No description available.

I juli 2022 börjar en reviderad version av kursplanen för musik att gälla. Några av revideringarna berör musikskapande, vilket har visat sig vara det som ges minst möjlighet till i musikundervisningen (Skolverket 2015). Det har visat sig att begreppet musikskapande är mångfacetterat som både tolkas och används på många sätt av lärare, i styrdokument och av forskare. Syftet med denna studie är att öka kunskapen om musikskapande och revideringar i kursplanen ur ett lärarperspektiv. Sex musiklärare för årskurs 4–6 har delat sina uppfattningar och erfarenheter genom semistrukturerade intervjuer. Innehållsanalysen av studiens data bekräftar att musikskapande kan tolkas på många sätt och att lärarna uppfattar den nuvarande och reviderade kursplanen som väldigt lika. Definitioner av begreppet musikskapande och resonemang kring konsekvenser av undervisningen diskuteras i förhållande till tidigare forskning.

Inledning Studien handlar om hur förskollärarna ser på musikens roll i förskolans undervisning med inriktning särskilt på vilka delar i musiken som bidrar till barnens lärande och vilka utmaningar som förskollärarna ser med musikundervisningen. Tidigare forskning som är relevant inom ämnet samt den sociokulturella teorin med begreppen mediering och den proximala utvecklingszonen sätts i relation gentemot resultatet för att svara på syftet och frågeställningarna. Syfte Syftet är att undersöka hur olika förskollärare från olika förskolor ser på användningen av musik och dess roll i förskolan. Vi vill också undersöka vilka utmaningar förskollärarna ser att det finns med arbetet med musik samt att se förskollärarnas och förskolornas förutsättningar inom musik. Metod Datainsamlingen till studien har gjorts utifrån semistrukturerade intervjuer med nio olika förskollärare som arbetar på sju olika förskolor. Till datainsamlingen har en kvalitativ metod används för att få djupgående och nyanserade svar från förskollärarna. Alla intervjuer spelades in för att sedan transkriberas. Det transkriberade materialet färgkodades och sammanställdes sedan till ett resultat. Resultat I studiens resultat framkom det att musik är en viktig del i förskolan som ger mycket glädje till barnen. Musiken används som bidragande faktor till språkutvecklingen men att man kan inom musiken få in alla läroplanens delar, fast på ett roligt sätt enligt förskollärarna. Det framkom att det fanns utmaningar med att jobba med musik genom praktiska förutsättningar och de förutsättningar som varje förskollärare har. Skillnaden mellan att jobba på yngre och äldre är att man som förskollärare behöver besitta kunskap kring att anpassa sig till de olika åldrarna. Resultatet visade att det skilde sig även när man gått förskollärarutbildningen när det kom till vilket slags undervisning man fått.

Syftet med denna uppsats är att ta reda på hur elever med en hörselnedsättning och deras musiklärare beskriver musikundervisning. Utifrån ett sociokulturellt perspektiv har intervjuer genomförts med två lärare som undervisar hörselklasser samt med en grupp elever i dessa klasser. När intervjuerna hade genomförts formades fem olika kategorier. På så sätt presenteras resultatet och diskussionen genom fem teman: Det visuella klassrummet, utmana och stötta, didaktiska val, undantagsbestämmelsen och anpassningar. Resultatet visar att lärarna förstår hörselelevernas behov inom musikämnet och att de kan anpassa sin undervisning utifrån vad eleverna behöver. Anpassningar är en stor del som lärare och elever behöver diskutera tillsammans. Vilka anpassningar görs och vilka anpassningar har gjorts? Undantagsbestämmelsen är en viktig och svår fråga som diskuteras. Lärare får inte använda pysparagrafen i hörselklasser med hörselnedsättning som ett särskilt skäl. Frågan om varför diskuteras och vilka mål i kursplanen som berör lyssning av något slag.

