<p>Vårt syfte är att visa på de normer rörande adoptivföräldraskap som finns i Statens nämnd för internationella adoptionsfrågors (NIAs) handböcker och tidskrift NIA informerar. Utifrån queerteorins principer om exkludering och inkludering och forskarens Michael Lipskys teori om närbyråkrater har vi vaskat fram hur normen för adoptivföräldraskapet konstrueras utifrån det biologiska föräldraskapet som ideal.</p><p>Barnets bästa är den princip som det genomgående hänvisas till i materialet för att motivera kärnfamiljen som norm. Dock är denna princip aldrig definierad men ges innebörd genom NIAs kriterier för adoptivföräldraskapet. Normen för adoptivföräldraskapet är kortfattat den heterosexuella kärnfamiljen.</p>

<p>This thesis takes as its point of departure the Swedish governmental family policy and the debate on the proposed reform ‘vårdnadsbidraget’. The supporters of the reform present it as something that will increase the freedom of choice for families and benefit the children, whereas the opponents warn for decreased equality and a return to the male breadwinner-model.</p><p>From a constructivist perspective, language is closely related to power through defining and ascribing meaning to reality. By applying a feminist political theory on the debate within the Swedish national parliament 2007/2008 and conducting a discourse analysis, the aim of this paper is to analyse which concepts are used and how they construct to what makes a family within the political debate – is there any difference or similarity between the view of the opponents and the supporters of ‘vårdnadsbidraget’?</p><p>The main conclusion of this paper is that even though the political ideal and rhetorical concepts differ between the supporters and the opponents, they still constitute the heterosexual nuclear family as an obvious norm in family politics. Even though the opponents of the reform are critical to the nuclear family as a ideal, their strife for gender equality contributes to reproduce the heterosexual nuclear family as the family norm.</p>

Vårt syfte är att visa på de normer rörande adoptivföräldraskap som finns i Statens nämnd för internationella adoptionsfrågors (NIAs) handböcker och tidskrift NIA informerar. Utifrån queerteorins principer om exkludering och inkludering och forskarens Michael Lipskys teori om närbyråkrater har vi vaskat fram hur normen för adoptivföräldraskapet konstrueras utifrån det biologiska föräldraskapet som ideal. Barnets bästa är den princip som det genomgående hänvisas till i materialet för att motivera kärnfamiljen som norm. Dock är denna princip aldrig definierad men ges innebörd genom NIAs kriterier för adoptivföräldraskapet. Normen för adoptivföräldraskapet är kortfattat den heterosexuella kärnfamiljen.

