Digital media have become an integral part of many people’s everyday lives and constitute an intimate presence therein. Utilizing the concept of digital intimacy to focus on these recent developments, this doctoral dissertation takes the perspectives of feminist cultural studies and affect theory to analyze how digital media are becoming more intimate and how in turn intimacy is remediated within digital cultures. This research brings together three different strategic examples of digital intimacy. The first is chosen from the context of online hate and harassment, and works to counteract digital forms of intimidation. The second is from the world of software development training initiatives tailored for women and designed to make them digitally intimate. The third investigates the digital subculture around ASMR (‘autonomous sensory meridian response’), which is an intimate multi-sensory stimulation induced by such things as online video clips. It is argued that these three initiatives are good illustrations of contemporary gender relations in digital cultures, and also do digital media differently. This  means that they develop and apply sometimes straightforward, sometimes rather playful strategies to counteract gender-based inimicalities (such as forms of discrimination or exclusion, or objectification) within digital cultures. The thesis argues that such digitally intimate strategies can be utilized analytically in order to contribute to contemporary feminist internet politics. / Digitala medier har blivit en integrerad del av och en intim närvaro i många människors vardag. Med hjälp av begreppet digital intimitet, som tar dessa förändringar på allvar, analyserar denna avhandling hur digitala medier blir mer intima och hur intimitet remedieras i digitala kulturer. Detta görs utifrån perspektiv hämtade från feministiska kulturstudier och affektteori. Tre olika strategiska exempel på digital intimitet diskuteras. Det första exemplet hanterar näthat och trakasserier online och utgör ett slags  motståndsstrategier. Det andra handlar om utbildningsinitiativ inom programmering riktade till kvinnor, ämnade att ge kvinnor större digital tillgång, närhet och närvaro. Det tredje fallet undersöker den digitala subkulturen kring ASMR (’autonomous sensory meridian response’), en intim multi-sensorisk stimulering som ofta understöds av videoklipp online. Det hävdas här att dessa strategiska exempel, först och främst, synliggör samtida genusrelationer i digitala kulturer, men även visar hur digitala medier gör genus på nya sätt. Med detta menas att i medierna både bevaras genuskonventioner och tillämpas nya, ibland lekfulla strategier för att motverka könsrelaterad fientlighet inom digitala kulturer. Avhandlingen hävdar att de tre studerade strategierna för digital intimitet kan användas analytiskt för att bidra till en samtida feministisk internetpolitik.

Source criticism and information search is a major part of digital competence according to Skolverket (2018). The purpose of this study is to reach a deeper understanding in how education about source criticism and information search look like in grade F-3. By interviewing six teachers (F-3), an increased understanding has been reached about how these teachers treat source criticism and information search in education. This study has been made through a qualitative research method, and through a pragmatic perspective. The study shows that the teachers think that processing knowledge in source criticism and information search is part of daily education, and that these concepts should be highlighted at an early age. The study also shows that neither source criticism nor information search are bound to specific subjects, instead they are occurring in different learning activities. The teachers wish for competence development in source criticism and digital media to promote good teaching.

Källkritik och informationssökning är en viktig del av en digital kompetens och därav även en stor del av revideringen av LGR11 (Skolverket, 2018a) som fokuserat på att digitalisera skolan. Tidigare forskning tyder på att minst undervisning inom området ges i grundskolans tidiga år. Syftet med denna studie är således att få en ökad insikt i hur undervisning i och om området ser ut i årskurserna F-3. Vi valde att främst se till lärarnas egna resonemang och tolkningar, därav har våra metoder utgått från en kvalitativ ansats och ett pragmatiskt perspektiv. Genom surveyundersökning och semistrukturerade intervjuer har vi kunnat se över 38 F-3 lärares tankar om undervisning i källkritik och informationssökning. Lärarna i studien ser området som en självklar del av det vardagliga arbetet i skolan och en viktig kunskap i det digitaliserade samhället som bör arbetas med från förskolan och i alla skolans ämnen, däremot uteblir undervisningen ofta trots att lärarna ser sina egna kunskaper i området som tillräckliga. Lärarna uttrycker ett behov av kompetensutveckling inom området då de upplever osäkerheter kring den didaktiska aspekten. Faktatexter och diskussioner i helklass blir därför de vanligast förekommande arbetsmetoderna oavsett årskurs och skolbiblioteket ses inte som en resurs i undervisningen vid källkritik och informationssökning. Området har en tendens att prioriteras bort med anledning av brist på tid, både vad gäller planering och undervisningstid, och digitala verktyg. / Source criticism and information literacy is a major part of the knowledge and skills needed in a digital era and therefore an important component in the revise of the Swedish curriculum of the compulsory school (Skolverket, 2018a) that targets the digitalization of the Swedish school system. Thus’, previous studies show that less education is provided for pupils in compulsory school in the subject of source criticism and information literacy, than in any other grade. The purpose of this study is to get additional insight in the education of source criticism and information literacy in compulsory school. We chose to study the teachers’ interpretations of the subject and how they implement the subject into their own classroom. Therefore, we have chosen a qualitative approach with a pragmatic perspective. Through a survey and multiple semi-structured interviews, we have been able to inquire about the reasonings of 38 compulsory school teachers. The teachers in this study view source criticism and information literacy as a natural part of their daily teaching and as an important societal based knowledge or ability in a digital society. A subject that is both important to introduce in pre-school and should be included in every school subject. Yet the teachers express a need for competence development as a result of an uncertainty with the didactic features of the pupils’ education. Factual texts and discussions held with the whole class, in the classroom, is therefore the most common approach regardless of grade. The school library is not seen as a resource for learning about source criticism and information literacy. The subject tends to get lower priority compared to other subjects due to the lack of time in both planning and teaching-hours and also due to the lack of digital tools available.

