Genom våra två fallstudier har vi undersökt formuleringsarenans intentioner vad gäller elevinflytande i förhållande till hur dessa tar sig uttryck i praktiken. För att finna formuleringsarenans intentioner har vi använt oss av Skolkommitténs tre utgångspunkter om varför elever skall ges inflytande i skolan. Skolkommittén har på ett konkret och förståeligt sätt redogjort för tre motiveringar till elevinflytande vilka benämns som: ”Mänsklig rättighet”, ”Demokratifostran” och ”Elevers inflytande över sitt lärande”.   I vår text har vi eftersträvat att ringa in ämnesområdet och ge läsaren en tillräcklig bakgrund för vidare läsning. För att vidga vår förståelse för elevdemokrati idag ser vi det med andra ord som angeläget att mer översiktligt och kort redogöra för en historisk tillbakablick. Med vår undersökning som underlag hävdar vi att elevdemokrati sett ur elevperspektiv, observatörperspektiv och lärarperspektiv kan te sig mycket olika. Eleverna talar om sitt inflytande i förhållande till deras mänskliga rättigheter såsom när de ska sova, äta och om att få vara inomhus när det är kallt. Det framkommer även att praktiserandet av elevdemokrati i de båda undersökta klassrummen tycks vara avhängigt lärarens egen uppfattning om vad elevdemokrati är och vilka demokratiska förmågor som är viktiga att utveckla i klassrummet. Ytterligare en intressant iakttagelse vi har gjort i vår studie är att skolans sociokulturella upptagningsområde inverkar och påverkar skolans förutsättningar och behov att utöva elevdemokrati. Denna iakttagelse förefaller intressant och anses av oss författare som lämplig för vidare studier. Vår uppsats är begränsad av en tidsram och lämnar oss och förmodligen andra med frågor för vidare forskning. Vår förhoppning är att denna uppsats ger läsaren reflektioner och ett väckt intresse kring elevdemokrati och elevinflytande. / Trough our two case studies we have sought to explore how and if, the description of democracy in the Swedish curriculum is viable in the reality. To our benefit the Skolkommitténs three motivations for pupils’ democracy, named “human right”, “democratic upbringing” and “pupils’ influence over their own learning”, has been useful. In this text the reader will find an attempt to surround the subject and give enough background information for comprehension. By using the methods of conversations with pupils, classroom observations and teacher interviews at two different schools, including literature studies, we have been able to make the conclusion that the realisation of the curriculum is a long process of transformation and influence from various angles. We have found that the meaning of pupils’ democracy differs depending on whose perspective is being regarded. Pupils tend to focus their human rights. Such as when to eat, sleep or wanting to stay inside when it is cold outside. Teachers on the other hand seem to solely be the ones to decide what impact pupils’ democracy will have in the classroom, and what democratic abilities that are important for pupils to acquire. Amongst our results we find the sociocultural surroundings from where the pupils derive as distinguished from the others concerning the schools conditions for pupils’ democracy. This fact has also encouraged our interest and we will pass this on as a future matter of research. Our research has nevertheless been restricted by schedule and leaves us and probably others with questions for further research, however our hope is that this essay will give the reader enough thoughts to see the relevance in our research.

This thesis firstly attempts to provide a theoretical basis for how the complex cases related to corporate misbehaviour in relation to human rights respect should be handled. Secondly, it attempts to critically examine how well the Swedish National Contact Point (SNCP) functionsin relation to its goals through the usage of elite interviews. Thirdly and finally it also explores the interest of concerned stakeholders in finding other non-judicial conflictmanagement mechanisms for cases within the CSR – human rights nexus at other mediation institutions such as the Stockholm Chamber of Commerce (SCC) and/or the InternationalChamber of Commerce (ICC). The thesis argues that it is possible and advisable to apply Dworkin’s idea of hard cases to the conflictual cases appearing within CSR-human rights nexus in Sweden. It directs criticism towards the usage of opaque social pressure currently applied when hard cases within the CSR-human rights nexus are to be solved. It argues that usage of such pressure both makes it hard to follow up on decisions made and makes it questionable whether victims of human rights abuses related to corporate conduct are provided with effective access to remedy. It suggests that Dworkin’s general principles of equal respect and concern is a least common denominator for the demands placed on conflict management mechanisms within the CSRhuman rights nexus by both relevant soft law instruments and respondents in the elite interviews carried out for the thesis. As a result of the interview survey the thesis draws the conclusion that the SNCP to a major extent seems to have failed in the fulfilment of its goals and the expectations placed upon it as stipulated by the OECD 2000 guidelines. What is more the SNCP seems little equipped to meet the requirements of the 2011 version of the OECD guidelines and the UN Guiding Principles unless some sincere and large scale efforts are made by the Swedish government and other concerned parties in the SNC’s regeneration. The thesis found the interest among concerned stakeholders for alternative conflict management mechanisms at the SCC and the ICC to be generally low. Respondents generally thought that the challenges for such private institutions to procure the confidence of both sides in a conflict would be too difficult for them to overcome.

