This study is an examination of how a music education that is run by a NGO, Non Governmental Organisation, in South Africa works. The organisation Arkwork for Art NPC, and their artistic programme Access Music Project, AMP, based in Grahamstown in Eastern Cape province, works as an case study. This study shows what different opportunities and challenges are of the work with the project and describes who the young participants enrolled in the project are and how they experience the music education. Further more this work explore the relationship between music education and social justice. Information was gathered through qualitative semi-structured interviews with the participants and project founder and leadership of the project. Partly information also was gathered through unstructured observations. The result shows that Arkwork for Art is filling an important gap where the government lack resources to offer music education for youth in marginalised communities. The organisation struggle with many things, most difficult for them is to get stable funding. AMP have many big future plans and want for instance to change the curriculum of music education in the future. My examination shows that the participants are very satisfied to be a part of AMP and that the project has an important role in their lifes and the community where they are based.

Intercultural learning is an aspect in all matters of teaching, including civics. Although it is not specified “how” intercultural learning should be included or defined in civics. In the curriculum LGR 11 for the elementary school the concept of intercultural learning is explicitly included but in GY 11 for the upper secondary school its excluded, at least explicitly. Furthermore, there is ambiguities about the definition of intercultural teaching. Although tolerance, equality, and social justice are aspects that intercultural teaching strives to develop. In relation to the report ICCS 2016 attributes such as tolerance, values and understanding norms in other cultures indicated to be somewhat lacking in students, attributes that intercultural learning is supposed to develop. The purpose of this master thesis is to interview upper secondary school teachers in civics about their perception of intercultural learning, in what ways intercultural learning occurs in teaching and how the teachers perceive support for intercultural learning in GY 11. To study this, I have used semi-structured interviews. Their answers were later analysed through three theoretical aspects based on Lahdenperäs (2004) definition of intercultural learning. These are student-active and experience-based teaching, culture contrastive perspective and emotionally process one’s own ethnocentrism. The result show that intercultural learning is unusual when the interviewed teachers reflect upon their teaching planning. The teachers did not or only barely understood the concept of intercultural learning. After the interviews were analysed, it showed a mixed result about how teachers reflect and understand intercultural learning and how they include it in their teaching. Sometimes the teachers mentioned aspects that indicate the use of intercultural learning and at other times responses indicated otherwise, even aspects that intercultural learning is supposed to oppose. Perceived support about intercultural teaching in the curriculum GY 11 deemed to be somewhat lacking and could be improved upon. Although the teachers mentioned that it might be difficult to include more aspects in the curriculum due to the overload in work it might cause. The results also showed that intercultural teaching might be an area to study further upon because of the interesting reflections by the teachers, that might aid the understanding of how intercultural teaching could be included in teaching. / Interkulturellt lärande är en aspekt som ska ingå i all undervisning, däribland i samhällskunskapsdidaktiken men hur det ska inkluderas och definieras är inte tydligt. I läroplanen LGR 11 finns interkulturellt lärande explicit inkluderat, dock i GY 11 saknas begreppet trots att det är ett ämne som ska inkluderas i all undervisning. Interkulturellt lärande är ett otydligt, brett begrepp som det råder osäkerheter kring i forskning. Interkulturellt lärande ska dock inkludera moment som utvecklar kunskaper kring tolerans, social rättvisa, jämlikhet med elevers olika erfarenheter och utbytet av perspektiv. I relation med egenskaperna interkulturellt lärande ska utveckla så kan betydelsen av interkulturellt lärande ställas mot ICCS 2016 som visade brister hos elevers kunskaper inom områden berörande tolerans, värderingar och normer. Examensarbetets syfte är att ta reda på aktiva samhällskunskapslärares uppfattningar om interkulturellt lärande, hur lärarna inkluderar det i sin undervisning och vilket uppfattat stöd i GY 11 erbjuder, genom semistrukturerade intervjuer. Svaren analyseras med hjälp av tre teoretiska aspekter skapade genom Lahdenperäs (2004) definition av begreppet interkulturellt lärande. Dessa utgångspunkter är: Studentaktiv och erfarenhetsbaserad undervisning, kulturkontrastivt perspektiv och känslomässig bearbetning av sin egen etnocentrism. Resultatet visar att interkulturellt lärande är ett ovanligt begrepp att ta hänsyn till i samhällskunskapsundervisningen. Endast en av lärarna kände till begreppet ”interkultur” och kunde ge en generell förklaring av dess definition, dock inte ”interkulturellt lärande”. Analysen visar ett blandat resultat över huruvida lärare reflekterar kring interkulturellt lärande i undervisning. Samtliga lärare gav respons som indikerar på att de emellanåt hade aspekter som berör interkulturellt lärande dock samtidigt gavs aspekter som interkulturellt lärande ska motverka såsom bearbetningen av etnocentrism. Upplevt stöd från läroplanen om interkulturellt lärande kan utvecklas, då det ansågs som ett viktigt ämne men att det finns annan problematik, såsom tidsbrist för ytterligare tillägg i undervisningen. Dock utifrån analysen kunde en slutsats dra att det är ett område som är av värde att studeras vidare inom då intressanta uppfattningar av lärarna visade på faktorer som kan vara användbart i reflektioner om interkulturellt lärande i undervisning.

