Detta är en studie som utforskar fritidspedagogers uppfattning om samtal med barn i deras verksamhet. Vår utgångspunkt var sokratiska och filosofiska samtal som vi stötte på under en kurs i ”barns existentiella frågor”. Vi blev då nyfikna över hur detta såg ut i verkligheten, om det fanns överhuvudtaget. Vi använder oss av ett fenomenologiskt perspektiv kombinerat med kunskapsbegrepp från Aristoteles för att få goda verktyg i en analys utifrån kvalitativa intervjuer. Vi använder även Skolinspektionens kvalitetsgranskning av fritidshemmen från 2010 för att få ett bollplank att jämföra de mönster vi hittat och de mönster de identifierat. I arbetet kom vi fram till att pedagoger ofta strävar efter mål som de inte alltid kan uppnå av olika orsaker samt att de i samtal med elever vill ha det resultat som ett Sokratiskt eller filosofiska samtal har möjlighet att bidra till. Dock upptäckte vi att man genom samtal försöker lära elever praktisk klokhet men med samma metoder man använder för att lära ut teoretisk kunskap. / In this study, we will be exploring the extended school teacher’s perception of dialogue with children in their work environment. The starting point for this study happened when we encountered Philosophical and Socratic dialogues as a didactic tool in our course “the child's existential questions”. This sparked our interest, trying to figure out how these would look like in the real world, if they were present at all. This study is using a phenomenological perspective, combined with Aristotle's theory of knowledge with the purpose of giving us the tools required for analyzing our qualitative interviews. We will also be using a report from Skolinspektionen regarding the quality of extended school teacher’s work environment from 2010 with the purpose of comparing the results we find in our study against the results they identified. The results of this study concluded that pedagogues often strive for goals that may be difficult to reach, for a couple of different reasons. Also in their dialogues with children they strive for results that philosophical and Socratic dialogues can contribute to. We also learned that the extended school teachers try to teach practical wisdom but with the tools of teaching theoretical knowledge.

I denna vetenskapliga essä undersöker jag begreppet helhetssyn som ord, dess historiska utveckling inom hälso- och sjukvård, hur det uppfattas inom aktuell forskning samt ur ett filosofiskt perspektiv. Fenomenologi, hermeneutik och existentialism utgör det filosofiska ramverket och jag låter dessa teorier gå i dialog med gestaltade berättelser från mitt yrkesutövande som fysioterapeut men också med mina reflektioner och tidigare erfarenheter. Hälsa är ett annat begrepp som undersöks eftersom det är nära besläktat med helhet och också något som människan strävar mot genom hela livet. Eftersom mitt arbete huvudsakligen utförs i möte med åldrade patienter ger jag extra mycket utrymme åt just åldrandet och kroniska sjukdom som fenomen. Den praktiska klokheten, kunskapsformen fronesis, växer fram som en grundläggande förutsättning för att kunna sträva mot helhetssyn med en etiskt grundad kvalitet. Även om jag kommer fram till att helhetssyn förmodligen är en utopi så är det fortfarande ytterst viktigt att sträva mot den. Den essentiella delaspekt av helhetssyn som vuxit fram vid sidan av fronesis väljer jag att benämna situasyn. Utmaningen kallas NPM. / In this scientific essay, I examine the concept of the holistic view — as a notion, its historical development in health and medical care, how it is perceived within current research, and from a philosophical perspective. Phenomenology, hermeneutics and existentialism constitute the philosophical framework and I let these theories go into dialogue with depicted stories from my professional practice as a physiotherapist, and also with my own reflections and past experiences. Health is another concept that I investigate because of its close relationship with wholeness, and also because it is something that man strives towards throughout his life. Since my work is mainly done in meetings with elderly patients, I give extra space to aging and chronic illness as phenomena. The practical wisdom, phronesis, as a form of knowledge, emerges as a basic prerequisite for being able to strive towards a holistic view of an ethically founded quality. Although I will argue that a holistic view is a utopic vision, I conclude that it is still important to strive towards it. The essential part of the holistic approach that emerged, alongside phronesis, I've chosen to call situasyn. The challenge is called NPM.

