<p>Min avsikt med denna uppsats var att söka en djupare förståelse av fenomenet minneswebbplatser för avlidna personer på Internet. Som ett tidigare helt outforskat fenomen som dessa minneswebbplatser är, så har jag haft förmånen att få välja helt fritt vad jag ska titta närmare på, och hur detta ska genomföras. Detta resulterade i att jag valde att ta reda på hur dessa sorgens regioner tar sig uttryck på minneswebbplatserna. Sorgens regioner som man kan tänka sig är både sociala och spatiala på dessa webbplatser.</p><p>Jag har beskrivit en rad teoretiska begrepp i metodavsnittet som har kommit att fungera som en ram för analysen av minneswebbplatserna: (själv)representation, aktörer, intimitet, autenticitet, stil och personliga uttryck är dimensioner inom de sociala regionerna, och indexsidan, gemensamma utrymmen, privata utrymmen och länkar till omvärlden är dimensioner inom de spatiala regionerna. Dessa teoretiska begrepp har i analysen på ett systematiskt sätt analyserats och satts i relation till de teoretiska perspektiven för uppsatsen.</p><p>Uppsatsens teorianknytning är Erving Goffmans resonemang kring främre och bakre regioner, samt regionbeteenden. Joshua Meyrowitzs vidareutvecklade teorier om regioner, samt tankar om medier och rumslighet. Birgit Hertzberg Kaare och Knut Lundbys, samt Nancy Thumims teorier om självrepresentation och autenticitet i digitala berättelser, och Britta Lundgrens teorier kring sörjandets processer vid en oväntad död.</p><p>Minneswebbplatserna rör sig i gränslandet mellan den främre och den bakre regionen. Den förändring som skett, med nya medier, av vad vi betraktar som privat respektive offentligt har nu nått den egna privata sorgen. I vårt självbiografiska samhälle, visar de anhöriga tydligt att de vill ha en publik och genom att den digitala (själv)representationen inger en känsla av bestående, tänker man sig även en framtida publik som kan ta del av avtrycken, samtidigt som den avlidne kan bli odödlig genom att det kollektiva minnet blir det som överlever det individuella livet.</p>

Min avsikt med denna uppsats var att söka en djupare förståelse av fenomenet minneswebbplatser för avlidna personer på Internet. Som ett tidigare helt outforskat fenomen som dessa minneswebbplatser är, så har jag haft förmånen att få välja helt fritt vad jag ska titta närmare på, och hur detta ska genomföras. Detta resulterade i att jag valde att ta reda på hur dessa sorgens regioner tar sig uttryck på minneswebbplatserna. Sorgens regioner som man kan tänka sig är både sociala och spatiala på dessa webbplatser. Jag har beskrivit en rad teoretiska begrepp i metodavsnittet som har kommit att fungera som en ram för analysen av minneswebbplatserna: (själv)representation, aktörer, intimitet, autenticitet, stil och personliga uttryck är dimensioner inom de sociala regionerna, och indexsidan, gemensamma utrymmen, privata utrymmen och länkar till omvärlden är dimensioner inom de spatiala regionerna. Dessa teoretiska begrepp har i analysen på ett systematiskt sätt analyserats och satts i relation till de teoretiska perspektiven för uppsatsen. Uppsatsens teorianknytning är Erving Goffmans resonemang kring främre och bakre regioner, samt regionbeteenden. Joshua Meyrowitzs vidareutvecklade teorier om regioner, samt tankar om medier och rumslighet. Birgit Hertzberg Kaare och Knut Lundbys, samt Nancy Thumims teorier om självrepresentation och autenticitet i digitala berättelser, och Britta Lundgrens teorier kring sörjandets processer vid en oväntad död. Minneswebbplatserna rör sig i gränslandet mellan den främre och den bakre regionen. Den förändring som skett, med nya medier, av vad vi betraktar som privat respektive offentligt har nu nått den egna privata sorgen. I vårt självbiografiska samhälle, visar de anhöriga tydligt att de vill ha en publik och genom att den digitala (själv)representationen inger en känsla av bestående, tänker man sig även en framtida publik som kan ta del av avtrycken, samtidigt som den avlidne kan bli odödlig genom att det kollektiva minnet blir det som överlever det individuella livet.

