Background The Swedish population is ageing quickly and the system for elderly home care is under increasing pressure. Staff turnover is high, nursing assistants are reporting stress, and employers have to recruit staff lacking sufficient experience. These factors are barriers to empathic care, considered essential to patient health outcomes. Elderly care should rely on cognitive empathy, be other-oriented and improve the client’s situation based on contextual understanding. There is a need for education and support for nursing assistants, so that they can provide empathic care. Purpose The thesis explores empathy as a skill in elderly home care to identify opportunities of promoting empathy in the client-nursing assistant interaction, by means of behaviour change interventions delivered through an mHealth application that nursing assistants already use at work. Method A group interview was conducted with six nursing assistants from four elderly home care organisations in a Swedish municipality, to learn about their experience of empathy at work, and factors affecting their ability to give empathic care. The respondents were using the same mHealth application to get and provide information about client visits. The Behaviour Change Wheel framework was used to analyze behavioural drivers of empathic care in elderly home care. Results Influences on empathic behaviour was identified in all 14 domains in the Theoretical Domains Framework. 13 target behaviours, 7 Intervention Functions and 45 Behaviour Change Techniques were suggested as suitable candidates to investigate for intervention development. Conclusion Empathy seems possible to promote through resource-efficient digital behaviour change interventions. Future studies may use this work as a starting point for development of interventions to promote empathic behaviour in elderly care.

Denna studie belyser likheter och skillnader i användningen av digitala verktyg på grundskola och grundsärskola. Med tanke på att dessa två olika verksamheter där både läroplan, arbetssätt samt resurser skiljer sig åt markant vill jag ta reda på vad det egentligen är som är orsaken till en obalans i arbetet med digitala verktyg samt hur stor chans till en likvärdig utbildning eleverna får utifrån deras tillhörighet till olika skolformer. Denna fråga undersöks med hjälp av en kvalitativ forskning där fyra grundskolelärare mot fritidshem som jobbar på grundskola och grundsärskola bidrar med sin kunskap om arbetet med digitala verktyg på sina respektive verksamheter. Studiens utgångspunkt tar sin teoretiska grund i de aktuella utvecklingspedagogiska teorierna; “Learning by doing” teorin av John Dewey och teorin om den “proximala utvecklingszonen” av Lev Vygoskij. Det empiriska materialet belyser en varierad utvecklingskompetens bland pedagoger som i sin tur leder till en obalans i arbetet med digitala verktyg i form av okunskap och oro. Sammanfattningsvis skapar tillgång till resurser en likvärdighet mellan grundskola och grundsärskola men kvalifikationer bland pedagoger avgör en obalans i undervisningen. / This study shows similarities and differences when using digital tools in elementary andelementary special schools. Considering these two different programmers where both thecurriculum and the teaching methods are unalike. I would like to explore what is that leads toimbalance in working with digital tools as much as how great is the chance that students atboth school forms receive a tantamount level of education. I strive to answer this questionwith help of a qualitative research, where four teachers that take care of school-age educare inboth compulsory school for pupils with learning disabilities, share their knowledge withworking with digital tools at their workplaces. The starting point for this study is; ‘’learningby doing’’ by John Dewey and The Zone of Proximal Development by Lev Vygotsky. Theempirical material that I’ve gathered shows the teachers’ varied competence that can lead towrong usage of digital tools. To summaries it’s the equal access to digital tools the facilitateslearning in elementary and elementary special schools but the teachers’ qualifications canhinder the learning process.

It was analyzed if instructions on a head-worn Augmented Reality display (AR-HWD) are better for manual industrial assembly tasks than instructions on a stationary screen. A prototype was built which consisted of virtual instruction screens for two example assembly tasks. In a comparison study participants performed the tasks with instructions through an AR-HWD and alternatively through a stationary screen. Questionnaires, interviews and observation notes were used to evaluate the task performances and the user experience. The study revealed that the users were excited and enjoyed trying the technology. The perceived usefulness at the current state was diverse, but the users saw a huge potential in AR-HWDs for the future. The task accuracy with instructions on the AR-HWD was equally good as with instructions on the screen. AR-HWDs are found to be a better approach than a stationary screen, but technological limitations need to be overcome and workers need to train using the new technology to make its application efficient.