Varför har FN inte kunnat erkänna våldtäkt som ett krigsbrott? Denna studie har ägnats åt att upplysa användning av våldtäkt och andra former utav sexuella övergrepp under krig och dess konsekvenser för utsatta kvinnor. Studien har tillämpat en kvalitativ och litterär metod. Den största delen av materialet har tagits ur diverse artiklar, dokument och tidsskrifer. Uppsatsen upplyser kvinnors rättigheter inom den internationella arenan och studien ifrågasätter varför Förenta Nationerna (FN) har dröjt (ca.50 år) med att identifiera våldtäkt som ett krigsbrott inom internationall lagstiftning. Första delen av uppsatsen kommer att presentera de underliggande teorierna som preciserar konceptet sexuellt övergrepp och mer djupgående, också förklara anledningar bakom anvädning av våldtäkt, därav begränsa dess anvädning inom krigsförhållanden. Andra delen av uppsatsen sätter fokus på termen våldtäkt och dess utveckling inom den juridiska ramen. Den behandlar folkrätt, och framhäver även orsaker till FN’s svaghet och svårighet att kunna erkänna, inte bara våldtäkt som ett krigsbrott, utan också andra frågor som är problematiska för FN att kunna hantera. Eftersom begreppet ’våldtäkt’ är relativt brett, faller det både under kvinnors rättigheter och i sin tur under mänskliga rättigheter. Av denna anledning kommer uppsatsen att ta upp de möjliga anledningar om varför det har dröjt för FN, men också dess svårighter, att kunna erkänna anvädning av våldtäkt som ett vapen inom krig. Tredje delen av uppsatsen tar upp några av de möjliga problem som är ohanterliga för FN, bland annat kulturella skillnader och individuella åsikter mellan medlems staterna, vilket medför brist på konsensus. Uppsatsen ifrågasätter även om kvinnors rättigheter är del av mänskilga rättigheter. Utöver det kommer även uppsatsen resonera kring FN’s dilemma att kunna särskilja sin roll som ett mellanstatligt och transnationellt organ. Och sist men inte minst kommer suveräniteten, som varje stat har rätten till att erhålla, att diskuteras. Denna punkt kommer att klargöra den oenighet som förekommer mellan medlems staterna, vilket ännu än gång har resulterat i det dröjsmål som uppstått i att kunna indentifiera våldtäkt som ett krigsbrott. / Why haven’t the UN been able to recognise rape as a weapon of war? The thesis enlightens the usage of rape in war and the consequences this has brought on women who have been subjected to rape. The bulk of the information is taken from various articles, documents and journals and the method used is of a qualitative nature. The thesis sheds light upon women’s rights in the international arena and questions why it took so long (almost 50 years) for the United Nations (UN) in addressing rape as a war crime within international law. The first part of the thesis will present various theories that elucidate the word sexual violence and more accurately ‘rape’ in the context of war. The second part generates the judicial part that will depict the difficulty for the international community to address rape as a war crime within international law. Furthermore the thesis takes the approach in presenting obstacles faced by the UN, within the framework of human rights, to handle delicate issues such as rape and sexual violence. Since rape is, to a large extent, complicated and a broad concept, and since it falls under the category of women’s rights and under human rights, the thesis will explain reasons behind the dawdling and the hurdles faced by the UN in accepting rape under the category of war crime. The third part of the thesis will present possible predicaments that are unmanageable for the UN. Some possible issues that the thesis has touched upon, is cultural diversity and differing opinions among the member states which has resulted in lack of consensus. Furthermore, the study will present the notion of women’s rights, and question if they are part of human rights. The thesis will also discuss the dual role of the UN and its struggle for the past decade to uphold its role both as an intergovernmental as well as a transnational body. Lastly the thesis will enlighten sovereignty that each state must enjoy. Sovereignty has resulted in lack of agreement among the member states which again has caused delay in recognising rape as a war crime.

