SCA, Sveriges Cellulosa AB, är Europas största privata skogsägare med flera verksamheter belägna i norra Sverige. Ortvikens pappersbruk är en av SCA:s verksamheter och är ett pappersbruk som tillverkar bestruket och obestruket tryckpapper från mekanisk massa. SCA och Ortvikens Pappersbruk arbetar kontinuerligt för en hållbar utveckling och har, likt all skogsindustri i Sverige, lyckats minskat sin belastning på miljön kraftigt sedan 60-talet. Företagets ledning anser att öka kunskap och medvetenhet hos personalen kan minska fabrikens belastning på miljön. Därför vill Ortvikens pappersbruk erbjuda personalen en hållbarhetsutbildning med miljöfokus för att höja kompetens och engagemang kring miljöfrågor. Detta går i linje med vad FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) framhäver, att utbildning som främjar hållbar utveckling krävs för att nå FN:s globala mål för hållbar utveckling. UNESCO har tagit fram mål för lärande för hållbar utveckling (LHU) med syftet att individer ska utveckla kompetenser som anses viktiga för att agera ansvarsfullt ur ett hållbarhetsperspektiv.Arbetets syfte är att utforma ett underlag till en hållbarhetsutbildning med miljöfokus till Ortvikens Pappersbruk. Detta görs genom en undersökning som inkluderar intervjuer och enkäter, som besvarar de didaktiska frågorna för vem, hur och vad. Innan undersökningen genomfördes en förstudie som skapade en bild av fabrikens verksamhet och gav förutsättningar till undersökningen. Eftersom utbildningen riktas till vuxna och har som mål att öka hållbarhetskompetenser har vuxnas lärande och LHU varit en teoretiskt grund till arbetet.I undersökningen framkom det att utbildningen bör vara flexibel och gärna i form av en e-utbildning, men även att personalen lär sig bäst genom diskussion. Personalen har varierande erfarenhet av utbildning, då högsta avslutade utbildningsnivå varierar från grundskola till universitet. Personalen har även varierande förkunskaper när det kommer till hållbarhets- och miljöfrågor. Av den anledningen rekommenderas utbildningen börja med en introduktion till miljöproblem och hållbar utveckling. Några av de hållbarhetskompetenser UNESCO beskriver framkom i undersökningen, däribland systemtänkande kompetens, självreflekterande kompetens, förutseendekompetens samt samarbetskompetens. Dessa har på olika sätt inkluderats i utbildningen.Utbildningen föreslås vara uppdelad i 6 olika moment där de första 5 momenten är e-utbildning och det sista är ett avslutande diskussionstillfälle. Utbildningen behandlar: 1. Introduktion till miljöproblem och hållbar utveckling 2. SCA:s hållbarhetsmål och hållbarhetsarbete 3. Hur kemikalier och utsläpp påverkar vår natur 4. Sundsvalls och fabrikens historia ur ett miljöperspektiv 5. Ortviken som ett kretslopp 6. Avslutande diskussion och Workshop. / SCA is one of the biggest private forest owners in Europe and includes different mills in the north of Sweden, where Ortviken Paper mill, a pulp and paper factory, is one of these. Ortviken Paper mill produce publication paper from its own mechanical pulp and have both uncoated qualities and LWC-paper. SCA and Ortviken Paper mill works continuously towards a sustainable development and have lower their impact on the environment considerably over the last decades, just as all forestry in Sweden. The company’s management want to offer their staff a sustainability education with focus on environmental aspects to rise the staff’s competence in sustainability. Rise sustainability competencies is in line with what UNESCO (United Nation Education Science and Culture Organisation) highlights, education is crucial if we want to reach the global sustainable development goals. UNESCO have developed goals for ESD, education for sustainable development, with aim that individuals should develop competences which is considered important to act responsible in a sustainable manner in complex situations.The aim with this work is to design a sustainability education with an environmental focus to Ortviken Paper Mill. To do so, a pre-study and a survey have been done. The pre-study was an observation and created a picture of the mills activities and was a basis for the survey. The survey included interviews and a questionnaire which have been analysed thematically. Since the education is directed to adults and its goal is to rise the staff’s competence in environmental questions, adult education and ESD is chosen as a theoretical basis to the work.It was relieved in the survey that the education should be flexible, preferable designed as an e-learning and the staff learns best through discussion and communications with others. It also relieved that the staff’s experiences of education differ from elementary school to university, and that their knowledge about environmental issues and sustainable development varies. For the content in the education, it relieved in the survey that system thinking, chemicals and emissions impact on nature, and what individuals can do to lower the mills emissions as important or interesting. Since the staff’s knowledge varies and according to the chosen theory, an introduction about environmental issues and sustainable development is highly recommended. The education suggests being divided into six different parts, where the first five are designed as e-learning and the last part is a concluding discussion meeting. The parts in the education suggest focussing on: (i) Introduction to environmental issues and sustainable development (ii) SCA: s sustainability goals (iii) Chemicals and emissions impact on nature (iv) Sundsvall and the paper mills history from an environmental view (v) Ortviken as a cycle (vi) Concluding discussion and Workshop

