Uppsatsens syfte är att utreda huruvida ett visst mått av interaktivitet är möjlig inom ramen för en films berättarstruktur. Med andra ord söker den visa om en tittare kan vara delaktig i filmens handlingsförlopp genom att aktivt påverka det. För uppsatsens syfte används filmen Lola Rennt (Spring Lola, Tom Tykwer, 1998) som en teoretisk försökskanin. Genom analys av filmens berättarstruktur och diverse tidigare forskning, fallstudium inom interaktiv film, samt relevanta bitar ur de Narratologiska (berättarforskning) och Ludologiska (spelforskning) skolorna ämnas det finna svar på hur ett interaktivt filmnarrativ kan se ut, samt hur det skulle påverka tittarens relation gentemot filmens karaktärer och handling.

Only a decade ago, research was limited regarding enjoyment and player motivation in digital games. The aim of this study was to investigate the effect of a developed story in a mobilepuzzle game. The main research question was if a developed story can affect the motivation to play a mobile puzzle game, and the secondary question was if a developed story can affect players’ overall impression of a mobile puzzle game. The sample size was eight participants (five men, two women, one non-disclosed), who enjoys playing mobile games, and were between 20-28 years old. A semi-controlled field study was performed with a between-group design consisting of experimental group and control group. Participants played freely a mobile puzzle game with a pre-existing or a developed story for a week, then returned for an evaluation interview. Their total playtime was measured with on-screen time trackers and their motivation and overall impression with subjective ratings on a five-level scale, as well as their reasonings to the ratings. The results showed no main difference between the two conditions. However, exploratory analysis found that participants who were interested in a story had lower motivation to continue playing compared to those not interested in a story, possibly due to their player type. This study makes way for future research regarding story and video games, mobile games in particular. In the long run this research could contribute to make mobile games more immersive and enjoying to play for the public. / För bara ett årtionde sen var forskning begränsad kring nöje och spelares motivation i digitala spel. Syftet med studien var att undersöka effekten av en utvecklad berättelse i ett mobiltpusselspel. Den huvudsakliga forskningsfrågan var om en utvecklad berättelse kan påverka motivationen för att spela ett mobilt pusselspel, andra forskningsfrågan var om en utvecklad berättelse kan påverka spelarnas helhetsintryck av ett mobilt pusselspel. Stickprovet bestod av åtta deltagare (fem män, två kvinnor och en som valde att ej ange kön) som gillar att spela mobilspel och som var mellan 20-28 år gamla. En semi-kontrollerad fältstudie genomfördes med en mellangruppsdesign som bestod av experimentgrupp och kontrollgrupp. Deltagarna fick fritt spela ett förbestämt mobilt pusselspel med antingen den existerande eller den utvecklade berättelsen i en vecka, sedan komma tillbaka för en intervju med återkoppling. Deras totala speltid mättes med “on-screen”-tid, deras motivation och helhetsintryck med hjälp av subjektiva skattningar på en skala 1-5, tillsammans med deras resonemang bakom skattningarna. Resultaten visade ingen skillnad mellan de två betingelserna. Den utforskande analysen föreslår dock att deltagare som var intresserad av en berättelse hade lägre motivation att fortsätta spela jämfört med de som inte var intresserade av berättelsen, möjligen på grund av deras speltyp. Studien banar väg för framtida forskning gällande berättelser och spel, specifikt mobilspel. På lång sikt kan den här forskningen bidra till att göra mobilspel som ger mer inlevelse och är roligare att spela för allmänheten.

This essay shows how Margaret Atwood’s novel The Handmaid’s Tale (1985) functions as a critique of patriarchal society as it depicts a dystopic, dismantled society where women are divided into societal groups on biological grounds. Based on socialist feminist literary theory, an analysis is carried out of two of the female characters, Offred and Serena Joy, who are both oppressed by a patriarchal, totalitarian government; an oppression that is manifested in different ways. Offred is used as a tool to provide children and Serena Joy is confined within the home. The focus of the analysis is on the oppression of these two characters by the patriarchal government through the removal of their rights due to their gender. Red and blue, the two colors used to mark their different societal groups, are analyzed to show how they affect the reader’s perception of these characters and how the novel demonstrates the division of women visually. / Denna uppsats visar hur Margaret Atwoods roman Tjänarinnans berättelse (1985) fungerar som en kritik mot ett patriarkalt samhälle. Denna kritik tar sig uttryck genom en dystopisk skildring av ett samhälle där kvinnor delas in i sociala grupper baserat på deras biologiska förutsättningar. Med utgångspunkt i socialistisk feministisk litteraturteori görs en karaktärsanalys av två av de kvinnliga karaktärerna, Offred och Serena Joy. De är båda förtryckta av det patriarkala, totalitära styret, ett förtryck som tar sig uttryck på olika sätt. Offred används som ett verktyg för att öka barnafödandet och Serena Joy är isolerad i hemmet. Analysen fokuserar på förtryckandet av de två karaktärerna baserat på borttagandet av deras tidigare rättigheter på grund av deras kön. Röd och blå, två färger som används för att markera deras sociala grupp, analyseras för att påvisa hur de påverkar läsarens uppfattning av karaktärerna och hur romanen rent visuellt kategoriserar kvinnor i olika grupper.

