This is about how pupils in years 4 to 6 of compulsory school and their teachers make meaning in teaching activities and texts. The aim of the study is to investigate the teaching and learning of writing and the pupils’ discursive texts. Another aim is to use linguistic theories and develop methods and analytical concepts for studying teaching practices. Sources for the material are the teaching practices in two classes, the teachers and the pupils. The field studies lasted for two years, consisting of observations and interviews. Twelve pupils’ texts and four writing projects are studied in depth. The theoretical framework is linked to systemic functional linguis­tics, critical discourse analysis, dialogical conception of language and new literacy studies. Analytical tools are also derived from rhetorical structure theory, relief theory and theory of text sequences. These tools have been adap­ted and are also applied in the analysis of the teaching practice. To analyse pupils’ meaning making in their texts, a theory of mobility in texts is used. The analyses show two different categories of texts and teaching practices. The hierarchically composed texts are characterized by hierarchies concerning the entire text. The sequentially coupled texts are charac­terized by many vague relations between text entities. One conclusion is that the students in the hierarchically composed texts develop knowledge during writing. They make meaning recursively when writing and they seem to grasp the text as a whole in a way they do not in the sequentially coupled ones. In the sequentially coupled texts, pupils seem to develop knowledge mostly before they write the text, rather than during the writing. In the hierarchically composed practice the pupils deepen their knowledge about text. The result can be interpreted as showing that pupils primarily need education about global text levels in order to develop text knowledge and subject knowledge. Teaching practice seems to promote all pupils’ meaning making if the practice is characterized by many interpersonal relations in the chains of spoken and written texts and if pupils learn to write texts that can structure their meaning making in a functional way.

Det övergripande syftet med denna avhandling är att synliggöra formella och informella maktstrukturer i Norrköpings kommuns politiska ledning mellan åren 1970 och 2006 ur ett genusperspektiv. I inledningen ställs frågan om det är så att kvinnors inlemmande i kommunalpolitiken endast har lett till en jämn könsrepresentation i den politiska toppen, men inte medfört verklig politiskt makt. Utifrån ett samtidshistoriskt perspektiv undersöks den underliggande maktstruktur om den politiska makten i Norrköping kan sägas ha vilat på vid olika tidpunkter mellan 1970 och 2006. Den teoretiska ansatsen är inspirerad av ett feministiskt genusperspektiv och det empiriska materialet analyseras med hjälp av bl a begreppet genusregim. Detta begrepp utgör grunden i avhandlingens teoretiska ram. I den konkreta analysen används sedan begrepp som politisk fält och politiskt kapital, manlighet, manlig homosocialitet, hegemoni och diskursiv makt. Utgångspunkten i avhandlingen är att kvinnor och mäns olika tillgång till informell makt i politiken dels har att göra med makt som baseras på genus, dels har att göra med makt kopplat till relationerna mellan ledande politiker och ledande tjänstemän i kommunens administrativa ledning. Avhandlingen undersöker på vilket sätt kvinnliga och manliga politikers formella deltagande i kommunens nämnder, kommunstyrelsen och andra organ förändrades under perioden 1970–2006. Den belyser också hur politiker och tjänstemän har uppfattat den underliggande maktstruktur som underbygger verklig politisk makt, samt hur denna maktstruktur har förhållit sig till genus. Avhandlingen undersöker även huruvida manliga tjänstemän begränsat kvinnliga politikers maktutrymme. Avhandlingen visar att den makt som underbygger den politiska styrningen har vilat på två slags ordningsrelationer: den mellan kvinnor och män respektive den mellan den politiska ledningen och administrationen. Avhandlingen visar således att problemet med kvinnors brist på informell makt har varit inbyggt i det politiska systemet. / The aim of this dissertation is to examine women’s and men’s access to quantitative and qualitative political power in the municipality of Norrköping between 1970 and 2006. The method chosen is to analyze the substructure underlying political leaders’ ability to govern. The premise of this inquiry is that an unequal distribution of genuine power between women and men in politics depends on gender-based power structures as well as the relationship between politicians in leadership positions and male employees in leading positions in the municipal administration. There are three main questions of interest in this dissertation. Firstly, in what respects does the formal representation of women and man elected as representatives in the municipal council, the municipal executive board, and other boards change in the period 1970―2006? Secondly, how do politicians and employed municipal administrators describe the structures of power that grant genuine power, and how do informal power relations relate to the gender-based power structure? Thirdly, focusing on women’s increasing participation in governing processes I ask in what respects the male dominance in the administration circumscribes the possibilities of female politicians in leadership positions to exercise genuine power. With these questions as the starting point, I have studied political power structures in relation to women and men as well as in relation to actors in political and administrative leadership positions in the municipality of Norrköping. Relaying on the concept of gender regime I have developed an analytical framework to analyze the informal power structures. The concept of gender regime can be understood as the patterning of gender processes in particular social units at a particular historical time. In the theoretical approach of the dissertation, the concept of gender regime in combination with the concepts of manliness, male homosociality and the hegemony of men, offer a complex way of analyzing gender and power relations at a local level. One of the main conclusions is that despite a changing political gender regime in the 21st century, the power was still based on a patriarchal model.

