<p>Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk <em>Heptameron</em>. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet<strong> </strong>och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på<strong> </strong>en normerande och<strong> </strong>normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång.</p><p>Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i <em>Heptamerons </em>noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt.</p> / <p>In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s <em>Heptameron</em>. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame<strong> </strong>is taken from Judith Butlers <em>Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity</em> (1990) and <em>Undoing Gender</em> (2004) and from Thomas Laqueurs <em>Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud</em> (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In <em>Undoing Gender </em>she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman.</p><p>There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in <em>Heptameron</em>: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but<strong> </strong>that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions.</p><p>When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a <em>parfaicte</em> <em>amytié</em> between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance.</p><p>I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In <em>Heptameron </em>one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.</p>

<p>Mot bakgrund av att asexualitet på senare år formulerats som en möjlig sexuell identitet, orientering eller preferens är syftet med uppsatsen att teoretisera den asexuella positionen – här definierat som ”frånvaro av lust till sexuell praktik”. Detta görs genom en nära läsning av fyra texter som varit centrala inom feministisk och queer teoribildning, med intentionen att undersöka hur asexualitet positioneras i relation till dessa teorier. De teoretiska utgångspunkterna hämtas från feministiska och konstruktivistiska teorier om kön, sexualitet, makt och subjektstatus, främst Michel Foucault (1976)och Judith Butler (1990). Mina läsningar visar att i Gayle Rubins sexuella värdehierarki (1984) tilldelas positioner utifrån sexuellt aktörskap, och det är således sexuella subjekt som kan emanciperas. I Adrienne Rich’s text om obligatorisk heterosexualitet (1980) tillskrivs även den icke-sexuella kvinnan aktörskapet att undkomma tvångsheterosexualisering - Rich’s införande av ett lesbiskt kontinuum kan ses som en dekonstruktion av en sexuell kategori. I min läsning av Michael Warner (1993) frågar jag huruvida den queera metoden även kan användas till att ifrågasätta normer om att vara sexuell, och i min läsning av Butler (1990) diskuterar jag frånvaro av begär i relation till möjliga subjektspositioner inom ramen för en heterosexuell matris. I min slutdiskussion återknyter jag till Foucault, och problematiserar (a)sexualitet ur ett könsmaktsperspektiv. Jag avslutar med att problematisera den gränsdragning mellan sexuellt och icke-sexuellt vi alla ständigt avkrävs att göra.</p>

This thesis, situated in the context of francophone and maghrebian postcolonial studies, examines the impact of identity discourses on the protagonists’ subjectivity in Assia Djebar’s La Femme sans sépulture (2002) and La Disparition de la langue française (2003) and Nina Bouraoui’s Garçon manqué (2000) and Mes mauvaises pensées (2005). These novels draw a parallel between two historically connected spaces, France and Algeria, and periods,  the years of the Algerian war of independence and the rise of Islamists in 1990s  Algeria. The movement between the two spaces and periods constitutes in a literal and figurative sense a third space that contributes to the protagonist’s hybridisation. Hybridity is analysed as a narrative and discursive strategy that subverts and recodifies different identity dis­courses that transmit normative ideas about cultural, ethnic and gendered belonging. Hybridity is also shown in the literary genre. By connecting the past and the present through individual and collective reminiscence, the four novels reinterpret history while transgressing the frontiers of classical genres: the fictional, the testimonial and the autobiographical intertwine with the historiographical. Through the character of the narrator-cineaste and the story of Zoulikha, Assia Djebar reconstitutes in La Femme sans sépulture her own heritage and that of the interviewed women which is associated with Luce Irigaray’s theory of feminine genealogy as a model of identification. The languages’ different transcultural influences are shown in La Disparition de la langue française in the light of Homi Bhabha’s theory of cultural translation. Bouraoui’s fiction shows more radically than Djebar’s the body as a surface of cultural inscription, determined by ethnic and gendered norms. To emphasize the sociocultural dimension of the Bouraouian protagonist’s problems of identity the analysis uses Judith Butler’s theories about the performativity, the recognition and the melancholy of gender. In the four novels the return to one’s origins remains an illusion. The only place where the protagonists can negotiate and express their hybrid subjectivity is constituted in and through their writing. / Cette thèse, située dans le contexte des études francophones maghrébines et postcoloniales, analyse l’impact des discours identitaires sur la subjectivité des protagonistes dans La Femme sans sépulture (2002) et La Disparition de la langue française (2003) d’Assia Djebar, et dans Garçon manqué (2000) et Mes mauvaises pensées (2005) de Nina Bouraoui. Ces romans  mettent en parallèle deux espaces historiquement liés, la France et l’Algérie, et deux périodes, le temps de la guerre d’indépendance algérienne et les années 1990 avec la montée des islamistes en Algérie. Le mouvement entre les deux espaces et temps constitue au sens littéral et au sens figuré un tiers espace, qui contribue à l’hybridation des protagonistes. L’hybridité est analysée comme une stratégie narrative et discursive qui subvertit et récodifie différents discours identitaires véhiculant des idées normatives concernant l’appartenance culturelle, ethnique et genrée des protagonistes. L’hybridation se reflète également dans le genre littéraire. À travers la remémoration individuelle et collective des événements passés mis en rapport avec le présent, les quatre romans donnent une nouvelle signification à l’Histoire en transgressant les frontières entre les genres classiques : le fictionnel, le témoignage et l’autobiographique s’inscrivent dans l’historiographique. Moyennant le personnage de la narratrice-cinéaste et l’histoire de Zoulikha, Djebar reconstitue dans La Femme sans sépulture, son propre héritage et celle des femmes interviewées, ce qui est associé à la théorie de Luce Irigaray sur la généalogie féminine au sens d’un modèle d’identification. Les différentes influences transculturelles des langues sont éclairées dans La Disparition de la langue française à la lumière de la théorie de la traduction culturelle de Homi Bhabha. Bouraoui montre plus radicalement que Djebar le corps comme surface d’inscription culturelle gérée par des normes ethnicisantes et genrées. Pour souligner la dimension socioculturelle des problèmes identitaires de la protagoniste bouraouienne, les théories de Judith Butler concernant la performativité du genre, la reconnaissance et la mélancolie genrée sont utilisées. Le retour à l’origine reste dans les quatre romans illu­soire. Le seul lieu où les protagonistes puissent négocier et exprimer leur subjectivité hybride est constitué dans et à travers l’écriture.

