This thesis applies a historical approach to critical planning research to deepen the understanding of the ways in which the planning process of Stockholm Royal Seaport can be viewed as ideological. The Seaport is understood as a case study, in which sustainability is understood as a bearer of neoliberal ideology and a depoliticised concept. This study concludes more research is needed, and not the least more critical planning research which applies a historical lens to compare this case with other similar seaport projects to broaden the understanding of how planning processes and the ideology within them take shape over time. / Denna uppsats applicerar ett historiskt perspektiv till kritisk urbanforskning i syfte att fördjupa kunskapen om på vilka sätt planeringsprocessen av Norra Djurgårdsstaden kan förstås som ideologisk. Norra Djurgårdsstaden är använd som en fallstudie, där hållbarhet tolkas som en bärare av neoliberal ideologi och därmed ett depolitiserat koncept. Den här studien konstaterar att mer forskning behövs, inte minst kritisk urbanforskning som applicerar en historisk lins för att jämföra denna fallstudie med liknande sjöstäder för att öka förståelsen av hur planeringsprocesser och dess underliggande ideologi tar form över tid.

Studien undersöker hur Socialdemokraternas valaffischer sett ut och förändrats sett i ljuset av visuell retorik som perspektiv. Problemområdet mynnar från att studier av politisk kommunikation historiskt sett negligerat det visuella i stor omfattning och så även inom retorikstudier. Valaffischen som studieobjekt är ett sätt att lyfta in och analysera politiska budskap i den visuella kommunikationens forskningsfält. Utifrån en kvalitativ innehållsanalys undersöks 10 valaffischer mellan åren 1907-2014. I korthet görs analysen utifrån frågan om vad, hur och varför, för att vidare undersöka hur förändringen kan förstås i ett större perspektiv. Resultatet visar att valaffischen haft många olika skepnader sett till retorik, funktion, estetik och sätt att bemöta mottagaren. Utvecklingen går från ideologi och expressiv symbolik, till bilden av det välmående samhället, till att stärka förtroendet genom partiledaren som auktoritär, för att slutligen skapa en image av partiet.

With the whole world in the classroom teachers are confronted with pupils from different backgrounds and with different worldviews, a fact that entails pedagogic challenges on a daily basis. One of them, stated by contempora- ry research, is the gap between a secular educational system and religious faith. Religious citizens are excluded from the public arena in western secular societies according to philosopher Jürgen Habermas and contemporary rese- arch demonstrate that religious pupils experience that today’s secular religious education is incompatible with their religious faith and practices. The ques- tion is, how are RE teachers to handle this gap? What advice is being given to them? And for whom is the educational system actually made? This bachelor thesis turns, with Habermas’ theory as point of departure, to contemporary Swedish and British literature in the pedagogy of religious education to find answers. The literature has been analysed from the perspective of an ideology critic in order to reveal the underlying ideologies and shed light upon alternative courses of action expressed in the material as well as their pedagogic and democratic consequences. The analysis shows that the Swedish literature maintains and promotes a secular perspective on religious education whereas the British literature criticises a secular educational di- scourse and complements the secular perspective with a postmetaphysical and possibly a religious perspective. The answers as to how teachers are to appro- ach the problematic situation described above are therefore strictly limited to either a secular or a postmetaphysical ideology, though the British literature offers more wide-ranging alternative courses of action in its criticism of the prevailing secular discourse. As a consequence the Swedish literature confirms and reinforces Habermas’ theory about western societies, presents almost no alternative courses of action and is less including and less democratic than the British literature. The advice given by the British literature is mostly concerned with acknowledging and inviting religious language, religious expe- rience, religious faith and practice in the classroom. That is, to open up for a pedagogy of religious education that teaches about God(s) as a possibility. / Med hela världen i klassrummet förs lärare samman med elever från olika bakgrunder och med olika verklighetsuppfattningar, något som medför pe- dagogiska utmaningar. En av dessa, vilken återfinns i tidigare forskning, är gapet mellan ett sekulärt utbildningssystem och religiös tro. Jürgen Haber- mas menar att religiösa medborgare utestängs från den offentliga arenan i sekulära västerländska samhällen och tidigare