På grund av covid-19-pandemin så övergick svensk gymnasieutbildning till att bedrivas på distansunder en period mellan den 18:e mars 2020 och juni 2020 år. Att hela den svenska gymnasieskolan bedrev undervisning på distans är en unik händelse i svensk utbildningshistoria. Den här studiens syfte är, med anledning av denna unika händelse, att studera hur ett urval svenska gymnasielärare som undervisar i samhällskunskap upplevde att övergången till distans påverkade deras möjligheter att utföra läraruppdraget. Vi har också studerat hur de har upplevt möjligheterna att undervisa om demokrati, samt utföra det demokratifostrande uppdraget. Studien har en kvalitativ forskningsansats där semistrukturerade intervjuer med åtta respondenter, samtliga gymnasielärare i samhällskunskap på gymnasiet, har använts som metod för datainsamling.Uppsatsen försöker ge en bild av hur våra åtta respondenter upplevde dessa förändringar. Som en kvalitativ studie med ett väldigt begränsat underlag så kan inga generella slutsatser dras för hela den svenska lärarkåren, men det som blivit tydligt är att samtliga respondenter upplever en förändring som till största del var negativ för deras undervisning även om det också finns positiva inslag. Samtliga respondenter upplever att elever har behövt ta ett ökat eget ansvar och att fler elever behövt kämpa hårdare för att klara sin utbildning. I vilken grad som respondenterna upplevt att de behövt förändra sin undervisning beror i stor del på hur väl de upplevt att deras undervisning fungerat i ett distansformat. / <p>21-01-20</p>

Föreliggande studie fokuserar på lärares uppdrag i det svenska utbildningsväsendet. Ofta beskrivs detta uppdrag som dubbelt; det innehåller både uppdraget att förmedla och förankra kunskaper och att förmedla och förankra värden. Studiens kunskapsobjekt är lärares förhållningssätt till fostransdelen av lärares uppdrag. Genom en diskursanalys av 118 lärarstudenters reflektioner kring sitt uppdrag undersöks deras förhållningssätt till lärarprofessionen med särskilt avseende på fostransuppdraget. Studiens teoretiska utgångspunkt utgår från att betrakta frågor kring lärares förhållningssätt till fostransuppdraget som en didaktisk fråga, varför studien vilar på teorier inom didaktikens forskningsfält. Resultatet visar att lärarstudenternas förhållningssätt uttrycks genom tre olika diskurser: den tudelade konkurrerande diskursen, den tudelade samverkande diskursen och slutligen den sammanhållna integrerande diskursen.

I denna tolkande studie undersöks samhällskunskapslärares förståelse och tolkning av skolans demokratiska uppdrag på gymnasieskolan. Styrdokumenten såsom skollag, läroplaner och kursplaner i samhällskunskap ålägger skolan ett demokratiskt uppdrag, men beskriver inte hur detta ska omsättas i praktiken. Genom abduktion som metodologisk utgångspunkt analyseras ett empiriskt material, som utgörs av kvalitativa intervjuer angående tolkningar hur detta uppdrag kan omsättas. Detta material och skolans styrdokument sammanvävs i en analys med demokratiteori och tidigare forskning. Analysen och resultatet tyder på att de fem intervjuade samhällskunskapslärarna har en tendens att tolka demokrati i en skolkontext och värdegrundarbete i termer av organisationsproblematik. I analysen av lärarens och undervisningens roll i det demokratiska uppdraget, visar resultatet att lärarna ser med konsensus på förmedlad demokrati, men ger förankrad demokrati en mer splittrad betydelse, för att tillsist en dikotomi ska uppstå i tolkningarna av demokratiska arbetsformer. Studiens slutsatser visar på att integrativa demokratiideal ger en rad verktyg såsom samtal och demokratiskt deltagande, för att demokratiska färdigheter ska kunna utvecklas hos eleverna. Den samtalsdemokratiska demokratiteorin visade sig vara ändamålsenlig för att eleverna i undervisningssituation ska kunna utveckla demokratisk kompetens. Utbildning om demokrati på ett teoretiskt plan uppfyller inte ensam ett demokratiuppdrag, medan utbildning genom demokrati kan påbörja den process som gör elever till demokratiska medborgare. Dialog, öppet klassrumsklimat, demokratiska strukturer och arbetsformer är fler verktyg som kan uppfylla skolans demokratiska uppdrag i en undervisningskontext.

