Samhällsutmaningar som handlar om segregation, integration och ojämlikhet har aktualiserats och ligger högt upp på den politiska agendan. Det har blivit vanligare med att staten använder idrotten som verktyg för att möta dessa utmaningar. På senare tid har idrotten kommit att genomföra områdesbaserade insatser i utsatta områden. I uppsatsen intresserar jag mig för dessa. Syftet är att synliggöra de ”problem” och institutionella logiker som framträder i organiseringen av de områdesbaserade insatser, Idrottsklivet och Hemmaplan. Inspiration har hämtats från Bacchis metod What’s the “problem” represented to be?” och teoretisk utgångspunkt tas även från institutionell teori. För att nå syftet och besvara frågeställningarna har jag använt mig av intervjuer med tjänstepersoner och representanter för idrottsrörelsen, politiker, tjänsteperson från Regeringskansliet, utredare, utvärderare och andra forskare. Dessutom har en enkät skickats ut till representanter för Hemmaplan. Utöver detta har jag analyserat ansökningshandlingar, pressmeddelande och andra relevanta dokument. Resultaten visar på att de problem de områdesbaserade insatserna Idrottsklivet och Hemmaplan är tänkta att lösa handlar främst om avsaknad av föreningsliv och lägre idrottsdeltagande bland barn och unga i dessa områden. Dessutom är förhoppningen att insatserna ska bidra till samhälleliga värden som handlar om ökad trygghet, mindre kriminalitet och förbättrad folkhälsa, men även att motverka segregation och förbättra integrationen. I analysen av insatserna framträder olika institutionella logiker hos de involverade aktörerna. De centrala logikerna kan hänföras till idrottsrörelsen ”handlingsutrymme” och politikens ”handlingskraft”. Slutsatsen i uppsatsen är att de ”problem” som Idrottsklivet och Hemmaplan är tänkta att lösa, liksom de institutionella logikerna som återfinns hos de involverade aktörerna, har betydelse för organiseringen av de områdesbaserade insatserna. / Societal challenges that deal with segregation, integration and inequality have been brought up to date and are on the political agenda. It has become more common for the state to use sport as a tool to meet these challenges. In recent times, sport has come to implement area-based initiatives in vulnerable areas. In the essay, I am interested in these. The purpose is to make visible the "problems" and institutional logics that appear in the organization of the area-based initiative, Idrottsklivet and Hemmaplan. Inspiration has been taken from Bacchi's method “What's the “problem” represented to be?” and theoretical starting point is taken from institutional theory, as well. In order to reach the purpose and answer my research questions, I have used interviews with officials and representatives of the sports movement, politicians, officials from the Government Office, investigators, evaluators and other researchers. In addition, a survey has been sent out to representatives of Hemmaplan. Furthermore, I have analysed application documents, press releases and other relevant documents. The results show that the “problems” that the area-based initiatives Idrottsklivet and Hemmaplan are supposed to solve mainly concern the lack of sport associations and lower participation in sport among children and young people in these areas. In addition, the hope is that the efforts will contribute to societal values ​​that deal with increased security, less crime and improved public health, but also to counter segregation and improve integration. In the analysis of the interventions, different institutional logics have emerged. The central logics can be attributed to the sports movement's “room for action” and politics “action power of”. The conclusion of the essay is that the "problems" that Idrottsklivet and Hemmaplan are supposed to solve, as well as the institutional logics, are important for the organisation of the area-based initiative.