forskning lyfter fram religiö- sa elevers upplevelser av dagens sekulära religionskunskapsundervisning som inkompatibel med deras religiösa tro och praktik. Frågan är, hur ska religi- onskunskapslärare hantera denna problematik? Vilka råd står att finna? Och vem är utbildningssystemet egentligen till för? Denna uppsats tar sin utgångspunkt i Habermas teori och riktar uppmärk- samheten mot svensk och brittisk religionsdidaktisk litteratur för att finna svar på dessa frågor. Litteraturen har analyserats med hjälp av ideologianalys samt ideologikritik i syfte att undersöka de underliggande ideologier och hand- lingsalternativ som uttrycks respektive möjliggörs i materialet. Vidare analy- seras och diskuteras materialets didaktiska och demokratiska konsekvenser. Analysen visar att den svenska litteraturen upprätthåller och förstärker ett i huvudsak sekulärt perspektiv på religionskunskapsundervisning medan den brittiska litteraturen kritiserar den sekulära utbildningsdiskursen samt kom- pletterar det sekulära perspektivet med ett postmetafysiskt och möjligen även ett religiöst perspektiv. De råd som återfinns i materialet gällande den proble- matiska situation som beskrivits ovan är alltså strikt begränsade till antingen en sekulär eller en postmetafysisk ram, även om den brittiska litteraturen er- bjuder bredare och fler handlingsalternativ än den svenska. Följaktligen är den svenska litteraturens dörr till undervisning om religion och religiös praktik på andra premisser än sekulära i princip stängd medan den brittiska litteratu- rens dörr står på vid gavel. Den brittiska litteraturen öppnar med andra ord upp för en religionskunskapsundervisning som undervisar om Gud(ar) som en möjlighet.

<p>Title: Similarities or differences within the centre-right? A study of the potential for party fusions within in the Swedish centre-right</p><p>Author: Charlie Weimers</p><p>Aim: The thesis seeks to find the potential for party fusions within the Swedish centre-right by analyzing the ideological similarities and differences between the parties.</p><p>Method/Material: In the thesis, four dimensions of the parties’ ideologies are analyzed: view of man, theory for societal structures, fiscal theory and moral values. The results of the study of the ideologies are then compared. The investigation is done with the party manifestos as starting point and with the analysis of ideas as theoretical tool.</p><p>Main Results: The comparative analysis, based on the parties’ ideological views, shows specific party constellations are more probable than others. The biggest ideological similarities are to be found between the Liberal People’s Party and the Centre Party, out of which I conclude that these two parties have the best potential for a fusion. The Moderate Party and the Christian Democratic Party also have clear similarities, thus there is a potential for fusion to a certain degree. The Moderate Party also shows some similarities with the Liberal People’s Party and the Centre Party, hence the possibility for a merger can not be excluded. My conclusion is based upon social liberalism and neo-conservatism as ideal types, which gives the Christian Democratic Party a position to the right. Thus, it would possible to claim that this party has the least options regarding fusion partners. The Moderate Party has the most alternatives, since the party is in a kind of “middle ground” between social liberalism and neo-conservatism.</p><p>Number of pages: 49</p><p>Course: Political Science C</p><p>University: Faculty of Social and Life Sciences, Karlstad University</p><p>Period: Fall, 2006</p><p>Tutor: Anders Broman</p><p>Keywords: centre-right, Sweden, party fusion, ideology, Moderate Party, Liberal People’s Party, Christian Democratic Party, Centre Party</p>

In the years around 1950 the first Music Schools – organized by the municipalities – started in Sweden. They were a result of local initiatives. They were not a part of the national school system. Instead their focus was on creating opportunities for children to learn to play an instrument in their spare time. They became so common that in 1970 they could be found in almost every municipality in Sweden. Even so, they were never authorised or controlled by the state. In this thesis I try to describe the ideology of the first local music schools around the year 1950. I try to find out what kind of traditions, ideas and other influences that shaped this ideology. I do that by comparing the ideology of the music schools to the characteristics of the popular education (in German: Bildung). Thereafter I try to do the same with the development of Schools of Arts around the year 1990. I do that in a hermeneutic tradition by using an idea- and ideology analysis from social sciences. My research questions are: Could the ideologi of the first music schools be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. Could the ideologi of the first schools of Arts be