This paper presents a critique of John Tomasi’s free market fairness: a theory that seeks to combine a robust conception of social justice with a thick conception of economic liberty. The main difference, according to Tomasi, between free market fairness and justice as fairness is that the former emphasizes the value of citizens’ agency, whereas the latter emphasizes the equal status of citizens. Focusing on the labor market and workplace governance, I argue that an argument for free market fairness cannot be made on agency grounds, and furthermore, that the theory is in fact damaging to the agency of workers. I do this by interpreting Elizabeth Anderson’s theory private government through the lens of agency, whereby I show how free market fairness fails to consider the agency – or lack of – after an employment contract has been entered. Moreover, I show how some of its principles conflict with strategies that are important for securing the agency of workers.

Maintaining and achieving a sustainable city is today a challenge, specifically as urbanisation and climate change continue to increase. Green cities are an opportunity to achieve a sustainable society. It promotes urban sustainability in several aspects: Trees reduce heat islands and flooding; Green areas provide space for physical activity and social cohesion; And plants promote recreation which generates better public health. However, social injustice risks arise when the green structure is insufficiently planned, and some areas are prioritised sooner than others. It is common for socio-economically vulnerable areas to become less prioritised in urban planning, and the distance to the nearest green area can have a major impact on whether it is used or not. This study examines the municipality of Jönköping, which is located in Småland, Sweden. The aim is to investigate how the municipality plans to advocate social justice when implementing and planning green structures. The study is based on a text analysis of the municipality’s planning documents in parallel with semi-structured interviews to examine visions and efforts further. The study identifies how social justice is taken into consideration in the planning, and what challenges exist in the urban planning. The study refers to Agenda 2030 and specifically sub-goals #10.2 and #11.7 to study the municipality’s planning. In addition, social- and environmental justice serves as the theoretical framework of reference in the analysis. The result confirms that the municipality uses a variety of different selective measurements to strive for social justice, however, there still exist challenges that are difficult to prevent. / Att upprätthålla och åstadkomma en hållbar stad är i dag en utmaning, specifikt när urbanisering och klimatförändringar fortsätter att öka. Gröna städer är en möjlighet till att uppnå ett hållbart samhälle. Det främjar staden på ett flertal punkter: Träd sänker urbana värmeböljor och minskar översvämningar; Grönområden ger utrymme för fysisk aktivitet och social gemenskap; Och växter främjar rekreation vilket genererar en förbättrad folkhälsa. Dock riskerar social orättvisa att uppstå när kommunens grönstruktur inte är välplanerad och vissa områden blir prioriterade före andra. Det är ett vanligt förekommande att socio-ekonomiskt utsatta områden blir mindre prioriterade i stadsplaneringen, och att distansen till närmaste grönområde kan ha stort avgörande för om den nyttjas eller ej. Studien granskar Jönköpings kommun som är lokaliserat i Småland, Sverige. Syftet är att undersöka hur kommunen planerar att främja social rättvisa när de genomför och planerar grön struktur. Studien är baserad på textanalys av kommunens styrdokument parallellt med semi strukturerade intervjuer för att undersöka kommunens visioner. Vidare identifierar studien på vilket sätt social rättvisa tas i beaktande i planeringen, och vilka utmaningar som existerar i deras stadsplanering. Studien hänvisar till Agenda 2030 och specifikt delmålen #10.2 och #11.7 för att undersöka kommunens planering. Utöver det fungerar social- och miljömässig rättvisa som teoretiskt referensram i analysen. Resultatet bekräftar att kommunen använder sig av en variation av punktinsatser för att nå social rättvisa, men att det fortfarande existerar utmaningar som är svåra att hantera.