Over the past decade, the success rate of non-violent resistance movements has decreased. With the development of information and communication technology (ICT), governments have taken repression into the digital realm to tamper with protest movements. The effects of repression on protest mobilization have been rather inconclusive; even less is known about the effects of digital repression. By using the political jiu-jitsu, backfire and moral jiu-jitsu theory as well as the theory on emotion and protest participation in hard autocracy, this thesis showcases how the moral shock and indignation helps to overcome fear caused by both traditional and digital repression, thus helping to explain the relationship between repression and mobilization. This theoretical framework is applied to the case of Belarusian post-election protests in 2010 and 2020. Although traditional repression was present in both time frames, there is a significant variation in the government’s digital repression resolve. The analysis shows that mobilization was primarily driven by traditional repression – police brutality and violence. However, in 2020 people were also outraged by censorship and Internet shutdowns that left them in an information vacuum which was deemed completely undeserved. The outrage about digital repression was facilitated by the opposition activities that acted against digital repression.

Adopting the perspective of the traveller, this thesis examines how travel plans are actually made in the everyday situation and how information is used and drawn on when planning the many, often unremarkable, trips of ordinary urban life. Ethnographical field studies in southern Stockholm, Sweden, employing a practice theory perspective showed that people use a vast mixture of different types of information when planning and making trips. Therefore, the concept of travel information should be defined broadly enough to encompass informal, formal, analogue and digital types of travel information. Then, and only then, is it possible to perceive the interactions between these and see their potential as a change factor for sustainable city travel. In relation to this, situations when travel information was not used, were also identified in the qualitative data and are acknowledged and discussed in the thesis. Travel planning is in everyday practice undertaken little by little, squeezed in between other activities of daily life. It is a process more extended in time, space and content than the limited search for information about the best way to get from A to B, assumed and facilitated in many existing travel information services. Travel planning is closely connected to the overall scheduling of activities (planning of life) and thus spans much larger time frames than the single trip. Planning travel also includes consideration of issues such as preparations needed (things to be done before departure/brought on the trip); managing vehicles and equipment in time and space (getting the bicycle/car home again or safely parked); the weather (current and forecast); social relations (the potential of different travel options for relationship building or conflict triggering); social norms (e.g. of 'good parenting' or 'proper behaviour on public transport'); and health issues (wanting exercise or inability to manage stairs/luggage). The qualitative data revealed that travel information is sometimes perceived and used as a security blanket, i.e. something to hold on to and give the traveller courage on the trip until they are safe at their destination. It also showed that travel planning, depending on life situation, can be experienced as either a house of cards, i.e. if anything changes the whole house collapses and has to be rebuilt to a different layout, or a prefab building, i.e. the same prefabricated pieces are joined together in more or less the same pattern every time. Recent decades have seen rapid growth in ICT services relating to transportation. Different types of travel information services have been proposed as a means to decrease the environmental impacts of transportation through effecting behavioural change. Taking the empirical 4 insights provided by this thesis into travel planning and travel information use in practice, it is clear that travel information services of tomorrow, if connected to other ICT systems in everyday life, could be designed in a way that broadens their horizon of assistance in supporting travel planning processes in everyday life. Although, as this thesis demonstrates, the role and potential of travel information services and ICT in the work of achieving sustainable mobility should be discussed from a perspective critical of overly linear