<p>The purpose of this paper is to see how differences are handled in preschools, with a focus on children with homo- or bisexual parents. By doing this we wanted to see how the conditions for a child with homo- or bisexual parents looks like, in order to have their family conditions mirrored, confirmed and visualised in the preschool.</p><p>The foundation for the discussion is a questionaire which has been answered by 229 preschool workers from 24 different preschools in the City of Stockholm. The result of the questionaire has been handled in a statistics program. Our analysis is based on the statistical numbers and the written replies to the open questions in the questionaire.</p><p>As a theoretical starting point we have used Iris Marion Young’s ideas about how our society is coloured by an ideal of similarity that defines liberation as the transcendence of group difference, where the dominant group cannot see how their perspective is just one of several perspectives. Furthermore, we use Tiina Rosenberg’s thoughts on the two main principles of heteronormativity and her focus on the sexed and sexual norms from which we organize our assumptions about our sex, sexuality and family. We also use Ann Runfors’ experiences of how differences are turned in to similarities when immigrant background is dealt with in the Swedish school.</p><p>Our results show that the nuclear family is still the norm when speaking about family in preschools and that the knowledge concerning children with homo- and bisexual parents is slight. Many of the informants believe that differences are best dealt with by treatin all children equally. A great number of the informants assume that giving attention to the rainbow children contributes to inequality and a negative distinction of the child as different. There are also informants that request more knowledge on the subject to be able to treat children and parents in an inclusive way.</p><p>We believe that differences have a social significance, which is why we are convinced that preschools ought to become aware of how the heterosexual norm is being reproduced. By reflecting on society’s norms and values, the preschools would be able to help the rainbow child to be proud of its family and in this way counteract heterosexism.</p> / <p>Syftet med detta utredningsarbete är att se hur olikheter hanteras på förskolan, med fokus på barn med homo- eller bisexuella föräldrar. Genom detta ville vi se hur förutsättningarna för ett barn med homo- eller bisexuella föräldrar ser ut för att få sin familjesituation speglad, bekräftad och synliggjord på förskolan.</p><p>Underlaget för diskussionen är en enkät som besvarats av 229 personer som arbetar på 24 olika förskolor inom Stockholm stad. Resultaten från enkäten har hanterats i statistikprogram. Vi baserar vår analys på de statistiska uppgifterna och de skrivna kommentarerna till de öppna frågorna i enkäten.</p><p>Som en av våra teoretiska utgångspunkter har vi använt oss av Iris Marion Youngs idéer om hur vårt samhälle är färgat av ett likhetsideal, där den priviligerade gruppen inte kan se att deras föreställningar om hur saker och ting är bara är ett av flera perspektiv. En annan utgångspunkt är Tiina Rosenbergs tankar om heteronormativitetens två bärande principer och det fokus hon lägger på de könade och sexuella normerna utifrån vilka vi organiserar våra föreställningar om kön, sexualitet och familjebildning. Vi använder oss också av Ann Runfors erfarenheter av hur olikhet görs till likheter när invandrarskap hanteras i den svenska skolan.</p><p>Våra resultat visar att kärnfamiljen fortfarande är norm då förskolorna talar om familj och att kunskapen om barn med homo- och bisexuella föräldrar inte är stor. Många informanter menar att olikhet bäst hanteras genom likabehandling av alla barn. Informanterna uppfattar i stor utsträckning att uppmärksamhet på regnbågsbarnen bidrar till ojämlikhet och ett negativt särskiljande av barnet som annorlunda. Det finns även informanter i materialet som efterfrågar mer kunskap för att kunna bemöta barn och föräldrar på ett inkluderande sätt.</p><p>Vi menar att olikheter har social betydelse. Det är därför förskolan bör, genom reflektion över hur samhällets normer och värderingar ser ut, bli medvetna om hur heteronormen reproduceras på förskolan för att kunna hjälpa regnbågsbarnet att känna stolthet över sin familj och att för att på så sätt motverka heterosexism.</p>

The purpose of this paper is to see how differences are handled in preschools, with a focus on children with homo- or bisexual parents. By doing this we wanted to see how the conditions for a child with homo- or bisexual parents looks like, in order to have their family conditions mirrored, confirmed and visualised in the preschool. The foundation for the discussion is a questionaire which has been answered by 229 preschool workers from 24 different preschools in the City of Stockholm. The result of the questionaire has been handled in a statistics program. Our analysis is based on the statistical numbers and the written replies to the open questions in the questionaire. As a theoretical starting point we have used Iris Marion Young’s ideas about how our society is coloured by an ideal of similarity that defines liberation as the transcendence of group difference, where the dominant group cannot see how their perspective is just one of several perspectives. Furthermore, we use Tiina Rosenberg’s thoughts on the two main principles of heteronormativity and her focus on the sexed and sexual norms from which we organize our assumptions about our sex, sexuality and family. We also use Ann Runfors’ experiences of how differences are turned in to similarities when immigrant background is dealt with in the Swedish school. Our results show that the nuclear family is still the norm when speaking about family in preschools and that the knowledge concerning children with homo- and bisexual parents is slight. Many of the informants believe that differences are best dealt with by treatin all children equally. A great number of the informants assume that giving attention to the rainbow children contributes to inequality and a negative distinction of the child as different. There are also informants that request more knowledge on the subject to be able to treat children and parents in an inclusive way. We believe that differences have a social significance, which is why we are convinced that preschools ought to become aware of how the heterosexual norm is being reproduced. By reflecting on society’s norms and values, the preschools would be able to help the rainbow child to be proud of its family and in this way counteract heterosexism. / Syftet med detta utredningsarbete är att se hur olikheter hanteras på förskolan, med fokus på barn med homo- eller bisexuella föräldrar. Genom detta ville vi se hur förutsättningarna för ett barn med homo- eller bisexuella föräldrar ser ut för att få sin familjesituation speglad, bekräftad och synliggjord på förskolan. Underlaget för diskussionen är en enkät som besvarats av 229 personer som arbetar på 24 olika förskolor inom Stockholm stad. Resultaten från enkäten har hanterats i statistikprogram. Vi baserar vår analys på de statistiska uppgifterna och de skrivna kommentarerna till de öppna frågorna i enkäten. Som en av våra teoretiska utgångspunkter har vi använt oss av Iris Marion Youngs idéer om hur vårt samhälle är färgat av ett likhetsideal, där den priviligerade gruppen inte kan se att deras föreställningar om hur saker och ting är bara är ett av flera perspektiv. En annan utgångspunkt är Tiina Rosenbergs tankar om heteronormativitetens två bärande principer och det fokus hon lägger på de könade och sexuella normerna utifrån vilka vi organiserar våra föreställningar om kön, sexualitet och familjebildning. Vi använder oss också av Ann Runfors erfarenheter av hur olikhet görs till likheter när invandrarskap hanteras i den svenska skolan. Våra resultat visar att kärnfamiljen fortfarande är norm då förskolorna talar om familj och att kunskapen om barn med homo- och bisexuella föräldrar inte är stor. Många informanter menar att olikhet bäst hanteras genom likabehandling av alla barn. Informanterna uppfattar i stor utsträckning att uppmärksamhet på regnbågsbarnen bidrar till ojämlikhet och ett negativt särskiljande av barnet som annorlunda. Det finns även informanter i materialet som efterfrågar mer kunskap för att kunna bemöta barn och föräldrar på ett inkluderande sätt. Vi menar att olikheter har social betydelse. Det är därför förskolan bör, genom reflektion över hur samhällets normer och värderingar ser ut, bli medvetna om hur heteronormen reproduceras på förskolan för att kunna hjälpa regnbågsbarnet att känna stolthet över sin familj och att för att på så sätt motverka heterosexism.