Today, the fashion industry is responsible for 4 per cent of the global greenhouse gas emissions in the atmosphere and 20-35 per cent of the microplastics in the ocean. It is thereby a highly debated industry when it comes to environmental sustainability. Different actors in the sector are stressing how reducing the ecological impact of the business is a matter of staying competitive forward. Many actors in the industry are trying to change towards reducing its effects on the environment. Still, complex global supply chains and business models such as ‘fast fashion’, i.e. fashion produced under short cycles, make it difficult. For an industry that wants to reduce its impacts on the environment, including a worldwide complex supply chain, and customer demand for ecommerce is increasing every day, adopting sustainable decision packaging suctions is essential. Our research shows that the investigated companies have prioritised sustainability aspects for their garments; however, sustainability focus on packaging can sometimes fall behind, and external guidance is sometimes needed. This research will investigate how an incumbent packaging firm can influence its customers in the fashion industry to make more sustainable decisions regarding packaging. It will be done by a digital platform that performs lifecycle assessments (LCA) in the early stage of the development process. Our research will investigate how this platform can create maximum value for its customers in the fashion industry. Hence, this research includes interviews with and reviews of actors in the industry to explore what drives and institutional logics (parameters) affect how different actors in the fashion industry are approaching sustainability today. Findings show that there exist drivers and institutional logics in these company cases. The most extensive drivers are standards and regulations, consumer awareness, competitive advantage and top management. The study further suggests that larger actors seem to be more affected by external factors such as standards and regulations and public pressure. Smaller actors seem to be more affected by internal drivers, such as top management and originality. This research proposes that some influential institutional logics affect how companies are approaching sustainability. The results reveal that companies with prices in the mid-market segment, headquarter location in Europe, product type sportswear, and high revenue are working more than other actors in the industry when it comes to sustainability today. During this research, it was possible to see that some barriers exist to become more sustainable. These include uncertainty and lack of knowledge, lack of transparency, increased costs, complex supply chain, packaging being less prioritised in working with sustainability, the functionality of sustainable packaging being rarely something that could be compromised. After the data collection, conclusions regarding the platform’s ability to influence customers in the fashion industry to make more sustainable decisions regarding their packaging solutions could be made. These include that the platform should be transparent, the magnitude of data, and well incorporated in the upcoming sales- and design process. However, it is shown that using LCA in a platform like this is helpful as a guiding tool and as a first initial conversation when developing a product. Further earlier scholars agree that sustainability aspects should be included in such an early stage as possible in the development process to ensure the most sustainable product during its lifetime possible. Furthermore, those companies without any person responsible for sustainable packaging or key performance indicators (KPIs) focusing on this specific area might be more interested in such a platform. This study will contribute to research by serving as a foundation for other actors looking into the possibilities of implementing a platform to guide and influence their customers to make more sustainable decisions, indicating what functional applications should be included and whatcustomers to target in such platform. Further research should investigate this topic on a broader scale, looking into a more extensive and more diverse sample and a possible application of this study in other industries. / Modeindustrin står idag för 4 procent av de globala utsläppen av växthusgaser i atmosfären och 20–35 procent av mikroplaster i haven. Det är därför en högt debatterad bransch när det kommer till just hållbarhet. Flera aktörer i sektorn, trycker på att företag i branschen måste förändras för att kunna vara konkurrenskraftig framåt. Därför arbetar många företag just nu med att reducera sitt klimatavtryck. Trots det, har branschen ofta en global och komplex leverantörskedja med affärsmodeller som inkluderar vad som på engelska benämns ’fast fashion’, mode som produceras under korta cykler, vilket gör det svårt för företag inom branschen att verkligen bli hållbara. Modeindustrin har många gånger viljan och intentionerna att minska sin klimat påverkan, men tillsammans med en komplex leverantörskedja och ökad efterfrågan på e-handel, är det