Studiens syfte var att undersöka huruvida upplevd kvalité på tränare- idrottare relation (närhet, engagemang och komplement), idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) kan predicera symptom på utbrändhetsdimensionen emotionell och fysisk utmattning hos unga elitsatsande ungdomar lagidrottare. Ungdomarna kombinerar sin elitsatsning med att gå utbildning RIG eller NIU. Studien bestod av 92 deltagare (48 män och 44 kvinnor). För att delta i studien fanns vissa krav, vara mellan 15 till 20 år (M=16.96 SD=.706), studera via NIU eller RIG samt att ingå i en lagsport. Föreliggande studie använde den integrerade modellen av idrottslig utbrändhet (Gustafsson et al., 2011) för att kunna skapa en större förståelse för idrottslig utbrändhet. Studiens resultat utifrån regressionsanalysen visade att det fanns ett statistiskt signifikant samband mellan alla variabler i tränare – idrottare relation (närhet komplement och engagemang) vilket går att säga att dessa tre variabler kan predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning hos elitsatsande ungdomar. Det betyder att relationen mellan tränare och idrottare är av vikt för att undvika uppkomsten av emotionell och fysik utmattning. De andra variablerna idrottsidentitet och motivationsklimat (prestationsorienterat- och uppgiftsorienterat-motivationsklimat) visades sig inte vara signifikant vilket gör att de inte går att predicera symtom på emotionell och fysisk utmattning. Resultatet från studien synliggör att tränare- idrottare relation är viktigt för att förebygga uppkomsten av emotionell och fysisk utmattning. / The aim of the study was to investigate whether the perceived quality of the coach-athlete relationship (closeness, commitment and complement), sports identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) can predict symptoms of the emotional burnout dimension and physical exhaustion in young elite team athletes. The athletes combine their elite effort by attending training at RIG or NIU. The study consisted of 92 participants (48 men and 44 women). The study's requirements were for the participants to be between 15 and 20 in age (M=16.96 SD=.706), study via NIU or RIG and to be part of a team sport. The present study used the Integrated Model of Sport Burnout (Gustafsson et al., 2011) to create a greater understanding of sport burnout. The results of the study, based on the regression analysis, showed that there was a significant relationship between all variables in the coach-athlete relationship (closeness, complement and commitment) which indicate that all three variables can predict symptoms of emotional and physical exhaustion in elite youth. This means that the relationship between coach and athlete is important to avoid the onset of emotional and physical exhaustion. The other variables, athletic identity and motivational climate (performance-oriented and task-oriented motivational climate) were not found to be significant, which means that they cannot predict symptoms of emotional and physical exhaustion. The result of the study show that the coach-athlete relationship is important to prevent the occurrence of emotional and physical exhaustion.

Aim - The purpose of the study was to compare differences in body image between a specific weight-base sport and a ball sport. Related questions where as follows: “Are there any differences in distorted body image between soccer players and judokas?” “Is there an association between gender and age with distorted body image regardless of  sport?” Method - The survey was given to athletes striving to be elite within either judo or soccer. Groups occurred according to sport, gender and age category. In addition to the basic questions, the survey consisted of 22 questions where 13 were from the Body Appreciation Scale (BAS) and 9 from the Eating Disorder Inventory (EDI), specifically those related to body image. Comparison was then made based on the groupings, where independent sample t-tests demonstrated differences. A correlation analysis was then made which evaluated the correlation between age and gender independent of sport. Results - A total of 93 participants completed the survey in its entirety, 43 women and 50 men. 50 were striving to be elite within judo (21 women, 29 men, 25 in high school, 25 post-high school) and 43 in soccer (22 women, 21 men, 21 in high school, 22 post-high school). The