An association between inflammation and mood deterioration has been proposed as a potential explanatory mechanism underlying many pathologies. Previous research attributes this consistently reoccurring connection between inflammation and psychopathology that is often reported within the literature, to a relationship between the HPA axis, the body’s stress response system and the immune system. There is evidence of a bidirectional feedback loop between end-products of the immune system and the HPA-axis such as cytokines and cortisol. This is supported by research reporting that components of subjective well-being such as positive affect, optimism and life satisfaction can produce beneficial health outcomes by potentially targeting this feedback loop. The present longitudinal study tested if higher positive affect independently corresponds to lower levels of inflammatory markers Interleukin-6 (IL-6) and C-reactive protein (CRP) and HPA axis marker cortisol. The study further tested if higher subjective well-being decreases levels of IL-6 and CRP as well as cortisol. The study employed a subsample of participants from the Midlife in Japan (MIDJA) Biomarker project (n=174) that underwent testing at two separate time points across a period of 4 years. The data included subjective well-being, positive affect, IL-6, CRP, cortisol, perceived stress, neuroticism and demographic variables. Positive affect was not associated with any inflammatory marker or cortisol. Subjective well-being had no effect on CRP but reduced IL-6 and cortisol even when controlling for all control and demographic variables. It is concluded that subjective well-being may be linked to lower inflammation and HPA axis activity. / Ett samband mellan inflammation och sjukdomsbeteende har föreslagits som en förklaringsmekanism bakom förekomsten av många patologier. Den konsekventa anknytningen mellan inflammation och psykopatologi som många tidigare studier demonstrerat innebär ett samband mellan immunsystemet och HPA-axeln som är den struktur som utgör kroppens svar på stressorer. Det finns tecken på en återkopplingsslinga mellan slutprodukter av det immunologiska systemet och HPA-axeln såsom cytokiner och kortisol. Detta har stöd i tidigare forskning som rapporterat att komponenter av subjektivt välbefinnande så som positiv affekt, optimism och livstillfredställelse kan medföra positiva hälsoutfall genom att potentiellt influera denna återkopplingsslinga. Förevarande longitudinella studie testar om högre positiv affekt leder till lägre nivåer av de inflammatoriska markörerna interleukin-6 (IL-6) och C-reaktivt protein (CRP) samt HPA-axel markören kortisol. Studien testar vidare även om högre subjektivt välbefinnande leder till lägre nivåer av IL-6, CRP och kortisol. Deltagarna är ett subsampel från Biomarkerprojektet (n = 174) inom Midlife in Japan (MIDJA) som genomgick testning vid två separata tidpunkter över en period av 4 år. Data består av subjektivt välbefinnande, positiv affekt, IL-6, CRP, kortisol, upplevd stress, neuroticism samt demografiska variabler. Positiv affekt hade ingen signifikant effekt på någon av de inflammatoriska markörerna eller kortisol. Subjektivt välbefinnande hade inte någon signifikant effekt på CRP men reducerade signifikant IL-6 och kortisol och dessa effekter förblev signifikanta efter kontroll för samtliga kontroll och demografiska variabler. Följaktligen dras slutsatsen att subjektivt välbefinnande kan leda till lägre inflammation och HPA-axel aktivitet.