Title of this master thesis is “But what are you doing? Working with young people in difficult life situations focusing on the life stories.” Through practical knowledge theory, I will try to find ways to depict knowledge that cannot be fully explained in models or methods. I want to highlight what my career is about. I'm not a social worker, I'm not a therapist, a bit of an behaviourist, but without an exam. I do this by showing how I work with the individual's life stories, helping young people in vulnerable life situations to gain an understanding of their skills, abilities and interests. I have a narrative starting point in my work. By this I mean that through my conversations with young adults and their networks, are interested in how people use and relate to their life stories. I have also given some examples of how I use fictional stories like as a mask, to help the individual reflect on their own life situation. Through conversations with young adults and professional partners I have tried to show how I work for the individual to own his own process. / Genom praktisk kunskapsteori försöker jag finna vägar att gestalta den kunskap som inte fullständigt kan förklaras i modeller eller metoder. Jag vill belysa vad min yrkesroll går ut på. Jag är inte socionom, jag är inte terapeut, lite beteendevetare, men utan examen. Jag gör detta genom att visa hur jag arbetar med individens livsberättelser, hjälper unga i utsatta livssituationer att få syn på sina färdigheter, förmågor och intressen. Jag har i mitt arbete en narrativ utgångspunkt. Med det menar jag att genom mina samtal med unga och deras nätverk är intresserad av hur människor använder och förhåller sig till sina livsberättelser. Jag har också givit några exempel på hur jag använder fiktiva berättelser som mask, för att hjälpa individen att reflektera kring den egna livssituationen. Genom samtal med unga vuxna och professionella samverkansparter har jag försökt visa hur jag arbetar för att individen ska äga sin egen process.

Denna uppsats utforskar hur elektroniska spel fungerar som medium för berättande genom att undersöka aspekter av debatten som ägde rum i början av 2000-talet mellan narratologer och ludologer, angående hur man bäst bör närma sig och studera spel. Med rötterna i en jämförelse av hur ludologer och spelteoretiker närmar sig ämnet försöker uppsatsen sedan bredda perspektiven genom att jämföra den narratologiska strukturen hos spelet med mer konventionella medier för berättande, såsom filmer och litteratur. Genom att jämföra de traditionella strukturerna med strukturen och den inneboende berättelsen i spelet Amnesia: The Bunker, blir det tydligt att spelet överensstämmer med narratologiska egenskaper. Spelet innehåller en välskriven berättelse och detta faktum bör inte avfärdas på grund av att den presenteras i det interaktiva formatet ett spel utgör. Syftet med denna uppsats är inte att avvisa ett ludologiskt tillvägagångssätt eller hävda att spelet är något annat än ett spel. Målet är snarare att belysa komplexiteten i formatet och – precis som debatten slutligen gjorde till viss del – komma fram till slutsatsen att en narratologisk angreppspunkt är möjlig vid studerandet av spel men den bör inte utesluta andra forskningsmetoder, och vice versa. / This essay explores the topic of video games as a storytelling medium by examining certain aspects of the debate that took place in the early 2000s between narratologists and ludologists, regarding how to best approach and study video games. Taking root in a comparison between how ludologists and game theorists approach the subject of video games, the essay then attempts to broaden the perspectives by comparing the narratological structure of the game to classical structures seen in more conventional forms of storytelling, such as movies and literature. By comparing such structures to the structure and inherent narrative in the game Amnesia: The Bunker, it becomes evident that the game aligns with narratological attributes. The game contains a well-written story, and this should not be dismissed by the fact that it is presented in the interactive format of a video game. The purpose of this essay is not to reject a ludological approach or to claim that the game is anything else but a game. The aim is rather to highlight the complexity of the format and – just like the debate eventually did to some degree – come to the conclusion that a narratological approach to video games is possible but it should not exclude other methods of research, and vice versa.