Background The Swedish investors' interest in sustainability has increased in recent years. Previous research has mapped out and identified the sustainable investor, but there are existing gaps in knowledge about who the individual is who chooses to make socially sustainable investments in Sweden.  Purpose  In order to contribute to social sustainability gaining more space in the societal debate, this study aims to, through a quantitative study, map the socially sustainable investor based on the demographic factors gender, education and income in the Swedish stock and fund market.  Methodology  The study has applied a quantitative method, consisting of a deductive approach and a cross-sectional design. The empirical material has been obtained via a digital survey with a probability sample. The empiric consisted of a total of 154 useful answers which were then used and analyzed based on correlation matrix, bivariate and multivariate regression analyzes.  Results  The quantitative analysis showed that gender has a significant relationship, that education has only a partially significant relationship, while income does not show a significant relationship with socially sustainable investments.  Conclusion  The results of the study have shown a positive significant relationship to the fact that it is the woman who invests socially sustainable. In addition, higher education tends to result in social sustainability being taken into account when investing. Moreover, income can not be used in the mapping of who invests socially sustainable. / Bakgrund Under de senaste åren har svenska investerares intresse för hållbarhet ökat. Tidigare studier har kartlagt och identifierat vem den hållbara investeraren är, men det har identifierats en kunskapslucka av vidare forskning på den svenska marknaden inom social hållbarhet och vem som väljer att investera socialt hållbart. Syfte För att bidra till att social hållbarhet får mer utrymme i den samhälleliga debatten syftar denna studie till att, genom en kvantitativ studie, kartlägga den socialt hållbara investeraren utifrån de demografiska faktorerna kön, utbildning och inkomst på den svenska aktie- och fondmarknaden. Metod Studien har tillämpat en kvantitativ metod, bestående av en deduktiv ansats och en tvärsnittsdesign. Empiriska materialet har inhämtats via en digital enkätundersökning med ett sannolikhetsurval. Empirin utgjordes av totalt 154 användbara svar som sedan använts och analyserats utifrån korrelationsmatris, bivariata samt multivariata regressionsanalyser. Resultat Den kvantitativa analysen påvisade att kön har ett signifikant samband, att utbildning endast har ett delvist signifikant samband, medan inkomst inte påvisar något signifikant samband med socialt hållbara investeringar. Slutsats Studiens resultat har påvisat en positiv signifikant relation till att det är kvinnan som investerar socialt hållbart. Utöver det, tenderar en högre utbildning resultera i att social hållbarhet beaktas vid investeringar. Därtill kan inkomst inte användas vid kartläggandet om vem som investerar socialt hållbart.