Nyfikenhet och känsla av att kontakt med vår omgivning är viktigt för vårt välbefinnande. Däremot bidrar kombinationen av att vara hemmablind och mobiltelefonens tjuvande av vår uppmärksamhet till att vi distanserar än mer från den. Genom att engagera människor genom ljud för att rikta vår uppmärksamhet mot omgivningen och bort från mobiltelefonen kan man väcka nyfikenheten till liv, och på så sätt få ökad kontakt med omgivningen. En konceptdriven designstudie ligger till grund för ett designkoncept som den här kandidatuppsatsen presenterar. Syftet är att studien skall skall bidra med insikter och lärdomar för framtida forskning inom området. Arbetet undersöker hur användarupplevelsen av ett förstärkt ljudlandskap potentiellt kan designas för att människor ska få ökad kontakt med sin omgivning. I en empiriskt studie får deltagarna jämföra hur deras sinnesstämning påverkas av ett förstärkt ljudlandskap med det naturliga ljudlandskapet i en, för dem, känd miljö. Resultatet visar att det går att påverka användarens sinnesstämning, men att det råder delade meningar om den ger ökad kontakt med omgivningen. Slutsatsen blir att; sinnesstämningen påverkas olika, vilket kan bero på vilka personliga preferenser användaren redan har med sig. / Curiosity and a sense of connection with our everyday environment is important for our well-being. However, the combination of not being able to appreciate what is close to us and smartphones stealing our attention just makes a larger gap between us and everyday environments. By engaging people through sound to direct our focus towards our surroundings and away from the smartphone, you can bring your curiosity to life, and in that way get an enhanced connection to the everyday environment. This paper presents a design concept based on a study made with a Concept-Driven Design method. The purpose of the suggested design concept is that the insights and knowledge that is drawn from it can be used to help future research within the field. This paper examines how a user experience of an augmented soundscape could be designed for people to enhance their connection to their surroundings. In an empirical study, participants get to compare how their mood is affected by a natural soundscape compared to an augmented soundscape in an everyday environment. The result shows that all of the participants' mood was affected by the soundscape, however when it comes to enhanced connection to their surroundings only 40% of the participants said it did. A conclusion was made that the mood is affected differently depending on personal preferences and previous experience.

Introduction: Precompetitive emotions are important for team functioning, performance and satisfaction of being a team member. Social identity constitutes a necessary base for positive emotions (Lindwall et al., 2016). Limited research calls for further examination of the intensity and the directionality of precompetitive group-based emotions in team performance and the influence of different targets of social identity. Objective: To examine two levels of social identities and their influence on precompetitive group-based emotions and perceived directionality. Methods: Seventy-one Swedish senior football players (Mage = 25.35 ± 5.50 years of age) including both males (n = 36; Mage = 27.53 ± 5.63 years of age) and females (n = 35; Mage = 23.11 ± 4.40 years of age), completed an online survey including measurements of identification (Ray et al., 2008; Campo et al., 2019a) and I-PANAS (Thompson, 2007), with the additional inclusion of the direction scale (Jones & Swain, 1992). Results: Identification as a football player influenced precompetitive positive emotions (PE) toward opponents. Precompetitive PE toward both teammates and opponents showed a tendency to be facilitative for performance. Findings also showed gender differences for identification as a football player, precompetitive PE toward teammates and directionality of precompetitive PE and NE toward teammates. Conclusions: The present study further extends the importance of identification and group-based emotions in team sports and how group-based emotions affect team sport athletes. Coaches might adjust their communication to enhance identification of the team before and during competition and ultimately increase team performances. / Introduktion: Emotioner innan tävling är viktiga för lagets funktion, prestation och tillfredsställelse med att vara en medlem i laget. Social identitet är en nödvändig bas för positiva emotioner (Lindwall et al., 2016). Då det endast finns begränsad forskning krävs ytterligare undersökning av intensiteten och riktningen av grupp-baserade emotioner innan tävling i lagprestationer och dess påverkan av olika nivåer av social identitet. Syfte: Att undersöka två nivåer av sociala identiteter och deras inflytande på grupp-baserade emotioner innan tävling och dess riktning (påverkan) för prestation. Metod: Sjuttioen svenska seniorfotbollsspelare (Målder = 25.35 ± 5.50 år) med både män (n = 36; Målder = 27.53 ± 5.63 år) och kvinnor (n = 35; Målder = 23.11 ± 4.40 år) genomförde en online enkät innehållande mätningar av identifiering (Ray et al., 2008; Campo et al., 2019a), I-PANAS (Thompson, 2007) med den extra riktningsskalan (Jones & Swain, 1992). Resultat: Identifiering som fotbollsspelare påverkade positiva emotioner (PE) innan tävling mot motståndare. PE gentemot både lagkamrater och motståndare visade en tendens att främja prestation. Resultaten visade också könsskillnader för identifiering som fotbollsspelare, PE gentemot lagkamrater och riktning för PE och NE gentemot lagkamrater. Slutsats: Den aktuella studien utökar betydelsen av identifikation och grupp-baserade emotioner i lagidrotter och hur grupp-baserade emotioner påverkar lagidrottare. Tränare skulle kunna anpassa sin kommunikation för att höja lagidentifiering före och under tävling och slutligen förbättra lagprestation.