total score in the entire questionnaire gave an average value of 96,0 for judo and 93,1 for soccer (p=0,27). The mean value was 88,7 för women and 99,8 for men (p=<0,001), as well as a mean value corresponding to 94,0 for the post-high school group and 96,3 for the high school group (p=0,52). Conclusions - No significant difference could be seen in the tendency to distorted body image between the sports or whether they belonged to the high school or post-high school category. Differences in results regarding specific questions in the EDI, however, indicate a tendency for the dissatisfaction to express itself in different ways within the sports. A significant difference could be seen in gender, with a greater tendency in women towards distorted body image compared to men. Further sport-specific research is requested. / Syfte - Syftet med studien var att jämföra skillnader i kroppsuppfattning mellan en specifik viktbaserad sport kontra en bollsport. Frågeställningarna lydde enligt följande: “Finns det några skillnader i förvrängd kroppsuppfattning mellan en utövare av fotboll respektive judo?”  “Finns det samband mellan kön och ålder med förvrängd kroppsuppfattning oavsett val av idrott?” Metod - Enkät tilldelades elitsatsande utövare inom judo samt fotboll. Grupperingarna skedde utefter idrott, kön och ålderskategori. Utöver basfrågor bestod enkäten av totalt 22 frågor, där 13 tagits ifrån Body Appreciation Scale (BAS) samt 9 från Eating Disorder Inventory (EDI), specifikt relaterat till kroppsuppfattning. Jämförelse gjordes utifrån grupperingarna, där oberoende t-test visade skillnader. Därefter verkställdes en sambandsanalyser som evaluerade eventuella korrelationer mellan ålder och kön oberoende av idrott.  Resultat - Totalt 93 deltagare genomförde enkäten i sin helhet, 43 kvinnor varav 50 män. 50 var elitsatsande inom judo (21 kvinnor, 29 män, 25 gymnasiala, 25 eftergymnasiala) och 43 inom fotboll (22 kvinnor, 21 män, 21 gymnasiala, 22 eftergymnasiala). Totalpoängen på hela enkäten gav ett medelvärde på 96,0 för judo och 93,1 för fotboll (p=0,27). Medelvärdet motsvarade 88,7 för kvinnor och 99,8 för männen (p=<0,001), samt 94,0 poäng för eftergymnasiala gruppen och 95,3 för den gymnasiala gruppen (p=0,52). Slutsats - Ingen signifikant skillnad i tendens till förvrängd kroppsuppfattning kunde ses mellan sporterna eller i huruvida de tillhörde gymnasiala eller eftergymnasiala kategorin. Skillnad i resultat på specifika frågor i EDI indikerar dock en tendens till att missnöjet uttrycker sig olika sätt till val av idrott. Signifikant skillnad kunde ses mellan könen, med en större tendens hos kvinnor till förvrängd kroppsuppfattning. Vidare idrottsspecifik forskning efterfrågas.

Bakgrund: Relative energy deficiency in sports (RED-S) är ett syndrom som förekommer inom många idrotter och olika idrottsliga nivåer. Konsekvenserna av detta syndrom är mångfacetterad, det kan påverka prestationen långsiktigt och kan orsaka skador och avslut på idrottskarriären. I forskningen är idrotter såsom löpning, estetiska idrotter och friidrottare de som är överrepresenterade i förhållande till RED-S. Kvinnor är generellt en underrepresenterad grupp inom idrottsmedicinsk forskning och detta motiverar till att studera just denna grupp.  Syfte: Syftet med denna undersökning var att undersöka i vilken utsträckning respondenterna hört talats om RED-S, samt att identifiera riskgrupper utifrån träningsmängd och idrottsutförande hos idrottande kvinnor inom fotboll, innebandy, friidrott och ridning, oavsett idrottslig nivå. Metod: Data insamlades med hjälp av en digitalbaserad enkät som besvarades av 44 deltagare. Enkäten bestod av 35 frågor och distribuerades i en sluten grupp som bestod av 16 000 + medlemmar samt en öppen grupp med 3 000 medlemmar och även via egna sociala medier. Resultat: Av totalt 44 deltagare fick 24 deltagare en poäng ≥8 utifrån frågeformuläret Low Energy availability in females questionnaire (LEAF-Q), enligt enkätens poängssystem indikerar detta en förhöjd risk att utveckla RED-S. Den överrepresenterade idrotten var ridsporten med 22 deltagare. Den ojämna fördelningen gjorde det svårt att generalisera några resultat för träningsmängd och idrottskategori. Av totalt 44 deltagare var det endast sex deltagare som tidigare hade hört talats om RED-S i utbildningssyfte.  