described by comparing it with the characteristics of ”bildung”. The ideology of the music schools was strongly influenced by the voluntary music education in grammar schools. That meant that the education was organized in semesters, one lesson per week and one child at a time. More focus was on the development of every childs´ability to play an instrument, less on the possibility to play together with other children or to sing. The ideology of the music schools was also influenced by popular education (Bildung). The schools aimed to give equal opportunities to all children to learn to play an instrument and learn about the ”good culture”. With that expression was meant classical music. The answer to my first question is that the ideologi of the music shools were influenced both from grammar schools and the ”bildung”- movement. In the years around 1990 many Music Schools had developed into Schools of Arts. They included education in dance, drama/theatre, visual art and film/movie. In the same way as the first music schools were born, the first Schools of Art developed in a local context. Some of them found a closer cooperation with the obligatory school but all continued to be independent. The structure of Schools of Arts were in many ways a continuation of the music schools. They were also organized in semesters, one lesson a week etc. In the same time they were a part of the a new trend which meant they were more interested in the creative possibilities for the children, cooperation and the opportunities to be on stage. They also had a broader wiew on what ”good culture” was. The answer on my second question is that the ideologi of the Schools of Arts in some extent are a part of the ”Bildung”-movement but at the same time they are more focused in collaborating with the obligatory school system and are more influenced by instrumental goals like being part of devolopment of new industries in the society. To some extent they are less influenced by ”Bildung” than the first music Schools. There are even today more than 200 000 children taking part in the Schools of Arts. (Including those who are still named Music Schools) In such a big professsionel organisation in most of the Swedish communities it is very surprising that they have developed without a national agenda. / I slutet av 1940-talet bildades de första kommunala musikskolorna med det namnet. Deras bakgrund var dels den frivilliga instrumentalundervisning som erbjöds på läroverken, privat undervisning – inte minst på piano – samt undervisning inom militärmusiken och orkesterföreningar. Allt detta smälte samman till musikcirklar – ofta drivna av studieförbund – som sedan nästan undantagslöst drevs vidare i form av kommunala musikskolor. De lokala variationerna var många. På 1970-talet hade i stort sett alla kommuner en kommunal musikskola. I denna uppsats försöker jag beskriva de första kommunala musikskolornas ideologi runt år 1950, och sedan även beskriva de första kommunala kulturskolornas[1] ideologi runt år 1990. Detta gör jag genom att tolka de idéer, traditioner och ambitioner som kan ses i offentliga dokument, vetenskapliga texter och andra dokument som beskriver pedagogiska idéer som fanns och påverkade beslutsfattandet. Jag gör detta i en hermeneutisk tradition genom en idé- och ideologianalys hämtad från samhällsvetenskapen. Metodiskt arbetar jag med begreppet dimensioner. Dessa utgår från de begrepp som karakteriserar bildning. På så sätt använder jag bildningen som ett raster för att tydligare se musikskolornas och kulturskolornas respektive ideologi. Mina forskningsfrågor är: Kan de första kommunala musikskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Kan de första kommunala kulturskolornas ideologi beskrivas i relation till bildningsbegreppet? Bildningsbegreppet jag använder är hämtat från Gustavssons och Varkøys beskrivningar av vad som kännetecknar bildning:   Lärandet är en fri process  Lärandet skapar sammanhang  Lärandet skapar jämlikhet eller ojämlikhet  Lärandet är icke-instrumentellt Organisationen av undervisningen på musikskolorna var starkt präglad av läroverken. Den innebar att musikskolorna var organiserade i terminer, en lektion i veckan och med starkt fokus på individen. Den enskilde elevens kunskaper i hanterandet av sitt instrument kom i första rummet, före samspel, eget skapande och även sång/körsång. Den ideologi som präglade musikskolorna hade samtidigt ett starkt folkbildande inslag. Alla barn skulle i demokratisk anda få möjlighet att både lära sig spela ett instrument och ta del av den goda kulturen. Med det senare avsågs främst den klassiska musiken. Svaret på min första forskningsfråga är att de första musikskolornas ideologi i hög grad var påverkad av bildningsbegreppet men att den samtidigt var starkt påverkad av traditionen från läroverk och folkskola. De kommunala kulturskolorna övertog senare mycket av musikskolornas ideologi. Samtidigt var ideologin i den tidens anda präglat