perceptions and instrumental starting points. / Denna avhandling tar resenärens perspektiv, och undersöker från vardagslivets horisont hur resor egentligen planeras, och hur information används när de många, ofta obemärkta, vardagsresorna görs i staden. Etnografiska fältstudier i södra Stockholm, gjorda och analyserade med ett praktikteoriperspektiv, visar att människor använder sig av många olika typer av information för att planera och genomföra sina resor. Därför bör begreppet reseinformation definieras vitt nog att rymma både informella, formella, analoga och digitala typer av reseinformation. Först då är det möjligt att iaktta interaktioner mellan dessa, och också se informationens eventuella potential som förändringsfaktor för hållbart stadsresande. Även situationer när reseinformation inte används uppmärksammas och diskuteras. Reseplanering är i vardaglig praktik något som sker lite i taget, i mellanrummen mellan andra sysslor och aktiviteter. Det är en process mer förgrenad i tid, rum och innehåll än den avgränsade sökning efter information om bästa sättet att ta sig mellan A och B som många existerande IT-baserade reseplanerare verkar förutsätta och i dagsläget assisterar. Reseplanering är starkt knutet till den övergripande planeringen av aktiviteter i livet, och reseplanering har därför oftast ett vidare tidsspann än endast en resa. Planering av resor inkluderar även hänsyn till faktorer som nödvändiga förberedelser (saker att göra innan avfärd/ta med sig på resan); hantering av fordon och bagage i tid och rum (få hem cykeln/bilen igen eller få den säkert parkerad); vädret (nuvarande och prognostiserat); sociala relationer (potentialen för konflikter/positiv samvaro vid olika färdmedelsval); sociala normer (om gott föräldraskap eller hur man för sig på kollektiva färdmedel); och hälsoaspekter (vilja till motion eller oförmåga att gå i trappor). Fältarbetet gjorde tydligt att reseinformation ibland används som en snuttefilt – något att ty sig till och hålla i handen på okänt territorium tills du har kommit till målet för din resa. Reseplanering kan också, beroende på livssituation, antingen upplevas och liknas vid husbygge med prefabricerade element – samma standardiserade, välkända bitar sammanfogas på ungefär samma sätt varje gång; eller också ett korthus – om någonting ändras brakar hela huset ihop, och måste byggas upp igen med en helt annan design. Under de senaste decennierna har det skett en snabb utveckling av IT-lösningar på transportområdet. Olika typer av reseinformationstjänster har föreslagits som ett verktyg för att ändra resebeteenden och därmed minska transporters miljöpåverkan. Med utgångspunkt från studiens 6 empiriska insikter i hur reseplanering går till i praktiken, och hur reseinformation används blir det tydligt att morgondagens reseplanerartjänster, om de kopplades ihop med andra digitala system vi använder i vår vardag, skulle kunna utformas på ett sätt som utvidgar systemets "assistanshorisont" för att bättre passa ihop med reseplaneringspraktikerna i vår vardag. Potentialen och rollen för reseinformationstjänster och IT i arbetet med att minska transporters miljöpåverkan bör diskuteras från ett perspektiv som är kritiskt till alltför linjära och instrumentella utgångspunkter, vilket denna avhandling bidrar till. / <p>QC 20141030</p>

Information and communication technology (ICT) is playing an important role in modern society, contributing to economic growth and affecting society and people’s lifestyles. There are high expectations on ICT to contribute to sustainable development, e.g. through greenhouse gas emissions reductions. ICT solutions (ICT products and services) are often perceived as having low or no environmental impacts compared with conventional alternatives. In order to determine the potential of ICT to reduce environmental impacts, environmental assessments of ICT solutions compared with other alternatives are needed. A number of studies have already assessed the environmental impacts of individual ICT solutions and the ICT sector. However, more research is needed, covering different types of impacts (primary, secondary, rebound, etc.) in a variety of impact categories (e.g. climate change, ozone depletion, eutrophication, human and ecotoxicity, etc.). The findings then need to be systematised in order to identify hot-spots and draw generic conclusions. As the area is rather new and fast-developing, assessment methods need to be critically appraised in order to identify challenges and developments necessary for high quality assessments. This thesis aims to contribute to the knowledge on the direct life cycle environmental impacts of ICT solutions and to investigate and analyse the challenges of