Many of us have grown up hearing or using words meant as insults or negative adjectives that were in fact names for social groups. Most of them have gone unquestioned in the mainstream consciousness, but the term Gay in the generally negative meaning has in the past years been given attention as offensive and homophobic, with debates emerging in response over whether or not this is true, particularly on the internet. It is the articles and forum threads from these debates that make out the empirical material for a qualitative study as I ask what these people’s thoughts are about this term and how it is perceived. After a qualitative coding and analysis of these texts, and interpretation of the results based on Erving Goffman’s theory of Phantom acceptance and stigma terms, Judith Butler’s theory of performativity, Ferdinand de Sassure’s theory of signifier and signified and how it connects to the community and Baudrillards theory of simulacra, this is the principal conclusion that I have drawn: For some of the people in this debate, the term Gay and its use is about homophobia and heterosexism, though mostly it’s not overt but a subconscious part of the continued dehumanization and stigmatization of homo- and bisexual people. This is a position I call The socially focused skepticism. Others distance themselves from this idea, talking about language development, the lack of inherent meaning of words and freedom of expression. Using Baudrillard for guidance, I interpret this as having a different, more abstract view of language than those who connect the term to heterosexism, and with this focus on language I name this position The language centered defense. Yet another group frame their reasoning about the term in compromise, preferring to limit their use of it to certain contexts rather than disposing the habit entirely or risk causing offense. To these people, whether or not the word is homophobic is less relevant to the discussion than showing respect for how it can be perceived, which gives their position the name The compromising position.

Syftet med denna studie är att försöka utreda vilken roll arkitektoniska icke-människor spelar för skapandet av socialt samspel i en ekoby. För att utreda detta utgår studien från ett antal posthumanistiska teoribildningar, främst actor-network theory och begreppet materielldiskursiv. Dessa teoribildningar anser att även icke-människor, så som hus och brevlådor, ska ses som medskapare till världen men att deras agens bestäms av vilka andra aktörer de kopplar ihop sig med i nätverk. Genom observationer och intervjuer med sju boende i en ekoby har material insamlats om det sociala samspelet i ekobyn. Empirin vittnar om att många olika icke-människor spelar en roll för skapandet av det sociala samspelet som uppstår där. Det handlar bland annat om att gemensamhetshus ger plats för gemensamma aktiviteter, att öppna gräsytor möjliggör lek och att brevlådor uppmanar till rörelse. I sig själv skapar dock inte de arkitektoniska icke-människorna socialt samspel. För att de ska få den betydelsen behöver de användas och tolkas av andra aktörer. Svaret på frågeställningen blir följaktligen att de arkitektoniska icke-människorna spelar en roll för att socialt samspel uppstår i ekobyn men vilken roll de spelar är beroende av vilka andra aktörer som de kopplar ihop sig med. / The purpose of this study is to try to investigate the role that architectural non-humans play for the creation of social interaction in an eco-village. In doing this, the study uses a number of post-humanist theories. Mainly actor-network theory and the material-discursive concept. These state that even non-humans, like houses or mailboxes, are to be seen as co-creators of actions, but that their possible roles are decided by which other actors they attach to in a network. Through observations and interviews with seven residents of an eco-village, the information was gathered. The empirical data shows that many different non-humans are taking an active role in the creating of the social interactions that goes on in the eco-village. To mention a few, the community hall gives room for group activities, open lawns create a possibility for child’s play and mailboxes call for physical movement. In themselves, however, the nonhuman actors do not create social interaction. It is only when used by and interpreted by other actors that they gain their active role. The answer to the question would consequently be that the architectural non-humans in the eco-village do play an active role in the creation of social interaction but that the role is dependent on the other actors that they connect to.