av ett större intresse för elevernas eget skapande, för samverkan och att alla elever också skulle framträda. Flera kulturskolor sökte också få en ökad betydelse genom ett närmande till den obligatoriska skolan. Deras ideologi präglades också i hög grad av instrumentella mål som transfereffekter vid inlärning av andra skolämnen, lokaliseringsfaktorer m.fl. Svaret på min andra forskningsfråga är att de första kommunala kulturskolorna ideologiskt i viss mån var en del av bildningsrörelsen. Samtidigt önskade de bli en del av det obligatoriska skolväsendet och motiverade sin existens med instrumentella mål, varför de kan sägas alltmer ta avstånd från att bygga på en ideologi präglad av bildning. Med tanke på musik- och kulturskolorna storlek, över 200 000 deltagare, är det förvånande att all utveckling av dem skett genom lokala initiativ och att samordning och utveckling på nationell nivå i stort sett varit helt frånvarande under de epoker jag berör i denna uppsats. De kommunala musikskolorna, senare kulturskolorna, dominerades av ett görande, av enskilda lärares egna modeller för undervisning, i högre grad än formulerande av en genomtänkt ideologi eller för den delen metodik. [1] De kommunala kulturskolorna benämns oftast som ”kulturskolor”. I den statliga politik som beslutats under uppsatsens tillkomst benämns de som ”kommunala kulturskolor”. Jag använder därför det begreppet men för att göra texten lättare att läsa använder jag ibland de enklare formerna ”musikskola” och ”kulturskola”.  De står för samma sak.

The purpose of this study is to examine the party leader of the Swedish democrats, Jimmie Åkesson. The aspects that we look into is if there are any rhetorical differences in his speeches at Almedalen the year of 2011 and 2018. Along with the rhetorical side the other aspect that will be examined is the differences in ideas and ideological roots that shines through at the two different speeches at Almedalen. In order to point out differences we used two different methods. The method used in the rhetorical spectrum is based on Bo Rhenbergs steps to analyse political speeches. For the part that focuses on what ideas that mediates and which types of ideological roots his speech derives to, we used Mats Lindbergs analysis to identify values and an own constructed model based on literature regarding ideologies for the ideological analysis.  What we find in the rhetorical analysis is that Åkesson's rhetoric has changed marginally. It appears that he uses more of ethos' argumentation at the number 2018 than at 2011. Åkesson thus uses much of all the three rhetorical aspects. It also appears that the shift between the different styles Åkesson uses to convey the speech to the audience changes something between them both years. ​In the idea and ideological analysis, here too, the differences are relatively small. The actual differences in which values ​​the speech contains are few, but they exist. Differences are not based on the fact that the party or Jimmie Åkesson has changed values ​​and started to lean more to the right or to the left, instead the differences lie on which topics are in focus.

Denna studie undersöker valaffischer från Centerpartiet och Liberalerna 2018. Utgångspunkt i studien är den politiska kommunikationen som visar att politiska samarbeten mellan partier kan försvåra möjligheterna för partierna att profilera sig som enskilda partier. Således är syftet med undersökningen att undersöka hur Centerpartiet och Liberalerna profilerar sig genom kommunikationen i valaffischer, detta med hänsyn till det borgerliga samarbetet "Alliansen” som pågick fram till år 2018. Ytterligare ett syfte är att ta reda på hur partierna kommunicerar ideologi i valaffischerna, detta med hänsyn till att båda partier är liberala. Detta har undersökts med utgångspunkt i sociosemiotiken och hur semiotiska resurser kan skapa betydelsepotentialer. Konkret har de semiotiska resurserna undersökts utifrån vilken design som dokumenten har, vilka färger som använts och hur affischerna kommunicerat miljö genom verbalspråk och fotografi. Resultatet visar att partiernas affischer liknar varandra i vissa val av semiotiska resurser. Partierna använder en liknande uppställning av olika textelement, framhäver partiledaren i vissa affischer medan i andra affischer framhävs verbalspråk som centrala. Ytterligare en likhet är användning av en slogan kopplad till partiernas respektive logotyp. Genom att på andra plan variera valet av semiotiska resurser skapar partierna dock skiljande betydelsepotentialer, vilket påverkar profileringen. Centerpartiet profilerar sig som ett optimistiskt parti med framtiden i sikte, medan Liberalerna profilerar sig som ett motståndskraftigt parti med ett tydligt fokus på liberalism. Båda partier kommunicerar ideologisk ståndpunkt genom slogans. Liberalerna kommunicerar ett fokus på liberalismen, detta medan Centerpartiet kommunicerar fokus på bakgrunden som agrart parti.