This thesis takes as its point of departure the Swedish governmental family policy and the debate on the proposed reform ‘vårdnadsbidraget’. The supporters of the reform present it as something that will increase the freedom of choice for families and benefit the children, whereas the opponents warn for decreased equality and a return to the male breadwinner-model. From a constructivist perspective, language is closely related to power through defining and ascribing meaning to reality. By applying a feminist political theory on the debate within the Swedish national parliament 2007/2008 and conducting a discourse analysis, the aim of this paper is to analyse which concepts are used and how they construct to what makes a family within the political debate – is there any difference or similarity between the view of the opponents and the supporters of ‘vårdnadsbidraget’? The main conclusion of this paper is that even though the political ideal and rhetorical concepts differ between the supporters and the opponents, they still constitute the heterosexual nuclear family as an obvious norm in family politics. Even though the opponents of the reform are critical to the nuclear family as a ideal, their strife for gender equality contributes to reproduce the heterosexual nuclear family as the family norm.

Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer ser på familjer, sin egen och andras. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med olikkönade och sammanboende föräldrar som fått barn på egen hand, nedan kallade relationsbarn, och övriga elva kom från familjer med en frivilligt ensamstående mamma som skaffat barn med hjälp av assisterad befruktning, nedan kallade femmisbarn. Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. Studien kan ses som en del av barndomsforskningen, där barns ses som kompetenta aktörer vars röster förtjänar att lyftas fram. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads att måla sin egen och en annan familj. Barnens berättelser har analyserats med hjälp av tematisk analys. Resultatet visar att femmis- och relationsbarnens berättelser huvudsakligen liknar varandra samtidigt som vissa skillnader framkommer mellan grupperna. Det förkommer också stora individuella skillnader inom grupperna. En kärnfamiljsnorm är tydligt framträdande i både barnens prat och teckningar, samtidigt som barnen visar på en öppenhet kring olika familjeformer. I relationsbarnens berättelser omnämns far- och morföräldrar, föräldrars syskon och kusiner som släktingar medan femmisbarnen i större utsträckning inkluderar dessa samt husdjur som medlemmar i sina familjer. Gemensamt för alla barnen är att deras berättelser om familjelivet utgår från barnet och har barnet i fokus. I såväl femmis- som relationsbarnens prat om mammor och pappor framträder en bild av traditionella könsroller. Såväl relations- som femmisbarnens berättelser om familj är mestadels i linje med tidigare forskning kring barns syn på familj. Femmisbarnens inklusion av såväl husdjur som släktingar i familjen, kan vara ett resultat av att nätverket får en större betydelse hos de ensamstående föräldrarna vilket även setts i tidigare forskning. Den kärnfamiljsnorm som blev tydlig i barnens prat kan ses som en avspegling av de rådande normerna i samhället. Trots en ökad variation gällande familjeformer är kärnfamiljen fortfarande ett rådande ideal.