This thesis at the Institute for Language and Folklore has as its purpose to lay a foundation for a continuinginventory work. The tasks I have performed during my time there was to create an archival description, anintroduction to the material and a process map showing the process of incoming delivery of documents. The aimwas never to finish the list of work, but to structure the material to get an insight into the material and to theproblems that existed within. The documents are of a very unique nature and require that the archivist is familiarwith and have knowledge of sign language. One of the problems I encountered was how fragmented the materialwas. The documents are divided between Stockholm and Uppsala, which means that provenance becomesparticularly significant for this material. By revoking parts of the material from the National Archives in Stockholm,the institute is trying to reduce the distribution part of the process. But this is a problem that affects all documentsand will therefore affect the entire inventory process. The Institute's goal is to digitizing documents and make itmore accessible for researchers.

Bakgrund och problemdiskussion: Att förändra en gammal institutionsmiljö till en ny bärande idé kan på flera sätt ge effekter som innefattar förändringar i den lokala identiteten. Tecken på dessa förändringar är, när den platsbundna imagen bör vara globalt och estetiskt gångbar, när de nya funktionerna övergår till enbart privat regi samt att det nya samhället blir mer specificerat och i värsta fall segregerat. Syftet: Utifrån begreppet gentrifiering syftar uppsatsen till att undersöka hur en gammal institutionsmiljö som Långbro park gentrifieras samt varför. Undersökningen vill se om det finns ett samband mellan Långbro sjukhus tidigare estetiska och funktionella gestaltning och dagens tankar runt konceptet Långbro park och dess utveckling. Undersökningen tar även upp om det finns några omständigheter som har styrt dessa gentrifieringsprocesser och vem/vilka har i så fall haft intresse i områdets progression. Metod: Granskningen av Långbro park utgår från teoretiska källor som berör stadsutveckling, kulturhistorisk miljö, gentrifiering av ett gammalt sjukhusområde, modern grannskapsenhetstanke samt social-, estetiska- funktionella-, ideologiska- och ikoniska aspekter runt Långbro parks struktur, estetiska utformning och funktioner. Studiens teoretiska utgångspunkt värderar främst normativt och moraliskt hur samhället konstruerar nya platser och hur dessa har utformats utifrån globala, statliga och privata intressen. Kritiken undersöker även de effekter som uppstår när ett samhälleligt rationaliseringsarbete sker med dold intension. Resultat och slutsats: Undersökningen visar att i Stockholm finns idag, ett politiskt och ekonomiskt intresse av att samverka i ett estetiskt och nationellt program. Detta handlingsprogram omfattar estetisk utformning av nya stadsdelar och områden i söderort, där både statliga och privata intressen medverkar genom allt mer kortsiktiga och finansiella överväganden jämfört med det tidigare handlingsprogrammet Framtidsformer. Granskningen av Stockholm stads vision indikerar ett behov av, att städa upp i vissa söderförorter och ett behov av att exploatera andra. Studien åskådliggör att gentrifieringen av Långbro park visar, trots lokala protester om det höga exploateringstrycket samt byggandet och restaurerandet av det stora antalet bostadsrätter i en historisk miljö att visionens medborgardialog är både dold och envägsriktad. Effekten av att gentrifiera en institution i syfte av att skapa en ny och funktionell eklektisk konstruerad boendemiljö är, att odemokratiska, patriarkala, hygieniska samt exkluderande attityder och idéer runt ordning har genererats vilket stödjer social ojämställdhet. I Långbro parks fall innebär det, ett särskiljande mellan arbetarklass och medelklass. Undersökningen visar, ett svenskt och dåligt självförtroende vars önskan är, att stärka nationen både regionalt och nationellt gentemot utlandet genom att locka unga arbetsföra människor till att verka, bo och utvecklas i söderorten i syfte av att stärka landets intryck gentemot omvärlden genom eklektisk och kostsam design. Denna landsomfattande estetiska restaurering har därför krävt både privata investerares pengar, politiskt intresse och gemensam nationell kraft med en effekt där ekonomiskt svaga medborgare alieneras både etiskt-, legalt-, religiöst och rationellt.