This scientific essay begins with three stories that portrays situations where different ways to view and understand the learning process of children in preschool. In the first two stories The Cakegame and Still life the aim is to describe how me, and my colleagues can have different perceptions on our role as preschool teachers. The purpose of the third story Have you done something fun today? is to present how daily interactions with the children’s guardians can create difficulties describing the process of teaching. Considering these differing views, I have, by reflecting, tried to figure out what it is that has brought on these individual perspectives. I have also looked at how the lacking of a common approach in how the teaching is carried out affects the children in questions. In the essay there is a common thread that to a great part is about the practical knowledge but also about the too varying view on children's learning in preschool, things that was revealed to me through my stories. The essay is also about how to compare between how I and other educators choose to support children in their learning through theoretical and practical knowledge but also through our own experiences and approaches. In this essay I will approach the concept of teaching and I will try to unravel what it means especially for myself, but also for other people that will in some way come in contact with the education system. I will compare the forthcoming pre-school curriculum with the current one to see if that will bring any answers to my questions. The theoretical perspectives I have analysed in relation to my own stories is based on concepts on preschool educators competencies described by researches Sonja Sheridan, Anette Sandberg and Pia Williams. A brief analysis about the concept of scaffold play has also been done, which refers to the supportive education while playing. The reflection is divided into two parts and are based on these two questions: How can the educator understand and interpret the learning assignment? as well as How can the educator describe and mediate the learning assignment? / Min vetenskapliga essä börjar med tre berättelser som gestaltar situationer där det framträder olika sätt att både se på, och förstå barns lärande i förskolan. I de första två berättelserna Tårtspelet och Stilleben vill jag beskriva händelser där jag och mina kollegor har skilda uppfattningar om våra roller som lärare i förskolan. I den tredje berättelsen Har ni gjort något roligt idag? vill jag visa på hur svårt det kan vara att i den dagliga kontakten med barnens vårdnadshavare beskriva undervisningsprocessen. Utifrån de skiftande synsätten har jag sedan, genom reflektion, försökt nysta i vad som bidragit till dessa enskilda perspektiv. Jag har även tittat på hur det påverkar barnen i verksamheten då det ofta saknas ett gemensamt förhållningssätt till hur undervisningen praktiseras. I texten framträder en röd tråd som handlar till stor del om praktisk kunskap men även om den alltför varierande syn på barns lärande i förskolan som jag fått syn på i mina berättelser. Den handlar också om att jämföra hur jag och andra pedagoger i förskolan kan stötta barnen i deras lärande genom teoretiska och praktiska kunskaper men också genom egna erfarenheter och förhållningssätt. I min essä närmar jag mig begreppet undervisning och försöker reda ut vad det kan betyda, framförallt för mig själv men även för andra människor som kommer i kontakt med förskolan. Jag jämför den kommande läroplanen med den nuvarande, för att se om den kan ge några svar på mina frågor. De teoretiska perspektiv jag undersökt i förhållande till mina berättelser utgår bland annat från några av de begrepp om förskollärares kompetenser som framlagts av forskarna Sonja Sheridan, Anette Sandberg och Pia Williams. Jag har även kortfattat tittat på begreppet scaffold play som handlar om stöttande undervisning i lek. Reflektionen är uppdelad i två delar utifrån mina frågeställningar; Hur kan pedagogen förstå och tolka lärandeuppdraget? samt Hur kan pedagogen beskriva och förmedla lärandeuppdraget?

Through my own professional experience, the essay explores how place may have significance for exercising practical knowledge. It also sheds light on the conditions and qualities surrounding my, as therapist, presence in interpersonal meetings, as well as perspectives in relation to meetings around life issues. Of special notice is place as nature and garden. With support in stories as representations and in dialogue with philosophers, several different perspectives and analyses are shown about the place's importance for the pursuit of practical knowledge. The drive of the research is supported by three themes, place, body, meeting. They lead the survey forward in dialogue with Martin Heidegger, Maurice Merleau-Ponty and Martin Buber preferably together with geography professor, Edward Relph and researchers and writers within the fields of practical knowledge and naturebased interventions. The essay uncovers a complex area of understanding. It puts emphasis on the relationship between us as humans and our environment. In this relationship, place is of importance to practical knowledge. Interplay and movement between different approaches emerges as a common denominator.