Mot bakgrund av att asexualitet på senare år formulerats som en möjlig sexuell identitet, orientering eller preferens är syftet med uppsatsen att teoretisera den asexuella positionen – här definierat som ”frånvaro av lust till sexuell praktik”. Detta görs genom en nära läsning av fyra texter som varit centrala inom feministisk och queer teoribildning, med intentionen att undersöka hur asexualitet positioneras i relation till dessa teorier. De teoretiska utgångspunkterna hämtas från feministiska och konstruktivistiska teorier om kön, sexualitet, makt och subjektstatus, främst Michel Foucault (1976)och Judith Butler (1990). Mina läsningar visar att i Gayle Rubins sexuella värdehierarki (1984) tilldelas positioner utifrån sexuellt aktörskap, och det är således sexuella subjekt som kan emanciperas. I Adrienne Rich’s text om obligatorisk heterosexualitet (1980) tillskrivs även den icke-sexuella kvinnan aktörskapet att undkomma tvångsheterosexualisering - Rich’s införande av ett lesbiskt kontinuum kan ses som en dekonstruktion av en sexuell kategori. I min läsning av Michael Warner (1993) frågar jag huruvida den queera metoden även kan användas till att ifrågasätta normer om att vara sexuell, och i min läsning av Butler (1990) diskuterar jag frånvaro av begär i relation till möjliga subjektspositioner inom ramen för en heterosexuell matris. I min slutdiskussion återknyter jag till Foucault, och problematiserar (a)sexualitet ur ett könsmaktsperspektiv. Jag avslutar med att problematisera den gränsdragning mellan sexuellt och icke-sexuellt vi alla ständigt avkrävs att göra.

This paper aims to examine the heteronormativity that is present in John Galsworthy’s The Forsyte Saga. This is achieved by performing a queer reading of the text with the help of Swedish Queer theorists Fanny Ambjörnsson and Tiina Rosenberg. I study the norm and how it is enforced by law, society and family. To get a complete image of the heteronormativity I also need to analyze the gender presented in the saga. For that task I use Judith Butler’s definitions of gender identity and the heterosexual matrix. I conclude that there is only a slight gender variation in the saga, mostly concerning the woman. Meanwhile the norms are broken repeatedly by different people and for different reasons. Generally all the non-normative behavior that is out of the public eye gets included and silenced by the family who acts as the norm. / Den här uppsatsen behandlar genus och heteronormativitet i romansviten Forsytesagan, hur dessa tar sig uttryck och vilken inverkan de har på romanfigurerna. Detta görs genom en queerläsning fokuserad på vad som sägs och än mer inte sägs i sagan. Det som analyseras är relationerna mellan människor, kraven som ställs på dem och deras begär till makt över egendom och över varandra. Vidare diskuteras hur heteronormen förändras under romanens gång, hur romanfigurerna bär sig åt för att hålla sig inom normen och vad som händer med dem som bryter mot normen. Slutsatsen blir att sagan behandlar förvånansvärt många frågor som än idag är aktuella, vissa av dem inlindade för att kunna tas upp i en sekelskiftsroman. Dessutom visas hur både genus och heteronorm förändrats under romanens gång, både i samhället i stort och inom familjen. Inte minst ges exempel på hur familjen agerar som norm och inkluderar alla avvikelser så länge som dessa sköts privat.