Denna studie grundar sig att det inte finns forskning med fokus på planeringsarbetet förmusikundervisningen vilket ledde till att studiens syfte ur ett musikdidaktiskt perspektivär att analysera och undersöka hur förskolläraren planerar för musikverksamheten.Empirin har analyserats med hjälp av Nielsens (2010) allmänna musikdidaktik och hansteori kring musikens tredimensionella aspekter. Vi har även använt oss avVallberg-Roths sambedömning, samvärdering och samspel samt didaktiska modellentriangeln för att analysera det kollegiala samarbetet i planeringsarbetet.För att få syn på om det förekommer olikheter i planeringsarbetet förmusikverksamheten mellan den generella förskolläraren och musikprofileradeförskollärarens, utgick vi från två metoder, varav en kvalitativ som bestod avsemistrukturerade intervjuer av musikprofilerade förskollärare och en kvantitativ genomett enkätformulär som skickades ut via sociala medier på ett allmänt förskoleforum.I resultatet fick vi syn på att den generella förskolläraren hade mer planeringstid tillskillnad från de musikprofilerade förskollärarna. Bristen på planeringstiden bidrog tillspontana musikaktiviteter för musikprofilerade förskollärarna. Vi fann även i resultatetatt musikprofilerade förskollärarna planerade själva medan den generella förskollärarenplanerade tillsammans med kollegor. Osäkerheten för musikämnet hos mångaförskollärare synliggjordes även i resultatet vilket kunde vara en orsak till att planeringför musiken uteblir eftersom musikämnet värderas lägre än de övriga ämnena. Dettadiskuteras i relation till tidigare forskning som visar på att utbildningen bland annatborde inkludera kunskap om musikämnet till blivande förskollärare vilket kanske höjersjälvförtroendet i musikalisk kompetens så fler vågar använda musiken iundervisningen.

Denna studie har som mål att undersöka hur kontrabaslärare inom jazz- och improvisationsutbildningar talar om enskild undervisning på kontrabas, hur den traditionella metodiken för att lära sig att spela kontrabas inom den klassiska västerländska konstmusiken används i deras undervisning och vilka faktorer som påverkar deras val av undervisningsinnehåll. För att urskilja diskurser och faktorer i dessa olika lärares utsagor har enskilda kvalitativa intervjuer med fyra framstående lärare i jazzkontrabas på högskolor, folkhögskola och gymnasium genomförts och analyserats med hjälp av diskursteori. I mitt resultat har jag kommit fram till fyra diskurser som framträder: Elevanpassningens diskurs som handlar om lärarens syn på elevernas egna mål, motivation och musikaliska bakgrund, Traditionen och lärarens bakgrund där kontrabasens historiska betydelse och metoder tas upp, Musikerdiskursen som handlar om det subjektiva perspektivet på det personliga uttrycket och lärarens syn på vad som krävs för att bli en professionell musiker. Läraren och ramfaktorerna handlar framför allt om vilket förhållningsätt informanterna har till lärartraditioner och hur ramfaktorer påverkar deras undervisning. Vidare forskning skulle kunna belysa hur yrkesverksamma jazzbasister ser på vilken typ av skolning som krävs för att bli framgångsrik som musiker och hur elever och studenter förhåller sig till musikerdiskursen. / This study aims to investigate how teachers who teach upright bass to students who studies jazz and improvisation talks about teaching, how traditional methods for learning double bass in the classical western music tradition and other factors has an impact on their choice of content for their classes. Four teachers at university, folk high school and high school have been interviewed with qualitative interviews to reveal any discourses. The result shows that four discourses in particular determine these teacher’s way of teaching. The discourse of student adjusted teaching talks about the teacher’s adjustments to the student’s needs and wishes, tradition and teacher background, the musician discourse which talks about what the teachers finds necessary for the student to know in order to become a professional jazz musician and the final discourse is the one about the subjective teaching styles and frame factors and how they affect the teaching choices.

Forskning visar att musik är positivt att använda för barns språkliga och kognitiva utveckling. Syftet med studien är att skapa kunskap kring hur musik kan användas som ett didaktiskt verktyg för att främja barns språkutveckling, genom att belysa förskollärares perspektiv kring hur de arbetar med musik och språk. Studien har haft sin utgångspunkt i den sociokulturella traditionen. Datainsamlingsmetoden som har använts är kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma förskollärare och analysmetoden är en abduktiv ansats. Resultatet tyder på att förskollärare associerar språkutveckling i hög grad till läs-och skrivutveckling med fokus på högläsning. Resultatet visar även att majoriteten av förskollärarna besitter en medvetenhet kring sångens positiva påverkan på språkutveckling, detta tyder på ett kunskapsglapp kring musikens påverkan i stort. Det framkom av intervjuerna att musikaktiviteter i förskolor oftast bygger på att sjunga tillsammans med barnen, då förskollärarna kopplade detta till språkutveckling. Detta skulle kunna förklaras utifrån samhällsdebatten som lyfter att ämnet musik får stå tillbaka, och inte värdesätts lika hög som grundämnena.