extra viktigt att kunna ta hållbara beslut när det gäller förpackningar. Denna studie visar att de undersökta företagen i modeindustrin har prioriterat arbetet med hållbarhet främst i delar som tillhör produktionen av kläder. Emellertid kan hållbarhetsfokuset gällande förpackningar falla i skymundan, då kan en extern konsultering vara till hjälp. I denna studie kommer vi att undersöka hur ett etablerat företag inom pappersförpackningsindustrin kan uppmuntra och influera sina kunder inom modeindustrin att ta mer hållbara beslut gällande förpackningar. Det kommer att göras möjligt genom en digital plattform som erbjuder livscykelanalys (LCA) i en tidig del av produktutvecklingsprocessen. Vår studie kommer vidare att undersöka hur denna plattform kan skapa maximalt värde för dess användare. Därför innehåller denna studie intervjuer med, och undersökning av, företag i modeindustrin för att kunna förstå vad som driver dem till att vara mer hållbara samt vilka institutionella parametrar som påverkar hur hållbara olika företag i branschen är. Resultatet visar att det finns drivkrafter och institutionella parametrar när det kommer tillhållbarhet hos dessa företag. De funna drivkrafterna är standarder och regelverk, konsumentmedvetenhet, konkurrenskraft, offentliga påtryckningar, företagsledning, originalitet och övriga externa intressenter, så som aktieägare och kundinflytande. Studien antyder vidare att större aktörer verkar vara mer påverkade av externa faktorer som standarder och regelverk och offentliga påtryckningar. Medan mindre aktörer verkar vara mer påverkade av interna drivkrafter, såsom företagsledning och originalitet. Denna forskning föreslår att det finns vissa inflytelserika parametrar som påverkar hur företag arbetar med hållbarhet. Resultatet visar att företag med priser i mellansegmentet, med huvudkontor i Europa, med sportkläder och med hög omsättning arbetar mer med hållbarhet än andra aktörer i branschen. Det visade sig även under denna studie att det finns vissa hinder för företag att vara mer hållbara. Dessa inkluderar osäkerhet och brist på kunskap, brist på transparens, ökade kostnader, komplex leverantörskedja, att förpackningar är mindre prioriterat i hållbarhetsarbetet samt att funktionalitet av förpackningar sällan är något som kan tummas på. Efter datainsamlingen kunde slutsatser om plattformens förmåga att influera kunder inom modebranschen att fatta mer hållbara beslut om deras förpackningslösningar göras. Dessa inkluderar att plattformen ska vara transparent, inneha stor mängd data av produktbibliotektet och vara väl införlivad i den kommande försäljnings- och designprocessen. Det visades dock att användning av LCA i en sådan plattform är främst till hjälp som ett vägledande verktyg och vid ett första inledande samtal vid produktutvecklingen. Vidare, är tidigare forskning överens om att hållbarhetsaspekter bör ingå i ett så tidigt skede som möjligt i utvecklingsprocessen för att säkerställa en så hållbar produkt som möjligt under hela dess livstid. Dessutom kan de företag som saknar en profession som är ansvarig för hållbara förpackningar eller saknar nyckeltal (KPI) som fokuserar på detta specifika område vara mer intresserade av en sådan plattform. Denna studie bidrar till forskningen genom att fungera som en god grund för andra organisationer som ser på möjligheterna med att implementera en plattform för att vägleda och uppmuntra sina kunder att fatta mer hållbara beslut, vilket visar vilka funktionella applikationer som ska inkluderas och vilka kunder att rikta in sig på en sådan plattform. Ytterligare forskning bör undersöka detta ämne i bredare skala, undersöka ett mer omfattande och mer varierande urval och en eventuell applicering av studien inom andra branscher.

The purpose of this study is to examine how the effects of commercialisation impact the management of sports organizations. Additionally, the study aims to investigate how sports organizations handle commercialisation to ensure a sustainable balance between the market logic and safe sports for children. Neo -institutional theory, and its various components, have been used as a theoretical lens to answer these research questions. The study was conducted using a deductive, qualitative method, and the questions for the semi-structured interviews were designed and analysed with the help of neo-institutional theory. The results and analysis show that commercialisation primarily affects the management of sports organizations through increased professionalisation. To manage commercialisation and maintain a sustainable balance between market logic and safe sports for children, sports organizations work on educating employees, coaches, and parents. They establish guidelines and ensure compliance, focusing on a proactive approach to prevent infringement. Within the organizations, there is an ongoing dialogue to integrate these guidelines into the organization. The results also highlight the importance of understanding the individual needs of athletes so that sports activities can be conducted on their terms. A long-term perspective on sports participation is also emphasised as important for sustainability.