A programme analysis of the compulsory courses at the bachelor level of the KTH Royal Institute of Technology study programme Engineering Chemistry was conducted in order to evaluate how sustainable development is integrated and progressed as well as the attitudes toward sustainable development from the faculty. The analysis built on governing documents as well as interviews with examiners and students. To evaluate the results of this data corpus, thematic analysis was applied, which resulted in themes of environmental focus, poor progression, vague learning objectives and student-teacher disconnect. However, the sustainable development content within the courses appeared to be majorly integrated. In order to use these results for an evaluation of sustainable development the CDIO standard framework was applied, in combination with an unpublished framework by Anders Rosén.  This resulted in the programme being evaluated to be at level 2 in the sustainable development standard, with high proximity level 3. This evaluation culminated in a development project, where suggestions mainly focused on increasing content pertaining to skills for sustainable development, covering more than environmental sustainability as well as increasing integration and progression throughout the programme. / En programanalys av de obligatoriska kandidatkurserna på civilingenjörsprogrammet Teknisk kemi på KTH genomfördes för att utvärdera hur hållbar utveckling integreras och huruvida det finns en etablerad progression samt lärarkårens attituder gentemot ämnet. Analysen tog empiri från styrdokument samt intervjuer med examinatorer och studenter. För att utvärdera resultaten av denna data tillämpades innehålls respektive tematisk analys, vilket resulterade i teman: fokus på miljö, svag progression, vaga lärandemål och skilda uppfattningar mellan lärare och studenter. Integrationen framstod som väl utförd genom programmet enligt lärarkåren. För att kunna bruka dessa resultat i utvärderingen av hållbar utveckling tillämpades CDIO:s standarder i kombination med fyr-aspekt ramverket. Detta gav programmet en nivå av 2 i standarden för hållbar utveckling, med en hög närhet till nivå 3. Utvärderingen resulterade i ett utvecklingsprojekt, resulterande i förslag med huvudsakligt fokus på att öka innehållet av färdigheter för hållbar utveckling, bredda från enbart miljömässig hållbarhet samt öka integration och progression genom hela kandidaten.

Describing novel ideas and solutions that more effectively meet people’s needs than existing products, processes, or structures, social innovation (SI) is a promising concept to address the pressing issues of the sustainability challenge that society faces. Social innovation education (SIE) is a recent field in higher education that has gained attention regarding its potential contribution to sustainable development (SD); as such, SIE is nested within the system of education for sustainable development (ESD). The Sustainability Competencies Framework (SCF) suggests key competencies that equip students for work in SD. This thesis assesses the presence of sustainability competencies in SIE programs to provide insights on how SIE can strategically contribute to SD. A global sample of ten SIE programs has been qualitatively investigated; the findings map the content and pedagogies within the programs and provide recommendations for curriculum design that successfully teaches key sustainability competencies. Following a strategic approach for SD, the researchers take the nested system of ESD into consideration and suggest a science-based definition of sustainability across the diversity of programs to facilitate a common discourse and mutual contributions for successful education. The research addresses both educators and institutions of SIE and ESD programs.