In settings such as hotels, bars and boutiques, things like cars, sodas, clothes, and cities, are fueled with the symbolic capital of graffiti. The purpose of this ethnographic study is to understand how graffiti writers, through marketing, increase the value of their work, as well as that of other products, and how this commercialization affects the meaning of graffiti.  Utilizing a perspective of social constructionism, the analysis shows how actors and social fields that are constructed as incongruous (e.g., art galleries and graffiti culture), are at the same time being mixed together to create something new, and thus create value. This study shows how practices that are considered marginal, or deviant, at the same time generate value within the general economy. Deploying an abductive approach, and building on ample empirical material, this study shows that the narrative of graffiti as something illegal is one of the main traits that enables graffiti writers to exchange subcultural capital for economic. The results show that previous research, investigating graffiti from a dichotomous perspective of either art or vandalism, do not give a satisfactory understanding of this diverse subculture.   The empirical material consists of 30 participant observations in public events, in Sweden during the autumn of 2014, where graffiti is turned into a commodity embodied with subcultural capital. Moreover, four in-depth interviews were executed with graffiti writers who have sold their competence and art for purposes of marketing, and one group interview with three of their customers. Further, several documents were collected and analyzed.

Den här studien syftar till att lyfta fram, belysa, tolka och öka förståelsen om hur människan i det senmoderna samhället lever med en medvetenhet om sin ändlighet och vilken mening livet får för dem. Som teoretisk och begreppslig referensram ligger den existentiella traditionen. Empirin utgörs av fem självbiografier som tolkas och analyseras utifrån en hermeneutisk metodansats. Självbiografierna är skrivna av personer som diagnosticerats med en obotlig sjukdom och inträtt i evigheten. Resultatet av studien utmynnade i tre faser. Livet rasar samman handlar om de oerhörda olustkänslor som personerna upplever efter vetskapen om att de ska dö. Här behandlas också de svåra prövningar som kroppens svek, nedbrytning och förändring bidrar till. Sökandet efter ett sätt att leva handlar om hur man efter diagnosen försöker finna ett sätt att leva mot ändligheten. Personerna upplever en grundtrygghet av att få leva så normalt som möjligt, få vistas i sitt eget hem och i betydelsefulla omgivningar. Det mest värdefulla för deras välbefinnande är kärleken, stödet och samhörigheten med nära och kära. Med medvetenheten om sin ändlighet fann personerna livet och det viktigaste blev att leva. Att finna livet i dess slutskede belyser de existentiella tankar och upplevelser som uppstår i livets slutfas. I denna fas försöker personerna finna en väg och tillhörighet in i evigheten. / The aim of this study is to highlight, illuminate, interpret and increase understanding of how humans in the late modern society lives with an awareness of their finitude and what the meaning of life will be for them. As a theoretical and conceptual framework is the existential tradition. The empirical data consists of five autobiographies which will be interpreted and analyzed from a hermeneutic methodology. The autobiographies are written by people who have been diagnosed with an incurable disease and entered eternity. The result of the study led to three phases. Life falls apart is about all the incredible feelings of discomfort the persons experience after the knowledge of their forthcoming death. This phase also addresses the difficult trials that body´s betrayal, degradation and change are contributing to. The search for a way to live is about how one after diagnosis is trying to find a way to live against the finitude. The persons experience a fundamental security in living as normally as possible, reside in their own home and in significant surroundings. The most valuable for their wellbeing is the love, support and affinity with friends and loved ones. With the awareness of their finitude the persons found life and the most important thing was to live. Finding life in its final stage highlights the existential thoughts and experience that occurs in life´s final phase. In this phase the persons tries to find a way and belonging into eternity.

