Global ETD Search

111	Det är inte bara en PFAS : Om begränsningen av evighetskemikalier i EU / It is not just a PFAS : On the restriction of forever chemicals in the EU Fredman Smith, Andrea January 2024 (has links) I Europa kan omkring 20 miljoner människor vara exponerade för dricksvatten som innehåller evighetskemikalien PFAS. Tidigare har försök att begränsa enskilda PFAS-ämnen endast resulterat i att det förbjudna ämnet i fråga har bytts ut till ett annat PFAS-ämne. Den europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA) har utfärdat rapporten Annex XV Restriction Report, Per- and polyfluoroalkyl substances (PFASs) där två förslag om hur begränsningen av PFAS-ämnena kan utformas har introducerats. Rapporten presenterar möjligheten att utfärda ett generellt förbud av alla PFAS-ämnen. Om beslutet om en generell begränsning fattas i den Europeiska unionen (EU) kan det bli ett av de största förbuden någonsin mot kemiska ämnen i Europa. Arbetets syfte är att utreda huruvida de presenterade förslagen för hur PFAS ska begränsas i begränsningsrapporten är ändamålsenligt utformade utifrån konceptet av effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen analyseras med hjälp av miljörättsvetenskaplig metod och ställs i relation till begreppet hållbar utveckling. Att undersöka om begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade är särskilt intressant, eftersom ett beslut som begränsar PFAS-användningen enligt de presenterade förslagen skulle påverka såväl EU:s ekonomi som ekologi. Om ett juridiskt beslut fattas, måste det vara väl avvägt och nå önskad effekt, särskilt när det påverkar hela EU. I uppsatsen utreds vidare vilket begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av god dricksvattenkvalitet och människors hälsa, samt hurbegränsningsförslagen förhåller sig till en hållbar utveckling. Efter en analys av begränsningsrapporten dras slutsatsen att båda begränsningsförslagen är ändamålsenligt utformade utifrån effektorienterad lagstiftning. Begränsningsförslagen är utformade så att de riktar begränsningar mot aktörer (människor) för att motverka att deras agerande har negativ inverkan på reaktörer (naturen och miljön). Begränsningsförslagen är dock olika orienterade. Begränsningsförslag två är mer aktörsorienterat än begränsningsförslag ett, eftersom begränsningsförslag två tar en större hänsyn till industrisektorns intressen. Båda begränsningsförslagen har ändå en starkt reaktörsfokuserad karaktär, eftersom de hindrar PFAS-användning från att förorena miljön. Ohållbar miljöpåverkan till följd av användning av PFAS kan motiveras i vissa fall, om det tillgodoser allmänna intressen eller är nödvändigt av lagtekniska skäl. Vidare dras slutsatsen att det begränsningsförslag som bäst tillgodoser behovet av goddricksvattenkvalitet är begränsningsförslag ett. Behovet av god hälsa bör kunna tillgodoses bäst genom begränsningsförslag ett för den största gruppen människor, eftersom detbegränsningsförslaget inte tillåter några undantag från PFAS-förbudet. Ett begränsningsförslagsom inte tillåter undantag möjliggör för en mindre mängd PFAS-exponering. Den gruppmänniskor i EU som är i behov av PFAS i medicinskt syfte kan dock dra nytta av att begränsningsförslag två tillåter användningsspecifika undantag. Avslutningsvis dras slutsatsen att båda begränsnignsförslagen leder till en reduktion av PFAS-utsläpp samt PFAS-exponering och är således hållbara utifrån ekologisk hållbarhet. Utifrån ekonomisk hållbarhet bör begränsningsförslag två vara mest gynnsamt, eftersom det är mest troligt att tillåta en hanterbar omställning för de olika industrisektorerna. Utifrån sociala aspekter av hållbarhet såsom hälsa, välbefinnande och privatekonomi, bör begränsningsförslagett vara det mest gynnsamma begränsningsalternativet. Detta trots att begränsningsförslag två tillåter medicinsk användning av PFAS samt tar en större hänsyn till industrisektorns ekonomi,vilket påverkar enskildas privatekonomi. miljörätt miljörättslig metod miljörättsvetenskap PFAS evighetskemikalier juridik ECHA examensarbete juridik examensarbete miljörätt effektorienterad lagstiftning aktör reaktör REACH CLP-förordningen hållbar utveckling dricksvatten EU Europeiska unionen EU-rätt ekonomi FN mänskliga rättigheter rent vatten föroreningar sanering Law (excluding Law and Society)