Diskussion: Mer än 50% av deltagarna hade en LEAF-Q poäng högre ≥8 och majoriteten var användare av någon form av preventivmedel vilket påverkade det slutgiltiga resultatet.  Konklusion: Av cirka 19 000 potentiella deltagare var det 44 svaranden, bortfallet var högt vilket innebär att resultatet blev missvisande. Det tenderar att finnas ett kunskapsglapp bland kvinnliga idrottare vad gäller kännedom om syndromet RED-S. Trots att resultatet av denna undersökning inte går att generalisera på en större population så finns det andra studier som indikerar liknande resultat. / Background: Relative energy deficiency in sports (RED-S) is a syndrome that occurs in many sports and different sports levels. The consequences of this syndrome are multifaceted, it can affect performance in the long term and can cause injuries and the end of the sports career. In the research, sports such as running, aesthetic sports and track and field athletes are those that are overrepresented in relation to RED-S. Women are generally an underrepresented group in sports medicine research and this motivates to study this particular group. Purpose: The purpose of this survey was to investigate the extent to which the respondents had heard about RED-S, and to identify risk groups based on the amount of training and sports performance of female athletes in football, floorball, athletics and horse riding, regardless of the level of sport. Method: Data were collected using a digital-based questionnaire that was answered by 44 participants. The survey consisted of 35 questions and was distributed in a closed group consisting of 16,000+ members as well as an open group with 3,000 members and via own social media. Results: Out of a total of 44 participants, 24 participants received a score ≥8 based on the Low Energy availability in females questionnaire (LEAF-Q), according to the questionnaire's scoring system, this indicates an increased risk of developing RED-S. The over-represented sport was equestrian with 22 participants. The uneven distribution made it difficult to generalize any results for training amount and sport category. Out of a total of 44 participants, only six participants had previously heard of RED-S for educational purposes. Discussion: More than 50% of the participants had a LEAF-Q score higher than ≥8 and the majority were users of some form of contraception, which affected the result. Conclusion: Out of approximately 19,000 potential participants, there were 44 respondents, the dropout rate was high, which means that the results were misleading. There tends to be a knowledge gap among female athletes in terms of awareness of RED-S syndrome. Although the results of this study cannot be generalized to a larger population, there are other studies that indicate similar results.

Denna studie har haft för avsikt att undersöka hur damidrott och kvinnliga idrottare representeras på den TV-sända Idrottsgalan samt hur innehållet i programmen bidrar till konstruktionen av dessa representationer. I ett första skede tillämpades en kvantitativ innehållsanalys på de 17 avsnitten av Idrottsgalan. Utifrån vårt framtagna kodschema har vi kunnat utläsa generella mönster vad beträffar hur ofta damidrotten och kvinnliga idrottare uppmärksammas i programmen. Med hjälp av den kvalitativa semiotiska analysen har vi vidare, genom att fokusera på de två specifika avsnitten från år 2002 och 2016, åskådliggjort den djupare mening som sträcker sig bortom det manifesta. Resultaten har pekat på att damidrott och kvinnliga idrottare generellt är underrepresenterade och att sporten fortfarande främst är en arena av och för män. / This study was intended to investigate how women's sports and female athletes are represented on the televised Idrottsgalan and how the setting of the programs contribute to the construction of these representations. First we applied a quantitative content analysis of the 17 sections of Idrottsgalan. Based on the coding scheme that we developed, we have been able to deduce general patterns in terms of how often women's sport and female athletes occur in the programs. Using the qualitative semiotic analysis, we have also focused on two specific episodes from 2002 and 2016 and illustrated the profound meaning that goes beyond the manifest. The results have indicated that women's sports and female athletes are underrepresented in general and that the sport is still primarily an arena by and for men.