Soundclash is a phenomenon where groups within the culture of reggae music “battle” against each other, through strategies including both music and rhetoric. The social interaction in the clash exemplifies the scene hierarchy, in which the participants aim to position themselves as number one. This study includes empirical material from a competition within the Swedish scene, also distributed digitally via Internet sites. The analysis is based on discursive psychology, focusing on rhetoric and the construction of meaning. The thesis emphasize how different truth claims are made, which relate to social positions as well as places within the international community. / Soundclash är ett fenomen där grupper inom reggaescenen tävlar mot varandra genom musik och retoriska strategier. I sina tal förs olika argument fram, vilka syftar att positionera grupper högst upp i scenens hierarki. Materialet utgörs av en svensk tävling inom detta fält, vilken även distribuerats i digital form genom Internet. Uppsatsen utgår från ett diskurspsykologiskt perspektiv, där språklig praktik och meningsskapande står i fokus. Uppsatsen visar hur olika anspråk görs, vilka relaterar till olika sociala positioneringar, likväl som till en plats inom en större internationell gemenskap.

Projektet bygger på åtta veckors fältarbete på en oberoende teater i Peking våren 2017,baserat på antropologisk och konstnärlig metod. Det är ett försök att utveckla begreppet konstnärlig etnografi, samt tillämpa det praktiskt. I detta är konsten inte huvudsakligen en produkt eller en presentationsform, utan ett sätt att tänka, att förhålla sig till världen. Materialet består av fältanteckningar, video, foto, rörelsematerial, personliga berättelser, minnen av dofter, ljud och smaker och någonting så vagt som stämning – stadens tempo, känslan i en repsituation… Hur kan scenen förmedla en plats och dess människor? Kan jag levandegöra mina upplevelser så att de blir angelägna för någon annan än mig själv? Det praktiska arbetet utgör ett försök att besvara dessa frågor. Vilka bilder har vi, och vad ser vi när vi speglar oss i varandra? Vad betyder det att våra världar redan är sammanflätade? Spegeln som bild och lek, träder fram både som tema och metod. Begrepp som exotism, representation och mötet med den andre diskuteras, liksom växlingen mellan identifikation och främmandegörande (”othering”) som en grund för förståelse. Hur påverkas människors liv av Kinas snabba samhällsförändringar, balansgången mellan socialism och kapitalism? Och vilken roll har scenkonsten i detta? Här diskuteras frågor om yttrandefrihet, liksom relationen mellan politik och spelstil, så kallad ”fejk realism”. Frågorna knyts samman genom en diskussion om autenticitet, följd av en betraktelse om utanförskap, för att slutligen återvända till det personliga mötet, till en berättelse om kontaktsökande – om vänskap. / This project is based on eight weeks of fieldwork at an independent theatre in Beijing in the spring of 2017, based on anthropological and artistic methods. It is an attempt to develop the concept artistic ethnography, and apply it practically. In this, art is seen not mainly as a product or a form of presentation, but as a way of thinking, of relating to the world. The material consists of field notes, video, pictures, movement material, personal stories, the memories of smells, sounds and tastes and of something as vague as atmosphere – the pace of the city, the feeling of a rehearsal situation... How can the stage render a place and its people? Can I bring my experiences to life, making them relevant for anybody else? The practical artistic work with an exposition is an attempt to answer these questions. What images do we have, and what do we see when we mirror each other? What does it mean that our worlds are already intertwined? The mirror as image and play appear both as a theme and a method. Concepts like exoticism, representation and the encounter with the other are discussed, as well as the movement between identification and othering, contributing to understanding. How are people’s lives affected by China’s rapid social changes, balancing between socialism and capitalism? What role do the performing arts have in this? Questions about freedom of expression are discussed, along with the relation between politics and styles of acting, the so called “fake realism”. The research questions are tied together in a discussion of authenticity, to finally return to the personal encounter and a story of seeking contact, of friendship. / <p>Sinnlig - the movie finns länkad dels i dokumentet och dels som egen fil</p> / Movit –Direction and Dramaturgy of movement based Performing Arts