<p>År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut.</p><p>Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls.</p><p>Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare.</p><p>Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.</p>

This study aims to explore how individuals who are operating Swedish elite football clubs manage the tension between non-profit and commercial logics, and whether organizational form is important when managing them. The respondents in this study are individuals with positions at the very highest organizational level, and predetermined themes that concern the tension within Swedish elite football were used in the design of the interview guide. The results were then analysed from a new institutional perspective. The outcome showed that elite football clubs tend to use similar strategies when managing the logics regardless of organizational form. / Denna studie ämnar undersöka hur individer som är verksamma inom svenska elitfotbollsföreningar hanterar spänningen mellan ideella och kommersiella logiker och om organisationsform har betydelse för hanteringen av dem. Respondenterna i denna studie är individer med befattningar på allra högsta organisatoriska nivå och förutbestämda teman som berör spänningen inom svensk elitfotboll användes vid utformandet av intervjuguiden. Resultaten analyserades sedan ur ett nyinstitutionellt perspektiv. Utfallet visade att elitfotbollsföreningar tenderar att använda likartade strategier vid hanteringen av logikerna oberoende av organisationsform.

År 2005 infördes IASBs redovisningsstandarder i EU-länderna. IASBs föreställningsram innehåller kvalitativa egenskaper vars ändamål är att öka de externa användarnas använd-barhet av informationen i företagens finansiella rapporter. De ökade kravet på användbarhet har lett till att fokus på immateriella tillgångar ökat och en sådan immateriell tillgång är varumärken. Idag får internt upparbetade varumärken inte redovisas i de finansiella rapporterna enligt IAS 38. Åsikterna går isär huruvida avsaknaden av internt upparbetade varumärken i balansräkningen har betydelse för investerare eller ej när de fattar investeringsbeslut. Syftet med denna uppsats är att ge läsaren en fördjupad förståelse för investerarnas intresse angående att internt upparbetade varumärken inte får redovisas i de finansiella rapporterna och om detta har någon betydelse för deras investeringsbeslut. Syftet är även att utreda om investerare i samband med investeringsbeslut, anser att de kvalitativa egenskaperna i de finansiella rapporterna uppfylls. Den teoretiska referensramen mynnar ut i en analysmodell som beskriver två nivåer mellan företag och investerare, dels utbytesnivån och dels beslutsnivån där den senare är av större vikt för uppsatsen. Metoden vi använt är en kvalitativ metod med deduktiv ansats där empirin består av fyra intervjuer, vilka representerar privata och institutionella investerare. Slutsatserna vi kommit fram till i uppsatsen är att institutionella investerare inte efterfrågar något värde på internt upparbetade varumärken i de finansiella rapporterna medan de privata investerarna önskar icke-monetär information om varumärkets värde. Alla investerare anser att de finansiella rapporterna uppfyller de kvalitativa egenskaperna, med undantag för begripligheten som privata investerare anser kan förbättras.