<p>By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future.</p> / <p>Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.</p>

By means of text creation I approach, reflect upon and try a number of aspects of my own professional existence as a joker in forum theatre and as a forum play pedagogue.This essay is structured like the days of a week and it specifically relates three problematic situations: first, a Monday containing a case of discrimination during the performance, then, a glimpse from a Wednesday when I failed to use the time with enough consideration of our common work and, finally, a Thursday when I was professionally questioned.These three situations are described thoroughly and then they are tried by me. This is carried out partly by reasoning, partly by using for example sociological, pedagogical and above all philosophical texts in order to widen my understanding of my existence as joker and forum play pedagogue. When writing this essay I really realized the importance of taking the reactions of the spec-tators into consideration. I have had the opportunity to develop thoughts about the way in which reflection is created and thoughts about different layers of reflection. I have also pondered over the way in which I distinguish between forum play and therapy as a forum play pedagogue. Yet another question I consider is to what extent the interaction between myself and my clients influences the performance of my work. I have also included thoughts about in what way a person’s professional position and power influence our common work.Finally, my intention is to make my text in some way illustrate its contents. The importance of striving towards this aspect became more and more obvious as the text developed. Among other themes I have focused on for example norms, constructions of time and language metaphors. When writing this essay, I have detected gaps, or inconsistencies, in my performance where ways of thinking are contradictory. I believe these gaps, or inconsistencies, to be the very means for a continued dialogue in the future. / Genom textskapande närmar jag mig, reflekterar och prövar några sidor av min egen yrkestillvaro som joker i forumteater och som forumspelspedagog. Essän är strukturerad som en vecka och rymmer tillbakablickar på tre problematiska situationer: en måndag med diskriminering under en föreställning, en glimt från en onsdag där jag inte disponerade tiden med tillit till det gemensamma arbetet, och en torsdag då jag blev ifrågasatt i mitt yrke.Situationerna gestaltas ingående genom texten och därefter prövar jag dem. Detta sker dels genom eget resonerande, dels via genomlysning med hjälp av texter till exempel hämtade från fälten sociologi, pedagogik och yrkeskunnande men i synnerhet genom filosofiska texter. Arbetet med essän har gjort mig observant på vikten av att uppmärksamma publikreaktioner. Jag har fått möjlighet att utveckla tankar om hur reflektion görs, hur den uppstår och tankar om olika lager av reflektion. Vidare har jag begrundat hur man som forumspelspedagog drar gränsen mellan arbete med forumspel och terapi. Essäskrivandet har likaså fått mig att fundera över hur samspelet med mina uppdragsgivare påverkar utförandet av uppdraget. Genom essän har jag också belyst tankegångar om hur personers ställning och makt påverkar mitt arbete. Jag har genom texten i sig velat ge gestalt åt delar av dess innehåll. Denna aspekt växte sig starkare allteftersom texten växte fram. I texten har jag också belyst till exempel normer, tidskonstruktioner och språkets metaforer. Genom att skriva essän har jag fått syn på glipor där sätt att tänka delvis går emot varandra. Jag menar att just glipor skapar möjlighet till fortsatt dialog.

Med hjälp av denna vetenskapliga essä undersöker jag hur man kan uppmärksamma och värna leken och glädjen i musicerandet med förskolebarn. Detta belyser jag inte enbart ur barnens perspektiv utan även ur mitt eget och mina kollegors. Med hjälp av berättelser från min vardag på förskolan och utifrån min praktiska kunskap, ger jag en bild av hur detta kan te sig. Dessa berättelser är ett fundament för mina vidare reflektioner. Vad lek och leklust är skärskådar jag genom att bena upp begreppen i mindre beståndsdelar. Jag reflekterar bland annat över förberedelser, stämning, material, att bedöma gränser, stöttning av enskilda barn, att hålla sig öppen, arbetslaget, risken med longörer och nödvändigheten av humor. Den röst som jag huvudsakligen låter komma till tals är Johan Huizingas. Hans idéer om lekens väsen har hjälpt mig att formulera mina egna tankar. Andra får bistå mig för att ytterligare förtydliga, fördjupa och kontrastera mina resonemang. / Using this scientific essay, I examine how to recognize and protect the play and the joy of music-making with preschoolers. I highlight this not only from the children's, but also from my own and my colleagues, perspective. With the help of stories from my everyday life at preschool and based on my practical knowledge, I provide a picture of how this may emerge. These stories are the foundation for my further reflections. I scrutinize what play and playfulness are and carefully analyze the phenomenon into smaller parts. I reflect about, among other things, the preparation, atmosphere, materials, assessing rules, the support of individual children, ability to stay open, teamwork, the risk of verbosity and the necessity of humor. The voice that primarily has it's say belongs to Johan Huizinga. His ideas regarding the essence of play has helped me formulate my own thoughts. Others has also helped me to clarify, deepen, and contrast my own reasoning in this essay.