The Swedish school’s fostering assignment is a well-researched field within social science, but there is a lack of research regarding the assignment related to dance. Therefore, the purpose of this study is to contribute to an understanding of the fostering assignment in relation to dance. This is a qualitative study aiming to give an insight to how dance teachers in upper-secondary schools interpret and include the fostering assignment in their work. The study also aims to address how different dance traditions affect how fostering is practiced in upper-secondary schools. The method used for collecting data is semi-structured interviews and the analysis is hermeneutic. The result shows a lack of an overall picture of what fostering in upper-secondary schools actually means and the fostering assignment’s changing and contextual character in relation to the shifting ideals of society. Dance as a practice and subject can contribute to students developing abilities relating to democracy, empathy, entrepreneurship, and also strengthen students’ identities and subjectification. In conclusion, the study stresses the importance of specifying the implementation of the fostering assignment on different levels (macro, meso, micro) within organisations. Otherwise, there is a risk that the fostering happening counteracts the content written in the curriculum.

The word that disappeared - A scientific essay on the child-rearing responsibilities and practical professional knowledge of preschool educators This scientific essay examines how child-rearing tasks of the preschool educator relates to their practical knowledge from a hermeneutical perspective considered in the light of Hannah Arendt's concept of responsibility. The study consists of six subject narratives and an ethno-logical field study carried out at two preschools. Participatory observations and interviews were used as a method. Explored here is how professional responsibility, regulated in the preschool's governing documents, balances out against interpersonal responsibility in an activity where children spend most of their wakening hours and where attention is given to various factors such as the need for freedom, organisation and security. Examined too is how rules, companion education, self-regulation, leadership, adult authority and the application of governing documents weigh up against the concepts of children's' participation, influence and power. The concept of rearing in preschool is a controversial one: This may be due perhaps to connotations of rigid rules and nagging adults, but also that activities of the last decade have developed towards more school-based learning. Preschool teaching contains so much more however. In the daily workings of the enterprise security is established, while children are also learning to deal with materials and environments, learning to take on their own responsibility—exercising independence on a gradual basis. Alongside free play and creative activities, rearing therefore forms a vital element of children's non-cognitive learning that even affects interaction and communication. A concept that has been a part of the preschool world for over a century rearing has now been removed from the preschool curriculum.  Results demonstrate that the task of child-rearing is an element presupposed in a teachers’ practical knowledge. Based on a complex number of variables, children’s best interests are constantly considered. An unspoken gap sometimes arises between the professional’s responsibility and the interpersonal responsibility that they require to bridge the gap. This becomes particularly evident when children require the response of adults with whom they feel secure. In this manner child-rearing activities, previously seen as solely the parents concern, now also fall upon the educator, even if this remains unsaid. It is therefore assumed that the work of child-rearing will remain in preschools even if the word itself disappears. Responsibility, content and praxis, in the question of child-rearing therefore needs to be discussed and highlighted together with parenting to maintain a socially sustainable future. / I denna vetenskapliga essä undersöks hur förskolepedagogers fostransansvar yttrar sig i förhållande till deras praktiska yrkeskunnande ur ett hermeneutiskt perspektiv och i förhållande till Hannah Arendts ansvarsbegrepp. Studien består av sex egenupplevda berättelser och en etnologisk fältstudie utförd på två förskolor där deltagande observationer och intervjuer använts som metod. Här utforskas hur det professionella ansvaret, som regleras i förskolans styrdokument, balanseras mot ett mer mellanmänskligt ansvar i en verksamhet där de flesta barn vistas större delen av sin vakna tid och där hänsyn ska tas till olika faktorer som behov av frihet, organisation och säkerhet. Därför undersöks också hur regler, kamrat-fostran, självreglering, ledarskap, vuxenauktoritet och tillämpning av styrdokument avvägs mot begrepp som barns delaktighet, inflytande och makt. Fostransbegreppet är omstritt i förskolan. Det kan bero på att det förknippas med stelbenta regler och tjatiga vuxna, men det kan även spela en roll att verksamheten utvecklats i riktning mot ett mer skolämnesbaserat lärande under de senaste tio åren. Undervisningen i förskolan är dock så mycket mer. I grund-verksamhetens dagliga rutiner etableras trygghet samtidigt som barnen lär sig att hantera material och miljöer liksom att ta ansvar för sig själva och stegvis utöva självständighet. Tillsammans med fri lek och skapande aktiviteter utgör därför fostran en viktig del av barns icke-kognitiva lärande som även berör samspel och kommunikation. Ett begrepp som varit en del av förskolans värld i över hundra år och som nu stryks ur förskolans läroplan.   Resultatet visar att fostransuppdraget existerar som en förgivettagen del av pedagogernas praktiska kunskap. Utifrån en mängd komplexa variabler görs ständiga överväganden för barnens bästa. Ibland uppstår även ett outtalat tomrum mellan yrkesansvaret och det mellanmänskliga ansvaret som de behöver överbrygga. Något som blir särskilt tydligt när barn kräver gensvar av vuxna som de känner sig trygga med. Fostranshandlingar som tidigare sågs som föräldrarnas ensak blir på så vis också pedagogernas även om det förblir outtalat. Man kan därför anta att arbetet med fostran kommer att leva kvar i förskolan även om själva ordet försvinner. Ansvar, innehåll och praktiskt handlande i fostransfrågan behöver därför diskuteras och lyftas fram tillsammans med föräldrasamverkan för en socialt hållbar framtid.