This dissertation explores how social class matters in young men’s everyday relationship to digital media. The aim is to contribute to the existing knowledge about how young people incorporate digital media in their everyday lives by focusing on the structural premises of this process. It also presents an empirically grounded critique of popular ideas about young people as a “digital generation”, about the internet as a socially transformative force, and about class as an increasingly redundant category. The empirical material consists of qualitative interviews with 34 young men (16-19 years) from different class backgrounds, upper secondary schools and study programmes. Drawing on the conceptual tools of Pierre Bourdieu, three classes are constructed: the “cultural capital rich”, the “upwardly mobile”, and the “cultural capital poor”. The analysis shows that class, through the workings of habitus, structures the young men’s relationship to school and future aspirations. This also engenders class-distinctive ways of conceiving leisure and digital media use. Through their class habitus and taste, the young men tend to orient themselves and navigate in different ways in what they perceive as a space of digital goods and practices, endowed with different symbolic value in school and society. The “cultural capital rich” are drawn to-wards practices capable of yielding symbolic profit in the field of education and beyond, whereas the other classes gravitate towards the “illegitimate” digital culture but deal with this different ways. These findings indicate that there are social and cultural continuities at play within recent technological changes. They also expose the structural differences hidden by sweeping statements about young people as a “digital generation”. Finally, they show that class, contrary to popular beliefs about “the death of class”, still represents a pertinent analytical category.

Syfte – Syftet med studien har varit att ta reda på vad det finns för skillnad på källkritiken hos två olika åldersgrupper, samt undersöka hur man värderar nyheter i digitala och analoga medier. Metod – Studiens ansats har varit kvalitativ, där metoderna intervju och deltagande observation har använts för datainsamlingen. Resultat – Resultatet av studien visar att det inte finns några större skillnader på hur källkritisk de olika grupperna är, men deras sätt att granska källor varierar. I resultatet går det tydligt att se att förtroendet för analoga medier är större än för digitalamedier. Implikationer – Studiens generaliserbarhet är begränsad då majoriteten av intervjuerna har skett i samma geografiska område, Jönköping. Begränsningar – Den begränsade mängden tid att genomföra studien har påverkat slutresultatet. / Purpose – The purpose of the study has been to find the differences when it comes to source criticism for two different age groups, and to look into how they value news in digital and analogue media. Method – The pursuit of the study has been qualitative, where the methods interview and participant observation has been used to collect data. Findings – The results of the study show that there are no big differences when it comes to source criticism for the different age groups, but their ways of criticise sources varies. In the result you can clearly see that the faith in analogue media is larger thandigital media. Implications – Due to the fact that all the interviews took place in the same geographical area, Jönköping, the generalizability has been limited. Limitations – The limited time table for the study has inflicted on the result of the study.

