This study is about El Sistema, a choir- and orchestra school, that focuses on social development and uses music as a tool to achieve their aims. They primarily work where it is needed the most. Their vision is to get all children, independent of social status, opportunity to take part in instrumental- and choir lessons. The purpose of this study is to shed light on how the El Sistema teachers enable musical learning to take place among the participants. Socio-cultural perspectives on learning, situated learning, the different layers of music from the theory of Frede V. Nielsen, and the intrinsic value of musical experience are used as theoretical starting points. The method in this study was qualitative, semi-structured interviews. This study was conducted with four qualitative interviews. The result shows that musical issues are, to some extent, neglected in El Sistema´s work, that different educators within El Sistema are differently aware of the musical aspect, and how the musical quality is to be achieved in the work, despite the fact that El Sistema has highly appointed musical goals. The result also shows that musical learning is promoted by teaching children in small groups, several times a week. / Den här uppsatsen handlar om El Sistema, en kör-och orkesterskola, som arbetar för social samt mänsklig utveckling främst där behoven är störst. El Sistema anser fokusera på social utveckling och använder musiken som medel för att nå dit. Syftet med denna studie är att belysa hur El Sistema lägger tillrätta för att det musikaliska lärandet ska kunna ske bland deltagarna. Som teoretiska utgångspunkter används sociokulturellt perspektiv på lärande, situerat lärande, musikens olika lager ur Frede V. Nielsens teori samt den musikaliska erfarenhetens egenvärde. Metoden har varit kvalitativa, semistrukturerade intervjuer. Fyra kvalitativa intervjuer har genomförts med fem informanter, varav fyra stråklärare och en rytmiklärare. Resultatet visar att musikaliska frågor till viss del är åsidosatta i El Sistemas arbete. Resultatet visar även att pedagoger inom El Sistema i olika grad inte är medvetna om hur den musikaliska kvalitén ska uppnås i arbetet, trots att El Sistema har högt uppsatta mål när det gäller det musikaliska uttrycket.

Denna uppsats är en kvalitativ studie med hermeneutiskt perspektiv som utforskar andningsövningar utförda i början av musiklektionen i högstadiet under fyra veckors tid. Syftet med denna undersökning är att se på vilket sätt en kort andningsövning i början av lektionen kan bidra till studiero i klassen. I bakgrunden presenteras styrdokument, forskning och metoder för studiero i skolan, samt andning och fördelar av medveten/effektiv andning. Metoden som är använd i denna studie är kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att en kort andningsövning i början av lektionen ger studiero för stunden på lektionen. Som avslutning av uppsatsen diskuteras elevernas och lärarens upplevelse av andningsövningen med teman som ritualer för studiero, studiero för stunden samt stillsamhet, andning och koncentration.

I vår studie undersöker vi om musikundervisning, utöver skolans, har en inverkan på elevernas inferensläsning. För att besvara våra frågor har vi utgått från ett läsförståelsetest och en enkät. Läsförståelsetestet är Skolverkets nationella prov i ämnet svenska från 2012, del B och C. I studien deltar 41 elever i årskurs 5 från två olika skolor i södra Sverige. Vår teoretiska utgångspunkt är ett sociokulturellt perspektiv och ett semiotiskt perspektiv där vi även berör literacyhändelser, literacypraktiker, inferensläsning och kopplar det med musikalisk kunskap och notläsning. Insamlade data från eleverna har vi relaterat till tidigare forskning och det teoretiska ramverket. I studien är musikundervisning den enda faktorn som studerats och andra faktorer exempelvis socioekonomiska har inte beaktats. Resultatet visar en tendens mot att elever som deltar i någon form av musikundervisning på fritiden har bättre resultat än de som inte deltar i musikundervisning på lästestet. Vi tolkar med stöd i tidigare forskning och våra teorier att det har att göra med vana att läsa noter, att eleverna ingår i olika literacypraktiker, att de lättare tar till sig information auditivt och analyserar den korrekt.