Vorliegende Dissertation greift in zeitgenössische Debatten queerer und feministischer Politiken durch die Analyse von Gegenwartsliteratur ein. Hatte die zweiten Frauenbewegung vertreten, dass im Zentrum politischer Veränderungen stets persönliche Veränderungen stehen, nutzt die Arbeit mit diesem Ausgangspunkt ein scheinbar anachronistisches Paradigma, um solche Narrative zu kritisieren, die Queerness sowie queere Politik und Theorie im Präsens, lesbischen Feminismus dagegen in der Vergangenheit positionieren wollen. These ist dagegen, dass die utopischen Impulse des lesbischen Feminismus der zweiten Frauenbewegung sich mit aktueller queerer Politik überschneiden und dass beide auf zu differenzierende Art Praktiken und Konzepte von Intimität in den Vordergrund stellen, die auf soziale Transformationen in größerem Maßstab verweisen. Die Erkundung der komplexen Weisen, in denen Politik durch Intimität praktiziert wird, erfolgt hier am Beispiel der Figur der Lesbe in der zeitgenössischen Anglo-Amerikanischen Literatur, speziell in Auseinandersetzung mit der Literatur der kanadischen Schriftstellerin Ann-Marie MacDonald. Mit Figur oder Trope der Lesbe im Zentrum der Analyse ist ein spezifischer historischer und politischer Kontext signalisiert. Die Lesbe sowie lesbian existence als eine feministische Praxis bieten einen produktiven Ausgangspunkt, weil beide im Lauf der Zeit oft und teils simultan als das Abjekt oder das idealisierte Objekt von sexueller und Genderpolitik konstruiert worden sind. Darüber hinaus markiert lesbischer Feminismus einen bestimmten zeitlichen Ort sowie eine politische Funktion und besetzt einen bestimmten Platz im feministischen und queeren Imaginären. Aufgabe der Dissertation ist es, die Potentiale herauszuarbeiten, die heute noch immer von der Figur der Lesbe und vom lesbischem Feminismus ausgehen, ohne dabei deren teils unbequeme Beziehung zum beachtlichen Einfluss der Queer Theory aus den Augen zu verlieren. / This dissertation intervenes in contemporary debates in queer and feminist politics through an analysis of literary fiction. Taking as its point of departure the second-wave feminist claim that personal and intimate transformation are at the heart of political transformation, it uses a seemingly anachronistic paradigm to critique linear narratives that position queerness and queer politics and theory in the present and lesbian feminism in the past. It argues that the utopian impulses of second-wave lesbian feminism overlap with those of contemporary queer politics, and claims that both foreground practices and conceptions of intimacy that prefigure broader social change. Exploring the ways in which politics are enacted via intimacy, this dissertation takes as its object of study the figure of the lesbian in contemporary Anglo-American literature, specifically engaging with the fiction of Canadian writer Ann-Marie MacDonald. Situating the figure of the lesbian at the centre of this analysis signals a specific historical, political, and social context. The lesbian, as a figure or trope, or lesbian existence, as a way of doing feminism, offers a productive point of departure for such considerations because both have, over time, been variously and often simultaneously constructed as either the abject or idealized object of sexual and gender politics. Lesbian feminism signals a specific temporal location and political function and holds a particular space in the feminist and queer imaginary. While exploring both the influence of queer theory and politics in the political and theoretical structures of sexuality, and the unprecedented mainstreaming both of (certain versions of) non-heterosexuality and (certain versions of) feminism, this dissertation’s project is to consider the possibilities still generated by the figure of the lesbian and lesbian feminism, while considering its sometimes-uncomfortable relationship to the considerable influence of queer theory.