This MA thesis analyzes how the protagonists and the narrative structure relates to “the Child” as a linguistic/cultural construction in Mare Kandre’s early authorship (1984-1991). A thematic of children portraits defines this period of Kandre’s writing, which consits of the following works: In a Different Country (1984), The Annunciation (1986), Bübin’s Kid (1987), The Burning Tree (1988) and Aliide, Aliide (1991). Linguistic components, such as the word “child”, the name “Kid” and a reconstruction of the concept of childhood, holds an actuate position in these narratives when they first appear in direct relation to the protagonists. This suggests how generally accepted categories and concepts consciously are at work in Kandre’s writings. Consequently, a category such as “child” can not unproblematically serve as a definition of any of the protagonists, irrespective of their presumptive age. Combining philosopher Judith Butler’s theory of name-calling with theories in the field of Childhood Studies as presented by Susan Honeyman, “the Child” in Kandre’s works is explored through the hypothesis of its function as a name. Close readings reveal how the protagonists, in the encounter with an explicitly cultural or narrative context, are constituted as subjects through the linguistic category “child”. The protagonists can be considered both as subordinated by the conventionally manifested notion of life development as a linear, measurable progress and as introduced to the means which make possible a critical response to that same notion. Since the main protagonists strongly refuse to be defined by the conventions supporting “the Child” as a category, a dialogue is created which gives the narrative its force. That dialogue corresponds to different aspects of the concept of childhood, which place “the Child” as a construction at the heart of Kandre’s narrative composition.

Jag vill i den här uppsatsen beskriva hur sexualitet och genus konstrueras, befästs och utmanas i Margareta av Navarras verk Heptameron. Jag utgår från Judith Butlers och Thomas Laqueurs queerteoretiska perspektiv och visar hur de olika maktdiskurserna kristendom, aristokrati, patriarkalism och nyplatonism påverkar och påtvingar olika konstruktioner av sexualitet och genus, och kan konstatera att alla dessa diskurser bygger på en normerande och normaliserad heterosexualitet som ständigt för tillbaka avvikelserna från denna norm, hos såväl devisanterna som i de två noveller jag studerat, till en binär könskategorisering. Huvudfokus ligger på tvetydigheten hos begrepp som man, kvinna, och fullkomlig kärlek. Jag menar att just avsaknaden av slutgiltiga definitioner av sådana begrepp i verket visar på att det inte går att finna något essentiellt ursprung eller någon slutgiltig definition av dem. Det är just därför den heterosexuella normen måste iscensättas gång på gång. Jag menar dock att man kan konstatera att det finns en skillnad i fråga om de bakomliggande diskursernas gestaltning i ramberättelse där de slås fast och i novellerna där de problematiseras, vilket också påpekats av Bernard. Det finns med andra ord ett större utrymme för avvikande från sexualitets- och genusnormer i Heptamerons noveller, medan ramberättelsens funktion tycks vara att föra dem tillbaka till ordningen. Likväl sker en ständig upprepning av den heterosexuella normen både hos devisanterna och i novellerna, en upprepning som tyder på att heterosexualiteten inte är vare sig given eller naturlig utan iscensatt. / In this study I am analyzing how categories of sexuality and gender are represented in Marguerite de Navarre’s Heptameron. I have narrowed the object of study down to two of the seventy-two novellas; number forty-seven and forty-three, and to four of the ten devisants; Oisille, Parlamente, Hircan and Dagoucin. The theoretical frame is taken from Judith Butlers Gender Trouble. Feminism and the Subversion of Identity (1990) and Undoing Gender (2004) and from Thomas Laqueurs Making Sex. Body and Gender from the Greeks to Freud (1990). Butler’s aim is to deconstruct terms such as feminine and masculine, which function as imagined normalization categories due to power relations. In Undoing Gender she asks: “If I am a certain gender, will I still be regarded as part of the human? Will the ‘human’ expand to include me in its reach? If I desire in certain ways, will I be able to live?” These questions are of great importance for my study, which presents how the categories of sexuality and gender can be negotiated in the equalized frame Marguerite de Navarre creates for her ten devisants and novellas. At the same time I assess how every attempt to go beyond the boundaries of norms fails due to a norm of heterosexuality, which constrains the binary categories of man and woman. There are four main discourses by which the heterosexual norm is internalized by the devisants in Heptameron: the Christian, the aristocratic, the patriarchal and the neo-platonic. I suggest that each of the four devisants that I have studied represents one of these discourses. Since there are no definitive lines or definitive conclusions reached in the discussions among them it would be more correct to say that all the discourses effect all of the devisants to some extent, but that all the devisants act through a main discourse when he/she express his/her individual opinions. When the devisants in the frame leave it to the reader to come to a conclusion about right or wrong behavior for men and women, they are still rather set in their own opinions and, also, quite unforgiving. It is my contention that the novellas create more room for negotiations of the sexual and gender roles than the frame. In novella forty-three a woman acts within the role of the active, hence masculine, part of a love affair, and novella forty-seven tells the story of a parfaicte amytié between two men. But it is also obvious that these attempts to stress and break the norms of sexuality and gender are unsuccessful, once again due to the fixed norm of heterosexuality which constrain the binary categories of man and woman. In the novellas these very failures put the norms under stress, since they point out the very problem with the determination of sexual and gender categories which were prevalent during the Renaissance. I conclude my results by returning to Butler’s question above; “If I desire in certain ways, will I be able to live?” In Heptameron one can always find a chance to try a different way, but in the end only the heterosexual desire in which man and woman are in dichotomy survives.