The study concerns the needs assessment processes that older persons undergo to gain access to home care. The participation of older persons, their relatives and municipal care managers was studied from a communicative perspective. The assessment meetings functions as formal problem-solving events. The older persons´ accounts are negotiated discursively in interaction. Various storylines are used by the older persons and their relatives whether they view home care as an intrusion, as a complement or as a right. In case of divergent opinions the older person has the final say as prescribed by the Swedish social service act. One conclusion is that the role of relatives is not defined and a family perspective is not present. In the study the institutional structure of the assessment process was also analyzed. Older persons are processed into clients; their needs are fitted within the framework of documentation and institutional categories. In the transfer of talk to text all the particulars are not reflected and two types of documentation was identified; a fact-oriented objective language or an event-oriented personal language. Care management models and a managerialist thinking has influenced the assessment process by bureaucratisation of older people trough people processing, which is in contradiction to the individual-centric perspective prescribed by the law. The introduction of care management models in gerontological social work has lead to an embedded contradiction and constitutes a welfare political dilemma. Improved communicative methods are needed in order to achieve a holistic assessment situation. / Studien tar sin utgångspunkt i de bedömningsprocesser äldre personer genomgår för att få tillgång till hjälp i hemmet. Bedömningsprocessen där äldre, deras anhö-riga och kommunala behovsbedömare deltog studerades ur ett kommunikativt perspektiv. Interaktionen vid behovsbedömningssamtalet fungerar som en pro-blemlösningsprocess. Den äldre personens redogörelse för behov förhandlas diskursivt i interaktionen och tre olika berättelselinjer identifierades, baserade på om de sökande betraktar hemtjänsten som ett intrång, som ett komplement och stöd eller som en rättighet. När olika åsikter uttrycks har de äldre sista ordet i enlighet med Socialtjänstlagens föreskrifter. En slutsats är att de anhörigas roll i behovsbedömningsprocessen inte är definierad och att ett familjeperspektiv sak-nas. I studien analyserades också bedömningsprocessens institutionella struktur. De äldre behovssökande processas till att bli klienter, deras behov anpassas till dokumentationens ramverk och kategoriseras i enlighet med institutionella kate-gorier. I transfereringen av tal till text redovisas inte samtliga element i samtalet. Två typer av utredningstext identifierades, den faktaorienterade och den händelse-orienterade. I studien diskuteras det marknadsekonomiska tänkande som kommit att påverka bedömningsprocessen genom byråkratisering vilket står i motsatsställ-ning till det individcentrerade perspektiv som lagen förespråkar. Introduktionen av marknadsmodeller i det gerontologiska sociala arbetet har medfört en inbyggd motsättning och utgör ett välfärdspolitiskt dilemma. Förbättrade kommunikativa metoder behövs för att uppnå en holistisk bedömningsprocess.

Background: Since the 1980s, society has been hit hard by economization and deprofessionalization through neoliberal abstract forms of governance. Control is achieved by measuring efficiency through simplified models. The demand for measurability has also hit the art field where administration and paperwork have increased. As an effect, a large part of cultural funding goes to non-artistic activities. Values other than those of art are focused on and art institutions are having to adapt to the logic of the market and meet commercial interests. In addition, the conditions of artistic production have deteriorated: there are no resources, space or time yet, which threatens art production. The situation is, to say the least, strained for many artists, who are more or less forced into their own corporate activities by the field's surrounding organizations and institutions. However, there are those who work against this development and act for change. Artists have collectively organized themselves outside the city that no longer meets the condition for artistic production. They are about 40 organisations spread across Sweden. Through networks, they have united under one designation; the self-organized. They could be said to constitute a micro-resistance to