applying Life Cycle Assessment (LCA) as a tool for environmental assessment of ICT solutions. Two research questions: “What life cycle environmental impacts and their causes can be identified for ICT solutions?” and “What are the methodological challenges of assessing the ICT solutions using LCA?” were analysed by reviewing published LCAs on ICT solutions and conducting a case study of online and printed newspapers. The literature review helped identify hotspots in the life cycle of ICT solutions, draw generic conclusions concerning environmental impacts and their causes, and identify major challenges to LCA application. The case study assessed the environmental impacts of traditional and new media solutions and provided information on methodological challenges. The results show that impacts other than climate change potential and energy use are not well-studied in the ICT sector, creating a risk of possible sub-optimisation and problem shifting. Manufacturing and the use phase are concluded to be the most environmentally intense life cycle stages of ICT products in many studies. However, transportation and end-of-life treatment should not be omitted in the assessments, although their impacts appear lower, as uncertainty and lack of data might be a reason for underestimations. As ICT is under constant and rapid development, environmental assessment of ICT solutions faces challenges regarding e.g. data quality and availability; choice of data type; methodological choices (e.g. choice of functional unit, scope definition and allocation); and assumptions on user behaviour. These affect the final results and thus need to be carefully considered by LCA practitioners. The outcomes of this thesis can benefit practitioners and decision-makers, improving knowledge on the environmental impacts of ICT solutions and challenges in applying LCA for assessment of ICT solutions, and providing improved grounds for more informed decision-making. Areas for further research regarding methodology development and filling knowledge gaps are also identified. / Informations-och kommunikationsteknik (IKT) spelar en viktig roll i dagens samhälle genom att bidra till ekonomisk tillväxt, påverka samhällstrukturer och människors livsstil. Det finns höga förväntningar på att IKT skulle kunna bidra till hållbar utveckling, bland annat genom minskade utsläpp av växthusgaser. Miljöpåverkan från IKT-lösningar (produkter och tjänster) anses ofta vara obefintlig eller mycket lägre än konventionella alternativ. Men för att uppskatta vilken potential IKT har för att minska miljöpåverkan, behöver miljöbedömningar göras. Ett flertal studier har också genomförts för att bedöma miljöpåverkan av specifika IKT-lösningar och av branschen i sin helhet. Fortfarande behövs mer forskning som ger ökad kunskap om olika typer av påverkan (direkt, indirekt, rebound, etc.) och om olika slags miljöeffekter (t.ex. övergödning, toxiska effekter, markanvändning och biodiversitet. De resultat som redan finns kan också sammanställas för att identifiera de betydande aspekterna och för att dra generella slutsatser. Eftersom miljöbedömning av IKT-lösningar är relativt nytt och eftersom sektorn och dess produkter och tjänster utvecklas snabbt behöver metodiken analyseras, diskuteras och vidareutvecklas. Avhandlingens syfte är att bidra med ökad kunskap om IKT-lösningars direkta miljöpåverkan sett ur ett livscykelperspektiv, samt att identifiera och diskutera olika utmaningar med att använda livscykelanalys (LCA) som verktyg för miljöbedömning av IKT-lösningar. Två forskningsfrågor besvaras: ”Vilken miljöpåverkan har IKT-lösningar, sett ur ett livscykelperspektiv, och vad orsakar denna påverkan?” samt ”Vilka är de metodmässiga utmaningarna vid bedömningar av IKT -lösningar med hjälp av LCA?”. Genom en litteraturstudie över livscykelanalyser av IKT-lösningar identifieras betydande aspekter och generella slutsatser gällande miljöpåverkan och dess orsaker dras. Dessutom identifieras och diskuteras metodik-utmaningar. En fallstudie av online- och tryckta tidningar exemplifierar miljöpåverkan från traditionella och nya medielösningar med IKT, och ger dessutom underlag för diskussion om metodmässiga utmaningar. Avhandlingen visar att annan miljöpåverkan än klimatpåverkan och energianvändning inte är särskilt väl studerade inom IKT-sektorn. Detta kan leda till suboptimering och att problem överförs från en typ av miljöpåverkan till en annan. Generellt gäller att det är i tillverknings- och användningsfaserna som den största miljöpåverkan uppkommer. Transporter och avfallshantering visar inte särskilt hög miljöpåverkan i de studier som utförts och sammanställts. Transporter och avfallshantering bör ändå fortsatt inkluderas