112	ProBenefit : Implementing the Convention on Biological Diversity in the Ecuadorian Amazon Cortobius Fredriksson, Moa January 2009 (has links) <p>Legislation on benefit sharing dates back to 1992 and the commandment of the UNConvention on Biological Diversity, hence implementation still has few cases to fall back on(CBD, 1992). The case study of the project ProBenefit presented by the thesis highlights howlack of deliberation can undermine a democratic process. The objective of the thesis is thatProBenefit’s attempt to implement the standards of the CBD on access and benefit sharingwill highlight not only problems met by this specific project, but difficulties that generallymeet democratic processes in contexts of high inequality. To define if the project ProBenefitsucceeded in carrying out a deliberative process the project will be analyzed by the criteria:access to information, representation, legitimacy and involvement.The population in the project area of ProBenefit had a long history of social marginalization,which made it hard for foreign projects to gain legitimacy. The lack of independentorganizations and the late establishment of the project, which resulted in time shortage, madeit impossible to prevent the distrust of the local population. The failure of the projectcoordinators to ensure active participation of all stakeholders resulted in a late and lowinvolvement of the local participants. The absence of independent organization also madedemocratic legitimacy of the process questionable. Even if ProBenefit had a vision ofdemocratic deliberation the project was unable to break down the prevailing unequal powerdistribution which resulted in an unsustainable process and failure. The conclusion of thethesis is that the attainment of deliberation foremost depends on how a project deals with theexisting distribution of power and how it succeeds in involving all stakeholders.</p> Implementation of the CBD Deliberative democracy Power distribution Indigenous participation Genetic resources Ecuadorian Amazon region ProBenefit INTERDISCIPLINARY RESEARCH AREAS TVÄRVETENSKAPLIGA FORSKNINGSOMRÅDEN Human ecology Humanekologi Cultural anthropology Kulturantropologi Environmental law Miljörätt International law Folkrätt Intellectual property law Immaterialrätt Environmental medicine Miljömedicin Genetics Genetik Biopharmacy Biofarmaci Peace and development research Freds- och utvecklingsforskning
113	Markägaren, allemansrätten och invasionen : En diskussion om ansvaret för skador på marken när kommersiella aktörer nyttjar mark med stöd av allemansrätten. Eller: Vad händer om en kommersiell bärplockare startar en skogsbrand? / The land owner, the right of public acces and the invasion : A discussion on the liability for damage to the land when commercial players utilise land under the right of public access. Or: What happens if a commercial berry picker starts a forest fire?Maja WilhelmssonHandledare: Åsa ÅslundAffärsjuridiska programmet med Europainriktning, termin 9Höstterminen Wilhelmsson, Maja January 2010 (has links) Under senare tid har allt fler företag börjat utöva verksamhet där mark nyttjas för olika aktiviteter med stöd av allemansrätten. HD har bedömt att sådant nyttjande; kanalisering, är tillåtet med stöd av allemansrätten, men uttalade i NJA 1996 s. 495 (”Forsränningsmålet”) samtidigt att nyttjandet bara är tillåtet så länge marken inte skadas. Eftersom skadeståndsfrågan aldrig har prövats i samband med allemansrätten har föremålet för denna uppsats varit att utreda möjligheterna att utfå ersättning för skador via allmänna skadeståndsrättsliga regler, skadestånds- och avhjälpandeansvaret i miljöbalken samt för intrång i äganderätten via expropriationslagen och möjligheten att få ersättning ur en försäkring. Expropriationsalternativet kan inte användas idag, eftersom marknyttjande med stöd av allemansrätten är ett icke ersättningsgillt intrång i äganderätten. Möjligheterna till att betrakta en skada på marken som en sakskada är stora. Det finns emellertid omständigheter som skapar komplikationer för båda skadeståndsansvarsformerna. En allmän skadeståndstalan kräver att culpa hos skadevållaren kan bevisas, vilket kan vara svårt när många människor vistas på en plats samtidigt. Kanalisatören kan