the current order. Purpose: The purpose of this study is to investigate what the self-organized means. Which ideas and practices make sense and distinction concerning the self-organised? We want to understand and highlight how the self-organised are motivated and how they go about trying to alter and expand the artistic field and the society at large. Methodology: Using a qualitative approach, the study has been a case study of a central actor in the self-organized fields; Art Lab Gnesta. Materials have been collected through a group interview, participant observation and through written sources produced by the study object itself. This is to better understand underlying ideas and what it is that makes sense for self-organized arts organizations. Conclusions: This study is about a possible institutionalisation process in its future. The self-organised is a kind of avant-garde of the 20th century. In this study, we conclude that the self-organised should be understood as a concept that provides alternative frameworks in a world characterized by an unsustainable order. The self-organised opens up opportunities and shows other ways to go. If many join the concept, changes can possibly be achieved. We have seen that they succeed in reaching out and are legitimized by both the authorities, the art world and the local population. When enough people act on similar ideas, they can constitute institutional pressure and possibly create change. We understand the self-organised as a predestination and a strategy for a potential future. It is about change, nothing else can be determined since we are in the initial stage of the course of event. They are a grassroots movement. / Bakgrund: Samhället har allt sedan 1980-talet drabbats av en hårt driven ekonomisering och avprofessionalisering via nyliberala abstrakta styrformer. Kontroll uppnås genom att via förenklade modeller mäta effektivitet. Kravet på mätbarhet har även drabbat konstfältet där administrationen har ökat. Således går en stor del av kulturfinansieringen åt till icke-konstnärlig verksamhet. Andra värden än den av konsten fokuseras och konstinstitutioner har i större utsträckning marknadsanpassas och möter kommersiella intressen. Utöver detta har konstnärers produktionsförhållandena försämrats: det finns inte rum, tid och resurser nog, varvid konsten hotas. Situationen är minst sagt ansträngd för många konstnärer, som mer eller mindre tvingats in i egen företagsverksamhet av fältets omgivande organisationer och institutioner. Det finns dock dem som tar spjärn mot denna utveckling och verkar för en förändring. Konstnärer har kollektivt organiserat sig utanför staden som inte längre erbjuder. De är ett fyrtiotal verksamheter spridda över Sverige. Genom nätverk har de förenat sig under en beteckning; de självorganiserade. De skulle kunna sägas utgöra ett mikro-motstånd mot rådande ordning. Syfte: Syftet med denna studie är att undersöka vad de självorganiserade betyder. Vilka idéer och vad för praktiker ger mening och distinktion gällande de självorganiserade? Vi vill förstå och belysa hur de självorganiserade motiveras och hur de går tillväga för att försöka uppnå förändring av den ordning som de tar spjärn emot på det konstnärliga fältet och i samhället i stort. Metod: Utifrån en kvalitativ ansats har studien utgjorts av en fallstudie på en central aktör på de självorganiserades fält; Art Lab Gnesta. Material har samlats in genom en gruppintervju, en deltagande observation samt genom skriftliga källor producerade av studieobjektet själv. Detta för att bättre förstå bakomliggande idéer och vad det är som ger mening för självorganiserade konstorganisationer. Slutsatser: Denna studie handlar om en eventuell institutionaliseringsprocess i sitt blivande. De självorganiserade är ett slags 2020-talets avantgarde. I studien kommer vi fram till att de självorganiserade ska förstås som ett koncept som ger alternativa ramverk i en värld präglad av ohållbar ordning. De självorganiserade öppnar upp för möjligheter och visar på andra vägar. Ansluter många till konceptet kan eventuellt förändringar uppnås. Vi har sett att de lyckas nå ut och legitimeras av både makthavare, konstvärld och lokalbefolkning. När tillräckligt många handlar utifrån liknande koncept kan de utgöra ett institutionellt tryck och eventuellt skapa förändring på fältet. Vi förstår de självorganiserade som en predistination och en strategi för en potentiell framtid. Det handlar om förändring, inget annat kan slås fast då vi är i skeendets initiala stadie. De är en gräsrotsrörelse.

