Likt många andra länder står Sverige inför en ökad befolkningstillväxt de kommande åren, för att säkerställa att framtida generationer ska få verka under goda förhållanden är det av stor att det bedrivs en hållbar stadsutveckling. Genom att arbeta med den fysiska planeringens utformning försöker alltfler kommuner att utveckla och främja klimatsmarta och gröna samhällen. Det redskap som landets 290 kommuner nyttjar vid det här arbetet är den så kallade översiktsplanen, som är tvingande och stadgas i svensk lagstiftning. Syftet med denna kandidatuppsats är att studera och analysera hur tre kommuner i Stockholms län arbetar med hållbar utveckling i sin översiktsplan. För att möjliggöra granskningen av kommunernas hållbarhetsarbete gjordes det en kvalitativ undersökning bestående av en dokumentanalys samt en fallstudie. Därtill framtogs en analysmodell bestående av frågor gällande hållbarhet i översiktsplanerna, vilka i sin tur kategoriserades utifrån de tre hållbarhetsdimensionerna: social, ekologisk och ekonomisk hållbarhet. I arbetet undersöktes kommunernas definition av hållbarhet samt deras förhållningssätt till själva begreppet. Det undersöktes även vilka fysiska åtgärder som lades fram för att främja hållbar utveckling och fortsättningsvis hur kommunernas motiveringar för dessa åtgärder löd. Arbetets resultat påvisade att kommunerna har olika hållbarhetsdefinitioner, men att de i sin helhet föreslår samma eller liknande åtgärder för att främja hållbar utveckling. I varje översiktsplan togs samtliga hållbarhetsdimensioner upp och de gavs ungefär lika mycket utrymme. Beträffande hållbarhetsmotiveringarna för de föreslagna åtgärderna rådde en varierande tydlighetsgrad. Kommunerna kunde ibland kunde presentera dessa som strategier eller rekommendationer än som en konkret åtgärd. Resultatet diskuterades med utgångspunkt i att den varierande tydlighetsgraden kan bero på att begreppet hållbarhet har en diffus och icke bestämd definition, samt för att kommunerna har olika upplägg beträffande översiktsplanerna. Därav diskuterades möjligheten att framta en 5 generell mall, som varje översiktsplan skall upprättas utifrån och detta för att underlätta framtida hållbarhetsstudier kring kommunal översiktsplanering. / Like many other countries, Sweden is facing increased population growth in the years to come and to ensure that future generations are given the opportunity to live and work in good conditions, it is of great importance that sustainable urban development is conducted. By working with the formation of the physical planning, more and more municipalities are trying to develop and promote climate-smart and green communities. The tool used by the municipalities in this work is the so-called sketch plan, which according to Swedish legislation must be compiled by all 290 municipalities in the country. The purpose of this thesis was to study and analyze how three municipalities in Stockholm County work on sustainable development in their sketch plan. In order to enable the review of the municipalities' sustainability work, a qualitative study was made consisting of a document analysis and a case study. In addition, an analysis model consisting of questions regarding sustainability was drawn up in the sketch plans, which in turn were categorized based on the three sustainability dimensions: social, ecological and economic sustainability. The work investigated the municipalities' definition of sustainability and their approach to the concept itself and what physical measures were presented to promote sustainable development and how the municipalities' justifications for these measures sounded. The results of the work showed that the municipalities have different sustainability definitions, but that they in their entirety propose the same or similar measures to promote sustainable development. In each sketch plan, all sustainability dimensions were taken up and they were given approximately the same amount of space. Regarding the sustainability justifications for the proposed measures, there was a varying degree of clarity as the municipalities sometimes could present them as strategies or recommendations than as a concrete measure. 2 In addition, the result was discussed on the basis that the varying degree of clarity may be because the concept of sustainability has a diffuse and undefined definition and because the municipalities have different arrangements with regard to the sketch plans. Hence the possibility of developing a general template that each sketch plan should be drawn up from outside and this was discussed in order to facilitate future sustainability studies on municipal sketch planning.