Es ist weithin anerkannt, dass globale Solidarität in Zeiten globaler Krisen von größter Bedeutung ist. Sie ist auch wesentlich für Bildung für nachhaltige Entwicklung (Education for Sustainable Development/ESD). Die vorliegende Arbeit befasst sich in diesem Kontext mit Virtuellem Schulgartenaustausch (Virtual School Garden Exchange/VSGE). In VSGEs tauschen sich Grund- und Sekundarschüler*innen des Globalen Nordens und Globalen Südens über ihre Erfahrungen im Schulgarten mithilfe digitaler Medien aus. In drei Fachartikeln werden empirische Befunde aus vor allem qualitativer Empirie vorgestellt. Die erste Publikation umfasst einen systematischen Literaturreview. Dieser ergab, dass im Feld der internationalen Schulgartenforschung bisher kaum dieser Ansatz thematisiert wurde. Artikel 2 & 3 analysieren konkrete VSGEs. Hierfür wurden 23 semi-strukturierte Interviews mit Pädagog*innen geführt, die mittels der qualitativen Inhaltsanalyse ausgewertet wurden. Im zweiten Artiekl wurden die Intentionen der Pädagog*innen hinsichtlich der Lernergebnisse der Schüler*innen untersucht. Diese zeigen einige Überschneidungen mit den Zielen von ESD auf. Um dies näher zu untersuchen, widmete sich die dritte Publikation den von Pädagog*innen beobachteten Lernergebnissen ihrer Schüler*innen. Es konnte die Förderung einiger der erwünschten Lernergebnisse beobachtet werden. Außerdem wurden die Schüler*innen durch die VSGEs zu Transformativem Lernen und zu Othering angeregt. Während ersteres mit den Zielen von BNE im Einklang steht, widerspricht Othering diesen. Zusammenfassend zeigte sich, dass VSGE ein innovativer Ansatz ist. Einerseits eignet er sich dazu, die globale Perspektive von BNE im Schulgarten umzusetzen. Andererseits zeigt die vorliegende Studie auch, dass VSGEs keine Garantie für eine gute BNE-Praxis sind, da diese auch Othering fördern. Die Arbeit schließt mit Handlungsempfehlungen für zukünftige Forschung sowie für interessierte und bereits aktive VSGE-Pädagog*innen ab. / It is widely recognized that global solidarity is of paramount importance in times of global crises. It is also essential for Education for Sustainable Development (ESD). In this context, this study deals with Virtual School Garden Exchanges (VSGEs). In VSGEs, primary and secondary school students from the Global North and Global South exchange virtually on their school gardening experiences. Three scientific articles present new findings from primarily qualitative empirical research and examine VSGEs under ESD criteria. The first publication is based on a systematic literature review. It revealed that in the field of international school garden research, little to no attention has been paid to VSGEs. In Articles 2 & 3 concrete VSGEs were analyzed with a particular focus on student learning outcomes from educators' perspectives. For this purpose, 23 semi-structured interviews were conducted and analyzed using qualitative content analysis. The second publication examines VSGE educators' intentions for students’ learning outcomes. These are compared with research on ESD, which indicated some overlap. To investigate this further, the third publication focused on educators’ observations regarding students’ learning. First, the promotion of some of the desired learning outcomes was observed. Furthermore, educators observed that, on the one hand, Transformative Learning and on the other hand Othering was stimulated by VSGEs. While Transformative Learning is in line with ESD objectives, Othering contradicts the aims of ESD. In summary, it has been shown that VSGE is an innovative approach and an opportunity to implement the global perspective of ESD in school gardens. Nevertheless, this study also shows that VSGEs are not a guarantee of good ESD practice. They also risk creating Othering between international students instead of fostering solidarity. The study concludes with recommendations for future research as well as for interested and already active VSGE educators.

No description available.

Det har konstaterats både i globala och nationella styrdokument att skolan har en viktig roll i att undervisa för hållbar utveckling. Förenta Nationernas (FN) globala hållbarhetsmål, delmål 4.7 handlar exempelvis om att säkerställa att alla elever förvärvar kunskaper och färdigheter för att främja hållbar utveckling. Komplexiteten som hållbar utveckling innefattar kan däremot leda till att lärare finner det svårt att närma sig ämnet praktiskt i undervisningen. Även styrdokuments oprecisa karaktär utgör en risk att hållbar utveckling inte undervisas på ett sätt som optimerar elevers lärande om ämnet, vilket i sin tur kan minska deras möjligheter att ta hållbara beslut. Nuvarande forskning visar hur olika ämneslärare förstår och undervisar om hållbarhet i helhet men få studier har inriktat sig på ett specifikt skolämne och undersökt hur varje enskild dimension av hållbar utveckling får plats. Därför har denna studien fokuserat på hur miljömässig hållbarhet inkluderas i geografi och samhällskunskap. Syftet med studien var att få förståelse för hur den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling behandlas inom samhällsorienterade ämnen på gymnasiet samt hur undervisningssätt hos lärare inom samhällsorienterade ämnen resonerar med principer inom lärande för hållbar utveckling (LHU). Studien baserades på en kvalitativ metod, där åtta gymnasielärare intervjuades i Skåne, Sverige. En induktiv tematisk analys användes för att analysera intervjuerna. Resultatet av studien visade att samhällskunskap och geografi har olika ämnesinnehåll och undervisningsmetoder kopplade till miljömässig hållbarhet och LHU. Miljömässig hållbarhet hade en mer primär roll i geografiämnet, jämfört med i samhällskunskapen där det inkluderades ur ett mer sekundärt perspektiv. Resultatet visade även hur kompetensutveckling inom LHU är en utvecklingsmöjlighet för att lärare ska få större förståelse och genom det större intresse att använda LHU men också inkludera miljömässig hållbarhet i deras undervisning. Dessa utvecklingsmöjligheter måste dock ske från en högre nivå än lärarna själva men lärarna har också en roll i att kommunicera dessa behov. / Schools have been identified in both global and national policy documents as having an important role in educating about sustainable development. For example, the United Nations (UN) Sustainable Development Goal (SDG) 4.7 aims to ensure that all students acquire the knowledge and skills to promote sustainable development. However, the complexity of sustainable development can lead teachers to find it difficult to approach the subject in their teaching. The imprecise nature of policy documents also poses a risk that sustainable development is not taught in a way that optimizes students' learning about the topic, which in turn may reduce their ability to make sustainable decisions. Current research shows how different subject teachers understand and teach sustainability as a whole, but few studies have focused on a specific school subject and examined how each individual dimension of sustainable development is addressed. Therefore this study focused on how environmental sustainability is included in geography and civics. The aim of the study was to gain an understanding of how the environmental dimension of sustainable development is treated in social studies at upper secondary school and how the teaching methods of social studies teachers resonate with the principles of education for sustainable development (ESD). The study was based on a qualitative method, where eight upper secondary school teachers were interviewed in Skåne, Sweden. An inductive thematic analysis was used to analyze the interviews. The results of the study showed that civics and geography have different subject content and teaching methods related to environmental sustainability and ESD. Environmental sustainability had a more primary role in the geography subject, compared to civics where it was included more indirectly. The results also showed how professional development in ESD is a development opportunity for teachers to gain greater understanding and through that greater interest in using ESD but also including environmental sustainability in their teaching. However, these development opportunities must come from a higher level than the teachers themselves, but the teachers also have a role in communicating these needs.