This thesis focuses on the possibilities of precarity as a perspective in the field of literary studies in order to analyse how insecurity is portrayed in literature. Sweden has a great tradition of proletarian literature, but researchers in the neoliberal era find it problematic to understand the emancipating aspects of the new proletarian literature that does not focus on collective movement and articulated emancipation. This thesis explores the possibilities of precarity as a perspective for analysing how literature narrated through an individual and passive perspective can work as a social critique. The analysis focuses on the novels Kärlekens Antarktis [The Antarctica of Love] by Sara Stridsberg and De afghanska sönerna [The Afghan Sons] by Elin Persson and tries to answer questions about how these novels portray precarity and how the perspective of precarity enables an understanding of how the novels work as social criticism. The thesis mostly uses theories by Judith Butler and Isabell Lorey, and the analysis uses a comparative method in combination with a reading that focuses on the thematics of precarity. This is disposed in connection to Lorey’s three dimensions of precarity – precariousness, precarity, and governmental precarization. The analysis results in an understanding of how these kinds of novels can capture the biopolitical perspective, where politics and life emerge. The reading’s focus on the aspect of the body, followed by the hierarchical and societal aspects, shows how the novels’ individual perspectives can have collective tendencies in connection to the reader’s ability to feel solidarity with the characters.

This study concerns the novel Die Schmerzmacherin. by Marlene Streeruwitz and analyzes the narrative as a story about gender as felt on and through the body. The theoretical framework employed in the analysis includes a look at the gender economy; this is done through a presentation of the different actors involved and their contribution to the dynamic. The gender economy itself is characterized as a phallogocentric forum where the possibilities of participation and effecting change are unequally distributed. The study goes on to argue that disciplinary power is how the actors in the novel are taught to engage with and submit to the rules of the gender economy, and different arenas or spaces of disciplinary power are described through text-based examples. It is further suggested that the power of engaging differently also lies within reach of the actors, and that this is accomplished through attuning to the affectively felt knowledge of the effects of the gender economy. Affective knowledge, the study argues, is gained through aesthetics, by which is meant an overcoming of sensory or affective numbness and a regaining of a sense of bodily reality. As a final note, the study briefly considers the role of art in such acts of re-sensitization. / Diese Studie behandelt den Roman Die Schmerzmacherin. von Marlene Streeruwitz und analysiert die Erzählung als eine Geschichte über Gender so wie es am und durch den Körper erlebt wird. In der Studie wird als Teil des theoretischen Rahmens die Gender-Ökonomie näher betrachtet; die Analyse erfolgt durch eine Darstellung der verschiedenen Akteur*innen und deren Beitrag zur Dynamik. Die Gender-Ökonomie an sich wird als eine phallogozentrische Bühne verstanden, auf welcher Möglichkeiten der Teilnahme und der Veränderung ungleich umgesetzt werden können. Die Studie wird auch zeigen, wie Disziplinarmacht den Akteur*innen die Regeln der Gender-Ökonomie beibringt und diese in verschiedenen Milieus durchsetzt. Es wird nahegelegt, dass die Akteur*innen auch andere Handlungsmöglichkeiten entdecken können, insoweit sie imstande sind, die affektiv erfahrenen Folgen der Gender-Ökonomie wahrzunehmen. In der Studie wird dafür argumentiert, dass ein derartiges Wissen über die körperliche Wirklichkeit auch entwickelt werden kann; anschließend wird die Rolle von Kunst kurz berücksichtigt.