Andelen äldre växer i takt med befolkningsökningen i världen och i Sverige, åldersgruppen 75-80 år eller äldre är en av de grupper som är överrepresenterade bland de som upplever ensamhet. Samtidigt tyder forskning på att faktorer i den fysiska miljön kan motverka ensamhet, vilket har gjort att ofrivillig ensamhet bland äldre varit av intresse att undersöka ur ett svenskt planeringsperspektiv. Syftet med studien är att identifiera faktorer som är av vikt att beakta inom kommunal planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Detta har undersökts genom kunskap, forskning och teori, samt intervjuer med sakkunniga inom området. Världshälsoorganisationens (WHO:s) dokument åldersvänliga miljöer i europa har särskilt legat till grund för att identifiera sådana faktorer. I studien har en rad faktorer identifierats som kan vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre. Dessa har formulerats i totalt sex temaområden; bostad, närmiljö och service, stadsrum, grönområden, mobilitet och promenadvänlighet, samt delaktighet. Utifrån dessa temaområden har en matris utformats, vilken har använts som ett analysverktyg i studien, men är också tänkt att kunna bidra med kunskap och exempel inom området. Studien syftar även till att undersöka hur ofrivillig ensamhet bland äldre hanteras inom kommunal planering i en svensk kontext. Detta har studerats utifrån en fallstudie omfattande Göteborgs stad och Uppsala kommun. Då båda kommunerna är medlemmar i WHO:s nätverk åldersvänliga städer och samhällen sedan 2015-2016 har dessa kommuner bedömts vara relevanta att undersöka.  Resultatet från empirin, som består av innehållsanalyserade kommunala plandokument i form av översiktsplaner och detaljplaner, samt intervjuer med kommunala tjänstepersoner, visar att kommunerna i relativt stor utsträckning hanterar faktorer som har identifierats vara av vikt att beakta inom planering för att motverka ofrivillig ensamhet bland äldre, även om kommunerna inte uttalat arbetar utifrån detta perspektiv. Tillfälliga och mer ytliga sociala kontakter i exempelvis närmiljön har visat sig vara av särskild stor vikt för att motverka ensamhet, vilket båda kommunerna möjliggör för i de studerade planhandlingarna genom att exempelvis planera för platser som möjliggör för möten. Barnperspektivet är också något som båda kommunerna lyfter i planhandlingarna, vilket har visat sig även gynna målgruppen äldre i relativt stor utsträckning. Samtidigt finns utvecklingspotential för hur kommuners planeringsarbete i större utsträckning skulle kunna beakta detta perspektiv. Exempelvis att gruppen äldre beskrivs och betraktas som en heterogen grupp som omfattas av olika personer, i olika åldrar, med olika förutsättningar och behov, liksom att lagstiftningen som berör människors hälsa skulle kunna ses över och även inkludera hälsofrämjande faktorer såsom tillgång till grönytor för rekreation.

Hållbar utveckling är högt på agendan världen över. Det går inte längre att blunda för de ­konsekvenser som jorden får uthärda till följd av mänskliga handlingar. Fortsätter vi i denna riktning kommer jordens resurser inte räcka till. (WWF 2019) Därför krävs förändring. Länge har hållbar utveckling varit eftersträvansvärt just av denna anledning. Vi måste dock ifrågasätta om den rådande doktrinen om hållbar utveckling får önskat genomslag i praktiken. Vikten av att nå ett kretslopp där resurserna inte tar slut är avgörande för framtiden. Inte minst inom fysisk planering. (De Roo och Porter 2007:16)  Uppsatsen har med bakgrund till detta studerat fyra svenska kommuners arbete för hållbar utveckling, med fokus på ekologisk hållbarhet. Kommunerna har valts utifrån deras aktiva miljö­arbete, geografiska spridning samt antagandedatum för respektive plandokument. Det ­empiriska material som studerats är översiktsplaner samt detaljplaner från Östersunds, Säffle, Tyresö och Kristianstads kommun. Dessa har analyserats utifrån en kvalitativ textanalys där hållbarhetsdimensionerna varit i fokus. Uppsatsens teoretiska ramverk har varit Hållbar utveckling och Fuzzy planning.  Resultatet av studien visar att valda kommuner jobbar uttalat med hållbar utveckling i översikts­planerna. Detta framgår genom olika­ strat­egier, både övergripande och mer konkreta ­sådana. Huruvida begreppet behandlas i detaljplanerna är mer diffust. Subjektiva tolkningar av detalj­planernas innehåll gentemot översiktsplanernas hållbarhetsstrategier måste göras för att avgöra hållbarhetens utrymme på denna nivå. Tolkningen blir dock svår med tanke på detalj­planernas områdesspecifika inriktning och översiktsplanernas övergripande och visionära orientering. Trots tolkningssvårigheter går det att antyda att hållbar utveckling beaktas i detalj­planerna, dock med andra termer och motiveringar än de i översiktsplanerna. Det går avslutningsvis att dra slutsatsen att hållbar utveckling är svårt att översätta till ­praktiken såsom det svenska planeringssystemet ser ut idag. Glappet mellan översiktsplaners över­gripande visioner och detalj­planers mer specifika avgränsning gör det problematisk att ­applicera hållbarhets­stategier som får faktiskt utfall. Det går således att fråga sig om tillvägagångssättet för hållbar utveckling inom fysisk planering, är just hållbart?

