Uppsatsen handlar om barns kreativa skapande i ateljén och hur vi kan förstå och förhålla oss till kreativitet som fenomen och begrepp i en förskolekontext. Den gestaltande delen beskriver en situation som belyser barns olika sätt att närma sig skapande verksamhet och svårigheten att välja ett pedagogiskt förhållningssätt som passar hela gruppen. Huvudfrågan handlar om hur jag hittar balansen mellan ett ledande och planerat pedagogiskt förhållningssätt och ett som är mera följsamt och spontant med hänsyn till barns olika behov och förutsättningar i kreativt skapande. Syftet med uppsatsen är att med stöd av olika teorier om kreativitet, lek, undervisning, läroplansmålen och Reggio Emilias pedagogiska filosofi undersöka kreativitet och skapande och olika pedagogiska strategier i förhållande till detta. Metoden är ett reflekterande essäskrivande utifrån berättelsens dilemma och mina egna erfarenheter. I den reflekterande delen tas olika definitioner av kreativitetsbegreppet upp och jämförs sinsemellan, samt olika sätt på vilka kreativitet bedöms och värderas på individ- och gruppnivå. Med avstamp i Reggio Emilias pedagogiska filosofi och läroplanen för förskolan diskuteras begreppen undervisning kontra lek, och miljön som den tredje pedagogen. Slutsatsen blir att barngruppens sammansättning och dynamik spelar en viktig roll tillsammans med pedagogens intentioner och miljöns utformning, och att ett ledande pedagogiskt förhållningssätt i vissa fall kan vara nödvändigt för barns kreativa skapande men att utrymme måste ges för barnens lek och egna idéer.

I vårt uppsatsarbete utgick vi från den sociokulturella teorin och vårt syfte med att synliggöra eventuella samband mellan barns utveckling och lärande i relation till olika estetiska aktiviteter, även kallat “estetiska lärprocesser”, samt till de metoder som förskolepersonalen använder sig av och i vilka situationer dessa används. Tidigare forskning har pekat på hur de olika formerna av estetiska uttryckssätt är essentiella för barns olika områden av inlärning och utveckling. Genom en webbaserad enkätundersökning nådde vi ut till förskollärare som själva hade ett intresse för de estetiska ämnena, vilket påverkade deras svar på så sätt att de beskriver ett mer estetiskt tolkande av läroplanen och dess mål. Vi upptäckte i arbetet med analysen av vår data att variationen på utbudet av de estetiska aktiviteterna som barnen fick möjlighet att uppleva spelade en roll i vad de fick möjlighet att lära sig och utvecklas inom. Vidare kunde vi även se att pedagogernas eget intresse påverkade hur utbudet för barnen såg ut och vilka verktyg barnen fick.

Estetiska uttrycksformer, däribland drama, ska enligt läroplanen ha en plats i skolans verksamhet. Samtidigt läggs mer fokus på de mätbara kunskaperna vilket resulterar i att de estetiska ämnena bortprioriteras. Syftet med studien är därför att undersöka i vilken utsträckning och på vilket sätt pedagoger använder dramapedagogik på lågstadiet. För att svara på denna fråga användes de didaktiska frågorna: varför, i vilka sammanhang, hur och när lärare och fritidspedagoger använder dramapedagogik i sin undervisning på lågstadiet. Genom intervjuer kunde olika teman identifieras. På frågan om varför dramapedagogik används framkom det att arbetssättet är inkluderande och lustfyllt samt att det gynnar den socioemotionella utvecklingen. Angående sammanhang ansåg pedagogerna att arbetssättet passar i de flesta sammanhang genom olika dramapedagogiska metoder som inte är bundna till något specifikt skolämne. Vid frågan hur frekvent arbetssättet används i verksamheterna kunde aspekten av tidsbrist urskiljas vilket är anledningen till att större projekt såsom pjäser och musikaler inte sker i samma utsträckning som förr. Tidsbristen förklarades med den nuvarande läroplanens införande. Slutsatsen var att pedagogerna använder sig av dramapedagogik på olika sätt som inte behöver vara krävande tids- eller kunskapsmässigt. Dramaarbetet tycks enligt pedagogerna berika elevernas skoldag och därmed gynna inlärningen vilket i sig är en stor anledning till varför arbetssättet nyttjas i svenska klassrum.