Die vorliegende Studie zum Thema „geschlechternormen–inkonforme Körperinszenierungen“ ist die theoretisch fundierte, empirische Überprüfung der These von Judith Butler, daß eine mögliche Verbindung zwischen queer Praxen und der Subversion der herrschenden Geschlechterordnung bestehe. Die Arbeit untersucht die Beziehung zwischen Körperpraxen und anderen Praxen, insbesondere Arbeit und politischer Praxis. Der Begriff „geschlechternormen-inkonforme Körperinszenierungen“ bezieht sich auf drei Praktiken bzw. drei Arten des Verhaltens von Personen in Bezug auf deren eigenen Körper: Er bezieht sich erstens auf Transsexuelle, die ihren Körper mit medizinischen Mitteln haben verändern lassen; zweitens auf transgender Personen, die zeitweise oder permanent cross dressing praktizieren ohne physische Veränderungen an ihrem Körper vorgenommen zu haben; und drittens auf drag kings und drag queens, die auf der Bühne ein anderes Geschlecht als im Alltag darstellen. Alle Personen inszenieren eine geschlechternormen-inkonforme Geschlechtlichkeit, d. h. eine Geschlechtlichkeit, die nach hegemonialen Kriterien nicht mit dem ‚wahren’ oder ‚ursprünglichen’ Geschlecht dieser Person übereinstimmt. Die Methode des empirischen Teils der Studie besteht aus der Datengewinnung durch das „Problemzentrierte Interview“ nach Witzel und der Datenanalyse durch die „Qualitative Inhaltsanalyse“ nach Mayring. Die Studie geht davon, daß die Überwindung der Herrschaft das Verschwinden der sozialen Gruppen (hier: Männer und Frauen), zwischen denen eine Herrschaftsbeziehung besteht, einschließt, denn diese Gruppen sind die Produkte der Praktizierung von Herrschaft. Die Studie zeigt, daß im interviewten sample – statt einer Subversion von Herrschaft – eine kontinuierliche Reproduktion von Geschlechtern und Geschlechterhierarchien stattfindet. Die .pdf-Datei mit der vollständigen Arbeit enthält Zusammenfassungen in englischer, französischer, kastilischer und deutscher Sprache, die länger als das vorliegende abstract sind. / The present study dealing with the topic ‘geschlechternormen-inkonforme Körperinszenierungen’ (approximately: body styling / body formation which is contrary to the hegemonic gender rules) is a theoretically based, empirical scrutiny of Judith Butler’s thesis, that there exists a possible connection between queer practices and the subversion of existing gender hierarchy. The thesis explores the relationship between body practices and other practices, especially labour and political practice. The term ‘geschlechternormen-inkonforme Körperinszenierungen’ refers to three practices or three different ways of a person’s behaviour towards his or her own body: it refers firstly to transsexuals, who changed their body physically; secondly it refers to transgender people, who occasionally or permanently do cross dressing in everyday life without having changed their bodies physically; and thirdly on drag kings and drag queens who show a different sex on stage than in everyday life. All people stage a ‘geschlechternormen-inkonforme Geschlechtlichkeit’, that means a gender that doesn’t coincides with their “true” or “natural” sex due to hegemonic criteria. The method of the empirical part of the study consists of obtaining data through the ‘Problemzentriertes Interview’ (problem-focussed interview) invented by Witzel, and the analysis of the data through the ‘Qualitative Inhaltsanalyse’ (qualitative content analysis) invented by Mayring. The study assumes that the deconstruction of domination includes the disappearance of the social groups (in the case at issue: men and women), between whom exists a relation of domination, because that groups are products of the practices of domination. The study shows, that – far from this – there happens within the interviewed sample a permanent reproduction of genders and gender hierarchies. The .pdf-file of the entire thesis consists summaries in English, French, Castilian, and German language longer than the present abstract.