I Sverige har det funnits en utbredd bostadsbrist under de senaste decennierna och utvecklingen har skett mot större förtätning, målsättningen är att skapa städer med ekonomisk- och socialhållbarhet. Det bortses dock från att tätt planerade städer riskerar att inskränka på dagsljustillgången för de boende. Nordiska klimat med mörka vintermånader och solen som står lågt på himlen skapar en stor utmaning. Forskning visar att god tillgång till dagsljus är viktig för människors hälsa och välbefinnande och det är därför viktigt att skydda dagsljustillgången för boende i svenska städer. Trots detta så är den svenska lagstiftningen för skydd av dagsljus för befintliga bostäder svårtolkad med vaga riktlinjer på vad som kan anses som en rimlig minskning av dagsljustillgång.Denna studie undersöker den aktuella lagstiftningen i Sverige för skydd av dagsljusåtkomst i befintliga byggnader. Med fokus på befintliga bostadshus används resultatet från fördjupade fallstudier över två områden för att undersöka möjligheter för hur en framtida kravställning kan se ut. Förslaget på kravställningen diskuteras med hänsyn till nuvarande praxis.Studiens resultat påvisar att en förtätning av staden i många fall leder till otillräcklig dagsljustillgång i befintliga bostäder och att dagens kravställning för dagsljushantering är bristfällig. Att säkerställa tillräcklig dagsljustillgång i bostäder är nödvändigt redan vid planläggning. Studien visar på ett varierande resultat vid användning av nuvarande föreskrifter och allmänna råd givna av Boverket och den europeiska standarden SS-EN 17037:2018. SS-EN 17037:2018 påvisar ett resultat som är känsligare för förändringar i omgivningen. I kombination med att standarden beskriver den faktiska upplevelsen av ljuset i rummet gör det den till ett lämpligare mätetal för dagsljushantering. Om visionen för framtidens städer ska vara samma som idag bör kravställningen på dagsljus utvecklas. / Over the past couple of decades Sweden has suffered from a housing shortage and the trend towards densification due to ambition of creating cities with economic and social sustainability. It is often missed however that tightly planned cities run the risk of restricting daylight access for occupants. Nordic climates, with their relatively low solar angles and dark winter months pose a particular challenge. An increasing body of research however shows that good access to daylight is crucial to human health and well-being. As such, it stands to follow that protecting daylight access for those living in the city is of great societal benefit. Yet the current Swedish national regulatory structure for protection of daylight access in existing properties gives only vague guidance as to what constitutes an unreasonable reduction of daylight access and/or remedy when an unreasonable reduction in daylight access exists. The resulting uncertainty presents a degree of unwelcome risk to building projects.This study reviews the current state of Swedish legislation for protection of daylight access in existing buildings. With focus on residential buildings it uses results from in-depth case studies to examine possible structures for what a future regulatory framework might look like and discusses the proposal in the context of current Swedish praxis.The study found that in many cases, densification of the city leads to insufficient daylight in existing housing and that today's requirements for natural daylight are inadequate. Ensuring adequate daylight is possible already when planning and should be considered to create a society where human health is secured. The study shows varying results when using current Swedish regulations and the European standard SS-EN 17037:2018. SS-EN 17037:2018 demonstrates a result that is more sensitive to changes in the environment, combined with the standard describing the actual experience of the light in the room making it a more suitable measurement for assessing changes in daylight access for existing properties.

Klimatförändringarnas påverkan på stadsmiljöer blir alltmer påtagligt med ökande frekvenser av extrema väderfenomen, vilket kräver resilienta städer med förmågan att anpassas till framtida störningar. Urbaniseringen förtätar städerna och leder till mer hårdgjord mark och minskad vegetation som kan resultera i fenomenet urbana värmeöar. Fenomenet koncentrerar och förlänger värmen i städer, vilket hotarmänniskors hälsa, särskilt under extrema värmeböljor. Värmeöar är väldokumenterade globalt men är en förbisedd fråga i Sverige. Examensarbetets syfte var därför att öka förståelsen kring värmeöar för svenska kommuner och myndigheter med exempel från städerna Gävle, Sundsvall och Uppsala. Målen var att föreslå resilienta planeringsåtgärder som både kan förbättra det pågående arbetet mot värmeöar samt nya inslag från internationell forskning.Studiens metoder var litteraturstudie, dokumentstudie av översiktsplaner (ÖP) samtintervjuer. En spatial multikriterieanalys (MKA) användes för att skapa farokartor av var värmeöar kan uppstå. Kriterier valdes genom litteratur, viktades med analytisk hierarkiprocess samt genomgick en känslighetsanalys. Farokartorna valideradessedan med Myndigheten för samhällsskydd och beredskaps (MSB) värmekartering. Resultaten visade att värmeöar behandlades på en övergripande nivå i ÖP. Varierade kunskaper om fenomenet framkom av respondenter från både kommuner och myndigheter. Flera utmaningar, möjligheter och planeringsåtgärder identifierades iarbetet mot värmeöar. Resiliens framhölls som ett nyckelkoncept i stadsplaneringen för att beakta olika klimatrisker där värmeöar är ett exempel. Litteraturstudien gav förslag på resilienta planeringsåtgärder i arbetet mot värmeöar som kan användas i svensk stadsplanering, vilka sedan sammanställdes. För att skapa resilienta städer krävs både reduceringsåtgärder (minska den byggda miljöns påverkan på stadsvärme)samt hanteringsåtgärder (förebyggande arbeten för att minska människors värmeexponering).  