En adaptionsanalys som utforskar relationen mellan romanen Cloud Atlas av David Mitchell och dess filmatisering (2012) av Tom Tykwer och syskonen Wachowski. Fokuset ligger på skillnader och likheter i narrativ och vilka visuella möjligheter som kunnat tillföras när romanens handlingen gjordes om till filmformat.

No description available.

Syftet med denna uppsats var att utveckla kunskap om integrationsproblematiken för nyanlända ungdomar på språkintroduktion i Sverige. Kvalitativa intervjuer med en narrativ utgångspunkt användes som metod för datainsamling, där fem stycken nyanlända elever på språkintroduktion intervjuades. Det centrala teoretiska begreppet vilken tillämpades som analysverktyg i denna studie, har av oss tolkats utifrån Riessman, Johansson och Ricoeurs teorier om narrativ identitet. Studien utgick ifrån frågeställningar om hur eleverna framställer språkintroduktion, språk och gemenskap, samt hur deras identiteter framträder i deras narrativ. Följande frågeställningar låg därmed till grund för uppsatsen: hur framställs elevernas relation till språkintroduktion i deras berättelser, hur framträder elevernas identiteter i berättelserna, samt vilken funktion har språk och gemenskap i elevernas berättelser? Det övergripande narrativet präglades av elevernas förväntningar, besvikelser, ambivalens och slutligen lösningar. Resultatet visade att elevernas modersmål huvudsakligen framställdes i negativa termer, då ett användande av modersmålet framför det svenska språket hämmar språkfärdigheter i svenska och skapar svårigheter att integreras i den sociala gemenskapen i samhället. Oavsett grad av social gemenskap, framkom det i denna studie att elevernas identitet som invandrare blir bestående även efter språkintroduktion. Slutligen synliggjordes en ambivalent inställning kring hur eleverna framställer språk, skola och gemenskap, vilket illustrerade fenomenens mångsidiga inverkan på elevernas tillvaro. / The purpose of this essay was to develop knowledge about integration problems for newly arrived adolescents in a language introduction program in Sweden. Qualitative interviews with a focus on narrative aspects was used as a method for data collection. Five newly arrived pupils at language introduction program were interviewed. The central theoretical concept, which has been used as a tool for analysing in this study, has been understood through theories surrounding narrative identity by Riessman, Johansson and Ricoeur. This study was based on questions regarding how students present language introduction program, language and community, and how their identities appear in their narratives. Therefore, the following questions made the foundation of this essay; how is the students’ relation to language introduction program presented in their narratives, hur does the students’ identities appear in their narratives, and what function does language and community have in their narratives? The overarching narrative was characterized by the students’ expectations, disappointments, ambivalence, and finally, solutions. The results of this study showed that the students’ mother tongue was mainly presented in negative terms. Using the mother tongue, rather than the swedish language, inhibits language skills in swedish, and thus create difficulties concerning the integration into the social community. Regardless of the level of social inclusion, this study showed that the students’ identity as immigrants remain permanent even after language introduction. Finally, an ambivalent attitude was highlighted regarding how the students describe language, school and community. This illustrates the diverse effects of the phenomena on the students’ situation.

Does our cultural background colour our perception of nature? And if so, can it be seen when asked about early childhood memories? These were some of the starting questions I was pondering over after a walk in the forest with 5 women from different continents. Even if we were about same age, it was quite clear that what we saw and how we perceived the surroundings differed. At this time, I got a book written by Bruno Latour and as his thought was intriguing, I wanted to test my understanding of his actor-network theory and search for traits that could explain the difference in our perception by following his advice. This was not as easy as it seemed. My material is based on interviews with three women in their 60´s and early 70´s done during October 2018. They told about their early childhood memory of nature. I used this material to follow the connections back in time and between actors of importance in their environs. I could also find trails that followed them until this day. I have also discussed different aspects of the use of narrative as a tool to make the reality understandable for the individual. How interpretation evolves during life to maintain the importance of one’s life in time and space. Words have the ability to imbed events in a bigger narrative and in that way let things be remembered for the future. How we react to events do depend on both cultural and biological factors and our interpretation of the situation is something that may have duration during our whole life. A tiny thing such as a blueberry can have a huge importance as one of the women told me. I found that a simple question revealed an astonishing amount of information that could be tracked down in time. Cultural tradition could be seen, and trails of family history were observable. Also, nature preferences turned out to have been established early. All three talked about the importance of their type of nature throughout their life, but what they preferred differed. What one of the women found preferable was totally indifferent for one of the others and the source was to be found in these important childhood memories. I have used research from several scientific disciplines and authors as Latour, Bell, Ellen, Frykman, Daun, Saltzman, Ulrich, Kaplan and others. The point of departure is ethnology, but other areas are visited during this study due to the fact that, as I argue, everything is connected, following Bruno Latour in his actor-network theory.