Den här uppsatsen handlar om facilitatorns roll och yrkeskunnande. En roll som är relativt ny och för de flesta fortfarande helt obekant. Facilitatorn anlitas för att underlätta för grupper att föra samtal och dialog, men också för att gemensamt reflektera. Viktiga förutsättningar för att hitta formerna för fruktbara samarbeten, vilket står högt på många organisationers agendor idag.   I uppsatsen redogör jag inledningsvis för den möteskultur som råder inom organisationer idag. En kultur där medarbetare och chefer avsätter mycket tid i möten som vare sig ger dem själva, organisationen eller samhället något av värde. Det är många gånger envägskommunikation eller förmedling av information. I en tidsanda som ställer höga krav på rationaliseringar och effektivseringar har det dessvärre också blivit så, att tiden för samtal och genuina dialoger succesivt har reducerats till förmån för ökad kommunikation i olika digitala kanaler, inte misnt e-mail och sociala medier. Jag vill hävda att vi människor behöver träffas och samtala för att nå en gemensam och fördjupad förståelse för varandra och våra olika sakfrågor. Vad händer på sikt om vi inte ges möjlighet till gemensam reflektion? Hur ska vi kunna samarbeta om vi inte lär känna varandra och de förutsättningar som råder?   I inledningen redogör jag även för delar av den kunskapsteori som finns kopplat till ämnesområdet yrkeskunnande och teknologi, men också för min mission – att återerövra samtalet som en viktig arbetsmetod. Uppsatsen är skriven i essäistisk stil och det empiriska materialet kommer från de texter jag själv har författat under masterutbildnignens två år då dialogseminariemetoden tillämpats, men också från den dialogseminarieserie som jag själv har genomfört med sex andra facilitatorskollegor. Tillsammans har vi börjat utforska vår gemensamma profession och det yrkeskunnande som vi representerar.   Facilitatorns yrkeskunnande är mångfacetterat och svårfångat, men handlar i mångt och mycket om att vara öppen för människors olikheter. Se dem som berikande. Vara krockfrämjande. Bejaka olika perspektiv och infallsvinklar på saker och ting. Inte vara rädd för att konfrontera. Facilitatorn jobbar med olika tempoväxlingar och har en mängd olika metoder och tekniker till sitt förfogande för att möta olika problemställningar. Planerat eller improviserat. Det finns tydliga analogier med teatern, men också med läkar- och läraryrket. Det handlar om att skapa spänningar och väcka känslor hos deltagarna. Och sedan ta hand om och förvalta de känslor som väckts. Som facilitator blir man aldrig fullärd. Alla grupper är olika och varje ny mötessituation bjuder på nya utmaningar.   För mig känns det som att resan mot bättre vetande precis har börjat. I mina texter kan jag skönja en utveckling över tid, men det finns otaliga gator kvar att utforska. Jag är fortsatt nyfiken och jag vet bestämt att jag vil fortsätta att fördjupa mina kunskaper om facilitatorns yrkeskunnande och gärna då med dialogseminariet som fortsatt forskningsmetod. / This thesis explores the role and skills of a professional facilitator. A facilitator is hired to facilitate meetings and other group processes trough dialogue, conversations and active participation, with the purpose of makig reflection and collaboration within and between organisations possible.