Syftet med denna studie är att utforska och förstå de sätt på vilka manliga samkönade föräldrapar pratar om de kvinnor som varit delaktiga vid barnens tillblivelse. De manliga samkönade föräldraparens berättelser rör dels kvinnan som burit barnet, dels kvinnan som donerat ägg. Denna studie består av nio intervjuer, varav sju involverar båda papporna och två intervjuer involverar ena pappan. Reproduktionsstrategi skiljer sig något åt, men en majoritet av paren har fått barn via värdgraviditet samt äggdonation. Materialet har samlats in via semistrukturerad intervju och analyserats med hjälp av diskursanalys.Resultatet visar att de manliga samkönade föräldraparen använder olika tolkningsrepertoarer då de pratar om bäraren och donatorn. En tolkningsrepertoar som uppkommer när deltagarna pratar om bäraren är bäraren som en nära släkting, men inte en mamma, där det blir synligt att deltagarna behöver förhålla sig till diskurser kring föräldraskap, moderskap och omsorg. En annan tolkningsrepertoar är bäraren som aktiv och självständig och därför inte utsatt, där deltagarna förhåller sig till diskurser kring värdgraviditet och bäraren som en utsatt kvinna. I deltagarnas berättelser om donatorn framkommer tolkningsrepertoaren donatorn som nära kontra avlägsen där deltagarna förhandlar kring hur nära relation de vill ha till donatorn samt tolkningsrepertoaren om donatorn som en betydelsefull individ kontra en instrumentell gengivare där deltagarna behöver förhålla sig till processen med att välja en äggdonator och huruvida man väljer en individ eller ett ursprung.

Den här studien har sin utgångspunkt i ett posthumanistiskt perspektiv – ett perspektiv som försöker få syn på materialiteten och dess roll i pedagogiska praktiker. Syftet med studien var att undersöka hur whiteboardtavlan används i förskolan och vilka relationer den tycks producera. Som insamlingsmetod användes deltagande videoobservation, som analysmetod - Aktör-nätverksteori (ANT). Observationerna gjordes på en storbarnsavdelning på en kommunal förskola i nordvästra Stockholm. Utifrån Aktör-nätverksteorin kunde tavlan förstås som en materiell-diskursiv aktör som ihop med andra aktörer ingår i olika nätverk i ett ständigt flöde av kopplingar och översättningar. Men den kan också förstås som en ”effektskapare” bortom de effekterna som den var tänkt att bidra med – och där många överraskande effekter träder fram i den fria leken. Om whiteboardtavlan på samlingen begränsar barnens möjligheter att agera fritt och bidrar till att en maktrelation förskolläraren-barn skapas och upprätthålls, så är det helt andra roller som gäller i den fria leken: tavlan skapar möjligheter till lärande och kreativitet, inbjuder till lek och samarbete och blir en mötesplats för olika barnkonstellationer. Den framgångsrika relationen barn-tavlan skulle dock inte varit möjlig utan andra aktörer i nätverk: pennor, suddborsteen, pennfacket och barnens fingrar/händer. Även kamrat- och mediakulturer i form av Angry Birds träder fram i den fria leken och kan ses som en diskursiv aktör som får allt mer inflytande i förskolans praktiker. Tavlan agens i den fria leken kan förstås som en viktig ”effekt” som inte är särskilt uppmärksammad av pedagogerna. Med whiteboardtavlan som aktör i rummet blir både barn och pedagoger något annorlunda.

Many social workers that are working within the current healthcare system, feel that their profession is being marginalized, and they are worried that the social perspective might be lost, which would affect both the healthcare system and the patient in an undesirable way. This is a situation that is described by the social workers that were interviewed for the work of this assay. There is a proposition about a special legitimisation for social workers within the healthcare system. The main aim of this proposition is to secure the patient safety.  A second aim is to secure that the social perspective will remain with in the healthcare system.   The governance of the public sector of today, focuses on increasing the efficiency by control and review of measurable goals, which has affected the professionals' use of their skills and lead to de-professionalization. In today's knowledge management, measurable treatment through manuals is seemingly more important than professional competence, which has weakened the curators' profession role in healthcare. This picture is clearly stated in this essay's empirical study and is confirmed by the literature studied.   The trust delegation has the task to develop a reform that will better use the employees' skills so that the Swedish citizens receive their needed services through trust-based governance. The proposed introduction of legitimisation and the work of the trust delegation can both lead to changes for the social workers and the social perspective. For the social workers, the proposal raises hope. A legitimisation might strengthen their occupational role and at the same time indicate that the social perspective in healthcare is a specific and necessary area, which can lead to the development of the profession's jurisdiction.