Farokartorna visade att värmeöar framför allt kan uppstå i bostads-, handels- och industriområden. MKA som metod för kartläggning av värmeöar överensstämdedelvis med marktemperaturer från MSB:s värmekartering. Slutsatsen av studien var att värmeöar behöver uppmärksammas mer i den svenska stadsplaneringen. Utmaningarna inkluderade att inkorporera värmefrågor i befintlig bebyggelse, medan möjligheterna fanns i fler planeringsunderlag och detaljerade kartläggningar. Främjandet av resiliens, särskilt genom reducerings- och hanteringsåtgärder,behöver utvecklas i Sverige för att stärka planeringsarbetet mot värmeöar i både nutida och framtida stadsplanering. / The impact of climate change on urban environments is becoming increasinglyapparent with higher frequencies of extreme weather phenomena, which requires resilient cities with the ability to adapt to future disturbances. Urbanization densifies cities and leads to more hard surfaces and reduced vegetation which can result in urban heat islands (UHI). This phenomenon concentrates and prolongs heat in citieswhich threatens human health, especially during extreme heat waves. UHI are well documented globally but are an overlooked issue in Sweden.  The aim of the study was therefore to increase the understanding of UHI for Swedish municipalities and authorities with examples from the cities of Gävle, Sundsvall and Uppsala. The goals were to propose resilient planning measures that can both improve the ongoing work against UHI as well as new elements from international research. The study's methods were a literature study, a document study of comprehensive plans (översiktsplan) and interviews. A spatial multicriteriaanalysis (MCA) was used to create hazard maps of where UHI can occur. Criteria were selected through literature, weighted using analytic hierarchy process and underwent a sensitivity analysis. The hazard maps were validated with the Swedish Civil Contingencies Agency’s (MSB) heat mapping. The results showed that UHI were treated at an overall level in comprehensiveplans. Varied knowledge about the phenomenon emerged from respondents from both municipalities and authorities. Several challenges, opportunities and planning measures were identified in the work against UHI. Resilience was highlighted as a key concept in urban planning to consider various climate risks where UHI are an example. The literature study provided suggestions for resilient planning measures in the work against UHI that can be used in Swedish urban planning, which were then compiled. To create resilient cities, both reduction measures (reducing the built environment's impact on urban heat) and management measures (preventive work to reduce people's heat exposure) are required.  The hazard maps showed that UHI mainly occur in residential, commercial and industrial areas. MCA as a method for UHI mapping partially matches ground temperatures from MSB's heat mapping. The conclusion of the study was that UHIneed more attention in Swedish urban planning. Challenges included incorporating heating issues into existing buildings, while the opportunities were in more planning documents and detailed mapping. The promotion of resilience, especially through reduction and management measures, needs to be developed in Sweden to strengthen the planning against UHI in both present-day and future urban planning.

År 2018 ska betydelsen av biologisk mångfald och värdet av ekosystemtjänster vara allmänt kända och integreras i ekonomiska ställningstaganden, politiska avväganden och andra beslut i samhället där så är relevant och skäligt. Så lyder ett av etappmålet som beslutades av regeringen år 2012. Idag vet vi att endast delar av målet kommer kunna nås. Denna studie omfattar en kartläggning av begreppet ekosystemtjänst i Sveriges samtliga översiktsplaner och fördjupade översiktsplaner. Vidare har en granskning av tre bostadsbyggnadsprojekt i Stockholms län genomförts, där ekosystemtjänster i planeringen från översiktsplan till genomförande varit fokuspunkt. Av studiens första del, kartläggning av begreppet, framgick det att 116 av 290 kommuner har använt begreppet ekosystemtjänst i sin översiktsplan. De senaste tre åren är det totalt fler antagna översiktsplaner där begreppet behandlas än utan. I studiens andra del granskades översiktsplaner, planhandlingar och genomförandeavtal från projekt i Täby, Nacka och Haninge kommun. Granskningen är baserad på textanalys och platsbesök, resultatet visade att kommunerna har en hög ambition gällande arbetet med ekosystemtjänster. Det finns samband mellan visioner i översiktsplan och bestämmelser i detaljplan. I avtalen för genomförandet av detaljplanerna binds exploatörerna till att arbeta efter gestaltningsprogram och hållbarhetsprogram vilka reglerar hänsynstagandet av ekosystemtjänster. Begreppet ekosystemtjänst används för att visa den nytta människan får från naturens arbete. Vi är beroende av att ekosystemen fortsätter producera tjänster, de är livsviktiga för vår folkhälsa och vårt välbefinnande. Ett gemensamt arbete och hänsynsfullt nyttjande behövs för att säkerställa ekosystemtjänsterna. Det kan resultera i stora samhällsvinster att bevara, utveckla och nyskapa tätortsnära natur och grönområden. Att integrera ekosystemtjänster i den fysiska