Sammanfattning: Bakgrund: Främre korsbandsskada är en allvarlig men vanlig skada inom idrott som resulterar i psykologiska konsekvenser, en av dessa är oro för att skada sig igen och detta kan påverka deras återgång till idrott negativt. Oro och andra psykologiska konsekvenser mäts vanligtvis med det smärtcentrerade frågeformuläret Tampa scale of kinesiophobia (TSK), även fast idrottare med korsbandsskada sällan upplever smärta senare i rehabiliteringen. Re-injury anxiety inventory (RIAI) belyser ångest och andra psykologiska faktorer inom rehabilitering (RIAI-R) och återgång till tävlingssammanhang (RIAI-C) som idrottare kan uppleva. Detta frågeformulär finns dock inte på svenska, vilket gör att svenska fysioterapeuter saknar ett självskattningsformulär som mäter ångest för att skada sig igen. Syfte: Att översätta och tvärkulturellt anpassa RIAI från originalspråket engelska till svenska och testa den på en mindre målgrupp. Metod: Kvalitativ och kvantitativ studiedesign. Fem-steg: Steg 1: Översättning av enkät: Steg 2: sammanfogning av översättningarna från steg 1. Steg 3: Återöversättning till originalspråk. Två separata översättningar genomfördes vid steg: 1 och 3. Steg 4: en expertkommitté granskade den sammanfogade versionen. Steg 5: Prefinala versionen testades genom intervjuer med 13 personer som hade genomgått främre korsbandsrekonstruktion (ACLR) och slutliga korrigeringar gjordes i enlighet med detta för att skapa den slutliga versionen. En korrelationsanalys med 18 personer genomfördes även av RIAI-SE och TSK. Resultat: Den prefinala versionen bestod efter intervjuerna och en svensk version RIAI-SE skapades. RIAI-SE och TSK jämfördes, det visade ingen signifikant korrelation P>0,093.  Slutsats:  Översättningen och kulturella anpassningen av originalformuläret RIAI, resulterade i en svensk version, RIAI-SE. Inga korrelationer mellan RIAI-SE och TSK bekräftar att de mäter olika begrepp. RIAI-SE kan komma att användas av fysioterapeuter på svenska idrottare med allvarliga skador efter att verktyget har visat sig ha god validitet och reliabilitet.

The aim of this thesis was to examine how the media representation of elite skiers Anna Holmlund and Thomas Fogdö was altered following their accidents resulting in disabilities. In order to examine this a critical discourse analysis was performed on 16 newspaper articles from Tidningarnas Telegrambyrå, Expressen, Dagens Nyheter, Göteborgs-posten, Sundsvalls Tidning and Aftonbladet, out of which eight of them had been published before the skiers respective accidents and the other eight afterwards. The results showed that swedish newspapers shifted their focus from how the skiers performed in competitions prior to their accidents to how their bodies functioned and how they would perform everyday tasks following the accidents. We found that this would distance Holmlund and Fogdö, representing them as deviants when compared to non-disabled people. In contrast to this we found that Holmlund and Fogdö would be allowed to talk about or show their lives and bodies in great detail. This would seem to function as a way of teaching non-disabled people of what it’s like to live with a disability. Through this Holmlund and Fogdö were represented as ambassadors for the disabled collective. We also found that there was a risk of objectification which would increase in connection with a decrease in Holmlund and Fogdö’s represented ability to communicate and function as a non-disabled person does. This also appears to increase the risk of having one’s voice excluded by other people talking in one’s place.