Den internationella kunskapsmätningen PISA får en allt större uppmärksamhet och betydelse inom den skolpolitiska debatten i Sverige. I studien undersöks betydelsebildningen kring PISA-fenomenet inom den svenska lärarprofessionen och de subjektspositioner som konstrueras i den diskursiva kampen om betydelse, både inom lärarprofessionen och i relationen till politiken. De subjektspositioner som framträder diskuteras i relation till den kollektiva självbilden och lärarnas professionsidentitet. Detta har undersökts genom en diskursanalys av artikulationer i de lärarfackliga förbundens tidningar; Lärarnas tidning och Skolvärlden. Undersökningen har fokuserat på framställningen kring presentationen av PISA 2012 utifrån en tidsperiod mellan november 2013 och april 2014, där materialet består av artikulationer kring tecknet PISA i 21 olika texter. Analysen visar att det inte finns någon entydighet i betydelsebildningen. PISA-resultaten används både för att legitimera och dislegitimera skolpolitik, samtidigt som relevansen ifrågasätts i relation till en metodologisk och dekontextuell problematik. Resultaten visar också att det finns en antagonistisk dimension i relationen till politiken och i den diskursiva kampen kring betydelse. Vidare konstrueras tre olika subjektspositioner i form av den utsatta och pressade läraren, läraren som syndabock och den aktiva och kämpande läraren. Studien får betydelse genom att synliggöra de konflikter som finns kring betydelsebildningen av PISA och i relationen till politiken, men även genom att visa hur lärarnas självbild och professionsidentitet konstrueras i relation till PISA-fenomenet. Detta kan föranleda ytterligare studier kring diskursiva förskjutningar kring betydelsebildningen och vilken betydelse PISA-fenomenet får i relation till lärarnas professionsprojekt.

I denna studie undersöks Feministiskt Initiativs (F!) motion om att byta ut könsprefixet -man till det könsneutrala -person i kommunpolitiken. Detta med fokus på bytet av tjänsteman till tjänsteperson i de utvalda kommunerna för undersökningen. Dessa är Malmö stad, där motionen gick igenom, Umeå kommun, där motionen inte gick igenom, samt Uppsala kommun där motionen gick igenom efter revidering. Jag undersöker även ordet hen och relaterar detta till motionen för att se ifall det finns tendenser till att jämnställt språk ökar. Syftet är att undersöka användningen av yrkesbeteckningarna tjänsteman och tjänsteperson samt pronomet hen i dessa tre kommuner. Detta undersöks genom en kvantitativ metod på kommunernas hemsidor där förekomster av tjänsteman, tjänsteperson och hen räknas. Mina teoretiska utgångspunkter utgår från Hirdman (1988) om genussystemet och Milles (2019) om könsprefixet -man i kommunpolitiken. Jag använder mig även av Pauwels (2011) om kvinnors förtryck i språket och Nordenstam (2003) om början på den feministiska diskursiva aktivismen. Jag har också valt att använda mig av Milles (2002) som beskriver de två typer av diskriminering som kvinnan blir utsatt för i språket samt Jobin (2004) om bland annat hur könsneutralt språk uppmärksammades i riksdagen för första gången.  Resultatet visade på att användningen av tjänsteperson har ökat i samtliga kommuner samtidigt som användningen av tjänsteman minskat. Detta även i Umeå kommun, där motionen inte gick igenom. Detta visar på hur viktig själva diskussionen om könsneutralt språk är, oavsett om motioner eller förslag om förändringar av språket, går igenom eller inte. Hen användes inte i så stor utsträckning i någon av kommunerna innan motionen tagits upp och Uppsala kommun var den kommun som använde hen i störst omfattning före motionen tagits upp. Användningen av hen har däremot ökat i alla kommunerna efter motionen tagits upp.

This essay examines policy discourses in the 30th Baltic Parliamentary Conference held in 2021. By examining several policy proposals from the resolution adopted by the participants, as well as related key documents and speeches from parliamentarians, the underlying assumptions and logics shaping these policys are examined. The thesis analyses whether there are gendered patterns in the policy discourses. The policy areas examined are about cooperation, identity, climate, and the environment. The material is analysed by combining the theory feminist discursive institutionalism and by using Carol Bacchi's method "What's the problem represented to be?". The conclusions are that there are many underlying problematisations that contribute to shaping policies in the 30th Baltic Sea Conference, which are supported by hidden gender coded language. The problematisations underpinning the policys are ”hiding” other ways of evaluating and shaping problems, solutions, and policy areas.