planeringen är ett steg på vägen. Översiktsplaneringen visar inriktningen för kommunens samhällsplanering och konturerna av den framtida fysiska strukturen, den vägleder kommande detaljplaner och bygglov. Översiktsplanen spelar en nyckelroll för ekosystemtjänsternas framtid eftersom det där finns stora möjligheter att belysa deras mycket betydelsefulla värde. För att uppnå visionerna i översiktsplaneringen krävs möjlighet att förverkliga dessa i detaljplanen. För att säkra ekosystemtjänsternas producerande förmåga krävs en tydlig och ändamålsenlig lagstiftning. Kunskapen och medvetenheten om dess livsviktiga förmåga måste öka. Alla måste se sin del i det gemensamma ansvaret och arbeta för ett hållbart samhälle. / In 2018 the meaning of biodiversity and the value of ecosystem services should be general knowledge and integrated into economical standpoints, political considerations and other decisions where relevant and reasonable. This is one of the milestone targets that the Swedish government decided in 2012. We know today that only parts of this target will be reached. This study includes a survey regarding the concept of ecosystem service in Sweden, all the local authority comprehensive planning, and an examination of three housing projects in Stockholm’s county where ecosystem services were the focal point during the comprehensive planning. In the first part of the study, which concentrates on surveying the concept of ecosystem services, it can be shown that 116 of 290 municipalities have been using the concept in their local authority comprehensive planning. Furthermore, the concept is used more often than not during the last three years in local authority comprehensive planning. In the second part of the study the outline planning was examined, plan handlings and implementation contracts from projects in Täby, Nacka and Haninge municipality. The research was based on text analysis and on-site inspection. The results from the research showed that the municipalities have a high ambition regarding working with ecosystem services, and that there exist a correlation between the visions in the local authority comprehensive planning and regulations in the detailed developed plan. In the agreement the developers are bound to work according to implementation contracts and sustainability program which regulate the considerations of ecosystem services. The concept of ecosystem services is used to show which benefits we humans receive from nature’s work. We are dependent on continual ecosystem services, which are also essential to the public health and wellbeing. Joint effort and a considerate use of ecosystem services is needed to keep them intact. It can result in large profit for society to preserve, develop and recreate nature and green areas in population centers. To integrate ecosystem services in the physical planning is a step in the right direction. The local authority comprehensive planning show the direction for the municipality’s community planning, and the outline of the future physical structure, it also serves to guide upcoming detailed development plans and building acts. The local authority comprehensive planning plays a key part in the ecosystem services future, since its importance can be illustrated within. To reach the visions of the local authority comprehensive planning and the opportunity to actualize it in the detailed development plan is required. To secure the continued functionality of the ecosystem services, a clear and purposive legislation is required. An increase in knowledge and awareness of ecosystem services is essential, and everyone must see their part in the in our common responsibility and work toward a sustainable society.

The national spatial planning guidelines and the subsequent legal regulation in the Natural Resources Act and the Environmental Code has been a part of the Swedish planning system for almost 40 years. In the recent years, critics have claimed that the regulations are outdated and does not work the way it was intended. This paper examines closer why it is perceived that the regulations does not work, with a focus on how the national interests are managed in the municipal planning. Why is the national interests not applied in the municipal planning as intended? Is the error in the system or in the implementation of it? The aim of this essay is to study the gap between theory and practice by studying how the land management provisions in the Environmental Code is applied in five selected municipalities. The aim is also to find interesting issues for futher studies of the topic. The problem is specified as the differense between how the legal clauses are applied and how they were intended to be applied. Amongst other aspects, the essay studies how the organisation of the municipality and the political governing affects the practice. Three methods is used. Intervention theory is used to interpret the the Environmental Code’s land management provisions, comparative analysis to identify factors which are likely to affect the municipal planning and qualitative inteview to attain deeper knowledge about how the planning is implemented in the municipalities. The land management provisions of the Environmental Code’s 3 and 4 chapters can be traced directly to the national spatial planning during the 70’s and 80’s. Since the national spatial planning until today, several system models have been used to visualize the procedure and coordination between different public agencies. In chapter 5 an intervention theory is summarized and two new models are created. Chapter 6 descibes how the five selected