vid miljöbedömning av IKT-lösningar, eftersom osäkerhet och brist på data kan vara en orsak till resultaten. Eftersom IKT är under ständig och snabb utveckling kommer det fortsatt att vara en utmaning att göra miljöbedömningar av IKT-lösningar. Datakvalitet och -tillgänglighet, typ av data, olika metodval såsom val av funktionell enhet, systemgränser och allokering samt antaganden om användarnas beteende påverkar de slutliga resultaten och måste övervägas noga under en livscykelanalys. Resultaten från avhandlingen kan vara till nytta både för praktiker och för beslutsfattare. De kan bidra till ökad kunskap om miljöpåverkan från IKT-lösningar och utmaningar när det gäller att använda LCA på detta område och ger därmed en bättre grund för mer välunderbyggda beslut kopplade till IKT lösningar. Avhandlingen identifierar även områden för vidare forskning om metodutveckling. / Информационно-коммуникационные технологии (ИКТ) играют важную роль в современном обществе, внося свой вклад в экономический рост и оказывая влияние на общество и стиль жизни людей. Большие надежды возлагаются на вклад ИКТ в устойчивое развитие, например,  посредством уменьшения выбросов парниковых газов. Часто предполагается, что ИКТ решения имеют меньшее негативное воздействие на окружающую среду (ВОС) по сравнению с традиционными решениями, или не имеют его вообще. Для того, чтобы определить потенциал ИКТ в уменьшении ВОС, необходима оценка воздействия на окружающую среду ИКТ по сравнению с другими альтернативами. Уже опубликовано довольно большое количество работ, оценивающих ВОС отдельных ИКТ и ИКТ сектора в целом.  Не смотря на это, необходимо больше исследований, охватывающих различные виды воздействий (первичные, вторичные, т.д.) в различных категориях (например, изменение климата, разрушение озонового слоя, токсичность и т.д.). Затем результаты необходимо систематизировать для того, чтобы определить так называемые «проблемные  точки» и сделать общие выводы. Поскольку эта сфера довольно нова и развивается быстро, методы анализа также необходимо подвергнуть критической оценке для того, чтобы определить возможные трудности, а также усовершенствования, необходимые для проведения последующих анализов высокого качества. Цель этой работы - пополнить базу знаний о воздействии на окружающую среду жизненного цикла ИКТ, а также изучить и проанализировать трудности, возникающие при применении Оценки Жизненного Цикла (ОЖЦ) как метода анализа ИКТ решений относительно их экологического воздействия.  Два вопроса были изучены в этой работе: «Каково воздействие на окружающую среду жизненного цикла ИКТ решений и каковы его причины?» и «Каковы методологические трудности в оценке ИКТ решений с использованием ОЖЦ?».  Для того, чтобы ответить на эти вопросы был сделан обзор опубликованых работ по ОЖЦ ИКТ решений, а также проведена ОЖЦ  интернет газет и их печатных аналогов.  Обзор опубликованных работ помог определить  «проблемные  точки» в жизненном цикле ИКТ решений, сделать общие выводы касательно ВОС и его причин, а также определить главные трудности в применении ОЖЦ. При проведении ОЖЦ  интернет газет и их печатных аналогов было оценено ВОС традиционных и новых видов медиа решений и собрана информация о методологических трудностях. Результаты показали что различные виды экологического воздействия ИКТ сектора (кроме влияния на изменение климата или энергопотребления) мало изучены, что создает риск возможной суб-оптимизации и переноса проблем из одной сферы в другую. Производство и фаза использования во многих исследованиях были выявлены как стадии жизненного цикла, имеющие наибольшее экологическое воздействие. Однако, нельзя пренебрегать такими стадиями жизненного цикла, как транспортировка и утилизация отходов, даже если их ВОС кажется небольшим, т.к. это может быть обусловлено недостатком данных для оценки. Поскольку ИКТ быстро развивается, при оценке экологического воздействия ИКТ решений легко столкнуться с трудностями касающимися, например, качества данных и их доступности; выбора типа данных; методологических решений (выбор функциональной единицы, определение границ исследования, т.д.); предположений по поводу поведения пользователя. Все это влияет на окончательные результаты и поэтому должно быть учтено ОЖЦ специалистами. Результаты этой работы вносят вклад в усовершенствование знаний об экологическом воздействии ИКТ решений и трудностях применения ОЖЦ для анализа ИКТ решений, а также предоставляют улучшенную базу для более информированного принятия решений, а следовально могут быть полезны практикующим исследователям и лицам, ответственным за принятие решений. В работе так же обозначены направления дальнейших исследований: изучение методологии, пополнение недостающих знаний.