This study aimed to examine the norms and cultures that are formed in the social interaction between students in need of special support placed in special education classes or equivalent by interviewing educators about their reflections. This study used special education theories as well as theories of language, power and culture. The method used was semi-structured interviews with six educators. The interviews were analyzed with thematic coding, which gave six themes: vocabulary, needs that could not be met, emotional states, the educators’ role and the relation between educator and student, social interactions, and the difficulty of making general statements. A conclusion that emerged was that the vocabulary that clashes with the schools’ core values was one of many factors in deciding that the student is in need of special education. Students’ norms of expressions are influenced by their environments, and at school they learn about social consequences. The educators try to give corrections when the students make a mistake, however this is not possible when the students are in a strong emotional state. To avoid strong emotional states the educators make the students feel safe in school and build relationships with them. To do their job, the educators need to build a relational capital with the students. All their labor is done to make the students become socially competent citizens. It was however difficult for the educators to make general expressions as they had a diversity of students. Some educators also expressed that there was no difference between students in special education classes and students in regular classes. This study contributes with knowledge of how the social processes such as different environments, power and educators’ guidance influence the norms of communication that are created in social interaction, which is a little studied research field. / Denna studie syftade till att undersöka de normer och kulturer som skapas i det sociala samspelet mellan elever som är placerade i resursklasser eller motsvarande genom att ta del av pedagogers reflektioner. Studien utgick från teorier grundade i specialpedagogik samt teorier om makt, språk och kultur. Den metod som användes var semistrukturerade intervjuer med sex pedagoger. Intervjuerna analyserades med tematisk kodning, vilket resulterade i sex teman: språkbruket, behov som inte har gått att bemöta, affektlägen, pedagogens roll och relationen mellan pedagog och elev, det sociala samspelet och till sist svårigheten med att uttrycka sig generellt. Slutsatsen var att språkbruk som går emot skolans värdegrund är en av flera faktorer som gör att eleverna bedöms behöva särskilt stöd. Elevers normer påverkas av andra miljöer de vistas i, och på skolan får de stöd med att lära sig de sociala konsekvenserna av språkbruk. Pedagogerna beskrev att eleverna inte klarar av det sociala samspelet i de större klasserna, och att klassrummen inte är anpassade för elevernas svårigheter. Pedagogerna försöker ge tillrättavisningar när eleverna gör fel, dock går det inte när eleverna är i höga affektlägen. För att undvika affekthöjningar jobbar pedagogerna med att få eleverna att känna sig trygga i skolan och med att bygga relationer med eleven. För att kunna göra det måste pedagogerna först bygga ett relationellt kapital med eleverna. Arbetet är för elevernas vinst, då det ska leda till att eleverna kan klara sig som socialt kompetenta medborgare. Det var dock svårt för pedagogerna som deltog att uttala sig generellt om eleverna, då det var en mångfald av elever. Vissa pedagoger ansåg även att det egentligen inte är någon skillnad mellan elever i resursklasser och elever i större klasser.  Denna studie bidrar med kunskap om hur sociala processer som uppväxtmiljö, makt och pedagogers vägledning kan påverka vilket sätt att uttrycka sig och tilltala varandra som skapas i sociala samspel, vilket är ett sällan belyst forskningsområde.

