Syftet med den här studien är att undersöka vårdnadshavares uppfattningar av utvecklingssamtal. Studiens frågeställningar är: Vilka förväntningar har vårdnadshavare på utvecklingssamtal? och Hur beskriver vårdnadshavare utvecklingssamtal? Som teoretisk utgångspunkt har ett sociokulturellt perspektiv använts. Datan har samlats in genom kvalitativa intervjuer med fjorton vårdnadshavare. Materialet har analyserats på grundval av den kvalitativa innehållsanalysen med en induktiv ansats. I vår analys av vårdnadshavarnas förväntningar på utvecklingssamtal framträdde två teman: Förväntningar på innehåll och Förväntningar på deltagare. Vårdnadshavarnas beskrivningar av utvecklingssamtal resulterade i fem teman: Informationstillfälle, Varierande upplägg, Olika roller, Upplevelser i samband med utvecklingssamtal och Utvecklingssamtal som skolkontakt. Resultatet av studien visar att samtliga vårdnadshavare förväntar sig att få en samlad bild av sitt barns utveckling såväl akademiskt som socialt. Många föräldrar upplever en brist på information inom det sociala området, om utvecklingsplaner och om framtida mål. Förväntningarna på utvecklingssamtalen ökar med barnets ålder och kunskapsnivå men det tycks svårare att få en tydlig bild ju äldre barnet blir. Vårdnadshavarna ser lärarens roll som den mest aktiva och sin egen roll som stödjande men samtidigt den mest passiva. Elevens roll är den som varierar mest beroende på om utvecklingssamtalet är elevlett eller ej. Oavsett samtalstyp är det enligt vårdnadshavarna viktigt att det blir en dialog där alla parter får komma till tals. Majoriteten av respondenterna beskriver en positiv känsla inför och under ett samtal medan det är större variation i upplevelsen efter ett samtal. De som anser skolkontakten otillräcklig vill ha mer information kring sociala aspekter. Vårdnadshavare med barn som har en problematisk skolsituation har tätare kontakt med skolan. / The aim of this study is to examine experiences and perceptions of parent-teacher conferences from a parental point of view. The questions of the study are: What expectations do parents have on parent-teacher conferences? and How do parents describe parent-teacher conferences? The theoretical framework is a socio-cultural perspective. The data has been collected through qualitative interviews with fourteen parents. The material has been analyzed on the basis of the qualitative content analysis with an inductive approach.  In our analysis of parents' expectations of parent-teacher conferences, two themes appeared: Expectations on content and Expectations on participants. Parents' descriptions of parent-teacher conferences resulted in five themes: Information opportunity, Varied types of conferences, Different roles, Experiences in connection with parent-teacher conferences and Parent-teacher conferences as a means of school contact. The result of the study shows that all parents expect to have an overall picture of their child´s development academically and socially. Many parents experience a lack of information in the social area and about development plans and future goals The expectations increase with the child's age and level of knowledge, while it seems more difficult to get a clear picture with increasing age of the child. The parents perceive the teacher's role as the most active and their own role as supportive but at the same time the most passive. The student's role is the one that varies the most depending on if the parent-teacher conference is student-led or not. According to the parents it is very important that all parties get the opportunity to participate in the conversation regardless the type of conference. The majority of the respondents describe a positive feeling before and during a conference, while there are greater variations in the experiences afterwards. Those who consider the school contact insufficient want more information about social aspects. Parents with children who have a problematic school situation have a closer contact with the school.