<p>Den här studien undersöker skillnaderna i de sätt på vilka Junilistan respektive Socialdemokraterna officiellt talar om demokrati, samt tillskriver begreppet värde. </p><p>Med en kombination av diskurs- och ideologianalys, med tyngdpunkten på diskursanalys, granskas det sätt på vilket de båda organisationerna, i idéprogram samt debattartiklar, använder demokratibegreppet vid diskussioner om EU som institution, samt vid resonemang om hur det svenska partiväsendet representerar de svenska väljarnas åsikter i unionen. </p><p>Tanken bakom studiens fokus är att demokratibegreppet, med sin legitimitet och positiva värdeladdning, blir oerhört viktigt att knyta till sin verksamhet för att kunna visa på grundläggande demokratisk förankring i sina resonemang och därigenom vinna väljarnas bifall. </p><p>En av studiens centralaste slutsatser är att de båda organisationerna i stor utsträckning talar om varandra. Det vill säga att när Junilistan talar i negativa formuleringar så talar Socialdemokraterna i positiva, utan att argumentationen på allvar möts i detaljfrågor.</p>

<p><strong><strong>The aim of this essay is to analyze how media constructs strategic positional statements in debates of great immediate interest in order to stress ideological standpoints. Two questions are derived on the basis of this aim.</strong></strong></p><p><strong>- How is Russia positioned in Svenska Dagbladet's and Dagens Nyheter's editorials in the debate on the Swedish defence during 09-01-13 - 09-01-31?</strong></p><p><strong>- Are there differences in the positional statements between the newspapers?</strong></p><p><strong>In the study a Critical Discourse Analytical (CDA) approach is applied, and more specifically that of Teun A. van Dijk. Both the theoretical basis and the methodological tools are based on van Dijks CDA. As the theoretical basis regards focus lies on van Dijks rather specific concept of ideology. The methodological tools applied in the study are lexicalization, implications and analysis of how actors are described as agent or patient in the propositional structure. Besides these micro oriented tools an analysis of the thematic structure is also applied. The analysis is based on a schema that is composed with regard to the aim, the theoretical basis and the methodological tools. In the study a total of eight editorials are analyzed; six from Svenska Dagbladet and two from Dagens Nyheter.</strong></p><p><strong>The result points out to a difference between the two newspapers positioning of Russia. Svenska Dagbladet polarizes Russia and this positional statement can be understood as both nationalistic discourse and, partly, as Russophobia. Dagens Nyheter doesn’t position Russia as a potential threat and Russia doesn’t play a significant role in Dagens Nyheter’s discourse. Dagens Nyheter is mainly focusing on the debate itself. Svenska Dagbladet’s opinion making might possibly be more effective, but at the expense of reproducing a negative construction of Russia.</strong></p><p><strong> </strong></p>

This thesis explores caregiving ideology and social interaction in Tanzanian families with a focus on guidance and control of young children. The study is set within a context of social change in terms of urbanization as well as the implementation of the Convention on the Rights of the Child. The aim of the study was to explore how the conditions for children’s participation are shaped within local deology and situated practice. A qualitative study was undertaken inspired by the traditions of language socialization, sociocultural theory and discursive psychology. Data was collected in one urban and one rural district in the coastal region in Tanzania. The thesis contains four articles. Article one and two are based on data from focus group discussions with parents and grandparents exploring caregiving responsibilities. The first study explores caregivers’ discourses regarding the responsibility of guidance and control of children related to social change. The analysis constructed two interpretative repertoires: guidance and control as a community matter and guidance and control as a family matter. These repertoires are related to an ideological caregiving dilemma regarding parental authority and individual