In this essay I perform readings of five influential literary works of the Modern Breakthrough in Nordic literature: Et dukkehjem (1879) by Henrik Ibsen, Niels Lyhne (1880) by Jens Peter Jacobsen, Barndomsvänner (1886) by Karl August Tavaststjerna, Fru Marianne (1887) by Victoria Benedictsson, and Ensam (1903) by August Strindberg. My aim is to identify and analyze discourses of loneliness and community. A central theme, both in this literature and in the contemporary society, is the problematization of gender roles. I find that the literature questions the polarization of gender roles through its depiction of marital relationships. At the same time, alternative communities are often portrayed as more fallible than those of marriage and nuclear family, forming discourses where marriage and nuclear family are prioritized over alternative communities – with a possible exception of national community. This paradoxical existence of modernity highlights the complexity of societal development: societal change requires not only political reforms but also change within subjects. The paradoxicality can be viewed as a manifestation of inner struggles. Finally, I reflect upon the endeavor to obtain entity that I find in these literary works. As connections between nature, culture and kinship, as well as between the past, the present and the future are formulated, issues of power/powerlessness and responsibility are brought into question. I propose further studies on these themes in relation to the emergence of nationalism, racial biology and fascism in 19th and 20th centuries, in order to deepen the understanding of the structure and the conditions of nationalism, racial biology and fascism in this context.

Bakgrund: Varje år behöver 70 000–75 000 människor palliativ vård, varav de flesta har en cancersjukdom. Närstående har en viktig och central del i palliativ vård och kan påverka den drabbades mående innebär att lindra symtom och lidande där fokus inte ligger på att bota sjukdomen. Sjuksköterskan har en viktig roll att stötta och involvera närstående i kommunikationen.  Syfte: Syftet var att beskriva närståendes upplevelser av att vårda en anhörig med cancer i livets slutskede i hemmet.   Metod: Metoden som valdes var en litteraturöversikt. Tio vetenskapliga artiklar inkluderades i resultatet. Artiklarna analyserades enligt Fribergs metod. Resultatartiklarna hade kvalitativ design och hämtades från CINAHL Complete och MEDLINE.   Resultat: Litteraturöversikten presenterades i tre teman och fem underteman. Det första temat innefattar att bli en vårdare, med undertemat ansvar att ständigt vara på vakt. Det andra temat innefattar känslor av vårdandet, med underteman stress och tiden nära döden. Det sista temat innefattar behov av stöd, med underteman stöd från familj och vänner, stöd från hälso-sjukvården.   Slutsats: Resultatet visade att närstående kände ett ansvar av att vårda sin anhörig, detta ansvar medförde bland annat att tunga beslut låg i deras händer angående anhörigas autonomi. Ansvaret bidrog även med negativa effekter både psykiskt och fysiskt i form av utmattning. Förberedelser inför döden visade sig vara en viktig del för närståendes mentala hälsa samt att stöd från familj, vänner och vårdpersonal framkom som betydelsefullt. / Background: Every year, 70 000–75 000 people need palliative care, most of them have cancer. Relatives have an important and central part in palliative care and can affect the victim's mood. Palliative care involves relieving symptoms and suffering where the focus is not on curing the disease. The nurse has an important role to support and involve relatives in the communication. Autonomy is seen as a difficult ethical dilemma in palliative care as the sufferer may have difficulty being self-determined in the final stages of life.   Aim: The purpose was to describe relatives' experiences of caring for a relative with cancer in the final stages of life at home.  Method: The chosen method was a literature review linked to Friberg. Ten scientific articles were included in the results. The articles were analyzed according to Friberg's method. The result articles had a qualitative design and were taken from CINAHL Complete and MEDLINE.   Results: The literature review was presented in three themes and five sub-themes. The first theme includes becoming a caregiver, with the sub-theme responsibility to be constantly on guard. The second theme includes emotions of care, with the sub-theme of stress, the time close to death. The last theme includes need for support, with the sub-theme support from family and friends, support from health care.   Conclusion: The results showed that close relatives felt a responsibility to care for their relatives, this responsibility meant, among other things, that heavy decisions were in their hands regarding the relatives' autonomy. The responsibility also contributed with negative effects both mentally and physically in the form of exhaustion. Preparations for death proved to be an important part of the mental health of close relatives and that support from family, friends and care staff emerged as meaningful.