Denna uppsats är en undersökning som har i syfte att öka kunskapen kring hursamhällskunskapslärare arbetar med specialpedagogik. Där forskningsfrågorna berör vilka extra anpassningar och specialpedagogiska åtgärder lärarna tillämpar i sin undervisning. Om lärarna anser att multimodala verktyg som ett redskap i denna kontext genererar positiva resultat. Utöver själva undervisningen beskriver även lärarna var de hämtat sina kunskaper om specialpedagogik och hur deras relation ser ut med sina lokala specialpedagoger. Den teori som använts kallas KASAM-teorin och den har varit nödvändig för att förstå varför lärarna ständigt återkom till det relationella. Lärarna menar att elevers psykiska välmående är en faktor precis som autism, ADHD och dyslexi är. Men att det relationella inte endast heller handlar om psykisk ohälsa utan det genomsyrar hela yrket. Det relationella inkorporeras i alla delar där lärare och elever möts, exempelvis för att eleven ska använda sig och anamma specialpedagogiken behövs en relationell aspekt. Metoden uppsatsen har använt för att generera data är kvalitativ semistrukturerad intervju där sex samhällskunskapslärare har deltagit. I intervjuerna delar lärarna med sig av sina erfarenheter och kunskaper av specialpedagogik och användande av multimodala verktyg. Dessutom undersöks hur och när samarbete och kommunikation med specialpedagogen inträffar, var lärarna hämtar de tekniker och metoder som används för att hjälpa och kompensera eleverna för deras svårigheter eller olikheter. Lärarna presenteras kort i metodkapitlet för att sedan en och en svara på de forskningsfrågor uppsatsen bygger på. I resultatet och analysen har det framkommit att det data intervjuerna har genererat i visar påen öppenhet och bredd av verktyg och metoder lärarna använder sig av för att se till att eleverna oavsett om de har diagnoser eller inte ska få tillgång till en god och lärorik undervisning. Användandet av specialpedagogiken är dock så vanligt förekommande i informanternas klassrum att det kan vara svårt för dem att urskilja konkreta resultat när ytterligare ett specialpedagogiskt instrument appliceras. Lärarna som deltagit i studien beskriver samstämmigt att den främsta källan till specialpedagogik kommer av andra lärare och då allra vanligast av lärare med samma ämne. Specialpedagogerna betraktas ofta som en resurs som tar hand om enskilda elever där de kan sitta och arbeta med en specialpedagog enskilt eller i enliten grupp. Ett annat vanligt tillfälle då lärarna tar kontakt med specialpedagogen är då ärendet gäller enskilda elever. I frågan om multimodalitet kopplas denne i första hand till det digitala,där lärarna generellt har en positiv och ibland en mycket positiv syn på det multimodala. Elevermed dyslexi anses vara den elevgrupp som har allra störst fördel av det digitala även om samtliga elever uppfattas gynnas av det multimodala. Det digitala beskrivs ha en möjlighet att arbeta med flera semiotiska intryck, något som lärarna tror särskilt ska gynna elever med ADHD, koncentrationssvårigheter och autism. / This essay is a study that aims to increase knowledge about how social studies teachers work with special education. Where the research questions concern which extra adaptations and special pedagogical measures the teachers apply in their teaching. If teachers believe that multimodal tools as a tool in this context generate positive results. In addition to the teaching itself, the teachers also describe where they acquired their knowledge of special education and what their relationship looks like with their local special educators. The theory used is called the KASAM-theory and it has been necessary to understand why teachers constantly returned to the relational. Teachers believe that