In dieser Dissertation wurde zur Untersuchung von Affekten und Emotionen als zentrales Phänomen im Sportunterricht ein Modell entwickelt, das das affektiv-emotionale Erleben im Sportunterricht aus Schülerinnen-Schüler-Perspektive als eigenständiges Phänomen betrachtet und in Bezug zu seinen Auslösern, Unterrichtsmaßnahmen und Konsequenzen setzt. Zur Beschreibung des affektiv-emotionalen Erlebens wurden Auslöser von Affekten und Emotionen in einer qualitativen Interviewstudie exploriert: Attraktivität der Aufgabe, Zugehörigkeit, Kompetenz und Autonomie erscheinen als entscheidende Auslöser des affektiv-emotionalen Erlebens aus Sicht der Schülerschaft. Daran anknüpfend wurden Kompetenz und Zugehörigkeit experimentell untersucht, um die Wirkung dieser Auslöser auf das affektiv-emotionale Erleben zu überprüfen. Eine positive bzw. negative Kompetenzbedingung führt zu einem positiven bzw. negativen Affekt und soziale Interaktion (Zugehörigkeitsbedingung) führt zu einem positiven Affekt bei den Schülerinnen und Schülern. Weiterführend wurden in einer systematischen Review Arbeit Unterrichtsmaßnahmen untersucht, die das affektiv-emotionale Erleben der Schülerinnen und Schüler im Sportunterricht effektiv beeinflussen können, indem sie die explorierten Auslöser anwenden. Dabei kann gezeigt werden: Autonomieunterstützende Unterrichtsmaßnahmen, die mit den identifizierten Auslösern zusammenhängen, können zu einem positiven affektiv-emotionalen Erleben bei den Schülerinnen und Schülern führen. Die identifizierten Auslöser des affektiv-emotionalen Erlebens und die effektiven Unterrichtsmaßnahmen werden in dieser Dissertation in ein heuristisches Modell zur Erklärung des affektiv-emotionalen Erlebens von Schülerinnen und Schülern im Sportunterricht integriert und hinsichtlich zukünftiger Forschungsansätze inhaltlich und methodisch diskutiert. Diese Dissertation schließt mit zukünftigen Forschungsfragen und praktischen Implikationen für die Bildungslandschaft. / This doctoral thesis focusses on affective and emotional states of students in the context of physical education (PE). Affects and emotions represent the theoretical framework. In order to investigate affects and emotions as a central phenomenon in PE, a model was developed that declares the affective and emotional states of students in PE to an independent phenomenon and relates this to its triggers, teaching styles and consequences. A qualitative interview study explored triggers of affects and emotions to describe the affective-emotional states: attractiveness of the task, belonging, competence, and autonomy appear to be decisive triggers of the affective-emotional states from the students' perspective. Based on this, competence and belonging were experimentally examined in order to successfully check the effect of these triggers on the affective and emotional states. A positive or negative trigger of competence influences students’ positive or negative affect and social interaction (belonging) influences students’ positive affect. In addition, teaching styles using the explored triggers were examined in a systematic review due to their influencing effects on the affective-emotional states of students in PE. It can be shown that autonomy-supportive teaching styles, which are related to the identified triggers, can positively influence the affective and emotional states of students. The identified triggers of the affective-emotional states and possible teaching styles are integrated into a heuristic model of affective-emotional states from students’ perspectives in PE. Based on this heuristic model, the contribution of this thesis will be critically reflected for further analysis of affective-emotional perception in future studies. Finally, the presented research is linked to future research questions. Practical implications are addressed for PE classes, schools, teacher training and general educational policy.

Uncontainable Life: A Biophilosophy of Bioart investigates the ways in which thinking through the contemporary hybrid artistico-scientific practices of bioart is a biophilosophical practice, one that contributes to a more nuanced understanding of life than we encounter in mainstream academic discourse. When examined from a Deleuzian feminist perspective and in dialogue with contemporary bioscience, bioartistic projects reveal the inadequacy of asking about life’s essence. They expose the enmeshment between the living and non-living, organic and inorganic, and, ultimately, life and death. Instead of examining the defining criteria of life, bioartistic practices explore and enact life as processual, differential, and always already uncontainable, thus transcending preconceived material and conceptual boundaries. In this way, this doctoral thesis concentrates on the ontology of life as it emerges through the selected bioartworks: “semi-living” sculptures created by The Tissue Culture and Art Project and the performance May the Horse Live in Me (2011) by L’Art Orienté Objet. The hope is that such an ontology can enable future conceptualisations of an ethico-politics that avoids the anthropocentric logic dominant in the humanities and social sciences. / Otyglat liv: Biokonst och biofilosofi undersöker hur biofilosofisk praktik och biokonst, alltså tänkande genom samtida hybrida konstnärliga-vetenskapliga praktiker, kan bidra till en mer nyanserad förståelse av liv än vad vi vanligtvis möter i akademiska diskurser. Med utgångspunkt i ett feministiskt deleuzianskt perspektiv, och i dialog med samtida biovetenskap, pekar biokonstnärliga projekt på det otillräckliga i att ställa frågor om livets innehåll. Projekten tydliggör istället hur det levande och det icke-levande, det organiska och oorganiska, precis som liv och död, är sammanflätade. Istället för att sätta upp fasta kriterier för liv undersöker och framställer biokonstnärliga praktiker liv som en differentiell process, i sig omöjlig att fastställa och därmed något otyglat, som överskrider uppsatta gränser mellan det materiella och föreställda. Följaktligen fokuserar föreliggande avhandling på livets ontologi så som den framträder i ett urval av biokonstnärliga arbeten: ”semi-levande” skulpturer skapade av The Tissue Culture and Art Project, samt performance-konstverket May the Horse Live in Me (2011) av L’Art Orienté Objet. Förhoppningen är att en sådan ontologi kan möjliggöra framtida begreppsliggöranden av en etisk politik som undviker den antropocentriska logik som dominerar humaniora och samhällsvetenskap idag.