Denna uppsats syftar till att undersöka de normativa utrymmen som det finns i dagens internationella samhälle för förebyggande interventioner. Interventioner definieras som ett medel i en större politisk strategi som sker inom en suverän stats gränser mot dess officiella vilja. Vidare skiljer sig förebyggande interventioner från icke-förebyggande genom dess preventiva karaktär. Utifrån en begreppsanalys studeras olika interventionsformer och argument för interventionspolitikens legitimerande. I den följande normativa analysen diskuteras och ställs olika argument om interventioners legitimerande emot varandra, och det normativa utrymmet för interventioner undersöks. Interventioner, förebyggande interventioner och legitimerandet av desamma är kopplat till begrepp som suveränitet och auktoritet men också till internationella lagar och universella normer samt motiven bakom interventionerna. Ett av de stora dilemman som uppstår kring förebyggande interventioner är valet mellan att bryta mot de internationella politiska normerna och skadan av ett passivt förhållningssätt mot mänskligt lidande. I dagens internationella samhälle skulle det kunna finnas ett normativt utrymme för förebyggande interventioner under förutsättning att motiven bakom interventionen värderas högre än argumenten mot den förebyggande interventionen. Avsaknaden av en tydlig suverän auktoritet, allmänt giltiga och accepterade motiv och ett legalt utrymme gör att det är svårt att finna en normativ yta för förebyggande interventioner i det internationella samhället. Trots en ökad positiv retorik från FN rörande förebyggande interventioner, samt att interventioner blivit alltmer accepterade, vilket inte var fallet bara femtio år tillbaka, saknar förebyggande interventioner fortfarande en allmängiltig legitimitet och acceptans. / The objective of this thesis is to study the normative space and scope for pre-emptive interventions in the international society of today. Interventions are defined as part of a broader political strategy aimed at changing the actual course of actions within a specific sovereign country against that country’s official will. Further, are pre-emptive interventions distinguished from non-pre-emptive interventions by the latter’s reactive character. Through a concept analysis are different types of intervention and the arguments for the legitimacy of different intervention policies studied. In the following normative analysis different arguments for the legitimacy of interventions are positioned against each other, and thereby the space and scope for pre-emptive interventions is examined. Interventions, pre-emptive interventions and the legitimacy thereof, are connected to concepts of sovereignty and authority, as well as international law, universal norms and the motives behind the interventions. One of the main dilemmas considering pre-emptive interventions is the choice between breaking international political norms, and the damage of doing nothing and passively watching ongoing human suffering. Today’s international society would have a space and scope for pre-emptive interventions provided that the motives behind the intervention are considered more valid than the arguments against the same policy. The lack of an obvious international authority, general valid and acceptable motives, and a legal space for pre-emptive interventions, make it difficult to find legitimate grounds and a normative space and scope for them. In spite of an increasingly positive rhetoric by the UN on pre-emptive interventions, among other examples, pre-emptive interventions remain a general notion of legitimacy and acceptance.

No description available.