Denna avhandling hade två syften. 1. Att i ett organisations-, professions- och pedagogiskt samverkansperspektiv studera några förskollärares möjligheter och hinder för utvecklingen av en genusmedveten pedagogik. 2. Att bedriva kvalita-tiv forskning utifrån antaganden om forskning för social rättvisa, som ett bidrag till metodologiutveckling. Följande frågeställningar belyste dessa syften: Hur skapar förskollärare utrymme för reflektion och kunskapsprocesser över tid; vil-ka individuella och kollektiva handlingar utför förskollärare över tid; vilka bi-drag till verksamhetsutveckling kan en studie av detta slag göra? Med feminis-tisk pragmatism som vetenskapsteoretisk grund tillämpades feministisk aktions-forskning som satte förskollärarnas frågeställningar i centrum. Under tre års tid ägde regelbundna träffar rum för gemensamma reflektioner, utvärderingar och planeringar av pedagogiska handlingar. Enskilda och gruppintervjuer, deltagande observationer samt en stor mängd mejl-, telefon- och brevutbyten kompletterade datainsamlingen. Den analytiska forskningsberättelsen växte fram under åter-koppling till förskollärares handlingar och i ljuset av förskollärares diffusa pro-fessionstillhörighet. Handlingarna tolkades utifrån de i feministisk aktionsforsk-ningsmetodologi inneboende principerna vad, vem och kritiska händelser över tid. Organisations- och professionsteoretiska analyser visade att förskollärarnas handlingar varken erkändes som professionella av den kommunala arbetsgivaren eller föräldrarna. Förskollärarnas behov av professionell erkänsla var stort, men när den uteblev, visade sig det långsiktiga utvecklingsarbetet vara av stort värde, därför att förskollärarna lyckades åstadkomma pedagogiskt sett meningsfulla förändringar, vilket understryker den temporala aspekten av organisatoriska för-ändringar underifrån. Förskollärarnas kollektiva handlingar började rota sig i en gemensam värdegrund. Formen av utvecklingsarbetet - att samarbeta med en al-lierad utifrån - var avgörande för skapandet av utrymme för reflektion och kol-lektiva handlingar. Kollektiva handlingar möjliggjordes i hög utsträckning tack vare enskilda deltagares mod att bryta tystnader om orättvisor i den egna verk-samheten. En slutsats är att det är möjligt att åstadkomma organisatoriska för-ändringar över tid genom en radikal öppenhet för agency. Transformativa kun-skapsprocesser kan åstadkommas om erbjudanden till ett genuint deltagande i ett förändringsarbete lämnas och mottas. Genom en problematisering av termer som handling, deltagande, emancipation, social rättvisa och kunskap gjordes ett me-todologiskt bidrag till feministisk aktionsforskning. / This doctoral thesis had two purposes. 1. To study some preschool teachers’ possibilities to develop a gender aware pedagogy by applying theories of organisation, profession and collaboration. 2. To do qualitative research by drawing on principles of research for social justice, as a contribution to the development of methodology in feminist educational action research. The following research questions helped elucidate these purposes: How do preschool teachers create space for reflection and knowledge processes over time? What individual and collective actions do preschool teachers take over time? How can this study contribute to organisational development? Feminist pragmatism served as the philosophical underpinning for feminist action research (FAR) as a methodology and method. The preschool teachers were regarded as agents for change in their own pedagogic and organisational practices. Over a three-year period meetings were conducted on a regular basis. One-on-one interviews, group interviews, numerous emails, telephone calls and some observations completed the data collection. The analytical research narrative emerged by linking the preschool teachers’ actions to their ambiguous professional status. Actions were interpreted by applying the principles inherent in FAR, what, who and critical incidents over time. The absence of professional recognition from the municipal employer and parents for the preschool teachers was evident. Since the preschool teachers needed professional recognition, they experienced the collaborative nature of this study of great value as it conferred legitimacy for their professional development. There emerged meaningful pedagogic change over time, which emphasised the temporal aspect of organisational change from the bottom up. Collective actions began to take root in a shared value system. The design of the project – to collaborate with an outside ally – was decisive in regard to creating space for reflection and collective actions. Collective actions were possible due to the courage of individual participants who dared break silences surrounding organisational injustices. In conclusion, it can be stated that organisational change over time is indeed possible by practising radical openness for agency. Transformative knowledge processes can be achieved provided that genuine offers of participation are issued and well received. By elaborating on terms such as action, participation, emancipation, social justice and knowledge, a methodological contribution could be made to feminist action research.