Breathing is not a common subject in feminist studies. Breathing Matters introduces this phenomenon as a forceful potentiality for feminist intersectional theories, politics, and social and environmental justice. By analyzing the material and discursive as well as the natural and cultural enactments of breath in black lung disease, phone sex work, and anxieties and panic attacks, Breathing Matters proposes a nonuniversalizing and politicized understanding of embodiment. In this approach, human bodies are onceptualized as agential actors of intersectional politics. Magdalena Górska argues that struggles for breath and for breathable lives are matters of differential forms of political practices in which vulnerable and quotidian corpomaterial and corpo-affective actions are constitutive of politics. Set in the context of feminist poststructuralist and new materialist and postconstructionist debates, Breathing Matters offers a discussion of human embodiment and agency reconfigured in a posthumanist manner. Its interdisciplinary analytical practice demonstrates that breathing is a phenomenon that is important to study from scientific, medical, political, environmental and social perspectives. / Andning är inte ett vanligt förekommande ämne inom feministiska studier. Breathing Matters introducerar detta fenomen som har en potential för feministiska intersektionella teorier, politik, social rättvisa och klimaträttvisa. Genom analyser av materiella, diskursiva, naturliga och kulturella dimensioner av andningens formationer, i sjukdomen pneumokonios, telefonsexarbete samt ångest och panikattacker, föreslår Breathing Matters en icke-universialiserande och politiserad förståelse av förkroppsligande. Genom denna ansats konceptualiseras mänskliga kroppar som agentiella aktörer i en intersektionell politik. Magdalena Górska argumenterar att kampen för att andas och för andningsbara liv är ett angeläget ämne för differentiella former av politisk praktik. Denna sårbara och vardagliga praktik som både består av kroppsmateriella och kroppsaffektiva handlingar konstituerar politik. Placerad i en kontext av feminist poststrukturalistisk, nymaterialistisk och postkonstruktivistisk debatt erbjuder Breathing Matters en diskussion kring mänskligt förkroppsligande och agentskap som är omkonfigurerad på ett posthumanistiskt sätt. Den tvärvetenskapliga analytiska praktiken visar att andning är ett fenomen som är viktigt att studera från vetenskapliga, medicinska, politiska, miljömässiga och sociala perspektiv.