Denna uppsats undersöker hur den svenska myndigheten Sida med föregångare använt människorättsbegreppet i årsredovisningar 1956 – 2019. Specifikt undersöks vilken relation detta har till epistemiska jämlikhetsdimensioner i materialet. Med epistemisk makt menas makten att påverka de begrepp och diskurser som ligger till grund för förståelsen av bistånd och utvecklingssamarbeten. Människorättsbegreppet var i stort sett osynligt i materialet fram till1980. Från och med slutet av 1980-talet associeras mänskliga rättigheter starkt till demokratibegreppet på ett sätt som därefter dominerar stora delar av materialet. Under 2010-talet syns också en ökande association mellan mänskliga rättigheter och jämställdhets- respektive miljöfrågor. Även om det finns exempel på formuleringar som reproducerar epistemisk ojämlikheteller återspeglar en eurocentrisk universalism, är exemplen förhållandevis få. Givet Sidas speciella uppdrag, är det naturligt att fokus ligger på problem och lösningar i länder i det globala Syd. Samtidigt bidrar detta dock till en epistemiskt ojämlik helhet av diskurser där den sammantagna bilden blir att det globala Syd utgör arenan där både hinder och lösningar för hållbar utveckling finns. Det kan leda till att de förändringar som krävs i Nord för att uppnå en hållbar global utveckling inte får tillräckligt med uppmärksamhet. / This study examines how the Swedish International Development Cooperation Agency (Sida)and its predecessors have used the concept of human rights in annual reports 1956 – 2019, and what relation this use has to epistemic equality. Epistemic power is the power over the conceptsand discourses, forming the basis for the understanding of international development. Human rights as a notion is almost invisible in the reports until 1980. As from the end of the 1980s and onwards, the concept is associated to democracy in a way that dominates large parts of the reports. In the 2010s, the concept is also increasingly connected to gender equality and environmental issues. Although there are examples of reproduction of epistemic inequality or mirroring of an eurocentric universalism, these are proportionately few. Due to Sida’s mission, it’s natural to focus on problems and solutions in the Global South. At the same time, this contributes to an epistemically unequal entirety of discourses, in which the overall picture is that the Global South is where both obstacles and solutions to sustainable development are to be found. This way, changes in the Global North that are also necessary to achieve global sustainable development will not be paid sufficient attention. / <p>Godkänt datum 2020-06-05</p>

Då asylsökande åberopar sexuell läggning eller könsidentitet som asylskäl, är den egna berättelsen inte sällan den enda bevisning som finns att tillgå. Detta innebär att trovärdigheten i den asylsökandes framförande av sin berättelse tillmäts stor vikt. Tidigare forskning har funnit att trovärdighetsbedömningen i västerländska länders asylprövning påverkas av vilken handläggare som hanterar ärendet, och dennas stereotyper av sexuell läggning och könsidentitet. Förekomsten av stereotyper har härletts till kompetens- eller rutinbrist. Exempelvis har det anförts att asylprövande myndigheter och domstolar lider brist på normkritik och nyanserad kunskap i hbtq+-personers olika omständigheter och leverne. Denna studie erbjuder en annan hypotes, med utgångspunkt i etablerad politisk teori och samtida statsvetenskaplig forskning: Att ideologin romantisk liberalism präglar västerländska länders asylprövning. Det finns empiriskt stöd för att människor i västvärlden i allt större utsträckning värdesätter individuell frihet. Tidigare forskning har antagit att detta värdesättande leder till ökad tolerans och välkomnande av ökad mångfald. Ett sådant positivt förhållande ifrågasätts emellertid av flera statsvetare, däribland den svenska statsvetaren Gina Gustavsson. I en avhandling från 2014 presenterar Gustavsson en beskrivning av en romantisk gren inom liberalismen. Denna ideologi framhåller ett obevekligt, provokativt och kreativt uttryck för individens originalitet: både vad avser beskrivningar av vad människan är, och värderande utsagor om hur människan bör vara. En sådan syn, menar Gustavsson, är en förrädisk förståelse för frihet som kan urarta i intolerans, trots att den utges för det motsatta. Med ideologianalys prövas rätts- och myndighetsmaterial från ett urval västerländska länders asylprövning mot en idealtyp av den romantiska liberalismen. Resultatet är att den romantiska liberalismens frihetsideal i flera avseenden kommer till uttryck i urvalet västerländska länders asylprövning. Slutsatsen är att beslutsfattare och utredares upptagenhet av särskilda uttryck för den asylsökandes identitet, kan förstås som en manifestation av den romantiska liberalismens frihetsideal. Detta snarare än som uttryck främst för kompetens- och rutinbrist, såsom tidigare forskning konstaterat. Vidare förs en diskussion kring betydande spänningar mellan den romantiska liberalismen och mänskliga rättigheters universella anspråk. Detta särskilt avseende asylsökandes begränsade möjlighet eller avsikt att leva upp till romantiskt liberala frihetsideal. / As asylum seekers invoke sexual orientation or gender identity as a reason for asylum, their own story is often the only evidence available. This means that the credibility of asylum seeker's presentation of their story, often is given great importance. Previous research shows that credibility assessments in Western countries can differ depending on the sexual orientation and gender identity stereotypes of the case officer who is handling the case. The existence of stereotypes has been related to lack of skills or routine. For example, it is in previous research stated that asylum reviewing authorities and courts suffer from a lack of norm criticism and nuanced knowledge of lgbtq+-persons' different circumstances and living. This study offers another hypothesis, based on established political theory and contemporary political science research: That the ideology romantic liberalism characterizes the asylum procedure in Western countries. There is empirical support for the fact that people in the Western world increasingly value individual freedom. Previous research has assumed that such values leads to increased tolerance and a welcoming of diversity. However, such a positive relationship is questioned by the Swedish political scientist Gina Gustavsson. In Gustavssons’ dissertation from 2014, a description of a romantic branch of liberalism is presented, which elevates a relentless, creative and provocative expression of the individual's originality: both in terms of descriptions of what an individual is, and evaluative statements about what an individual should be. Such a view, Gustavsson says, is a treacherous understanding of freedom that can degenerate into intolerance, even though it is issued to stand for the contrary. With ideology analysis, judicial and governmental material from a sample of Western countries' asylum procedures is tested against an ideal type of romantic liberalism. The results of the analysis show that the ideal of freedom of romanticism, in several respects, can be found in the asylum procedure in a sample of Western countries. The conclusion is that decision makers and investigators' preoccupation with specific expressions of the identity of the asylum seeker can be understood as a manifestation of the freedom ideals in the romantic liberalism. This rather than a lack of skills and routine, as previous research has found. Furthermore, a discussion is held regarding that there is considerable tension between romantic liberalism and the universal claims of human rights. This particularly regarding the asylum seekers' limited ability or intention to live up to the freedom ideals of the romantic liberalism.