Good timing is important for all daily motion, even more so for athletes where the smallest movements can make the difference between a goal and miss. Despite this, there has been little research into just how timing ability is related to sport performance. Therefore the present study used a between-within groups experimental design with a sample of female elite- and semi-elite soccer players to describe the effects of a synchronised metronome training (SMT) intervention on lower-limb movement, and accuracy and speed, in a soccer-related stepping task. Participants were randomly assigned to receive SMT (n = 12) or to the control group (n = 12). The SMT group received 12 hours of Interactive Metronome (IM) training over four weeks. Pre- and post-test results showed a strong effect of SMT in improving timing and rhythmic ability. An effect of SMT on accuracy in the stepping task was seen, signifying an effect on motor planning ability. Correlational analyses showed some evident effects of IM on the kinematic parameters, as indicated by relationship between timing and rhythmicity ability with increased movement segmentation, though this did not reach significance. These results present new information and provides support for kinematic analysis to be used in future studies to address the effect of SMT. / God timing är viktig för alla dagliga rörelser, och än mer viktigt är det för idrottare där minsta lilla rörelse kan innebära skillnaden mellan mål och miss. Trots detta finns lite forskning om hur förmåga till timing kan förbättra sportsliga prestationer. Huvudsyftet med denna studie var att undersöka hur synkroniserad metronomträning (SMT) påverkade prestationen och rörelsedynamik i en fotbollsrelaterad uppgift. I studien deltog 24 aktiva fotbollsspelare från Damallsvenskan och Division 1, varav 12 fick träna med SMT under fyra veckor. Resultatet visade att SMT påverkade exaktheten i utförandet av den fotbollsrelaterade uppgiften, vilket indikera en effekt på motorplaneringsförmåga. Denna studie jämför för första gången 3D-kinematikdata från före- och efter träning med SMT samt med en kontrollgrupp, 3D-kinematikanalysen av rörelsesegmentering och kumulativ 3D-distans visade inga övertygande relationer mellan SMT och rörelsedynamiken efter IM-träning. Däremot visade korrelationen stöd för en relation mellan rörelsesegmentering och timingförmåga. Därför stödjer denna studie tidigare forskning kring timing och motorisk prestation, och det finns tillräckligt med bevis för att motivera vidare analyser av kinematiska parametrar för att studera effekten av SMT och rörelsedynamik.

Att vila fysiskt är för många en självklarhet, däremot pratas det sällan om den mentala återhämtningen. Båda är viktiga och har stor påverkan på prestation och hälsa. I den här studien är syftet att undersöka elitidrottares upplevelser och erfarenheter av mental återhämtning. För att ta reda på detta har vi genomfört kvalitativa intervjuer. På vilket sätt respondenterna får återhämtning, hur de påverkas av frånvaro av mental återhämtning och om dessa idrottare upplever ett samband mellan frånvaron av mental återhämtning och psykisk ohälsa presenteras i resultatet. När vi analyserade resultaten av intervjuerna gjorde vi innehållsanalyser. Vi kom fram till att samtliga får återhämtning genom att tänka på annat än idrotten och genom att utöva aktiviteter som är roliga. Vid frånvaro av mental återhämtning upplevde majoriteten en försämrad prestation och att hälsan påverkades negativt. Respondenterna beskrev ett samband mellan psykisk ohälsa och frånvaro av mental återhämtning. Det finns relativt lite forskning inom detta område, däremot stämde resultaten med tidigare forskning som idag finns tillgänglig. / To many people, resting physically is a matter of course, however, mental recovery is rarely talked about. Both are important and have major impact on performance and health. In this study, the aim is to investigate athletes experiences of mental recovery. In order to find out, we have conducted qualitative interviews. In what way the respondents receive recovery, how they are affected by the absence of mental recovery and if these athletes experience a connection between the absence of mental recovery and mental illness is presented in the results. When we analyzed the results of the interviews, we used content analyses. We concluded that all respondents receive recovery by thinking about other things than sport and by doing activities that are fun. In the absence of mental recovery, the majority experienced a deterioration in performance and a negative impact on health. The respondents described a link between mental illness and the absence of mental recovery. There is limited research in this area, but the results were consistent with previous research available today.