municipalities have specially accounted for the national interest in the comprehensive plan. Three factors are studied; how the national interests are accounted for in the comprehensive plan; if all land management provisions are accounted for; and if the municipality describes how they intend to protect the national intresets from palpable damage. The study shows that three of the municipalities specially account for the national interests in a seperated chapter or annex. Two of the municipalities acount for all management provisions and three of the municipalites descibes at least one of the protection of the national intrerest in detail. Thus, two of the municipalities are assessed to have a complete knowledge base in the comprehensive plan for continuing working with the national intrerest in detailed planning and building permit processing. (94) 7 In chapter 7 a number of factors which are believed to affect the municipalities way of account for the national interests are compared through comparative analysis. Factors such as population, access to enhanced knowledge base from a national agency and political governance is studied and compared between the municipalities. Chapter 8 presents interviews with officals and politicians in the selected municipalities and county administration. From the interviews a number of interesting topics are detected. A good knowledge and planning base is very important for the municipal planning, and the comprehensive plan is important for the land management provisions to work the way they were intended. Chapter 9 presents the conclusion of the essay. The first conclusion is that there are a lack of guidelines in the municipalities’ comprehensive plans for how to process detailed plans and building permits in areas of national interest. The second conclusion is that some national interests are descibed better than others in the comprehensive plan. The third conclusion is that the couty board is affecting the way the municipalities view the national interests. / Den fysiska riksplaneringens riktlinjer och den senare lagregleringen av dem i NRL och MB har varit en del av det svenska planeringssystemet i snart 40 år. De senaste åren har kritik riktats mot att systemet är föråldrat och inte fungerar på det vis det var tänkt. Denna uppsats undersöker närmare uppfattningen av att hushållningsbestämmelserna inte fungerar, med fokus på hur man i den kommunala planeringen hanterar riksintressena. Varför fungerar inte planeringen av riksintressena som tänkt? Ligger felet i systemet eller i tillämpningen av det? Syftet med denna uppsats är att studera vad som orsakar glappet mellan teori och praktik, genom att studera hur hushållningsbestämmelserna tillämpas i fem utvalda kommuner. Syftet med studien är också att hitta intressanta frågeställningar för vidare studier av ämnet. Problemet preciseras till skillnaden mellan tillämpningen av lagstiftningen och hur det var tänkt att tillämpas. I uppsatsen studeras bland annat hur kommuners organisation och politiska styrning påverkar tillämpningen. Tre metoder används. Interventionsteori för att tolka hushållningsbestämmelserna, komparativ analys för att identifiera faktorer som kan påverka kommunernas arbete med riksintressen och kvalitativ intervju för att uppnå fördjupad kunskap om kommunernas arbete. Hushållningsbestämmelserna i miljöbalkens 3 och 4 kapitel kan härledas direkt till riksplaneringen under 70- och 80-talet. Naturresurslagen trädde i kraft 1987, och hushållningsbestämmelserna överfördes oförändrade till Miljöbalken 1998. Flera modeller har används för att visualisera hur samordningen mellan myndigheterna ska ske, både under fysiska riksplaneringen och under senaste året. I kapitel 5 sammanfattas interventionsteorin och två systemmodeller konstrueras. I kapitel 6 beskrivs hur kommunernas särskilda redovisning av riksintressen i översiktsplanen. Tre faktorer studeras: hur riksintressena redovisas; om samtliga hushållningsbestämmelser redovisas; om kommunen beskriver hur säkerställandet av riksintresseanspråken ska ske. Studien av översiktsplanerna visar att tre av kommunerna redovisar riksintressen i ett särskilt kapitel eller bilaga. Två av kommunerna redovisar samtliga hushållningsbestämmelser och tre av kommunerna beskriver säkerställandet av åtminstone något riksintresse mer utförligt. Två av kommunerna bedöms ha ett i huvudsak fullständigt underlag i översiktsplanen för att arbeta vidare med riksintressen i planeringen och bygglovshandläggning. I kapitel 7 jämförs kommunerna i ett antal faktorer som tros påverka hur kommunen redovisat riksintressen i översiktsplanen. (94) 5 Faktorer som invånarantal, tillgång till fördjupat kunskapsunderlag och politisk styrning studeras och jämförs mellan kommunerna. I kapitel 8 redovisas intervjuer med tjänstemän och politiker i de studerade kommunerna samt de berörda länsstyrelserna. Från intervjuerna identifieras ett antal teman som viktiga att belysa. Kunskaps- och planeringsunderlaget är mycket viktigt för kommunernas planering, och översiktsplaneringen är viktig för att riksintressesystemet ska fungera. I kapitel 9 redovisas slutsatser. Slutsatsen är att det finns brister i kommunernas översiktsplaner när det gäller översiktsplanen som vägledande dokument för hur kommunen ska arbeta med områden av riksintresse i detaljplanering och bygglovshandläggning; att det finns skillnad i hur utförligt de olika riksintressena redovisas; att den kommunala organisationen kan påverka hur väl riksintressen redovisas och att det kan finnas samband mellan hur länsstyrelsen presenterar sin roll och hur kommunerna ser på sin roll.