students mental well-beingis a factor just as autism, ADHD and dyslexia are. But that the relational is not only about mental illness but it permeates the whole profession. The relational is incorporated in all parts where teachers and students meet, for example for the student to use and adopt special education, a relational aspect is needed. The method the essay has used to generate data is a qualitative semi-structured interview in which six social studies teachers have participated. In the interviews, the teachers share their experiences and knowledge of special education and the use of multimodal tools. In addition,it is investigated how and when collaboration and communication with the special educator occurs, where the teachers pick up the techniques and methods used to help and compensate the students for their difficulties or differences. The teachers are briefly presented in the method chapter in order to then one by one answer the research questions on which the thesis is based. The results and the analysis have shown that the data the interviews have generated show an openness and broadness of tools and methods the teachers use to ensure that the students, regardless of whether they have diagnoses or not, have access to a good and educational teaching. However, the use of special education is so common in the informant’s classrooms that it can be difficult for them to distinguish concrete results when another special education instrument is applied. The teachers who participated in the study unanimously describe that the main source of special education comes from other teachers and then most often from teachers with the same subject. The special educators are often regarded as a resource that takes care of individual students where they can sit and work with a special educator individually or in a small group. Another common occasion when teachers contact the special educator is when the matter concerns individual students. In the issue of multimodality, this is primarily linked to the digital, where teachers generally have a positive and sometimes a very positive view of the multimodal. Students with dyslexia are considered to be the group of students who have the greatest advantage of the digital, even if all students are perceived to benefit from the multimodal. The digital is described as having an opportunity to work with several semiotic impressions, something that teachers believe should particularly benefit students with ADHD, concentration difficulties and autism.

Information har idag kommit att bli så viktigt att det av många aktörer kallas för den nya digitala oljan, och med anledning av just detta är information idag en av de främsta tillgångar en organisation kan besitta. För att skydda informationen lägger organisationer massiva summor pengar på tekniska och fysiska åtgärder. Tillsammans med dessa åtgärder utfärdas även interna bestämmelser och riktlinjer för hur IT-system och information får eller inte får hanteras. Trots detta sker både intrång och andra säkerhetsrelaterade incidenter som kan härledas till mänskligt felaktigt beteende, eller den så kallade mänsklig faktorn. I den här uppsatsen har därför författaren gjort en djupdykning i ämnet för att studera vilka samband som kan finnas mellan beteendevetenskapliga teorier och efterlevnad av informationssäkerhet. Med kvalitativa metoder har bland annat litteraturstudier genomförts för att ta reda på vilka teorier som är mest relevanta i sammanhanget. Intervjuer har sedan nyttjats för att bredda författarens uppfattning om vilka faktorer som kan påverka mänskligt beteende. De personer som intervjuats har bland varit yrkesverksamma som säkerhetschefer, säkerhetskyddshandläggare och ledande forskare inom det specifika området.