Covid-19 pandemin har påverkat många länder runt om i världen. Folkhälsomyndigheten i Sverige införde restriktioner och rekommendationer för att skydda samhällets befolkning från att smittas av viruset. I samband med pandemin har det uppkommit ett överflöd av nyheter gällande covid-19 inom både traditionella och digitala medier. Syftet med studien är att undersöka om Folkhälsomyndigheten har påverkats utifrån de olika nyhetsmedier som informerat om covid-19 men även om det finns ett samband mellan studiens fynd och Folkhälsomyndighetens kommunikationsinsatser. Studien har använt sig av source credibility (Hovland et al. 1953) och media credibility (Westley & Severin, 1964; W.Roper, 1959; Bucy, 2003) teorierna som teoretiskt ramverk, relevanta forskningsstudier inom trovärdighet och medier och Folkhälsomyndighetens pandemiberedskapsrapport. Det empiriska underlaget i studien utgår från tolv semistrukturerade intervjuer som genomförts med respondenter inom två åldersgrupper, 20–25 år och 65–70 år. Det har genomförts en tematisk analys för att hitta likheter och skillnader mellan respondenternas svar vilket utformat teman, public service och trovärdighet, nyhetskomsumption, källhänvisning och trovärdighet, språk och det visuella i samband med trovärdighet, respondenternas bild av Folkhälsomyndigheten, massinformation, Folkhälsomyndighetens påverkan av nyhetsmedier, digitala och traditionella medier och Folkhälsomyndighetens expertis. Studiens resultat visar att det uppkommer en svårighet med att mäta respondenternas trovärdighet till Folkhälsomyndigheten genom nyhetsmedier då det uppkommer andra faktorer som är mer påtagliga än faktorerna expertis och tillförlitlighet inom source- och media credibility teorierna. Dessa faktorer är respondenternas livsstil, vanor, journalistik, visuell påverkan, källhänvisning och public service. Det fanns samband med faktorerna och Folkhälsomyndigheternas sex kommunikationsstrategier och genom att myndigheten tar hänsyn till åldersgruppernas faktorer för trovärdighet kan det gynna deras risk- och konsekvensbedömningar inom kommunikationsarbetet inför kommande pandemier. Slutsatsen är att Folkhälsomyndighetens bild inte har påverkats av nyhetsmedierna. Digitala och traditionella medier har inte varit avgörande för respondenternas uppfattning av Folkhälsomyndighetens trovärdighet. Studien belyser även komplexiteten med trovärdighetsbedömningar då respondenterna hade svårigheter med att särskilja avsändaren, meddelandet och mediet. / The Covid-19 pandemic has affected many countries around the world. The Swedish Public Health Agency introduced restrictions and recommendations to protect society's population from being infected by the virus. In connection with the pandemic, there has been an abundance of news regarding covid-19 in both traditional and digital media. The purpose of the study is to investigate whether the Swedish Public Health Agency has been affected based on the various news media that informed about covid-19, but also whether there is a connection between the study's findings and the Swedish Public Health Agency's communication efforts. The study has used the source credibility (Hovland et al. 1953) and media credibility (Westley & Severin, 1964; W. Roper, 1959; Bucy, 2003) theories as a theoretical framework, relevant research studies in credibility, media and the Public Health Agency's pandemic preparedness report. The empirical basis of the study is based on twelve semi-structured interviews conducted with respondents in two age groups, 20–25 years and 65–70 years. A thematic analysis has been carried out to find similarities and differences between the respondents 'answers, which designed themes, public service and credibility, news consumption, source reference and credibility, language and the visual in connection with credibility, respondents' image of the Public Health Agency, mass information, Public Health Agency's influence on news media, digital and traditional media, and the Swedish Public Health Agency's expertise. The results of the study show that there is a difficulty in measuring the respondents' credibility to the Public Health Agency through news media as other factors arise that are more obvious than the factors expertise and reliability within the source and media credibility theories. These factors are the respondents' lifestyle, habits, journalism, visual impact, source reference and public service. There were connections with the factors and the Public Health Authorities 'six communication strategies, and by the authority considering the age groups' factors for credibility, it can benefit their risk and impact assessments in the communication work before future pandemics. The conclusion is that the Public Health Agency's image has not been influenced by the news media. Digital and traditional media have not been decisive for the respondents' perception of the Public Health Agency's credibility. The study also highlights the complexity of credibility assessments as respondents had difficulty distinguishing between sender, message and medium.