Professional athletes use social media for many different purposes. That includes sharing personal lives, sport achievements as well as endorsements and branding activities with sponsors. Women’s professional sports gain more and more popularity which is why creating a brand around oneself becomes more important and essential to stay valuable and attractive to sponsors. Online settings have become a stage for self-presentation and social media has enabled athletes to not only share marketing content but to communicate and spread a message. Based upon Goffman’s self-presentation theory, performances and “economies of visibility”, this research aims to understand how female athletes use social media, especially Instagram, and how new media is used as a tool for empowerment and as a tool to raise awareness around social justice causes. For that, a content thematic analysis has been conducted. The sportswomen who have risen to the top level demonstrate how their sports have helped them to build self-confidence and use their power on and off the field. The result indicates that the majority of Instagram posts focus on the athletes’ personal life and backstage insights are shared as well as empowering and motivational messages. / Professionella atleter använder sociala medier för många olika syften. Det inkluderar att dela med sig av personliga livet, sportprestationer samt endossement och varumärkesaktiviteter med sponsorer. Samtidigt blir kvinnors professionella idrotter allt mer populära och det är därför det blir viktigare att skapa ett varumärke runt sig själv för att förbli värdefulla och attraktiva för sponsorer. Onlinemiljöer har blivit en scen för självpresentation och sociala medier har gjort det möjligt för idrottare att inte bara dela marknadsföringsinnehåll utan också att kommunicera och sprida ett budskap. Baserat på Goffmans teori om självpresentation, prestationer och "synlighetsekonomier", strävar denna forskning till att förstå hur kvinnliga idrottare använder sociala medier, speciellt Instagram, och hur nya medier används som ett verktyg för att stärka egenmakten och för att öka medvetenheten kring social rättvisa. Därför har en tematisk innehållsanalys utförts. Idrottskvinnorna som har tagit sig upp till toppnivån visar hur sporten har hjälpt dem att stärka sina självförtroenden och använda sin makt på och utanför idrottsplatsen. Resultatet av studien indikerar att majoriteten av Instagram-inläggen fokuserar på de kvinnliga atleternas personliga liv och att de innehåller insikter bakom kulisserna såväl som stärkande och motiverande budskap.

Kroppsuppfattning påverkar vår livskvalitet. Utöver att prestera på tävling behöver tyngdlyftare och styrkelyftare delta på en invägning, där deras kroppsvikt avgör vilken viktklass de tävlar i. Syftet med studien var att undersöka om det fanns ett samband mellan lyftares kroppsuppfattning och upplevelse av att vara aktiv och tävlande inom tyngdlyftning och/eller styrkelyft. Metod: 210 svenska tyngdlyftare och styrkelyftare med tävlingserfarenhet i åldrarna 15–70 år deltog i studien. Deltagarna svarade på en digital enkät som inkluderade ett av författaren nyskapat instrument om förekomst av beteenden och upplevelser av att tävla i en viktklassidrott, samt Body Esteem Scale for Adolescents and Adults om kroppsuppfattning. Resultat: Signifikant positiva korrelationer av måttlig styrka påvisades mellan kroppsuppfattning och tävlingsupplevelse, samt mellan kroppsuppfattning och viktupplevelse. Svag positiv korrelation påvisades mellan kroppsuppfattning och invägningsupplevelse. 60 % av studiedeltagarna rapporterade positiv kroppsuppfattning och 40 % rapporterade blandad/splittrad eller negativ kroppsuppfattning. Slutsats: Studiens resultat indikerar att kroppsuppfattning och upplevelse av att tävla, upplevelse av sin kroppsvikt och att tävla i viktklass(er), samt upplevelse av invägning har ett samband. Då 40 % av populationen rapporterade blandad/splittrad eller negativ kroppsuppfattning tyder resultaten på praktiska förbättringsmöjligheter där idrottares kroppsuppfattning kan förbättras. / Body image affects our quality of life. In addition to performing in competition, weightlifters and powerlifters need to participate in a weigh-in, where their body weight determines which weight class they compete in. The purpose of the study was to investigate whether there was a relationship between lifters’ body image and experience of being active and competing in weightlifting and/or powerlifting. Method: 210 Swedish weightlifters and powerlifters with competition experience aged 15–70 years participated in the study. The participants responded to a digital questionnaire that included an instrument newly created by the author on the prevalence of behaviours and experiences of competing in a weight class sport, as well as the Body Esteem Scale for Adolescents and Adults. Results: Positive correlations of statistical significance and of moderate strength were found between body image and competition experience, as well as between body image and weight experience. Weak positive correlation was demonstrated between body image and weigh-in experience. 60 % of the participants reported positive body image and 40 % reported mixed/split or negative body image. Conclusion: The results of the study indicate a relationship between body image and experience of competing, experience of one's body weight and competing in weight class(es), as well as experience of weigh-ins. As 40 % of the population reported mixed/split or negative body image, the results indicate practical opportunities where athletes’ body image can be improved.