Idag finns mycket forskning och litteratur kring formativ bedömning och dess fördelar för elevens lärande. Det finns många teorier om hur den bör användas på mest effektiva sätt. Syftet med denna studie är att ta reda på vilket syfte lärare som undervisar, har undervisat eller är utbildade att undervisa inom de naturvetenskapliga ämnena i årskurs 4-6 har med användandet av formativ bedömning, samt hur de arbetar med olika formativa bedömningsformer. För att effektivisera utfallet av studiens resultat har en sociokulturell teori använts studien. Utifrån den sociokulturella teorin har insamlat material genomgått en innehållsanalys och därmed genererat ett lämpligt resultat för att besvara studiens syfte och frågeställningar. Resultatet ställs också i förhållande till tidigare forskning för att se huruvida de deltagande lärarnas användande av formativ bedömning stämmer överens med teorier och tidigare studier kring formativ bedömning. För undersökningen bedömdes intervju som mest lämpliga metod för datainsamling. Åtta informanter som alla antingen undervisar i de naturvetenskapliga ämnena, har undervisat i dem eller är utbildade att undervisa inom dem men av olika anledningar inte är verksamma inom ämnet, intervjuades för studien. Samtliga intervjuer spelades in och en innehållsanalys genomfördes på det insamlade materialet. Resultatet visade att alla informanter använder sig av formativ bedömning och anser den som helt nödvändig inom de naturvetenskapliga ämnena. Informanternas syfte med användandet av formativ bedömning var att främja elevens utveckling, öka elevens förståelse för sitt eget lärande, synliggöra elevens lärande samt öka delaktigheten i klassrummet. Samtliga lärare i studien lyfte kommunikation som en mycket viktig del av formativ bedömning. Diskussioner, samtal och dialoger i mindre grupper och i helklass samt att få återkoppling från både lärare och kamrater var av stor vikt för elevernas lärande enligt deltagande lärare.

Lärandet i instrumentalundervisning är en process som sker över tid och som påverkas av lärarens val av och erbjudande om kommunikativa och pedagogiska resurser, som kan användas formativt för att främja elevens utveckling. Denna studies syfte var att undersöka och analysera formativ återkoppling i enskild instrumental undervisning i klarinett på gymnasiet, med fokus på tre temaområden: dialog och kommunikation, motivation och drivkrafter samt självvärdering och självreflektion. En kvalitativ undersökning genomfördes metodiskt genom fallstudier hos två musikpedagoger, en i Sverige och en i Italien; varje fallstudie består av en semi-strukturerad intervju samt videoinspelning av en klarinettlektion. I studiens analyserades den multimodala återkopplingen som observerades i klarinettundervisningen, och de pedagogiska strategier och verktyg som kan främja elevens motivation och bidra till elevens förmåga att bedöma och reflektera över sitt eget spel. Studiens resultat vill framhäva kommunikationens och resursernas inflytande över klarinettelevernas utveckling mot deras fulla potential som musiker.

Syftet med denna studie är att undersöka elevers upplevelser av den betygsgrundande bedömningen inom ämnet idrott och hälsa. Studien syftar vidare till att undersöka hur lärarna tydliggör och praktiserar det arbete som tillhör den betygsgrundande bedömningen, såsom dokumentation och återkoppling. Studien bygger på åtta kvalitativa intervjuer varav fyra gymnasieelever som fått slutbetyg inom kursen idrott och hälsa 1, samt fyra legitimerade lärare med behörighet i ämnet. För teoretisk grund och genomförd analys har Bernsteins teori använts. Resultatet av studien visar att eleverna har svårt att se vad kunskaper inom ämnet är och att de snarare fokuserar på förutsättningar för bedömning än kunskaper. Det finns en viss brist på återkoppling inom ämnet som kan påverka elevernas syn på kunskap. Lärarna har svårt att med ord beskriva vad de bedömer, men studien pekar på att planering av bedömningstillfällen bidrar till en tydligare dokumentation och tydligare sammanfattning. Genom att lärare samlar in mer bedömningsmaterial som eleverna kan ta del av kan elevernas syn på kunskap inom ämnet idrott och hälsa utvecklas, samt ge en bättre uppfattning av vad som bedöms. / The purpose of this study is to investigate students' experiences of the grade based assessment in the subject of physical education. The study further aims to investigate how teachers clarify and practice the work that belongs to the grade based assessment, such as documentation and feedback. The study is based on eight qualitative interviews, of which four high school students who received a final grade in the course idrott och hälsa 1, as well as four certified teachers with eligibility for the subject. Bernstein's theory has been used for theoretical basis and analysis. The conclusion of the study is that the students have difficulty seeing what knowledge in the subject is and that they focus on conditions for assessment rather than knowledge. There is a certain lack of feedback within the subject that can affect students' views on knowledge. Teachers find it difficult to describe what they assess with word description, but the study indicates that planning of assessment opportunities contributes to clearer documentation and a clearer summary. By teachers collecting more assessment material that students can take part in, students' views on knowledge in the subject of physical education can be developed, as well as give a better idea of what is assessed.