rights. The second study investigates caregivers’ discourses regarding early childhood discipline strategies. The analysis suggested a model illustrating various levels of power asymmetries related to corporal punishment, conceptualized in terms of to beat with care, to treat like an egg, as if beating a snake and the non-care of non-beating. Article three and four are based on video recorded data and present analyses of moment-to-moment, multimodal sequences of interaction. The third study explores how siblings in Tanzania actively engage in their own socialization concerning caregiving responsibilities through the negotiation of guidance and control between younger siblings, older siblings and adults. The forth article presents findings from analyses of naturally occurring literacy events. The analysis shows how participation is negotiated in terms of  symmetries and asymmetries between younger and older siblings. Norms and values belonging to the social order of the formal school are enacted parallel to the social order of participatory learning with roots in everyday interaction in the home. The four studies illustrate conditions of participation in terms of symmetries and asymmetries in early childhood relationships. The findings are also discussed in terms of a caregiving dilemma regarding individual rights versus parental authority. This dilemma is identified both in lived and theoretical ideology as presented in caregivers’ discourses and the ideology of children’s rights. / Avhandlingen behandlar omsorgsideologi och social interaktion i  tanzaniska familjer med fokus på vägledning och kontroll av yngre barn. Studien är situerad i en kontext som präglas av social förändring med avseende på urbanisering och implementeringen av konventionen om barns rättigheter. Syftet med studien var att utforska hur förutsättningar för yngre barns deltagande skapas inom ramen för lokala ideologier och som lokala praktiker. Data samlades in i en urban och en rural miljö utmed den Tanzaniska östkusten. Avhandlingen innehåller fyra delstudier. I analysen av data användes kvalitativa metoder som har sin teoretiska grund i språksocialisation, socio-kulturell teori och diskursiv psykologi. De första två artiklarna baseras på fokusgruppdiskussioner med föräldrar samt mor- och farföräldrar. Den första artikeln utforskar diskurser med avseende på ansvaret för vägledning och kontroll av barn relaterade till den aktuella sociala förändringen. Analysen konstruerade två tolkningsrepertoarer: samhällsansvar för vägledning och kontroll och familjeansvar för vägledning och kontroll. Dessa repertoarer är relaterade till ett ideologiskt omsorgsdilemma som rör föräldrars auktoritet och barns individuella rättigheter. Den andra studien utforskar diskurser rörande disciplinering och kroppslig bestraffning av små barn. Analysen presenterar en modell som illustrerar hur olika disciplineringsstrategier representerar olika former av  maktasymmetrier i form av a) att slå med omsorg, b) att behandla som ett ägg, c) som att slå en orm och d) icke-omsorgen i att inte slå. Studie tre och fyra är baserade på videoinspelat material och presenterar analyser av multimodala sekvenser av interaktion. Den tredje studien utforskar hur syskon under måltidssituationer bidrar till sin egen socialisation genom förhandlingar mellan yngre syskon, äldre syskon och vuxna. Den fjärde studien presenterar fynd från analyser av spontana läs- och skrivhändelser i barns vardag. Analysen visar hur förutsättningar för deltagande förhandlas i termer av symmetrier och asymmetrier mellan yngre och äldre syskon. Normer och värden som tillhör den tanzaniska skolans sociala ordning kan återfinnas i förhandlingar parallellt med informellt lärande med rötter i vardaglig interaktion i hemmiljö. De fyra studierna illustrerar förutsättningarna för deltagande i relationer genom att analysera symmetrier och asymmetrier i familjerelationer under de tidiga barndomsåren i Tanzania. Fynden tolkas också som omsorgsdilemman som rör individens rätt i motsats till auktoritet och anpassning till traditionella värden. Detta dilemma kan spåras både i praktisk och teoretisk ideologi i föräldrars och mor- och farföräldrars diskurser inom den kontext som barnrättsideologin skapar.