Den svenska gymnasieskolans läroplan understryker att undervisning ska ge elever de väsentliga insikter som krävs för att förstå hur de själva kan främja en hållbar utveckling (Skolverket 2011: 7). Denna litteraturstudie syftar huvudsakligen till att undersöka huruvida implementeringen av utbildning för hållbar utveckling har främjat elevers förståelse för hållbar utveckling. Ett ytterligare delsyfte är att analysera deliberativa samtal som undervisningsmetod kopplat till hållbar utveckling. Syftet besvaras genom två preciserade frågeställningar. De vetenskapliga artiklar som används i denna studie riktar sig i synnerhet mot den svenska gymnasieskolans verksamhet och all insamlad data har analyserats genom en kvalitativ innehållsanalys. Uppsatsen utgår ifrån teorin om deliberativa samtal som undervisningsmetod men tar också avstamp i den normativa, faktabaserade och pluralistiska lärandetraditionen. Studien visar att implementeringen av utbildning för hållbar utveckling inte har resulterat i att elever signifikant ökat sin förståelse för hållbar utveckling. Denna studie påvisar dock att det deliberativa samtalet kan bidra till elevers förståelse för hållbar utveckling i den bemärkelsen att det ökar elevers kommunikationsförmåga, förståelse för andras perspektiv och engagemang. Vidare visar studien att det deliberativa samtalet uppfyller många kriterier för den pluralistiska undervisningstraditionen. Detta indikerar att metoden kan bidra till en förståelse för hållbar utveckling och att den således kan vara ett alternativ vid undervisning för hållbar utveckling.

In this thesis the focus is on upper secondary school students’ meaning-making in sustainability in science civic education. The aim is to study how meaning is created, if/how natural science is used and how democratic participation is constructed in students’ group discussions. The thesis also aims to create an awareness of the role science has in both the creation of meaning and the construction of democratic participation. The study is based on audio-recorded group discussions arising from two different sustainability tasks. Discursive psychology is used as an analytical framework, through the concepts of interpretative repertoires, ideological dilemmas and subject positions. The students use different interpretative repertoires that draw on different conceptions of the “world” (discourses) in their meaning-making. These different conceptions create ideological dilemmas that recur several times during the discussions and are therefore negotiated in different ways. The students then use strategies where these dilemmas are solved in a relatively simple manner. They construct the sustainability issue they discuss so that their ways to live and act/not act are portrayed as acceptable in the current situation. The students use their knowledge in and about science in their meaning-making. Science is used to make the "world" more understandable and raise questions; to evaluate, decide and act; to give authority to arguments; and to solve societal problems. The students’ science-making process contains various kinds of use of scientific knowledge, for example, clarify the conditions, identify consequences, scrutinize information, compare, assess, evaluate and use scientific methods. The discussions increase the students’ experience of using scientific knowledge and which functions scientific knowledge can have. The students construct democratic participation in various ways: trust in science and technology are expressed and awareness of what is considered as actions that are “good” for the environment; different perspectives are expressed and ideological dilemmas discussed; students use their scientific knowledge in socioscientific reasoning to create a deeper understanding of the issues discussed; scientific knowledge is also used for evaluating actions in relation to sustainability issues. However, the students see themselves having a major responsibility to act “good”, but without power to influence the development of society as a whole. The students have two projects going on during their discussions: to discuss and learn about the sustainability issue and make their own existence acceptable.