Urbanization is a global trend that is constantly increasing. In Sweden, there are similar patterns where both population and urbanization are expected to increase significantly in the future, wherein cities contribute to several environmental problems, but can also account for many of the solutions. Increasing globalization makes sustainable urban development an important and urgent issue, which Sweden emphasizes the importance of through the national environmental goal "A Good Built Environment". In the mission to create a sustainable urban environment, the local level and thus the municipalities constitute an important part. To study and compare how Nacka and Huddinge municipalities plan for and prioritize sustainable urban development in their comprehensive plans, a qualitative content analysis has been performed. The results of the content analysis have been analyzed through the framework “Sustainable urban planning development framework'' developed by AlQahtany et al. (2013), where this essay has used the framework's four dimensions (environment, social, economy, planning) to answer the problem statements. The results show that the two researched municipalities have an integrated environmental work where all dimensions of the framework are represented in both municipalities’ comprehensive plans, and almost all categories although the distribution of them was usually uneven. The planning dimension was most commonly represented, followed by the social dimension, the environmental dimension and the economic dimension in both municipalities. The main differences between the municipalities' planning were that Nacka municipality had a greater focus on the social dimension compared to Huddinge municipality which had a greater focus on all the other dimensions. / Urbaniseringen är en global trend som konstant ökar och i Sverige återfinns samma mönster där både befolkningsmängd och urbaniseringen förväntas öka avsevärt framöver. Den ökande globaliseringen gör hållbar stadsutveckling till ett viktigt och angeläget problem, eftersom städer bidrar till flera miljöproblem, samtidigt som de även står för många av lösningarna. Även Sverige betonar vikten av hållbar stadsutveckling genom det nationella miljömålet “God bebyggd miljö”. I uppfyllnaden av en hållbar stadsmiljö utgör den lokala nivån och således kommunerna en viktig del. För att undersöka och jämföra uttryck av och prioriteringar inom hållbar stadsutveckling i Nackas och Huddinges översiktsplaner har en kvalitativ innehållsanalys utförts. Resultatet av innehållsanalysen har sedan analyserats utifrån ramverket “Sustainable urban planning development framework” utvecklat av AlQahtany et al. (2013), där uppsatsen har utgått ifrån ramverkets fyra dimensioner (miljö, social, ekonomi, planering) för att besvara frågeställningarna. Resultatet visar att kommunerna har ett integrerat miljöarbete där samtliga dimensioner av ramverket finns representerade i båda kommunernas översiktsplaner, och nästintill alla kategorier, även om fördelningen av dem oftast var ojämn. I båda kommunernas översiktsplaner var planeringsdimensionen mest förekommande, följt av den sociala dimensionen, miljödimensionen och den ekonomiska dimensionen. De främsta skillnaderna mellan kommunernas planering var att Nacka kommun hade större fokus på den sociala dimensionen än vad Huddinge kommun hade, samt att Huddinge hade större fokus på övriga dimensioner.

The recurring debate on regional administration and what responsibilities it should have has in a Swedish context been discussed in media and committees over the years. Little has been discussed around the possibilities of strengthening pre-existing interregional cooperation even though there is a scholarly thought of soft space as a definition to describe these types of cooperation and how they might evolve.   A case study has been performed on the interregional health care agency Södra Sjukvårdsregionen (SSR) which is one of six Swedish regional health care agencies (sjukvårdsregioner). SSR serves the regions Scania, Blekinge, Kronoberg and southern Halland and was constituted in 1960 based on central place theory to resolve spatial planning problems in the context of regional public health.   In the analytical context of soft space and central place theory, results have been provided by interviewing representatives working within SSR and examining documents. SSR has been defined as a structure of governance which consists of formal government actors.    The results indicate that the concept of soft space as described in literature supports spatial planning of specialized regional health care. However, the concept of soft space has little impact on spatial planning with respect to comprehensive planning (Översiktsplan) as illustrated by documentation from Västra Sjukvårdsregionen and the case of Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL). / Debatten om svenska regionindelningar och vilken rådighet regionerna borde ha har diskuterats i medier och statliga utredningar genom åren. Däremot har möjligheterna att stärka befintliga interregionala samarbeten diskuterats mycket lite, även om det finns ett vetenskapligt underlag för soft space som ett samlande begrepp för att beskriva dessa typer av samarbeten och hur de vidareutvecklas. En fallstudie har genomförts på Södra Sjukvårdsregionen (SSR), som är en av Sveriges sex sjukvårdsregioner. SSR betjänar regionerna Skåne, Blekinge, Kronoberg och södra Halland och bildades 1960 baserat på centralortsteorin som ett sätt att lösa problem med fysisk planering i samband med regional sjuk- och hälsovård. Representanter som arbetar inom ramen för SSR:s verksamhet har intervjuats och dokument har granskats i termer av soft space och centralortsteorin. SSR har definierats som en struktur som bereder ärenden rörande fysisk planering som är de ingående regionernas rådighet. Resultaten indikerar att konceptet soft space som beskrivs i litteraturen stöder fysisk planering av specialiserad regional hälsovård. Konceptet soft space har dock liten inverkan på fysisk planering av omfattande skala (Översiktsplan), vilket belyses av dokumentationen från Västra Sjukvårdsregionen och fallet med Norra Älvsborgs Länssjukhus (NÄL).