TV-spelsmusik och arrangering är något som brinner starkt för mig. Dock kan det finnas bristande intresse för TV-spelsmusik bland professionella musiker. För att öka musikers engagemang när de ska framföra levande TV-spelsmusik, och för att bredda mina arrangeringskunskaper, har jag bearbetat två av mina skrivna arrangemang med hjälp av musikerna själva. Musikerna som deltog i arbetet har fått bidra med egna upplevelser om sina instrument och med återkoppling på deras instrumentstämmor i mina arrangemang. Med detta underlag bearbetades arrangemangen för att sedan repeteras i orkester och till sist framföras på en konsert. Framförandet har utvärderats mot bearbetningarna för att se hur strategierna fungerar i praktiken. Om inte denna bearbetningsstrategi är användbar i framtiden så kommer i alla fall resultatet jag fått från detta projekt vara till nytta. Lärdomen jag fått från genomförandet, och framförallt från musikernas återkoppling och upplevelser, kommer kunna hjälpa all min framtida arrangering och mitt framtida yrkesliv som arrangeringslärare.

Det här examensarbetet fokuserar på kamratrespons som arbetsmetod i klassrummet. Kamratrespons är en metod som blivit alltmer aktuell i dagens undervisning och innebär att elever bli aktiva aktörer i varandras arbeten och utveckling. Eleverna får genom kamratrespons bli delaktiga i varandras lärprocesser och ge varandra konstruktiv återkoppling i form av kommentarer som fokuserar på styrkor och utvecklingsområden som behöver förbättras. Kamratrespons kan användas som ett arbetssätt inom formativ bedömning. Fokus i undersökningen är att undersöka hur introduktion och förberedelse av kamratrespons påverkar hur eleverna i årskurs 4 formulerar sin respons. Kamratrespons var, för de två elevgrupperna i undersökningen, en okänd metod att arbeta med. En elevgrupp fick en mer ingående introduktion till kamratrespons och den andra elevgruppen fick en kortare introduktion. Detta gjordes för att ta reda på om instruktionsnivån skapade några likheter eller skillnader mellan gruppernas responsgivning och textbearbetning. Data samlades in i form av elevtexter och skriftlig kamratrespons. Även en enkät användes för att ta reda på elevernas upplevelse av kamratrespons. Resultatet visar att instruktionsnivån påverkade hur elever skrev sin kamratrespons och bearbetade sina texter. Den grupp som fick mer introduktion till karmatrespons bearbetade och förbättrade sina texter på ett sätt som gjorde att fler höjde sig på något fokusområde från bedömningsmatrisen än den grupp som inte fick någon introduktion. Resultatet visar även att eleverna ansåg att de kändes bättre att ge än att få kamratrespons. En skillnad mellan grupperna var att den grupp som inte fick introduktion upplevde kamratrespons som en bättre metod. I diskussionskapitlet diskuteras potentiella förklaringar till de likheter och skillnader som uppstod mellan grupperna