Denna studie kan ses som en del av barndomsforskningen, där barn betraktas som kompetenta aktörer vars rösterförtjänar att lyftas fram. Syftet var att undersöka hur barn i olika familjeformer pratar om tillblivelse. Intervjuer har genomförts med sammanlagt 22 barn varav elva kom från familjer med en sammanboende mamma och pappa som har fått barn genom samlag (relationsbarn) och de andra elva kom från familjer med en ensamstående mamma som har fåttbarn på egen hand med hjälp av assisterad befruktning (femmisbarn). Barnens ålder varierade från tre år och tio månader till nio år och nio månader. En semistrukturerad intervjuguide låg till grund för intervjuerna där barnen ombads prata om tillblivelse, den egna tillblivelsen, tidigare kunskap om tillblivelse, känslor och åsikter inför ämnet samt kunskapskällor kring tillblivelse. Barnens berättelser har analyserats utifrån kritisk diskursiv psykologi.Resultatet visar att både femmisbarnen och relationsbarnen pratar om befruktning i olika former. De flesta pratar om en eller flera förutsättningar att bli till på, vilka alla var bundna till familjeform. Majoriteten av relationsbarnen och en del av femmisbarnen pratar utifrån en heteronormativ tvåsamhet. Många femmisbarn pratar även utifrån sitt eget tillblivelsesätt, assisterad befruktning, och talar dels utifrån att detta sätt är ett fullgott förstahandsalternativ och dels utifrån att det är ett andrahandsalternativ till att få barn genom den heteronormativa tvåsamheten. Flera av både femmisbarnen och relationsbarnen pratade kring att få barn på ett sätt som att det är en självklarhet för vuxna.De flesta av barnen pratade om förlossning och nämnde då vården som något centralt, vilken beskrivs antingen som en fixare eller en hjälpare. För femmisbarnen var vården självklar både vid befruktningen och vid förlossningen, medan vården är självklar för relationsbarnen vid förlossningen. De barn som pratar om pappors roll vid förlossningen gör det utifrån att pappor antingen är sekundära och passiva eller att de är hjälpare. Resultatet visar även att det inte finns någon skillnad kring var barnen från de olika familjeformerna har fått sin kunskap om tillblivelse ifrån samt var de skulle ta reda på mer kunskap. Barnen nämner sina mammor, men även skola, kompisar och olika former av media är kunskapskällor för barnen. Många barn pratar utifrån att kunskapen tillhör vuxenvärlden och att barn inte behöver ha kunskap om tillblivelse. Det är ungefär lika förekommande att barnen oavsett familjeformger uttryck för att tillblivelse och tillhörande ämnen på olika sätt är svårt att prata om, som att det är lätt att prata.Utifrån dessa resultat dras slutsatsen att eftersom den heteronormativa tvåsamheten framställs som det självklara, får det till följd att andra tillblivelsesätt betraktas som mindre eftersträvansvärda. I kontakt med barn blir det därför viktigt att förhålla sig till detta och sträva mot att inkludera fler likvärdiga tillblivelsesätt i sitt prat. Mammor beskrivs av barnen från de båda familjeformerna som de primära kunskapsbärarna, medan pappor nästintill helt saknas. Detta tyder på att femmisbarn, i de undersökta åldrarna, har samma tillgång till kunskap om tillblivelse som relationsbarn har. Slutligen konstateras att sexualitet till viss del fortfarande är tabubelagt i samhället, då flera av barnen på olika sätt uttrycker att det finns aspekter av tillblivelse som var svåra att prata om. Denna syn, som också återfinns i samhället, håller troligtvis på att förändras då ungefär lika många barn gav uttryck för att tillblivelse var lätt att prata om.