No description available.

Studiens mål är att bidra till kunskapsutveckling om hur unga människor utvecklar handlingskompetens för hållbar utveckling. Med handlingskompetens för hållbar utveckling avses i studien vilja och förmåga att påverka livsstil och levnadsvillkor på ett sätt sominkluderar intergenerationellt och globalt ansvar. I avhandlingen introduceras begreppet avståndsmoral för att beskriva detta ansvar, som utsträcker sig i både tid och rum, till kommande generationer och till nu levande människor globalt. En utgångspunkt för studien är att hållbar utveckling innefattar idén om avståndsmoraliskt ansvar. Studiens huvudfråga är: Hur erfar avståndsmoraliskt aktivt handlande unga människor att de utvecklat handlingskompetens för hållbar utveckling? Studiens teorigrund är livsvärldsfenomenologisk. En upplevd verklighet undersöks i studien via berättelser. Genom ett strategiskt urval har tre intervjupersoner, som motiverar sina handlingar med avståndsmoraliska argument, valts att ingå i studien. Datainsamlingen har skett genom en kombination av öppna livsberättelseintervjuer ochhalvstrukturerade intervjuer. Analys och tolkning har metodologiskt stöd i berättelseforskningstraditionen och empirisk fenomenologisk forskning. Resultaten presenteras som tre citatrika levnadsberättelser om Karin, Carl och Matilda, tre unga vuxna med flera års engagemang i hållbarhetsfrågor. Syftet med levnadsberättelserna är att bidra till förståelse av det speciella i en enskild individs upplevelse av attutveckla handlingskompetens för hållbar utveckling. En integrerande analys redovisar mönster i form av likheter och skillnader mellan de tre individernas berättelser om att utveckla olika aspekter av handlingskompetens i avståndsmoraliska frågor. Sex gemensammakärnpoänger framstår som betydelsefulla: känslomässiga reaktioner, upplevd kompetens, kontrasterande perspektiv och normativ grund, handlingsimpregnering, tillit från och tillit till vuxna samt social gemenskap kontra utanförskap. Som motiv och drivkrafterför engagemanget framstår känslomässiga reaktioner som initierar önskan om förändring och vilja till handling, längtan efter meningsfullhet, önskan om att komma till sin rätt och längtan efter gemenskap. Resultaten diskuteras i förhållande till tidigare forskningoch en modell av en möjlig väg att utveckla aspekter av handlingskompetens för hållbar utveckling presenteras. Diskussionskapitlet utmynnar i fyra didaktiska utmaningar för enutbildning för hållbar utveckling. / The aim of the study at hand is to develop knowledge about the process of developing action competence for sustainable development. The overall research question explored is: How do young people experience that they have developed aspects of action competence forsustainable development? For the purposes of this study, action competence for sustainable development is defined as willingness and capability to act for changes in individual life style, as well as for structural changes of society, in a way that includes responsibility for present and future generations,globally. Life-world phenomenology provides the theoretical foundation of the study. Through purposive sampling, individuals have been found who, through different action strategies, engage in sustainability issues as for example climate change, bio-diversity and social justice. From a larger sample, three young adults have been selected for several life storyinterviews. Data has been analyzed and interpreted by use of narrative methodology. The result is presented as three stories, presented as thick descriptions, through whichthe winding paths towards aspects of action competence, as experienced, appear. This is followed by an integrative analysis presenting six themes that have emerged in theanalyses as relevant in the process of developing action competence for sustainable development: emotional reactions; perceived competence; contrasts and normative foundation;action permeation; trust and faith from adults and in adults; and social belonging in contrastto outsidership. Major motives and driving-forces for sustainability actions that emerge inthe stories are: emotional reactions initiating a desire for change and a desire to act; longingfor meaningfulness; a desire to feel comfortable with what you can contribute; and longing for belongingness. The findings are discussed in relationship to previous research and a modelof a possible way to develop aspects of action competence for sustainable development is introduced. This dissertation is part of a project supported by Formas, The Swedish Research Council for Environment, Agricultural Sciences and Spatial Planning.