I centrum för avhandlingen står den konflikt om skolagan som aktualiserades när det svenska skolväsendet skulle stöpas om till en enhetsskola. Undersökningsperioden är 1946-1962. Det övergripande syftet har varit att analysera denna konflikts upprinnelse, utveckling och följder i relation till skolans fostransuppdrag och barndomens innebörder. Med utgångspunkt i detta syfte har dels har det formella skolpolitiska spelet kring enhetsskolan och skolans fostransuppdrag beskrivits, dels har ett antal centrala texter som producerades i denna process analyserats. Teoretiskt och metodiskt har undersökningen knutit an till ett diskursanalytiskt förhållningssätt där frågor om makt och styrning är centrala. I diskussionen om skolans fostransuppdrag framträdde olika diskurser som på vissa punkter stod i skarp opposition mot varandra. Vid en närmare granskning av denna konflikt har diskursernas olika möjlighetsvillkor undersökts, i betydelsen deras historiska och samhälleliga förutsättningar och deras inre logiker; och de centrala ord, begrepp och metaforer som har utgjort diskursernas centrala element har kunnat ringas in. De två maktteoretiska begreppen styrningsrationalitet och hegemoni har utgjort de primära analytiska redskapen. Med hjälp av styrningsrationalitetsbegreppet har de målsättningar, inställningar och problem som har varit knutna till hanteringen av barnen under perioden åskådliggjorts. De olika antaganden om barnet som den fostrande verksamheten har vilat på, kunskaperna och vetenskaperna som har legat till grund för den, teknikerna som har ansetts nödvändiga samt det subjekt som utgjort målet för olika fostrande åtgärder har analyserats och diskuterats. Med hjälp av hegemonibegreppet har kampen om skolbarnets fostran under perioden kunnat förstås och fostransdiskussionens konsekvenser för hur den nya skolans fostrande målsättningar formulerades och kom till uttryck i grundskolans formativa dokument. / This dissertation analyses the controversy on corporal punishment that arose in conjunction with the Swedish comprehensive school reform. The time period covered is 1946-1962. The overarching aim has been to explore and analyse the origins, development and consequences of this debate in relation to the school’s task of character formation and changed notions of childhood. The school politics in which the comprehensive school reform took shape has been examined and a number of central documents that were produced in this process have been analysed. Theoretically and methodologically a discourse-analytical approach has been used where issues of power and governance have been central. In the discussion on character formation in school different discourses were operating, which at certain points stood in sharp disagreement with each other. This became especially clear in the debate on corporal punishment. A closer analysis of these discourses has revealed their different conditions of possibilities, in the sense of their historical and societal circumstances and their internal logics, and the keywords, concepts and metaphors that constituted the central elements of these discourses have been highlighted and described. The two theoretical concepts governmentality and hegemony have been used as the primary analytical tools for the study. With the concept of governmentality the goals, attitudes and problems that have been tied to the training of the schoolchild during the period have been made visible. The different presuppositions about the child’s being and development on which the character-forming practices have been built, the knowledge and science that have been referred to, the techniques that have been viewed as necessary and the subject that has been the goal for various character-forming actions have been analysed and discussed. With the concept of hegemony the power struggle connected to the discussion of character formation during the period has been examined and the various guidelines for the school’s task of character formation that were formulated and expressed in the formative documents of the comprehensive school have been made visible.