Breathing is not a common subject in feminist studies. Breathing Matters introduces this phenomenon as a forceful potentiality for feminist intersectional theories, politics, and social and environmental justice. By analyzing the material and discursive as well as the natural and cultural enactments of breath in black lung disease, phone sex work, and anxieties and panic attacks, Breathing Matters proposes a nonuniversalizing and politicized understanding of embodiment. In this approach, human bodies are onceptualized as agential actors of intersectional politics. Magdalena Górska argues that struggles for breath and for breathable lives are matters of differential forms of political practices in which vulnerable and quotidian corpomaterial and corpo-affective actions are constitutive of politics. Set in the context of feminist poststructuralist and new materialist and postconstructionist debates, Breathing Matters offers a discussion of human embodiment and agency reconfigured in a posthumanist manner. Its interdisciplinary analytical practice demonstrates that breathing is a phenomenon that is important to study from scientific, medical, political, environmental and social perspectives. / Andning är inte ett vanligt förekommande ämne inom feministiska studier. Breathing Matters introducerar detta fenomen som har en potential för feministiska intersektionella teorier, politik, social rättvisa och klimaträttvisa. Genom analyser av materiella, diskursiva, naturliga och kulturella dimensioner av andningens formationer, i sjukdomen pneumokonios, telefonsexarbete samt ångest och panikattacker, föreslår Breathing Matters en icke-universialiserande och politiserad förståelse av förkroppsligande. Genom denna ansats konceptualiseras mänskliga kroppar som agentiella aktörer i en intersektionell politik. Magdalena Górska argumenterar att kampen för att andas och för andningsbara liv är ett angeläget ämne för differentiella former av politisk praktik. Denna sårbara och vardagliga praktik som både består av kroppsmateriella och kroppsaffektiva handlingar konstituerar politik. Placerad i en kontext av feminist poststrukturalistisk, nymaterialistisk och postkonstruktivistisk debatt erbjuder Breathing Matters en diskussion kring mänskligt förkroppsligande och agentskap som är omkonfigurerad på ett posthumanistiskt sätt. Den tvärvetenskapliga analytiska praktiken visar att andning är ett fenomen som är viktigt att studera från vetenskapliga, medicinska, politiska, miljömässiga och sociala perspektiv.

This thesis addresses the socio-cultural configurations in Liberia in relation to climate resilient development and feminist foreign policy carried out by the Embassy of Sweden in Monrovia. It builds on the intention to explore potential points of integration between the feminist foreign policy with the construction of climate adaptation capacity. Research on climate adaptation actions demonstrates the need to engage more deeply with vulnerability contexts and embed the implementation process in local practice, value and experience. This study explores Liberian society as a case study to examine how feminist foreign policy and climate resilient development can be incorporated fit to the socio-cultural configurations. Methodologically, the study adopts an ethnographic framework. It draws on Butler’s performative notion of gender (1990, 1999, 2007) and ecological masculinities developed by Hultman and Pulé (2021) along with theories of environmental femininity by Bob Pease (2019). Empirically, the study is based on fieldwork in the form of participant observation, ethnographic interviews and document analysis.The results suggest that socio-cultural configurations are permeated by a patriarchal structure with traditional beliefs that householding tasks are linked to female obligations, leading to a disparity in responsibilities and accessibility to cultural activities. Stereotypical notions of masculinity are based on heteronormative assumptions that men should demonstrate dominance, self-reliance, and restrain emotions. The empirical work signifies that Liberian norms of masculinity lead to a reluctance to cooperativeness, block societal development and lead to unnecessary individual suffering. The culture is concluded to be centered around men, while women take a larger workload in key societal activities. Citizens experience that the state doesn't recognize them as equal participants, therefore forfeiting the opportunity to foster vital social capital that could enhance both state legitimacy and the effectiveness of public service delivery. The results illustrate the importance of considering citizens of marginalized areas as stakeholders in decision-making to enable engagement in development processes. Citizens from marginalized areas have their own underlying