betraktas som culpös enligt principerna om kumulativ eller anonym culpa, enligt vilka en principal blir ansvarig, trots att de individer han ansvarar för inte, var och en för sig, varit culpösa. Det miljörättsliga skadeståndsansvaret bygger på ersättning för störningar som inte är orts- eller allmänvanliga. När det gäller allemansrättsligt nyttjande torde många störningar betraktas som just orts- eller allmänvanliga. Avhjälpandeansvaret i miljöbalken bygger på ersättning för miljöfarlig verksamhet, och det är tveksamt om det kan tillämpas på kanalisatörens verksamhet. Expropriationsersättning på grund av allemansrättsligt nyttjande tillerkänns inte markägaren enligt gällande rätt, vilket kan tyckas märkligt eftersom många nyttjandeformer som påminner om allemansrätten, t.ex. servitut, medför sådan ersättningsrätt. Det finns vissa möjligheter att ersätta markskador ur försäkringar. Dock är de flesta skador följden av invasionsproblematik, som är mycket svårt försäkra. Samtliga ersättningsformer har visat sig otillräckliga för att ersätta skador som är estetiska och ideella, eftersom sådana skador inte kan beräknas i pengar. Beroende på hur marknyttjande med stöd av allemansrätten betraktas har man olika åsikt om i vad mån kanalisatören borde ersätta markägaren för skador på marken. Om nyttjandet uppfattas som någonting som finns vid sidan av markäganderätten är endast konkreta skador ersättningsgilla. Om man anser att nyttjandet är ett intrång i äganderätten och en förmögenhetsöverföring från markägaren till kanalisatören bör emellertid redan rätten att nyttja marken föranleda ersättning. Den ersättningsform som bäst tillgodoser markägarens intresse av att få skador på marken åtgärdade och få ersättning för ekonomisk förlust är avhjälpandeansvaret. Endast det ansvaret reparerar till fullo skador på miljön. Det krävs emellertid ett domstolsavgörande för att slutligen klargöra avhjälpandeansvarets tillämplighet. / Recently, more and more companies have come to exercise activities under the right of public access on land that belongs to whomever. The High Court has assessed that such use of land; channeling, is permitted, but in NJA 1996 s. 495 (“The Rafting Case”) also announced that this use is only allowed as long as the land remains unharmed. Since the question of damages in the context of the right of public access has not yet been treated in jurisprudence, the object of this thesis has been to investigate the possibilities to obtain restitution for damages via tort law, liability under the environment act as well as for proprietary intrusions under the expropriation act and restitution via insurance. Expropriation, however, cannot currently be made use of, since the right of public access is an intrusion which does not entail restitution. There are extensive possibilities for considering damage to the land as damage to property. However, there are ramifications for both the legal options for damages: the tort law and the environmental act. The tort law requires tortuous behaviour from the tortfeasor to be established, which is difficult when several persons stay at one place simultaneously. The canalizer may be considered tortuous under the principle of vicarious liability and cumulative or anonymous tort. According to these principles, the canalizer is responsible for the actions of certain individuals, even though they have not, individually, been negligent. The environmental liability for damage is based on restitution for disturbances that are not common to the place nor to the general public. This fact is difficult to establish in the context of the right of public access. The remedial responsibility of the environmental act is constructed for operations that are harmful to the environment, which is why it is dubious whether the responsibility is applicable to the canalizer’s activities. Currently, compensation for expropriation cannot result of use of land under the right of public access. This is peculiar, since many usufructs reminiscent of the right of public access, i.e. the easement, result in such compensation. Some forms of damage to the land can be insured. Although, most damage in this context arise from invasion, a cause of damage which is nearly impossible to insure. All forms of restitution have proven insufficient