Scenskräck - En studie om musikers upplevelser av nervositet och stress kopplat till  scenframträdande samt vilka lärdomar som kan föras vidare till musikstuderande på gymnasiet.Marcus Olsson & Björn Rosenqvist antal sidor 39  En studie i hur musiker uppfattar och handskas med olika former av scenskräck. Syftet är att bidra med kunskap kring hur lärare kan utveckla sin undervisning i kurser med scenframställ- anden. Detta genom att undersöka hur verksamma musiker beskriver att de hanterar situationer som framkallar nervositet och stress. Studiens frågeställningar lyder:  Hur beskriver musiker sina erfarenheter av nervositet och stress i samband med scen- framträdanden? Vilka metoder använder sig musiker av för att hantera situationer som framkallar ner- vositet och stress kopplat till framträdanden?  För att få svar på forskningsfrågorna användes i studien kvalitativa intervjuer av sex yrkesverk- samma musiker. Studien visar på att samtliga respondenter återkommande upplever någon form av nervositet och/eller stress i samband med sceniska framträdanden, där mötet med publiken framstår som den enskilt största faktorn till att driva upp mängden upplevd nervositet och stress. Flera metoder att handskas med scenskräck framkom i studien, där förberedelser lyfts fram som särskilt viktig. Genom olika former av stöttning kan läraren förbereda eleverna på att själva tackla dessa tillspetsade situationer. Resultatet i studien påvisar stora likheter med tidigare forskning i ämnet.

Detta självständiga arbete tar sin utgångspunkt i en undran över hur lärare tillvaratar elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen.  Syftet är att bidra med mer kunskap om hur lärare reflekterar kring elevers möjliga utveckling utifrån två forskningsfrågor: Hur beskriver lärare mötet mellan lärare och elev för att tillvarata elevens möjlighet att utvecklas inom den enskilda instrumentundervisningen? Vad karaktäriserar lärares utsagor om elevers möjliga utveckling inom den enskilda instrumentundervisningen? För att besvara forskningsfrågorna har material i form av tre intervjuer med musiklärare samlats in. Intervjuerna har analyserats med kulturhistoriska teoretiska begrepp.  Resultatet visar att lärare använder sig av olika strategier för att identifiera och hantera elevers aktuella utvecklingsnivå och aktivera elevers närmaste utvecklingszon på ett önskvärt sätt. Lärare använder sig även av verktyg och tecken, som inspelning och genre för att mediera kunskap. Vidare visar resultatet även att elevers egna viljor och förtroende för läraren är viktiga komponenter för lärare att ta hänsyn till för att möta elevers potentiella utveckling. Utöver detta visar resultat att det finns hinder för elevers möjliga utveckling som har varit karaktäriserande för informanternas utsagor. De hinder som beskrivs är om läraren har för många elever vid ett givet tillfälle, psykiska samt sociala problem hos eleven eller om uppgifterna som eleven får är alldeles för svåra.

Studiens syfte är att undersöka förskollärares tankar kring att använda sig av sång och musik för att främja små barns språkutveckling. Studien utgår från två frågeställningar: på vilka sätt använder förskollärare musik och sång för att stödja barnen i deras språkutveckling och, i vilka situationer sker detta. Metoden vi har använt oss av är kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Detta har vi gjort för att få utförliga svar och få en inblick i på vilka sätt förskollärarna använder sig av sång och musik för att utveckla barns språk. Vi har intervjuat 6 förskollärare från 3 olika kommuner därefter transkriberades intervjuerna för att kunna analyseras och besvara studiens frågeställningar. I resultatet av intervjuerna framkommer det att sång och musik är en stor del i förskolan och används dagligen i språkutvecklande syfte men även för att skapa ett lustfyllt lärande tillsammans med andra. Eftersom intervjuer har använts i studien grundar sig resultatet i förskollärarnas egna ord om hur de använder sig av sång och musik som språkutvecklande och inte hur de faktiskt gör. Flera av förskollärarna anser att de inte har tillräckligt med kunskap eller utbildning inom ämnet musik vilket kan leda till att variationen blir begränsad. Samlingen är ett tillfälle där alla intervjuade förskollärare använder sång och musik både som språkutvecklande och som en social stund där barn lär av och med varandra.