Eleverna brukar i undervisningssammanhang utföra en formativ kamratbedömning av varandras skolarbeten och stödmaterialet Kunskapsbedömning i skolan: praxis, begrepp, problem och möjligheter från Skolverket (s. 9) påvisar att formativ bedömning är bra för lärande. Det handlar om att identifiera elevers styrkor och svagheter för att stödja dem vidare i deras kunskapsutveckling. Kamratbedömning handlar om att elever fungerar som resurser för varandras lärande. En problematik med kamratbedömning är att eleverna inte har tillräcklig kunskap om hur bedömningsformen fungerar och att de inte använder den återkopplingen som de får för att den effektivt ska gynna deras lärande (Jönsson 2013, ss. 110, 121). I Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet 2011 (ss. 16, 261) belyses vad elever är i behov av att utveckla ”[…]Hur man ger och tar emot respons.”. I detta fall är bedömningsformen en väsentlig del av svenskundervisningen och främst när det kommer till skrivuppgifter. Läraren ska ge eleverna tillfällen att visa sina kunskaper och förmågor i att både ta emot kamratrespons samt ge kamratåterkoppling, då detta är någonting som svenskläraren ska bedöma. Syftet med denna studie är att undersöka högstadieelevers samt svensklärares användning av och reflektioner om kamratbedömning i svenskämnet. Studien grundas på en kvalitativ studie och handlar om att utifrån ett elev och lärarperspektiv få syn på uppfattningar rörande kamratbedömning i svenskundervisning. Metodvalen för denna studie är fokusgruppsintervjuer och semistrukturerade intervjuer. Undersökningen genomfördes i två grundskolor i västra Sverige och sammanlagt har 4 svensklärare i årskurs 7-9 samt 6 högstadieelever medverkat i denna studie. Studiens resultat visar att alla högstadieelever undviker att göra kamraten ledsen när de ger sin respons på muntliga respektive skriftliga framställningar. Eleverna brukar inte alltid vara ärliga när de ger kamratrespons, och detta förekommer i såväl muntliga som skriftliga framställningar. Oärligheten sker främst med någon som eleverna inte har en bra relation med där de inte vågar utrycka sig mer ärligt och fritt till skillnad från en nära kamrat. Dock kan eleverna vara oärliga med både obekanta elever och nära kamrater under muntliga framställningar. Den respons eleverna ger är oftast begränsad och sker på en uppgiftsnivå, oftast är det endast små språkliga fel som tas upp. Lärarna upplever att kamratresponsen varierar och den kan antingen vara av dålig eller bra kvalitet. Eleverna upplever att kamratrespons överlag är positivt för deras individuella kunskapsutveckling. Denna studies resultat indikerar samtidigt att eleverna antyder att det är skönare att få kamratrespons än läraråterkoppling. Högstadieleverna tenderar få en ytinlärning efter kamratbedömning. Däremot är eleverna relativt aktiva när de ger sin respons därr de exempelvis kan dela med sig av argument och ideér från skilda perspektiv. Lärarna har en gemensam samsyn där de anser att kamratbedömningen bidrar till att eleverna är delaktiga i aktiviteten och där de är till nytta för varandras kunskapsutveckling genom att de vägleder kamraterna. Högstadieeleverna i denna studie brukar ta en lärarroll. Lärarna påstår att eleverna har svårare för kamratrespons i muntliga framställningar. Däremot föredrar eleverna muntlig kamratrespons. I resultatet framgår det att eleverna inte har lika stor förmåga att uttrycka sig och deras kunskapsutveckling främjas in när det finns stora kunskapsmässiga nivåskillnader mellan eleverna. Lärarna upplever en svårighet i att skapa gruppkonstellationer där alla elevers kunskapsutveckling gynnas under kamratbedömning. Denna studies resultat visar även att eleverna inte hinner förbereda sig inför kamratbedömningen. Eleverna efterfrågar bättre vägledning från läraren och möjlighet att förbereda sig väl kring hur de ska ge kamratrespons som är meningsfull för kamraterna samt bidrar positivt för deras fortsatta kunskapsutveckling. Lärarnas arbetssätt är att medvetandegöra eleverna om att ge konstruktiva återkopplingar. Eleverna använder främst en checklista som bedömningsstöd på skriftliga framställningar och Two stars and a wish på muntliga framställningar.