Föreliggande avhandling har som syfte att belysa, analysera och diskutera hur unga människor berättar om sina erfarenheter av att tvingas bryta upp från sitt hemland och börja om i ett nytt land under sin skolgång. Åtta unga vuxna, fyra kvinnor och fyra män, deltog i livsberättelseintervjuer kring detta tema. Den teoretiska referensramen innefattar begreppen identitet i det senmoderna samhället, identitet som berättelse samt globaliseringens olika villkor i form av kategorierna turister och vagabonder, där de förstnämnda har tillgång till världen och de sistnämnda stängs ute. Vidare tas upp begreppet livschanser, vilket berör relationen mellan människors mål och ambitioner och deras möjligheter att realisera desamma. Resultatet presenteras dels i en tematiserad del, dels i en del där tre av deltagarnas berättelser presenteras som profiler. Den tematiserade delen presenterar hur deltagarna berättar om att komma till Sverige, om att börja skolan, och om att skapa ett liv här. Huvudresultaten i denna del rör upplevelser av den första tiden i Sverige, språket som en nyckel, skolans roll, familj, vänskap och identitet samt deltagarnas förhållningssätt till dessa aspekter i berättelserna. Ur några av deltagarnas berättelser uttolkas också mer tydliga strategier, och dessa fokuseras tillsammans med identitet ytterligare i den andra resultatdelen genom tre profiler, vilka har benämnts utanförskap som identitet, en kluven identitet och aktivitet som identitet. I avhandlingens diskussion behandlas metodologiska överväganden, därefter vidtar en resultatdiskussion vilken fokuserar på aspekter av uppbrottets konsekvenser i relation till de teoretiska begreppen livschanser, vagabonder, risk/tillit och identitet. Här behandlas också olika verktyg för identitetsskapande i berättelserna samt hur identiteter berättas i materialet.   Den övergripande slutsatsen är att det inte är fruktbart att betrakta invandrare eller flyktingar som en homogen grupp. Deltagarna i föreliggande studie liknar varandra i stor utsträckning, och det finns likheter mellan deras berättelser, men de berättar också om skilda erfarenheter, förhållningssätt och identiteter. Detta ger liv åt, och empiriskt grundat stöd för, det slitna uttrycket ”vi måste se till individen”, också när det gäller barn och ungdomar med erfarenheter av att kommit till Sverige som flyktingar. / The purpose of this doctoral thesis is to illuminate, analyze and discuss life stories told by young Swedes about their experiences of being up-rooted and forced to leave their home countries and make a new start in a new country during their school years. Eight young adults participated in life story-interviews around this theme. The theoretical framework entails the terms identity in late modernity, identity as story, and the conditions of globalization here represented by the categories tourists and vagabonds, where the first have access to the world and the latter are left out. Furthermore the concept of life chances is used, which is concerns the relation between people’s goals and ambitions and their possibilities to realize these goals. The findings of the study are presented in two chapters. The first is a thematic analysis and the main findings here are experiences of the first meetings with Swedish society, language as a key, the role that school plays, family, friendship and identity and how the participants relate to these aspects in their stories. Some of the stories are interpreted as having more clear strategies, and these are focused along with identity in the second findings chapter.  Here, three profiles are presented as being an outsider as identity, a torn identity and activity as identity. The discussion of the thesis addresses certain methodological considerations and then turns to discuss the findings. This discussion focuses on aspects of the consequences of being up-rooted in relation to the theoretical concepts life chances, vagabonds, risk/trust and identity. Different tools for the construction of identities in the stories are also discussed, as well as how identity can be seen as synonym to telling a story.   The overall conclusion is that it is not fruitful to talk about immigrants or refugees as a homogeneous group. The participants in this study are alike in many ways, and while their stories have mutual traits, they also tell the tale of differing experiences, approaches and identities. This gives life, and empirically grounded support, to the worn out phrase “every child is an individual”, also when it concerns children and young people who have experienced arriving in Sweden as refugees.