Emotionsreglering har de senaste åren fått alltmer uppmärksamhet och stöd som en faktor associerat med substansbruk. Däremot finns till författarnas vetskap ingen tidigare forskning som undersökt sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Syftet med denna studie var att beskriva substansbruket och utforska associationer mellan emotionsreglering och substansbruk i ett rättspsykiatriskt urval. Deltagarna (N = 98; 13 % kvinnor) rekryterades från en kohort av rättspsykiatriska patienter i Sverige från 2016-11-01 till 2020-11-30.  Data samlades in genom journalgranskningar, självskattningar och kompletterades med semistrukturerade intervjuer. För att beskriva substansbruk i gruppen användes deskriptiv statistik. Vidare användes instrumentet Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) för att undersöka deltagarnas svårigheter med emotionsreglering. Som mått på substansbruk använde författarna debutålder av substanskonsumtion och antalet testade substanser. För att utforska sambandet mellan emotionsreglering och substansbruk användes korrelationsmatriser.  Resultatet visade att 64,3 % av deltagarna någon gång hade diagnostiserats med substansbrukssyndrom. Vidare hade 79.5 % av urvalet någon gång använt cannabis och hade i större utsträckning använt andra substanser jämfört med en generell svensk population. Studien fann inga signifikanta samband mellan emotionsreglering och substansbruk, vilket går emot tidigare forskning. Det motsägelsefulla resultatet kan bero på metodologiska skillnader och/eller att deltagarna hade andra gemensamma och inflytelserika erfarenheter i relation till emotionsreglering som påverkade resultatet. / Emotional regulation has in recent years gained more attention and support as a factor associated with substance use. However, to the authors knowledge, no research has examined the association between emotional regulation and substance use in a forensic psychiatric sample. The aims of this study were to describe substance use and examine associations between emotional regulation and substance use in a sample of forensic psychiatric patients. Participants (N = 98; 13% female) were recruited from a cohort of forensic psychiatric patients in Sweden from 2016-11-01 to 2020-11-30.  Data were collected through file information, self-reports and complemented with semi-structured interviews. The study used descriptive data to report the use of substances within the sample. Furthermore, the study used the instrument Difficulties in Emotional Regulation Scale (DERS) to examine the participants' emotional dysregulation. To measure substance use, the authors used age of onset of substance consumption and the number of substances tested as variables. Correlational matrices were used to explore the association between emotional regulation and substance use.  The results showed that 64.3% of the participants had at some point been diagnosed with SUD. Furthermore, 79.5 % of the sample had at some point used cannabis and had to a large extent used other substances. No significant associations were found between emotional regulation and substance use. The result goes against previous research, methodological differences may cause this contradiction. Another possible explanation is that the participants had other common and influential experiences in relation to emotional regulation that influenced the result.

Syftet med den här uppsatsen är att undersöka Lygia Clarks verk ”Structuring the Self” utifrån begreppet per- formativitet, men det är först i samband med att jag relaterar det performativa till Suely Rolniks idéer om en resonant kropp, och den mer vitalistiska begreppsapparat som detta begrepp relaterar till, som jag tycker att idén om det terapeutiska som en performativ konstnärlig strategi blir intressant och relevant. Tanken är att utvidga idén om det performativa genom att relatera begreppet till den vitalistiska tradition hennes arbete från början grundar sig på, och visa på att dessa två begrepp kan mötas och eventuellt berika varandra just genom den terapeutiska metoden. Den övergripande frågan gäller vår möjlighet att ”bli” någonting som ligger utanför den av samhället konstituerade subjektiverings-processen.  Rolnik talar i sina texter om en ”resonant kropp”, en kropp, en subjektivitet i ständig förvandling, en kropp som är både insida och utsida samtidigt. Min läsning av Lygia Clarks verk ”Structuring the Self” är således att denna specifika ”kroppslighet” möjliggör en alldeles specifik form av performativitet som är knuten till och siktar direkt på kroppens affektiva nivåer. Som jag förstod saken lyckades Lygia Clark aktivera denna resonanta kropp via sina ”terapeutiska” metoder. Det ”terapeutiska” fungerar just precis som en metod för att komma åt detta resonanta tillstånd, och i linje med Suely Rolnik väljer jag att se Lygia Clarks metod som en konstnärlig strategi som i slutändan går utöver både konst och terapi: vi har att göra med ett aktiverande av livets kreativa process i sig själv. Jag anser att Lygia Clarks ”Structuring the Self” visar att det vore relevant att välkomna nya frågeställningar i samband med det performativa. Det behöver inte finnas en konflikt mellan ett performativt tankesätt och ett vitalistiskt synsätt, mellan ”no doer behind the deed”, och ett vitalistiskt synsätt där den kreativa impulsen kommer ”inifrån”.