This thesis investigates the current interrelationship between the provisions contained in the Swedish Company Act (2005:551) and activities related to Corporate Social Responsibility (CSR) pursued by companies listed at Nasdaq Stockholm. The focal point of this thesis could be argued to be of particular relevance in this day and age, as companies listed at Nasdaq Stockholm continue to perform at the top of the league in global sustainability performance measurements, and Swedish and European legislators have intensified their efforts to encourage businesses to operate in a way that does not incur unacceptable social costs to society. Thus, most companies, particularly those with a vested interest in the private consumer market, seem to recognise the importance of fostering long-term relationships with a wide sphere of stakeholders. The purpose of the thesis has been to contribute to the steadily increasing body of legal research that discusses to what extent Swedish companies, without breaching corporate law, could involve themselves in CSR investments. Since I, initially, conclude that Swedish publicly listed companies seem to increasingly invest in activities related to CSR, the thesis also discusses whether the relevant provisions of the SCA need to change to better adapt to companies’ involvement in CSR activities. In brief, I argue, that current business research on CSR coupled with the aforementioned relevant provisions of the SCA allow boards and managing directors to pursue practically any CSR investments, and that shareholders are mostly restricted to rely on relatively blunt ex post actions against a board and/or managing director that has pursued an ill-considered CSR investment, including the obvious choices of voting to replace the board or selling their shares. And since current business research has not consistently proven the positive impact of CSR policies on the financial performance of businesses there are reasons to suspect that the law practically, due to the shielding force of the business judgment rationale and the legislator’s wish to protect most transactions, cannot be effectively applied to stop CSR investments, even if these are nothing but costs for the business. On the other hand, the findings of the thesis also suggest that the occurrence of such unwise CSR investments is not necessarily a proliferating problem, since many companies listed at Nasdaq Stockholm nowadays have powerful and short-sighted institutional owners. The situation might therefore very well be the opposite and that executives struggle to manage for the long-term, as the logic of the market tell them to do otherwise. / Den här examensuppsatsen utforskar förhållandet mellan några av aktiebolagslagens regler och det engagemang som bolag noterade på Nasdaq Stockholm uppvisar i frågor rörande Corporate Social Responsibility (CSR). Ämnet kan sägas vara särskilt relevant då såväl det samtida näringslivet som lagstiftaren tycks präglas av en ökad medvetenhet kring CSR-frågor. Den ökade medvetenheten i näringslivet förefaller alltmer inverka på affärsbeslut, ett faktum som inte minst avspeglas i de svenska bolagens topplaceringar i globala index som mäter bolags arbete med hållbarhetsfrågor. Samtidigt speglas lagstiftarens ökade medvetenhet av allt fler svenska som europeiska regulatoriska initiativ på området och vars yttersta syfte är att uppmuntra och stimulera hållbara företag som inte pådyvlar samhället oacceptabla sociala kostnader. Det är således inte särskilt anmärkningsvärt att bolagen, i synnerhet de med intressen anknutna till konsumentmarknaderna, tycks erkänna vikten av att bygga och underhålla långsiktiga relationer med en vidare krets av intressenter än deras aktieägare. Det är min förhoppning att den här uppsatsen kommer att bidra till den ständigt växande del av den aktiebolagsrättsliga diskursen som diskuterar till vilken grad bolag, utan att handla i strid med ABL:s bestämmelser, kan företa åtgärder kopplade till CSR. Eftersom jag inledningsvis anför att bolagen på Nasdaq Stockholm tycks ägna sig allt mer åt CSR diskuterar också uppsatsen om några av ABL:s bestämmelser bör förändras för att bättre hantera dessa företags allt större engagemang i CSR-frågor. Sammanfattningsvis argumenterar jag för att nuvarande företagsekonomisk forskning kring CSR tillsammans med de aktuella bestämmelsernas juridiska innebörd innebär att såväl bolagsstyrelser som verkställande direktörer kan företa i princip vilken investering relaterad till CSR som helst. Aktieägare är i praktiken hänvisade till att söka åstadkomma långsiktigt lönsamma satsningar på hållbarhet genom sanktioner ex post, exempelvis genom att sälja sina aktier eller rösta bort styrelsen. Detta innebär å ena sidan i praktiken, med tanke på att nuvarande företagsekonomisk forskning kring CSR:s inverkan på bolags vinster är tvetydig, att de relevanta bestämmelserna i ABL såsom de nu är utformade utgör en trygg hamn även för många av de transaktioner relaterade till CSR som är direkt värdeförstörande. Å andra sidan argumenterar jag i uppsatsen för att problemet med överinvesteringar i CSR inte nödvändigtvis behöver vara särskilt utbrett då bolagen och deras bolagsstyrning allt mer kommit att präglas av kortsiktiga investeringsperspektiv.