I vårt examensarbete undersöker vi användningen av musik som didaktiskt medel i språkundervisningen med hjälp av en blogg, samt hur musiken påverkar språkinlärningen hos gymnasieelever. Vårt syfte är att ta reda på om musiken och bloggen som didaktiska medel kan göra språkundervisningen mer motiverande och lustfylld för ungdomar och på så vis bidra till en fördjupad kunskap inom ämnet. Våra frågeställningar är:•Hur kan musiken bidra till att motivera eleverna att vilja lära sig ett främmande språk?•På vilket sätt kan musiken bidra till elevernas språkinlärning?För att få svar på våra frågeställningar har vi använt oss av olika teorier om andraspråksinlärning, samt av sociokulturella teorier. Vid val av metod har vi inspirerats av aktionsforskning. I vår aktionsforskning ingår planering och genomförande av lektioner, observationer i klassrummet samt enkäter med öppna frågor. Vår undersökningsgrupp består av 18 gymnasieelever som under fyra längre lektionstillfällen undervisas av oss i spanska med musiken som didaktiskt medel. Resultatet av vår studie visar att ungdomar har en benägenhet att söka och ta till sig kunskap om undervisningen utgår från deras vardag för då finner de stoffet relevant och meningsfullt. Eleverna är vana vid att lyssna på musik och känner sig hemma med modern teknologi. Att bloggen och musiken tar plats i klassrummet minskar avståndet mellan klassrummet och ungdomarnas vardag vilket i sin tur gör eleverna mer mottagliga för ny kunskap. Musik varierar undervisningen och skapar glädje och trivsel i klassrummet. En trivsam stämning i klassrummet har också visat sig ha en motiverande inverkan på eleverna som då blir mer benägna att ta till sig kunskapen. Många elever ställer kurslitteraturen i relation till musiktexterna och menar att musiken levandegör språket och kopplar det till ett verkligt sammanhang. Vår studie visar även att när flera sinnen tas i bruk så lär man sig bättre. Att kombinera musik och video har visat sig verka ömsesidigt förstärkande för inlärningen då den information som eleven eventuellt missar via hörförståelsen kompenseras av synintrycket och vice versa.

En stor del av vårt kulturarv och samtidshistoria förmedlas genom konstutställningar på privata/ enskilda konsthallar och konstmuseer. Förutom en konstupplevelse möts vi också av dold information som visar metoder, teknik och olika ställningstagande som gjorts för att kunna tillgängliggöra en utställning. Allt detta ger oss viktig information om samtidens fysiska och digitala arenor. För att få tillgång till information om dagens utställningar även i framtiden krävs att informationen bevaras (arkiveras/lagras) och att den går att återfinna. Studiens syfte har varit att undersöka hur fyra privata/enskilda aktörer dokumenterar, bevarar och tillgängliggör sina utställningar och hur de ser på begreppet kulturarv samt hur den rådande corona-pandemin 2020/2021 påverkat dem i deras arbete. Studien har också undersökt hur digitala modeller, verktyg och arbetssätt har använts av några statliga/offentliga konstmuseer, som ett sätt att utveckla utställningspresentationen utifrån ett globalt och långsiktigt perspektiv och underlätta planering och samarbete kring utställningsproduktion. Slutsatsen är att den privata/enskilda kultursektorn har ett annat uppdrag, krav och behov av att förmedla konst än vad den statliga/offentliga kultursektorn har. Därför kan man se skillnader i sättet att se på dokumentation, bevarande och tillgängliggörande. Pandemiåret 2020 har utvecklat deras sätt att tänka och arbeta kring kulturinformation och distribution. Besökare och arrangörer har fått ändra sitt fysiska beteende med tanke på smittspridning/social distansering och blivit hänvisade till digitala alternativ. Detta har ökat tillgängligheten till konsten också för de grupper som inte tidigare kunnat fysiskt bevista en utställning. Ett nytt kulturkommunikationssätt med interaktivitet har initierats och en ny form av kulturkonsumtion, kultur on-demand, har utvecklats. / A large part of our cultural heritage and contemporary history is conveyed through art exhibitions at private art galleries and art museums. In addition to an art experience, we also encounter hidden information concerning aspects such as methods, technology and various positions taken to be able to use an exhibition. All this gives us important information about contemporary physical and digital arenas. In order to have access to information about today's exhibitions even in the future, it is necessary that the information is preserved (archived/stored) and that it can be found. The purpose of the study has been to investigate how four private art galleries and art museums document, preserve, make their exhibitions available, how they view the concept of cultural heritage, as well as how the prevailing corona pandemic 2020/2021 has affected them in their work. In addition, the study has also examined how digital models, tools and working methods have been used by public art museums, as a way to develop the exhibition presentation from a global and long-term perspective as well as to facilitate planning and collaboration around exhibition production. The conclusion is that private art galleries and museums have a different mission, requirements and need to convey art than the public art museums has. Therefore, one can see differences in the way of looking at documentation, preservation and making the information available. The pandemic year 2020 has developed their way of thinking about and working with cultural information and distribution. Visitors and organizers have had to change their physical behavior in view of the spread of infection/social distancing and have been referred to digital alternatives. This has increased the accessibility of art also for those groups who have not previously physically attended an art exhibition. A new way of cultural communication with interactivity has been initiated and a new form of cultural consumption, culture on-demand, has been developed.