I centrum för den här avhandlingen står det tidiga 1900-talets diskussion om skola, begåvning och social organisering. Tidsperioden som omfattas är 1910– 1950. Det är skolan i de större städerna Stockholm, Göteborg och Malmö som har stått i fokus. Det övergripande syftet har varit att analysera den betydelse som begåvning och intelligens fick i relation till skolväsendets förändring. Med utgångspunkt i detta syfte diskuteras hur uppfattningar om samhällets begåvningsresurser och individers förmågor har format 1900-talets samhällsliv. Betoningen på begåvning förde med sig primärt två saker: Att tillvarata god begåvning och att motverka låg begåvning. Avhandlingen har främst syftat till att granska de sociala och institutionella sammanhang i vilka intelligensmätningarna kom att uppfattas som användbara. Det innebär att intresset har riktats mot det inflytande som olika professionella via förhandlingar, professionalisering och vetenskapliggörande fick över skolans utformning. Teoretisk har undersökningen hämtat inspiration hos Michel Foucault, vilket ger en utgångspunkt som betonar sambandet mellan kunskapsbildning och makt. Genom olika gränsdragningar och uteslutningar – ”åtskiljande praktiker” – i utbildningssystemet blir individerna synliga i förhållande till olika institutionella arrangemang och konstrueras därmed både som individer och som grupper. Avhandlingen använder ett historiskt perspektiv för att studera hur makt och vetande i en given tid formulerar vad som är att betrakta som ett problem i samhället. / At the centre of this thesis is the early 20th century’s discussion on school, talent and social organisation. The period that is covered is 1910 – 1950. It is schools in the cities Stockholm, Gothenburg and Malmö that have been focused on. The overall purpose has been to analyse the importance that talent and intelligence had in relationship with the changes in the educational system. Using this as a starting point, it was discussed how views on society’s talent resources and the abilities of individuals have formed 20th century social life. Emphasis on talent led to primarily two things: to utilise good talent and counteract poor talent. The thesis has mainly aimed at examining the social and institutional contexts in which intelligence testing came to be seen as usable. This means that interest has been directed at the influence that different professionals had via deliberations, professionalizing and scientificating had on the forming of schools. Theoretically the study has been inspired by Michel Foucault, which provided an excellent starting point that emphasises the connection between education and power. Through different boundaries and conclusions – “separating practices” – in the education system the individuals become visible in relation to different institutional arrangements and can therefore be construed both as individuals and groups. The thesis uses an historic perspective to study how power and knowledge in a given time formulate what is considered as a problem in society.

The purpose of my study is to investigate how working with ABC (All Children at the Centre) can be interpreted based on a democratic education in preschool. ABC is a socioemotional course provided by an external agency which is subsequently available to teachers and parents within certain councils, throughout the country. Through semi-structured qualitative interviews with four teachers I have explored how they describe their work on choosing battles - based on ABC methodology. This has subsequently been analyzed in the results section based on my interpretation of Gert Biestas (2006, 2011) theories of democracy. Results indicate that routine situations emerge as restrictive and can hamper children's potential actions. However, through the ABC methodology - choose battles, teachers claim to see a decrease in conflicts, due to an approach characterized by an awareness of the restrictive conditions the children face. My conclusion from the interviews is that the ABC-choosing battles methodology appears to contribute to a democratic education in preschool, however it seems in the interviews that it could also lead to an over-generalized perspective where children's actions are seen only as a strategy for attention. This could subsequently lead to a situation where an appreciation of Biestas definition of plurality is sorely lacking. / Syftet med min studie är att undersöka hur arbetet med ABC (Alla Barn i Centrum) kan förstås utifrån en demokratisk fostran i förskolan. ABC är ett socioemotionellt program från en extern agent, som vissa kommuner erbjuder till pedagoger och föräldrar runtom i landet. Genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med fyra pedagoger har jag undersökt hur de beskriver sitt arbete med att välja strider - utifrån ABC. Beskrivningarna har sedan analyserats i resultatdelen utifrån min tolkning av Gert Biestas (2006, 2011) teorier om demokrati. Resultatet visar att rutinsituationer framkommer som begränsande för barns möjlighet till handlande. Men genom ABC - välja strider anser pedagogerna att konflikter minskar, genom att pedagogerna reflekterar över vilka motstånd barnen möts av, och hur. Min slutsats utifrån ABC-pedagogernas beskrivningar är att det tycks vara möjligt att ABC - välja strider kan bidra till en demokratisk fostran i förskolan. Men det kan samtidigt finnas en risk att en syn där barns handlande förstås som endast en strategi för att få uppmärksamhet, kan leda till en stor generalisering. Det kan i sin tur medföra att det Biesta ser som pluralitet inte värdesätts tillräckligt mycket.