for compensating damage that is esthetic or otherwise non-pecuniary. Depending on if the right of public access is regarded as proprietary intrusion or something that exists alongside the right to property, one comes to different conclusions about the extent of compensation for damage. In the former case, only substantial damage is compensable. In the latter case, even the right to use the land occasions compensation. The liability which best meets the needs of the proprietor: compensation and restoration of damage to his property, is the remedial responsibility of the environmental code. This responsibility alone fully restores harm to the environment. However, the applicability of the remedial responsibility needs to be established in jurisprudence. The right of public access damages tort damage to property non-pecuniar damage esthetic damage the Environmental act remedial responsability expropriation invasion insurance land owner proprietor Allemansrätt skadestånd sakskada ideell skada miljöbalk avhjälpandeansvar expropriation invasion miljöansvarsförsäkring försäkring markägare Insurance law Försäkringsrätt Tort law Skadeståndsrätt Environmental law Miljörätt Private law Civilrätt
114	Miljöbalkens avhjälpandeansvar - särskilt om verksamhetsutövarbegreppet och bakomliggande aktörer : En analys av nuvarande reglering och framtida möjligheter Samuelsson, Per January 2015 (has links) Syftet med denna uppsats är i första hand att utreda, analysera samt utvärdera den närmare innebörden av verksamhetsutövarbegreppet i 10 kap. 2 § MB och, i andra hand, om begreppet, utifrån de aktuella intressena på området är ändamålsenligt utformat. Den övergripande frågeställningen utgörs av om någon annan än den som formellt sett driver verksamheten kan omfattas av verksamhetsutövarbegreppet och därmed det dit tillhörande avhjälpandeansvaret. I anslutning till denna mer övergripande problemställning aktualiseras flertalet andra delfrågor, varav de mest centrala kan sammanfattas enligt följande. i) Under vilka förutsättningar kan bakomliggande aktörer svara såsom verksamhetsutövare och därmed omfattas av avhjälpandeansvaret? ii) Kan Sverige, i avsaknad av en mer precis verksamhetsutövardefinition, anses leva upp till sina unionsrättsliga åtaganden? iii) Hur förhåller sig verksamhetsutövarbegreppet till ansvarsgenombrottsinstitutet iv) Föreligger det ett behov för en mer effektiv eller tydligare reglering rörande verksamhetsutövaransvaret och hur kan en sådan i sådant fall kan utformas? I förevarande uppsats aktualiseras därmed, av naturliga skäl, tre olika rättsområden; miljö-, EU- och associationsrätt men utgångspunkten är primärt miljörättslig. Verksamhetsutövarbegreppet Verksamhetsutövardefinition Avhjälpandeansvar Kreditgivaransvar Kontrollbegrepp Kontrollansvar Miljöansvar Miljöansvarsutredningen IPPC-direktivet Utvidgad ansvarskrets Utvidgat verksamhetsutövarbegrepp Uppdragstagares ansvar Förvaringsansvar Ansvar i koncernförhållanden Polluter pays principle PPP Principen om att förorenaren betalar Ansvarsgenombrott Bakomliggande aktörer Efterbehandling Efterbehandlingsansvar Miljöansvarsdirektivet Industriutsläppsdirektivet Sevesodirektivet Miljörätt Associationsrätt EU-rätt Moderbolag Dotterbolag Miljöbalk
115	Gråsälen - en skyddsvärd art, ett problem eller en resurs? : En rättsvetenskaplig undersökning om artskydd, säljakt och handel med sälprodukter i EU / The Grey Seal - a species worthy of protection, a problem or a resource? : A study in legal science on species protection, seal hunting and trade in seal products in the EU Woivalin, John January 2021 (has links) No description available. Miljörätt artskydd biologisk mångfald jakt säljakt resurs handel med sälprodukter EU gråsäl halichoerus grypus Östersjön yrkesfiske hållbar utveckling Law Juridik
