many teamgym coaches that follow the action plan made to identify, treat and return to play, by either the Swedish gymnastics association or the International Olympic Committee. To reach the aim, three questions of the issue were made: 1) ”How much knowledge does teamgym coaches have about RED-S?” 2) ”Is there any difference between the coaches knowledge based on their gender, division or experience?” och 3) ”Does the coaches union have an action plan for RED-S?”. Method A digital survey based on similar studies and the recommendations by IOC, was shared on a private Facebook platform and also by email to unions competing in the sub-elite series. The survey included 28 questions where the first eight focused on the characteristics of the coach, while the next twenty questions were related to RED-S based on the recommendations from IOC. All data was analysed with Google Excel and run by SPSS. A point-system was created to determine the coaches knowledge of RED-S, while a non-parametric T-test was used to discover any differences between the coaches based on their characteristics; gender, division and experience. Result No coaches followed an action plan or were acknowledged about the action plan made by either the Swedish gymnastics association or IOC. There were no differences in knowledge based on the coaches characteristics and according to the results, the coaches had a higher knowledge with questions related to return to play and treatment, but lower in questions related to identification and basic information. Only 20% of the participants had ever heard of the syndrom RED-S before. Conclusion This study discovered that the coaches have some knowledge of RED-S, but not enough to be able to help gymnasts that have or are at risk to develop RED-S. There was a high interest among the coaches to learn more of the subject, but because of few participants these results won’t be able to represent Swedish teamgym coaches in the sub-elite. More studies needs to determine the results.

Syfte &amp; Frågeställning Studiens syfte var att ta reda på gymnasters beskrivning av trygga idrottsmiljöer, samt deras rekommendationer för att uppnå trygga idrottsmiljöer. Frågeställningarna var: Hur beskriver gymnaster trygghet? Hur beskriver gymnaster en trygg idrottsmiljö? Vilka rekommendationer ger gymnaster till tränare, gymnaster, föräldrar, organisationsledare och Svenska Gymnastikförbundet för att uppnå trygga idrottsmiljöer? Vilka rekommendationer ges i litteratur och tidigare forskning som kan kopplas till gymnasternas rekommendationer? Metod Studien är kvalitativ och har genomförts via intervjuer. Sex aktiva eller före detta elitgymnaster mellan 17–27 år deltog i studien, från disciplinerna manlig artistisk gymnastik, kvinnlig artistisk gymnastik, rytmisk gymnastik och truppgymnastik. Intervjuguiden skrevs utifrån input från Svenska Gymnastikförbundet. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades. Analysen var en blandning av induktiv och deduktiv. Resultat Resultatet visade en beskrivning av otrygga och trygga idrottsmiljöer. Deltagarna beskrev att i en trygg miljö kan man vara sig själv, man är inte ensam och man har en god kommunikation. I en otrygg miljö är man rädd för att misslyckas och att vara sig själv. Fem huvudteman framkom utifrån intervjuerna; rekommendationer till tränare, till gymnaster, till föräldrar, till organisationsledare och till Svenska Gymnastikförbundet. Slutsats Resultatet visade att tränare upplevdes vara de som hade störst påverkan på att skapa en trygg idrottsmiljö. Resultatet visade även att det upplevs vara Svenska Gymnastikförbundet som har störst ansvar för att visa vad som accepteras inom gymnastik och vilken kultur man vill skapa. Det anses även vara deras ansvar att få fler gymnaster att vilja hålla på med gymnastik längre, och att välbefinnande ska prioriteras framför att nå prestation och resultat, för att skapa en tryggare idrottsmiljö.

På Svenska Gymnastikförbundets begäran har detta projekt gjorts som ett koncept för dem att ha som utgångspunkt i diskussioner med såväl föreningar som politiker i frågan om gymnastikens behov av anpassade idrottsanläggningar. En användarstudie av gymnastiken, samt flera discipliner, har gjorts och stått som utgångspunkt för anläggningens utformning. Därtill har även en utvärdering av flertalet befintliga hallar som används för gymnastik gjorts för att motivera beslut gällande anpassningar som lyfter anläggningens utförande i jämförelse. Arbetet kommer ge en skriftlig rapport och en digital modell av anläggningen. Modellen presenteras i form av ritningar och visualiseringar. / This project is based on a request from the Swedish federation of gymnastics to create a concept for a customized training facility that could be used as a reference in discussions with gymnastics associations and politicians. A user study of the gymnastic disciplines has been done and thereafter used to motivate the formation of the facility. An evaluation of existing facilities will set the base of what the new facility should contain and also have to improve. The work has led to a report and a digital model of the facility. The model is presented as architectural drawings and visualizations.