Denna uppsats tar avstamp i en gestaltning där samlingen samt övergångssituationer ter sig som problematiska. En lärare i förskoleklass vill fostra barnen och gör det utan att kanske se till barnets bästa. I gestaltningen sker det först att barnen behöver bryta upp sin lek för att sedan gå in till en samling som inte är didaktiskt genomtänkt. Sedan kommer övergångssituationer som överlappar varandra och dessa ger upphov till konflikter då de är stressande för både barnen och pedagoger eftersom de måste vänta, vänta fastän de är färdiga att gå. Syftet med uppsatsen är att diskutera vilken fostrande och didaktisk funktion samlingar och olika övergångssituationer fyller i fritidshemmet. Jag lyfter även in barnperspektivet som ett perspektiv. Uppsatsen tar upp normer och dolda läroplanen som påverkar vår undervisning. Uppsatsen är skriven i formen av en vetenskaplig essä där min reflektion ger mig möjlighet att belysa och fördjupa mina frågeställningar samt söka svar på dessa kopplat till litteratur inom pedagogiken. Slutsatsen av denna uppsats är att vi inom fritidshemmet ofta styrs av gamla mönster genom de normer som vi upprätthåller i verksamheten. Det visar sig att fostran är en större del av fritidshemmet än tidigare trott. / This study takes off in a dilemma where the circle time as well as transitional situations appear to be problematic. A teacher in preschool class wants to educate the children and might not always be mindful of what is best for them. In this scenario, the children need to break up their play and then go to a circle time that is not didactically through. Then there are transition situations that overlap, and these give rise to conflicts as they are stressful for both the children and the educators as they must wait, and wait until they are ready to go. The purpose of the study is to discuss what fostering and didactic function circle time and different transition situations fulfil in the after-school activity. I also look at it from a child perspective. The discussion sets out norms and hidden curriculum that affect our teaching. Essay as a method means to reflect on a dilemma where my reflection gives me the opportunity to clarify and deepen my questions and seek answers to these in connection with literature in teaching. The conclusion of this study is that we in the after-school activity are often governed by old patterns by the standards we maintain in the activity. It turns out that fostering is a larger part of the after-school activity than previously thought.

Syftet med studien är att undersöka vad verksamma pedagoger i förskolan anser är önskvärd samt icke önskvärd lek i förskolans verksamhet. Studien förankrar sig i Basil Bernsteins (1924–2000) teori om inramning. Det insamlade materialet består av tolv stycken intervjuer med verksamma pedagoger och deras utsagor kring vad de anser är önskvärd och icke önskvärd lek i förskolan. Resultatet visade att det var lättare för pedagogerna att beskriva vad de ansåg var icke önskvärd lek än önskvärd lek. Det mest centrala i resultatet om önskvärd lek var att pedagogerna ansåg att önskvärd lek är lek som är inkluderande där alla barn får vara med. Sett till vad pedagogerna ansåg var icke önskvärd lek så var det främst lek där barnen riskerar ta fysisk eller emotionell skada. Enlig vår analys kunde samma typ av lek omslutas antingen av en stark eller en svag inramning utifrån de intervjuade pedagogernas svar. / The purpose of this study is to investigate what active educators in preschool consider is desirable and undesirable play in preschool activities. The study is rooted in Basil Bernstein's (1924–2000) theory of framing. The collected material consists of twelve interviews with active educators and their statements about what they consider is desirable and undesirable play in preschool. The result showed that it was easier for educators to describe what they considered is undesirable play than desirable play. The most central thing in the result about desirable play was that the educators considered that desirable play is play that is inclusive where all children can participate. Seen to what the educators considered about undesirable play it was mainly play where the children could risk taking physical or emotional harm. According to our analysis, the same type of play could be embraced either by a strong or a weak framing based on the interviewed educators response.