Studiens syfte är att belysa vilka olika diskursers som kommer till uttryck när musiklärare i gymnasie- och folkhögskolan talar om fenomenet prestationsångest hos elever och hur de arbetar med det i sin undervisning. Diskurspsykologi utgör den teoretiska grunden för studien och tillämpade datainsamlingsmetoden är fokusgrupper. Två fokusgruppsamtal genomfördes där lärare från olika skolor samtalade kring ämnet prestationsångest kopplat till musikundervisning. Samtalen spelades in, transkriberades och analyserades i sökandet efter tolkningsrepertoarer. I resultatet presenteras ett antal olika tolkningsrepertoarer kring lärarnas beskrivning av sin syn på prestationsångest och sitt arbete med att förebygga och hantera prestationsångest hos sina elever. Viss motsättning framkom mellan olika tolkningsrepertoarer, exempelvis synen på prestationsångest som något som kommer inifrån och prestationsångest som något som kommer utifrån. Som metoder för att förebygga och hantera prestationsångest lyfts bland annat ett analyserande och icke-värderande språkbruk, förberedelse och mental träning. I diskussionen lyfts de mest framträdande delarna av resultat och diskuteras i relation till presenterad litteratur och tidigare forskning inom området. En slutsats som dras är att arbete med prestationsångest konstrueras som komplext men mycket angeläget. / The purpose of the study is to illuminate the different discourses that are expressed when music teachers discuss the phenomena of music performance anxiety among students, and how they address the issue in their teaching. Discourse psychology is the theoretical framework of the study and focus group interviews were used as the method for data collection. Two different focus group interviews took place, where teachers from different schools discussed the topic of performance anxiety in music education. The conversations were recorded, transcribed and analyzed in the search for interpretative repertoires. The result presents a number of different interpretative repertoires that shows how the teachers describe their views on performance anxiety and their work to prevent and manage it with their students. Some degree of conflict is shown between different interpretative repertoires such as performance anxiety as something that comes from within and performance anxiety as something that is affected by external factors. An analytical and non-evaluating language, preparation and mental training are some examples of methods to prevent and manage performance anxiety that the teachers described. The most prominent aspects of the results are discussed in relation to literature and previous research within the field. One conclusion that is made is that performance anxiety is being constructed as a complex phenomenon, but one that is really important to address.

Genom detta arbete så har det undersökts huruvida gitarrelever på ett gymnasium gynnas utav att undervisas om övningsstrategier. Det handlar om hur de påverkar sin egen övning, utveckling och vilka verktyg eller övningsstrategier som är bra lämpade till att uppnå detta. Undervisningen skedde i kursen instrument eller sång 1 under individuella gitarrlektioner och anpassades mer eller mindre för varje gitarrelev. För att ta reda på detta användes en kombination av observation och intervjuer under framför allt första och sista lektionen av en lektionsserie. Lektionsserien handlade om ett flertal övningsstrategier vars syfte var att effektivisera elevernas övningsrutiner och har sitt ursprung från tidigare forskning. Det gick inte att observera någon märkbar progression hos eleverna utifrån undervisningen och detta kan ha att göra med den begränsade tidsramen för arbetet. Däremot så gick det att se en förändring i elevernas övningsrutiner och att de mer medvetet började använda sig av övningsstrategier. Det var ingen av övningsstrategierna eller verktygen som framstod som bättre eller sämre lämpad till att utveckla elevernas övningsrutiner.

Den här uppsatsen handlar om mångkultur i grundskolans musikundervisning. Det presenteras röster från musiklärare i grundskolan om mångkulturell musikundervisning. I bakgrunden introduceras information om bland annat hur Skolverket ställer sig till frågan samt redogörs olika röster gällande mångkulturell musikundervisning för. Syftet med detta arbete är att undersöka lärares utsagor/berättelser om hur de arbetar mot att förverkliga läroplanens skrivelser gällande mångkultur i sin undervisning. Studien genomfördes med semi-strukturerade intervjuer med musiklärare i grundskolan. Materialet som samlades in är från fyra musiklärare som berättar om hur de arbetar med mångkultur i musikundervisningen.Materialet filtrerades genom ett sociokulturellt perspektiv. Därefter delades materialet upp i intellektuella verktyg, fysiska verktyg samt mediering. Resultatet visade att lärarna hade olika ingångar och syn på mångkultur i musikundervisningen men en konsensus fanns i att de alla arbetade mångkulturellt med hjälp av olika sociokulturella verktyg. Diskussionen lyfter frågor om breddad rekrytering, närhetsprincipen, kulturell mångfald och interkultur.

Syftet med denna uppsats är att få mer kunskap om hur elever som uppger att de har ADHD beskriver sin gymnasieundervisning i musik. Studien använder sig av motivationsteori som teoretisk utgångspunkt. Jag har genomfört tre kvalitativa intervjuer med personer som har gått det estetiska programmet med musikinriktning på gymnasiet som uppger att de har en ADHD-diagnos. Syftet med dessa intervjuer var att låta informanterna tala så fritt som möjligt. Resultat visade att informanternas verkligheter stämde överens med varandra, och utifrån analys av transkriptioner kunde fyra huvudteman identifieras. Dessa teman var motivation, möjlighet att påverka val av musik, mallar och hyperfokus. I diskussionskapitlet tar jag upp hos vem eller var möjliga problem kan ligga och för en diskussion kring de fyra huvudteman som uppkom i resultatkapitlet. I metodkapitlet för jag en diskussion kring för- och nackdelar med intervju som metod och vad jag hade kunnat göra annorlunda för att öka validiteten i min studie. Min studie visar att det behövs vidare forskning på lärares kunskap av att arbeta med elever med NPF. Studien visar också att det behövs vidare forskning om liknande fenomen fast med kvinnligt kodade personer.