Syftet med denna studie är att synliggöra och belysa hur musiklärare och andra ämneslärare använder sång och musik ur ett didaktiskt perspektiv i sin undervisning, med syfte att erbjuda vidare språkutveckling hos elever som har ett annat modersmål än svenska, och som har behov av det, men inte har längre rätt till stödundervisning. Studien har en kvalitativ ansats vars datainsamling består av strukturerade intervjuer med öppna frågor. Intervjuerna utfördes på en mångkulturell skola där jag intervjuade sex ämneslärare. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och resultatet har också analyserats utifrån socialsemiotisk teori - modaliteter, semiotiska resurser, multimodalitet - liksom inom-utommusikaliska mål och estetiska läroprocesser. Resultatet visar på lärarnas metodiska hållning och deras didaktiska, sociokulturellt medvetna, språkliga och estiskts undervisande kreativitet. Det finns en stor potential att möjliggöra en kontinuerlig och fortsatt språkutvecklingsprocess, framför allt för andraspråkselever genom musikämnet, men också genom andra ämnen. Några olika estetiska uttryck som används och specifika förmågor och förståelser som övas är: fantasi, kreativitet, ordföljd, ordförståelse, språkflexibilitet, språkinlärning och olika ämneskunskaper. Studien kan också ses som potentiellt besvärligt eftersom varken fortsatta språkutvecklingsbehov, eller den komplexa lärarkompetensen som utvecklas för att möta detta, är formellt erkänd och bemött i utbildningssystemet, vilket ökar risken för att lärarna välvillighet och engagemang utnyttjas på ett sätt som inte är rimligt i längden. Slutligen kommer studien fram till att både språkutvecklingen och kunskapsutvecklingen hjälper till med att uppnå skolans mål och uppdrag.

Syftet med föreliggande studier är att bidra med kunskap om vilka arbetssätt förskollärare använder sig av för att implementera musik i verksamheten. Att skapa meningsfull musikundervisning för barnen är en mycket väsentlig process, detta för att barnen ska våga utforska och bli utmanade i deras kreativa tankeprocess. Studien baseras på sex intervjuer med utbildade förskollärare, där respondetnera utifrån öppna intervjufrågor fick delge synpunkter samt efrarenhter kring musik och barns språkutveckling. Under studierna inom förskollärarutbildningens gång saknades forskning som specifikt handlade om musik och barns språkutveckling. Därav synliggjordes detta relevant i att forska vidare om musikens betydelse för barns språk, där fokus blir på relationen. Utifrån en tematisk analys framkom det skildringar i musikens förekomst i förskolan, dock ansågs den spontana som mest förekommande där musiksamlingar var den ledande gemensamma faktorn. Således belystes musikens komplexitet och osäkerhet hos förskollärarna. Utifrån analysen av förskollärarnas intervjuer, i samband med resultatanalys och diskussion, framgick det att musiken bör ta en mer framträdande roll inom verksamheten. Detta grundar sig på musikens positiva främjande av barnens språkutveckling. Dock framgår en väsentlighet av kompetensutveckling för att öka självförtroendet hos förskollärare inom ämnet musik.

Syftet med detta självständiga arbete är att belysa några transpersoners erfarenheter av sin röstanvändning samt sitt deltagande i sångundervisning. Undersökningen genomfördes utifrån en kvalitativ forskningsmetod där fyra transpersoner med erfarenhet av individuell samt gruppbaserad sångundervisningen intervjuades i halvstrukturerade intervjuer. Intervjuerna spelades in, transkriberades, och analyserades sedan utifrån en fenomenografisk ansats. Resultatet består av två olika utfallsrum; uppfattningar gällande röst samt uppfattningar gällande sångundervisning. I utfallsrummet gällande röst framkommer uppfattningar om att rösten är fundamental för ens identitet, att röstanvändning kan ge upphov till både positiva och negativa känslor samt att vissa faktorer i rösten som påverkar könsuttrycket är svåra att styra själv. Transspecifika erfarenheter vid röstanvändning som framkommer är könsdysfori, könseufori samt upplevelser av röstförändringar till följd av könsbekräftande behandling. I utfallsrummet gällande sångundervisning framkommer uppfattningar om att det finns transexkluderande praktiker i sångundervisning, att sångundervisning skulle kunna utformas på ett mer transinkluderande sätt, samt att det är viktigt att lärare har transspecifik kompetens. Aspekter som bör reflekteras över vid transinkluderande undervisning är bland annat användandet av könande begrepp, gruppindelning och repertoarval. Läraren bör även lyssna på elevens önskemål angående utformningen av utbildningen.