The aim of this study is to examine Swedish teachers´ perception of feedback and its impact on students when it comes to mathematical reasoning. Interviews were conducted with six teachers´ working in grades four to six. The interviews have been conducted both online and in person. The result of this study show that teachers give feedback to students in several different ways and not always with the purpose of strengthening the knowledge of mathematical reasoning. These different ways of giving feedback are presented in the form of different categories reflecting the teachers´ perceptions of feedback and mathematical reasoning. / Syftet med den här studien är att undersöka hur svenska lärares uppfattningar kring feedback påverkar elevernas förmåga att tillägna sig feedback när det kommer till matematiska resonemang. Jag genomförde intervjuer med sex verksamma lärare som arbetar i årskurs fyra – sex. Intervjuerna genomfördes både digitalt och ansikte mot ansikte. Resultatet av denna undersökning visar att lärare ger eleverna feedback på olika sätt men inte alltid med syftet at stärka deras kunskaper inom matematiska resonemang. De olika typerna av feedback presenteras i olika kategorier som visar lärarnas uppfattning av feedback och matematiska resonemang. / <p>Matematik</p>

Denna studie tar sin utgångspunkt i en undran om vad lärare gör efter genomförd bedömning med stöd av det nationella bedömningsstödet i svenska årskurs 1, på ett formativt sätt tillsammans med eleven. Då det nationella bedömningsstödet är nytt och obligatoriskt att använda i årskurs 1 var det av intresse att undersöka vilken nytta det ger enligt lärarna samt vilka uppfattningar och erfarenheter de har om det. Formativ bedömning genomförs inte enbart vid ett sådant kartläggningsmaterial utan även vid den övriga dagliga undervisningen, därför var syftet också att undersöka vilka faktorer som påverkar möjligheten till det. Studien är av kvalitativ karaktär och har den proximala utvecklingszonen och sociokulturell teori som teoretiskt ramverk, där lärande sker i interaktion med andra, vilket genomsyrar hela studien och presenteras i studiens fjärde avsnitt. Data samlades in genom fem intervjuer med lärare i årskurs 1 och 2. Data har bearbetats och analyserats genom en tematisk analys. Studiens resultat visar på att lärare inte gör några större förändringar efter genomfört bedömningsstöd och anser sig inte få reda på något utstickande i elevers kunskapsnivå, bedömningsstödet anses mer vara en trygghet för den egna bedömningen de gör. Genomförandet anses som svårt och tidskrävande, både på grund av stora klassuppsättningar och en saknad av en annan personals stöd. Övriga svårigheter för formativ bedömning är också faktorn om tid en svårighet, då klasserna består av många elever på en lärare. / <p>Godkänt datum 2021-01-17</p>

Syftet med studien var att undersöka vilken återkoppling pri-vata skogsägare får och efterfrågar i samband med att för-yngringsåtgärder utförs på deras mark. En enkätstudie genomfördes med ett urval på 250 privata skogsägare inom SCA Skog Medelpads skogsförvaltning, svarsfrekvensen uppgick till 48 % . Studien visade att 19 % av respondenterna upplevde dagens återkoppling innan, under och efter att en föryngringsåtgärd genomförts som bristfällig. Skogsägarens efterfrågan på återkoppling var hög, de före-drog att återkopplingsformen var brev eller telefonsamtal både innan under och efter. 79 % av skogsägarna önskade att SCA skulle genomföra en återväxtkontroll två år efter att plantorna var planterade. Skogsägarens känner ett starkt behov att få återkoppling ge-nom hela föryngringsfasen, oberoende vilken skogsägarkate-gori de tillhör.