In recent decades, men’s violence against women has been perceived as an increasing problem in our societies. Men’s violence against women are nowadays also classified as a serious crime against human rights. The violence in an intimate relationship between a man and a woman restricts the woman’s sense of freedom and justice. The violence results in violation of the women’s rights to a private life.  It's usually the physical and sexual abuse of women that is the center in legal contexts within the scope of domestic violence against women. It’s therefore necessary to examine other specific forms of domestic violence within the legal scope in Sweden and the European Convention on Human Rights. This study has focused on the psychological abuse against women as a form of domestic violence. The psychological abuse against women is a serious matter in the Swedish society. This study has examined whether the psychological abuse against women is included in the Swedish criminal classifications. It has also examined whether the psychological abuse is, or should, apply within the state’s positive obligations especially in article 8 in the European Convention.  The results of this study have shown that Sweden do not have legal security for all forms included in psychological violence even though it’s such a serious issue in the Swedish society today. It has also shown that the right to privacy and a private life may be one of the reasons why Sweden hasn’t come up with a criminal provision against psychological abuse against women. Women’s right to a private life and freedom from all forms of abuse are therefore not fulfilled under the state’s positive obligations without this criminal provision, according to the positive obligations that article 8 in the European Convention should provide to all individuals.  Key words: Human rights, Women’s rights, State’s positive obligation, Domestic violence, Psychological abuse, Intimate relationship, Private life, European Court, European Convention on Human Rights, Swedish legal context.

This thesis examines the impacts of white supremacy on Jews’ freedom of religion in the United States. In what ways is the American white supremacist movement a threat to Jews’ freedom of religion, and to what extent is the federal state protecting this right in accordance with Article 18 of the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR)? By using the Legal Analytical Method, and by applying Daniel Ian Rubin’s approach to Critical Race Theory (CRT), this thesis finds that the white supremacist movement is threatening Jews’ freedom of religion in three main ways: through physical attacks, psychological intimidation, and economic effects. Although the state provides Jewish communities with some protection from white supremacists, recent antisemitic attacks show that the U.S. government could do more to ensure that American Jews can fully enjoy Article 18 of the ICCPR.

No description available.