En femtedel av Sveriges klimatpåverkan kommer från bygg- och anläggningssektorn och år 2017 röstade riksdagen igenom att Sverige, senast år 2045, ska nå nettonollutsläpp av växthusgaser. Örebro kommun har tagit fram ett eget styrdokument, Klimatstrategi för Örebro kommun, som beskriver klimatpåverkan, vad kommunen behöver göra samt vilka etappmål och delmål som finns i det geografiska området.  Avsikten med denna studie är att undersöka hur Örebro kommun arbetar aktivt för att minska klimatpåverkan genom samhällsplaneringen i samband med att staden växer. Studien har baserats på litteraturstudier och intervjuer med fyra deltagare från Örebro kommun och tre deltagare från Länsstyrelsen i Örebro län. Studien har avgränsats till ett specifikt delmål i Örebro kommuns klimatstrategi och på vilka sätt de arbetar för att uppnå delmålet - klimatsmart samhällsplanering. Resultatet tyder på att Örebro kommun har många dokument att förhålla sig till för att minska klimatpåverkan. Ett av dessa dokument är översiktsplanen. Detta dokument anses vara det främsta verktyget för samhällsplaneringen, då andra planeringsdokument arbetats in i översiktsplanen. Trafikstrategin är ett av dessa planeringsdokument som utgör underlag för att främja hållbart resande.   Länsstyrelsen har i uppgift att förse kommunerna med olika planeringsunderlag och anordna olika träffar med kommunerna. Inom samhällsplanering finns det många aspekter att ta hänsyn till och då kan Länsstyrelsen ge goda exempel, sprida kunskap samt ge vägledning till kommunerna.  Örebro kommun har framställt ett eget verktyg för att kunna effektivisera och påverka markanvisningsprocessen som kallas Örebromodellen. Kommunen har makten att bestämma vem som ska bli tilldelad mark genom utvärdering av byggaktörernas genomförandeambitioner i intresseanmälningarna. Dessutom kan kommunen ha önskemål om att byggaktörernas genomförandeambitioner ska vara klimatrelaterade. För att möjliggöra klimatarbetet i kommunen ännu mer är slutsatsen att det behövs en förändrad lagstiftning samt tydligare ställningstaganden i politiken. Om politiken ska kunna ta ställning krävs det att tjänstemännen har kompetensen och möjligheten att förmedla vilka åtgärder som behövs. / One fifth of Sweden's climate impact comes from the building and construction sector, and in 2017 the Parliament voted that Sweden, by 2045 at the latest, will achieve net zero emissions of greenhouse gases. Örebro municipality has produced its own governing document, Climate strategy for Örebro municipality, which describes the climate impact, what the municipality needs to do and what milestones and stage goals are in the geographical area. The purpose of this study is to investigate how Örebro municipality works actively to reduce climate impact through community planning in connection with the city's growth. The study has been based on literature studies and interviews with four participants from Örebro municipality and three participants from the County Administrative Board in Örebro County. The study has been limited to a specific stage goal in Örebro municipality's climate strategy and the ways in which they work to achieve the stage goal - climate-smart community planning. The results indicate that Örebro municipality has many documents to relate to in order to reduce the climate impact. One of these documents is the master plan. This document is considered to be the main tool for community planning, as other planning documents have been worked into the master plan. The traffic strategy is one of these planning documents that forms the basis for promoting sustainable travel.  The County Administrative Board has the task of providing the municipalities with different planning documents and arranging different meetings with the municipalities. In community planning, there are many aspects to take into account and then the County Administrative Board can set good examples, disseminate knowledge and provide guidance to the municipalities. The municipality of Örebro has produced its own tool to be able to streamline and influence the land allocation process known as the Örebro model. The municipality has the power to decide who will be allocated land by evaluating the construction actors' implementation ambitions in the expressions of interest. In addition, the municipality may want the construction actors’ implementation ambitions to be climate-related. To enable climate work in the municipality even more, the conclusion is that a change in laws and clearer positions in politics are needed. If policy is to be able to take a stand, it is required that civil servants have the competence and the opportunity to convey what measures are needed.