Uppsatsen undersöker genom diskursanalys kravprogressionen i muntliga nationella prov i svenska från årskurs 6 till gymnasiets kurs 3. För att uppnå detta genomförs analys av fyra nationella prov efter en analysmodell konstruerad med hjälp av tidigare etablerade teoretiska modeller för språkutveckling. Även de styrdokument som dikterar provens utformning har innefattats av undersökningen. Analysmodellen behandlar autenticitet och meningsfullhet, språkliga kontextuella faktorer, språklig genre samt språkliga verksamheter och roller. Tillsammans svarar dessa på följande frågor:   Vilka förväntningar ställer de nationella proven på hur elevens muntliga färdighet ska utvecklas från årskurs sex till gymnasiets slut?  Hur förhåller sig proven till teoretiska beskrivningar av språkutveckling, kontext och autenticitet i muntlig kommunikation?   Undersökningen visar att svenska elever förväntas utvecklas från dugliga samtalsdeltagare till respektfulla deltagare i seriösa diskussioner. Därefter skall eleverna ta sig vidare till att bli självständiga och i slutändan mycket seriösa och teoretiskt kunniga retoriker kapabla att framföra egna åsikter och att argumentera för dessa på ett professionellt sätt. Elevens förmåga som samtalsledare prövas dock inte i någon större utsträckning. Vidare visar undersökningen att utvecklingen är alltifrån jämn vare sig inom de olika analysfrågorna eller mellan dem. Särskilt gäller detta i övergången mellan grundskola och gymnasium. Det framgår också att språklig genre och verksamhet blir avsevärt mindre dynamisk ju högre upp i ålder och förväntad språklig kompetens eleven kommer.

This compilation thesis engages with practices that in some way place stakes in the social existence of Övdalsk (also älvdalska, Elfdalian, Övdalian), a marginal form of Scandinavian used mainly in Sweden’s Älvdalen municipality. The practices at hand range from early 20th century descriptive dialectology and contemporary lay-linguistics to language advocacy and language political debate. The four studies focus on the logic by which such practices operate, on the historically produced visions that they bring into play, as well as on the symbolic effects that they have produced. Study I provides a zoomed-out account of the ordering of Övdalsk in Sweden’s linguistic market. Focusing on a relatively recent debate over the institutional regimentation of Övdalsk, it analyses the forms of agreement upon which the exchange in question has come to rest. The contention has mainly developed over the classification of Övdalsk, percolating in the question of whether Övdalsk ‘is’ a ‘language’ or a ‘dialect’. Analysing this debate, the study takes interest in the relationship between state power and metapragmatic exchange. Study II deals with the history of linguistic thought and research on Övdalsk. It analyses the genesis of some durable visions of the relationship between Övdalsk and linguistic authenticity, focusing on the research practice of the Swedish dialectologist Lars Levander (1883–1950), whose work on Övdalsk commands representative authority to this day. By engaging with Levander’s techniques of scholarly objectivation, as well as with their language theoretical fundaments, the study seeks to create some perspectives on, and distance to, the canonical representations of Övdalsk that have precipitated from Levander’s research. Study III looks into the reuse and reordering of such representations. It provides an ethnographic account of a metapragmatically saturated exchange over Övdalsk grammar, in which descriptivist artefacts play an important part. Through an analysis of texts, in situ interaction, and interviews, the study seeks to grasp the ways in which textual renditions of grammar interrelate with practically sustained, socially recognized models of language and language use (i.e. registers). Study IV tracks the ways in which such visions of authenticity have been drawn into institutionally and politically invested metapragmatic exchanges. It looks into a process of naming of roads in Älvdalen, in which ideas about the contrast between Swedish and Övdalsk played a central part. In all studies, various visions of Övdalsk authenticity and authentic Övdalsk constitute a central theme. The thesis maintains that such visions must be understood in relation to the practices in which they hold currency. Following Silverstein, this epistemological stance entails an engagement with the dialectic between historical formations and situated exchange. Through this analytical orientation, the studies seek to account for the visions of authenticity that have been at the forefront of various symbolic struggles over Övdalsk. Thus, in addition to their respective analytical accounts, the separate studies seek to add shifting temporal horizons to the superordinate heuristic, combining a deep historical backdrop with accounts of protracted institutional processes and analyses of situated linguistic interaction. Ultimately, this mode of analysis provides an in-depth understanding of the object of inquiry. / <p>At the time of the doctoral defense, the following paper was unpublished and had a status as follows: Paper 2: Submitted.</p>