På grund av transportsektorns negativa påverkan på klimatet, miljön, och människans hälsa, är detväsentligt att identifiera alternativa transportlösningar såväl som det behövs förändrade resvanor ochbeteenden. Hållbarhet är särskilt viktigt för framtidens transportlösningar, och det är ett område därpersonliga behov och preferenser är avgörande för val av transport. Mobilitet som tjänst (MaaS) är ettinnovativt koncept med potential att adressera transportsektorns negativa påverkan, och människorspersonliga behov och preferenser på mobilitet, genom att erbjuda ett helt nytt sätt att resa på. Även omMaaS har potential att revolutionera vårt sätt att resa behöver människor övertygas att sluta följainvanda resmönster och istället lita på mobilitetslösningar som är hållbara. Äldre är enbefolkningsgrupp med etablerade resvanor som har byggts upp under lång tid vilket skapar svårigheteratt förändra mot hållbarare initiativ. Tidigare forskning indikerar att övertygande design är ett effektivtsätt för att forma, förstärka, eller ändra beteenden, men att det finns begränsad forskning kring hurdesign av övertygande teknologier kan personaliseras för att adressera individuella människors behovoch preferenser på mobilitet.Studien syftade till att bidra med kunskap om hur personalisering som övertygande strategi kandesignas för att övertyga äldre människor mot hållbara transportval. Studien har utforskat relevantforskning om övertygande design , personalisering samt hållbar mobilitet och äldre människor i syfteatt ge översikt över teoretiska utgångspunkter för att undersöka hur design av personalisering kananvändas för att övertyga äldre människor att göra hållbara transportval. För att svara påfrågeställningen användes i studien en designorienterad ansats med kvalitativa metoder. Genom attdesigna en prototyp baserat på insikter från tidigare forskning, utvecklades tre designförslag för hurpersonalisering kan designas i en mobilitetstjänst för att övertyga äldre om att göra mer hållbaratransportval. / Due to the negative impact the transport sector has on the climate, the environment, and human health,it is essential to identify alternative transport solutions as well as the need to change travel habits andbehaviors. Sustainability is especially important for the transport solutions of the future, and it is anarea where personal needs and preferences are crucial for the choice of transport. Mobility as a service(MaaS) is an innovative concept with the potential to address the negative impact of the transportsector, and people's personal needs and preferences on mobility, by offering a completely new way oftraveling. Although MaaS has the potential to revolutionize the way we travel, people need to bepersuaded to stop following established travel patterns and instead rely on mobility solutions that aresustainable. The elderly are a population group with established travel habits that have been built upover a long period of time, which creates difficulties in changing towards more sustainable initiatives.Previous research indicates that persuasive design is an effective way to shape, reinforce, or changebehaviors, but that there is limited research on how the design of persuasive technologies can bepersonalized to address the needs and preferences of individuals for mobility.The study aimed to contribute with knowledge of how personalization as a persuasive designstrategycan be designed to convince older people towards sustainable transport choices. The study hasexplored relevant research on persuasive design, personalization, sustainable mobility and olderpeople in order to provide an overview of theoretical starting points to investigate how personalizationdesign can be used to convince older people to choose sustainable transport choices. To answer thequestion, the study used a design-oriented approach with qualitative methods. By designing aprototype based on insights from previous research, three design proposals were developed for howpersonalization can be designed in a mobility service to convince older people to make moresustainable transport choices.

This is a project that explores the realm of programming and art education for young children, trying to bring these two disciplines together in a fun and playful way. The aim is to allow children to express themselves creatively and at the same time explore and understand basic concepts of coding and programming. From the idea of creating a tool for education, this project has evolved, throughout the iterative design process of prototyping and testing, into a toolbox for personal exploration and discovery of Art and technology. This toolbox not only aims to give children the opportunity to grow and develop their understanding of digital media but also aims to help them create stronger bonds with people around them, by sharing and participating together in the activities that they will create. Prototyping is here used as an explorative tool to not only develop the final design but to also investigate children, their interests and aspirations. The different iterations have helped getting a deeper understanding of the user and the concepts revolving around the topic of art and programming to which this project try to talk to. The outcome is a physical modular interface that allows children to build, piece by piece, a digital and interactive art experience that they can eventually share and play with family and friends.