logic and views of the world. The thesis concludes that the socio-cultural configurations not just produce possible integration between climate resilient development and feminist foreign policy, but even forces the two to be pursued as interdependent processes. Advancing climate resilient development and feminist foreign policy in an integrated manner is thought to increase each other’s effectiveness and achieving them is possible when interdependence is leveraged. This thesis argues that the inauguration of female leadership and changing the perception of what masculinity stands for are the most distinctive points of integration in Liberian socio-cultural configurations. The thesis concludes seven possible procedures for the Embassy of Sweden in Monrovia to achieve climate resilient development aligned with the existing feminist objectives: 1. Include landownership in female empowerment strategies. 2. Transform masculinity normsthrough consultation-groups. 3. Focus on family configurations. 4. Work with religious leaders. 5.Embed policies in informal networks. 6. Encourage female-centered cultural activities and 7. Benefiton the knowledge of grassroots organizations to adopt an ethnographic approach. / Det här examensarbetet behandlar sociokulturella konfigurationer i Liberia och undersöker hur de kan relateras till klimatresilient utveckling och den feministiska utrikespolitik som bedrivs av Sveriges ambassad i Monrovia. Arbetet utforskar potentiella integrationsmöjligheter mellan feministiska utrikespolitik och lokal anpassning till klimatförändringar. Tidigare forskning om klimatanpassningsåtgärder visar behovet av att engagera sig i utsatta områden och förankra implementeringsprocessen i lokala erfarenheter, värderingar och beteendemönster. Med det i åtanke intenderar studien att undersöka det liberianska samhället som en fallstudie för attanalysera hur feministisk utrikespolitik och klimatresilient utveckling kan integreras med sociokulturella konfigurationer. Metodologiskt antar studien ett etnografiskt förhållningssätt där det empiriska arbetet består av fältarbete i form av deltagande observation, etnografiska intervjuer och dokumentanalys. Det teoretiska ramverket på Butlers performativa föreställning om kön (1990,1999, 2007), ekologiska maskuliniteter formulerade av Hultman och Pulé (2021) och teorier om miljöfeminism av Bob Pease (2019).Resultaten illustrerar att de sociokulturella konfigurationerna genomsyras av en patriarkal struktur som innefattar traditionella ideér om att hushållssysslor är kopplat till kvinnligt åliggande, vilket i förlängningen leder till skillnader i ansvarstagande för samhälleliga aktiviteter. Stereotypa föreställningar om maskulinitet bygger på heteronormativa antaganden om att män bör visa dominans, självtillit och emotionell tillbakadragenhet. Det empiriska arbetet påvisar att liberianska maskulinitetsnormer leder till en motvilja mot samarbete, blockerar samhällsutveckling och bidrar till onödigt lidande både för män och kvinnor. Kulturen anses vara centrerad kring män, medan kvinnor tar en större arbetsbörda i flertalet viktiga samhällsfunktioner. Resultaten visar också att medborgare upplever att staten inte ser dem som likvärdiga deltagare i samhällsprocesser. Därmed försummas en möjlighet att skapa socialt kapital som kan främja statens legitimitet och effektivitet i offentliga tjänster. Resultaten antyder att medborgare från marginaliserade områden har en egen bakomliggande logik och syn på världen. Dessa medborgare bör betraktas som viktiga intressenter i beslutsfattande för att möjliggöra engagemang i utvecklingsprocesser. Arbetet drar slutsatsen att de sociokulturella konfigurationerna inte bara producerar en möjlighet för integrering mellan klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik, utan även tvingar de att implementeras som två ömsesidigt beroende processer. Att främja klimatresilient utveckling och feministisk utrikespolitik på ett integrerat sätt anses öka varandras effektivitet och att uppnå dem är möjligt först när beroendet utnyttjas. Arbetet framhåller att en ökning av kvinnliga ledare och att förändra bilden av vad maskulinitet innebär är distinkta möjligheter för att integrera klimatresilientutveckling och feministisk utrikespolitik i de liberianska sociokulturella konfigurationer. Arbetetringar in sju möjliga riktlinjer för Sveriges ambassad i Monrovia för att uppnå klimatresilientutveckling med befintliga feministiska mål:1. Inkludera markägande i strategier för jämställdhet. 2. Ändra maskulinitetsnormer genom konsultationsgrupper. 3. Fokusera på familjekonfigurationer. 4. Arbeta med religiösa ledare. 5.Förankra policies i informella nätverk. 6. Främja kvinnocentrerad kulturverksamhet och 7. Antag ett etnografiskt förhållningssätt i samråd med gräsrotsorganisationer.