116	Bland granar och grannar : Ansvar och risk för granbarkborreangrepp i skog / Between Neighbours and Nature : Resposibility and Risk for Spruce Bark Beetle Infestations in Forests Helmius, Lovisa January 2022 (has links) This thesis discusses the responsibility of and risk for infestations of spruce bark beetle. The spruce bark beetle, Ips typographus, is a natural part of the Swedish forest ecosystem but causes severe financial damage in forestry. Since 2018, the spruce bark beetle infestations have been substantial in Sweden. The first task of the thesis is to evaluate the balance between the forest production interests and the environmental interests, based on the legal regulation of spruce bark beetle control. Production and environment are the equal aims of the Swedish Forestry Act. The regulation of spruce bark beetle control differs depending on whether the forest is in a conservation area or not. For example, owners of forests outside conservation areas are obliged to take care of damaged, fresh wood of spruce and pine, while such an obligation in general does not exist in conservation areas. In this evaluation, I conclude that the balance between the two interests in the spruce bark beetle regulation is good as a whole. The second question of the thesis is the legal allocation of risk for spruce bark beetle infestations. In this investigation, it is examined whether established law presents a possibility to claim damages for spruce bark beetle infestations that may derive from an adjacent forest. The conclusion drawn is that the regulation of compensation for certain kinds of environmental damage in the Swedish Environmental Code probably would not be applicable as a legal basis for such a claim. By contrast, neighbour law and the Swedish Torts Act could be used as the basis of an action for damages. However, to prove causality regarding the origins of a specific infestation might bring problems, which altogether means that an action for damages faces considerable difficulties. Therefore lastly, some alternative ways of allocating the risk for spruce bark beetle infestations are presented. / I denna uppsats diskuteras ansvar och risk för granbarkborreangrepp. Granbarkborren, Ips typographus, är en naturlig del av skogens ekosystem men orsakar stora ekonomiska skador i skogsbruket. Sedan 2018 har granbarkborreangreppen i Sverige varit omfattande. Uppsatsens första uppgift är att utifrån regleringen av granbarkborrebekämpning i skogen utvärdera avvägningen mellan produktions- och miljöintresset, som är skogsvårdslagens jämställda mål. Den rättsliga regleringen av bekämpning av granbarkborrar skiljer sig åt beroende på om skogen är skyddad eller oskyddad. Bland annat är ägare av oskyddad skog ålagda att ta hand om skadat, färskt barrvirke, medan en sådan skyldighet ofta saknas i skyddade områden. I utvärderingen kommer jag fram till att avvägningen mellan de två intressena över lag är god i granbarkborreregleringen. Den andra frågan i uppsatsen är fördelningen av risk för granbarkborreangrepp. För att undersöka det utreds om det enligt gällande rätt är möjligt att få skadestånd för granbarkborreangrepp som kan härstamma från närliggande skyddad eller oskyddad skog. Slutsatsen är att 32 kap. miljöbalken förmodligen inte skulle vara tillämplig, medan däremot grannelagsrätten och skadeståndslagen kan läggas till grund för en sådan talan. Att bevisa orsakssambanden kan dock innebära problem, vilket sammantaget gör att en skadeståndstalan för granbarkborreangrepp från närliggande skog möter ansenliga hinder. Sist presenteras därför några alternativa sätt att fördela risken för barkborreangrepp. spruce bark beetle Ips typographus environmental damage forest pests pest control pests of plants environmental law law on damages neighbour law biological diversity granbarkborre Ips typographus miljöskadestånd insektshärjning skadeinsekt växtskadegörare miljörätt skadeståndsrätt grannelagsrätt skogsskada skogsskydd växtskydd biologisk mångfald Law (excluding Law and Society)
117	EKMR och klimatprocesser mot stater : Vad har stater för bedömningsmarginal i att tillförsäkra minskade klimatutsläpp Eriksson, Malin January 2023 (has links) No description available. Environmental law climate law human rights climate change litigation ECHR ECtHR European court of human rights margin of appreciation right to life right to private life right to family life article 2 article 8 positive obligations international standards KlimaSeniorinnen Careme Duarte Neubauer Urgenda Klimaatzaak Aurora Framework Convention on Climate Change Environmental human rights law Miljörätt klimaträtt mänskliga rättigheter klimatprocess EKMR Europadomstolen bedömningsmarginal rätt till liv rätt till privatliv rätt till familjeliv artikel 2 artikel 8 positiva förpliktelser internationell standard KlimaSeniorinnen Careme Duarte Neubauer Urgenda Klimaatzaak Aurora Klimatkonventionen ramkonvention om klimatförändringar Law Juridik