This study investigates the format of crisis communication by analysing a news archive dataset from Krisinformation.se, a Swedish website dedicated to sharing information about crises. The primary goal is to assess the dataset's structure and efficacy in meeting the Common Alerting Protocol (CAP) criteria, an internationally recognised format for emergency alerts. The study uses quantitative text analysis and data preprocessing tools like Python and Power Query to identify inconsistencies in the present dataset format. These anomalies limit the dataset's usefulness for extensive research and effective crisis communication. To address these issues, the study constructs two new datasets with enhanced column structures that rectify the identified problems. These refined datasets aim to improve the clarity and accessibility of information regarding crisis events, providing valuable insights into the nature and frequency of these incidents. Additionally, the research offers practical recommendations for optimising the dataset format to better align with CAP standards, enhancing the overall effectiveness of crisis communication on the platform. The findings highlight the critical role of structured and standardised data formats in crisis communication, particularly in the context of increasing climate-related hazards and other emergencies. By improving the dataset format, the study contributes to more efficient data analysis and better preparedness for future crises. The insights gained from this research are intended to assist other analysts and researchers in conducting more robust studies, ultimately aiding in developing more resilient and responsive crisis communication strategies. / Denna studie undersöker formatet för kriskommunikation genom att analysera ett nyhetsarkiv från Krisinformation.se, en svensk hemsida som är avsedd att dela information om kriser. Det primära målet är att bedöma datasetets struktur och effektivitet när det gäller att uppfylla kriterierna för Common Alerting Protocol (CAP), ett internationellt erkänt format för nödmeddelanden. I studien används kvantitativ textanalys och dataförberedande verktyg som Python och Power Query för att identifiera inkonsekvenser i det aktuella datasetformatet. Dessa anomalier begränsar datasetets användbarhet för omfattande forskning och effektiv kriskommunikation. För att ta itu med dessa frågor konstruerar studien två nya dataset med förbättrade kolumnstrukturer som åtgärdar de identifierade problemen. Dessa förfinade dataset syftar till att förbättra tydligheten och tillgängligheten av information om krishändelser, vilket ger värdefulla insikter om dessa händelsers karaktär och frekvens. Dessutom ger forskningen praktiska rekommendationer för att optimera datasetformatet så att det bättre överensstämmer med CAP-standarderna, vilket förbättrar den övergripande effektiviteten i kriskommunikationen på plattformen. Resultaten visar att strukturerade och standardiserade dataformat spelar en avgörande roll för kriskommunikation, särskilt i samband med ökande klimatrelaterade faror och andra nödsituationer. Genom att förbättra formatet på datasetet bidrar studien till effektivare dataanalys och bättre beredskap för framtida kriser. Insikterna från denna forskning är avsedda att hjälpa andra analytiker och forskare att genomföra mer robusta studier, vilket i slutändan bidrar till att utveckla mer motståndskraftiga och lyhörda strategier för kriskommunikation.

This study aims to examine, using a late modern perspective, the anti­vaccination discourse in Sweden. The study contributes to a better understanding of what is communicated in the discourse, the truths that are presented and how legitimacy is created. Through a broadened understanding of the way this resistance operates in digital media, we are given a better understanding of how authorities can respond to the increased vaccination resistance on these platforms. The theories used in this study is Ulrich Beck's theories of the late modern risk society, Henry Jenkins theory of participatory culture and media convergence and Michel Foucault's theory of power/knowledge and truth effects. The method used for this study is a discourse analysis inspired by Michel Foucault. The premise regarding the choice of material for the study was to adopt a position of a person seeking information regarding vaccine. Thus, a search at Google.com was made. The result showed that the authorities were under­represented in the hit lists in all the searches, and sometimes even completely absent. The results also show that the anti­vaccination discourse is characterized by a strong distrust of authorities, science and pharmaceutical companies. Further, truths about societal actors systematic cover­up of the vaccine's actual content and effects is revealed in the discourse. Moreover, there is a focus on the truths about vaccines. The vaccines are said to be ineffective, dangerous because of its toxic content and causing serious side effects. Furthermore, the diseases that we are vaccinated against is said to be harmless and natural. Overall, the anti­vaccination discourse presents a very critical view of the entire vaccine industry. Finally, this resistance must be faced and dealt with by the authorities to prevent serious social consequences due to decreased vaccination coverage.