I den vetenskapliga essäns form undersöker jag hur dagens styrningsideal och metoder påverkar vårdarens möjligheter att utveckla och praktisera fronesis. Fronesis är den benämning som filosofen Aristoteles använder om praktisk kunskap och klokt omdöme. Jag undersöker också hur styrningsidealen påverkar människosyn och bildningens villkor i ett vidare samhällsperspektiv. Jag ger utrymme åt begreppsutredning av fronesis eftersom det är en kunskapsform som har stor giltighet i sjukvården liksom i de flesta yrken där fokus ligger på det mellanmänskliga mötet och dess möjligheter men även utmaningar. Jag diskuterar mellanrummens betydelse och vikten av att ta ansvar för det som finns där. Det visar sig att i mellanrummen finns humanvetenskapen och vårdkonsten. Utan dessa riskerar det mellanmänskliga mötets underverk att utebli och det etiska vetandet att ersättas av ren rationalism. I min undersökning kommer jag fram till att hermeneutiken är en möjlighetsfilosofi i mötet med New Public Management. Alternativet som växer fram kan bli New Public Phronesis. / By using the scientific essay as a method, I investigate how today's governing ideals and methods affect the healthcare provider's ability to develop and practice fronesis. Fronesis is the term used by philosopher Aristotle on practical knowledge and wise judgment. I also investigate how the governance ideals affects view of man and the conditions of cultivation in a broader social perspective. I devote myself to the concept of fronesis because it is a form of knowledge which is of great value in health care, as well as in most professions with focus on interpersonal meetings with opportunities but also challenges. I discuss the importance of spaces and the importance of taking responsibility for what´s in there. It turns out that the spaces are where human science and art of care is practiced. Without these, the miracle of interpersonal meeting risks losing out and ethical knowledge to be replaced by pure rationalism. In my survey, I conclude that Hermeneutics is a philosophy of opportunities in meeting New Public Management. The emerging alternative might be New Public Phronesis.

Ofta hämtas forskning inom Human Resource (HR) och Human Resource Management (HRM) från företagsekonomiska institutioner. Begreppsbildningen präglas av management och organisationsteori med fokus hur funktionen skapar det bästa värdet för organisationen. Här finns som jag ser det en lucka att fylla. Det här är en uppsats i den praktiska kunskapens teori. Med utgångspunkt i främst hermeneutiken samt Dreyfus och Dreyfus inlärningssteg undersöker jag HR-partnerns yrkeskunnande och jag problematiserar handlingsutrymmets betydelse för detta yrkeskunnande. Jag har genomfört fyra djupintervjuer med två HR-partners, en HR-chef och en chef som är kund hos HR-avdelningen. Uppsatsen visar att i den kommun jag undersökt och givit det fingerade namnet Ärlanda, inte främst är de formella strukturerna som avgör hur HR-partnern handlar. Ju bättre förvaltningens förväntningar stämmer överens med HR-funktionens uppdrag och den enskilda HR-medarbetarens samlade kunskap och erfarenhet, desto större blir handlingsutrymmet. Det leder till att HR partnern kan handla och arbeta förebyggande och långsiktigt. Risken som jag ser är att HR-funktionen i sin strävan att utgöra ett professionellt HR-stöd med standardiserade rutiner som underlättar för organisationens chefer även låser fast sin egen yrkesutövning vid enklare rutinartade arbetsuppgifter. På sikt riskeras att förmågan att handla klokt i den enskilda situationen gå förlorad. / It is common, that research in the area of Human Resource (HR) and Human Resource Management (HRM),  is placed at schools of business and administration. The conceptualization is characterized by management and organization theory, focusing on how the function creates the best value for the organization. Here, as I see it, is a gap to fill. This essay, built on the theory of practical knowledge, is primarily based on hermeneutics and Dreyfus and Dreyfus's learning theory.  I investigate the professional skills of the HR-partner and I problematize about the importance of the latitude of the HR partner's professional skills. I have conducted four deep interviewers with; two HR-partners, one HR-manager, and one manager who is the customer of the services of the HR-department. The essay shows that in the municipality I have investigated, which I have given the fictive name Ärlanda, it is not primarily the formal structures that determine how the HR-partner is acting. The latitude for the HR-partner to act and use all his or her work skills is dependent upon a consistency between the expectations of the business, the mission of the HR-department and the individual HR employee's experiences. This will give a space to act in prevention and work with issues at the long range term. Otherwise, as I see it, there is a risk in the endeavor of the HR-department to provide professional HR support with standardized procedures that ease the work of the managers in the organization. This risk is that the professional skills of the HR-partner get occupied by the routine assignments. In the long run, this will be at the expense of the ability to act wisely in the specific situation.