118	Parisavtalets inverkan på utsläppsrättigheter : En undersökning av handeln med utsläppsrätter och dess förenlighet med Parisavtalets klimatmål / The impact of the Paris agreement on emission rights : An analysis of emissions trading and its compatibility with the Paris Agreement’s objective Ekstrand, Johan January 2022 (has links) Syftet med uppsatsen är att undersöka nyttjande- och överlåtelserätten av utsläppsrätter samt om dessa kan inskränkas under åberopande av Parisavtalet. Parisavtalet är ett internationellt klimatavtal som trädde i kraft år 2016. Avtalet innebär huvudsakligen att ingående parter ska uppnå målet att begränsa den globala temperaturökningen till 1,5 grader Celsius, genom att minska utsläpp av växthusgaser. Avtalets målsättningar innebär inga skyldigheter för parterna, men trots det lades avtalet till grund för en nederländsk dom mot energikoncernen Shell år 2021. Domen innebär för Shell att minska utsläppen med 45 % fram till år 2030 i syfte att uppfylla Parisavtalet, vilket inskränker Shells utsläppsrättigheter. I artikel 3 utsläppshandelsdirektivet uttrycks att innehavaren av en utsläppsrätt har en rätt att släppa ut ett ton koldioxidekvivalenter. I artikel 12 utsläppshandelsdirektivet uttrycks att innehavaren har en rätt att överlåta utsläppsrätter till fysiska och juridiska personer inom unionen. När domen mot Shell inskränker nämnda artiklar, väcks intresset för dels hur exklusivt utsläppsrätter ägs, dels hur rätten att överlåta kan inskränkas. I Sverige regleras utsläppsrätter i lag (2020:1173) om vissa utsläpp av växthusgaser. Sverige har under lång tid framstått som en förebild i att visa resten av världen att man kan föra en offensiv klimat- och miljöpolitik och att fortsätta vara ett välfärdsland. Trots det, kommer Sverige under år 2022 inte lyckas uppfylla sin del av Parisavtalet om inte kraftigare minskningar genomförs, varför rättigheter om utsläpp kan komma att inskränkas även här. Kortfattat framgår följande av uppsatsen. Endast innehavandet av en utsläppsrätt innebär inte en juridisk rätt att släppa ut. För det erfordras tillstånd. Tillståndet är villkorat och utsläppsrätten måste nyttjas inom den tilldelade handelsperioden, vilket innebär att ett exklusivt ägande inte kan anses föreligga. Således uppfyller inte en utsläppsrätt Elgebrants villkor för begreppet egendom. Överlåtelserätten, som innebär en oinskränkt rätt att överlåta utsläppsrätter, faller emellertid under ett undantag vid tillämpning av Parisavtalet. Vidare har överlåtelserätten betydelse för statliga intäkter och företags överlevnad. En successiv minskning av växthusgaser är nödvändig för ett hållbart samhälle. Parisavtalet visar sig kunna inskränka nyttjande- och överlåtelserätten i Sverige under vissa förutsättningar. Försiktighetsprincipen, i 2 kap. 3 § miljöbalken, får även betydelse i frågan. paris agreement emission rights emissions miljöbalken trading objekt shell royal dutch shell cut judgement CO2 human rights climatepolicy reduce right of use transfer right COP26 lag om vissa utsläpp av växthusgaser the precautionary principle the reasonableness balance property Elgebrant Millqvist Hill price phase in phase out naturskyddsföreningen IPCC IPCC-report holder natural person legal person environmental law NDC climate goal WWF the glass work programme emissions trading system allocation kyoto protocol incitement european climate law criticism Rom II regulation law invoke sweden parisavtalet utsläppsrättigheter utsläpp miljöbalken handelsobjekt koldioxid utsläppshandelsdirektivet shell shellmålet shelldomen utsläppsstrategi mänskliga rättigheter klimatpolicy minskning nyttjanderätt överlåtelserätt COP26 lag om vissa utsläpp av växthusgaser försiktighetsprincipen rimlighetsavvägning egendom Elgebrant Millqvist Hill pris annullering naturskyddsföreningen utsläppsmål IPCC IPCC-rapport innehavare fysisk person juridisk person miljörätt NDC parisavtalets klimatmål WWF the glass work programme utsläppshandelssystem tilldelning kyotoprotokollet incitament europeiska klimatlagen kritik rom II förordning lag tillämpning åberopa sverige Law Juridik

Search results