Det här är en kvalitativ studie med syfte att undersöka förskollärares uppfattning om hur de gör alla och varje barn delaktiga genom arbete med estetiska lärprocesser, vilket tog sin utgångspunkt i att vi såg att förskollärares perspektiv på hur arbetet genom estetiska lärprocesser gör barn delaktiga och inkluderade inte framkom tydligt i forskning. Eftersom vårt syfte har varit att lyfta förskollärares positiva aspekter av inkluderingsarbete genom estetiska lärprocesser har det under arbetets gång varit utmanande att synliggöra kritiska perspektiv kring forskning och det fenomen vi undersökt. Studiens teoretiska utgångspunkt är systemteori och relationell pedagogik. Empirin samlades in genom nio digitala intervjuer med legitimerade förskollärare och analyserades utifrån en induktiv tematisk ansats.Studiens resultat visar på att pedagogers görande handlar om ett förhållningssätt där de har barnfokus, är engagerade, skapar nyfikenhet, möjliggör för görande över tid och möten med mångfald som utgångspunkt och att de är beroende av pedagogiska förutsättningar för undervisning genom estetiska lärprocesser som bidrar till delaktighet och inkludering. För vidare forskning ser vi att etnografiska studier genom deltagande observationer och intervjuer skulle kunna bidra till en fördjupad förståelse av inkludering av alla barn genom estetiska lärprocesser, samt hur tekniska och digitala hjälpmedel skapar förutsättning för delaktighet och inkludering. / This is a qualitative study with the aim of examining preschool teachers 'perception of how they make everyone, and every child involved through work with aesthetic learning processes, which was becausewe saw that preschool teacher’ perspectives on how work through aesthetic learning processes make children involved and not included emerged clearly in research. Since our purpose has been to highlight preschool teachers' positive aspects of inclusion work through aesthetic learning processes, it has been challenging during the work to make critical perspectives on research and the phenomenon we have investigated. The theoretical starting point of the study is systems theory and relational pedagogy. The empirics were collected through nine digital interviews with legitimate preschool teachers and analyzed based on an inductive thematic approach.The results of the study show that educators' actions are about an approach where they have a child focus, are committed, create curiosity, enable action over time and meetings with diversity as a starting point and that they are dependent on pedagogical conditions for teaching through aesthetic learning processes that contribute to participation and inclusion. For further research, we see that ethnographic studies through participatory observations and interviews could contribute to an in-depth understanding of the inclusion of all children through aesthetic learning processes, as well as how technical and digital aids create the conditions for participation and inclusion.

Studiens övergripande syfte är att fördjupa kunskaper om och söka nya perspektiv på estetiska lärprocesser i relation till demokrati- och värdegrundsfrågor. Den teoretiska ansatsen hämtas från poststrukturalistisk teoribildning med förgreningar inom genusteori. Studien är strukturerad i tre delar inom vilken den första utgörs av en samläsning mellan kunskapsområdet scenkonstnärlig teori/praktik och pedagogisk teori/praktik. Dessa diskurser karaktäriseras av ifrågasättanden av konsten som ”god” respektive antaganden om värdeneutrala pedagogiska modeller och det ”goda” samhället som automatisk följd av bildning och fostran. Utifrån samläsningen analyseras inom studiens andra del dokumenterade utsnitt hämtade från ett projektarbete på en skola. Detta empiriska material fyller funktionen att både exemplifiera och problematisera samläsningens utfall. Den tredje delen av studien grundar sig på de tidigare delarna och avser överskrida uppdelningen mellan scenkonstnärlig respektive pedagogisk teori/praktik genom ett framskrivande av vad som inom studien benämns som diffrakterade praktiker med implosiva konsekvenser.Genom studien analyseras det risktagande som det alltid innebär att öppna upp för liksom ingå i processer av förhandling där det inte finns några givna svar samt hur dessa processer också kräver ständiga ställningstaganden utifrån den specifika kontexten. Vidare synliggörs hur processer som ifrågasätter det förgivettagna också förutsätter vissa strukturer. Studien lyfter också fram betydelsen av andra förhållningssätt till den osäkerhet, ambivalens och det motstånd som estetiska lärprocesser exempelvis genom olika positionsförflyttningar kan resultera i. På detta sätt är avsikten att värdera dessa konsekvenser som syften i sig. I en avslutande diskussion belyses studiens resultat i perspektiv av ett samhälle präglat av förändring och mångfald och därmed också relevansen av estetiska lärprocesser i en utbildningspolitisk kontext.

Syftet med detta examensarbete är att undersöka estetiska lärprocessers inverkan på meningsskapande inom naturvetenskaplig undervisning. Studien utgår från frågeställningen: vilken roll spelar det estetiska uttryckssättet, att teckna, för elevers meningsskapande kring naturvetenskapligt innehåll kopplat till pollinering i årskurs 1. Metod för datainsamling är observation av lektionsaktivitet (med det estetiska uttrycksmedlet ”att teckna”) samt intervjuer med elever om deras teckningar. Datamaterialet analyseras med praktisk epistemologisk analysmetod utifrån både ett sociokulturellt och pragmatiskt perspektiv på lärande. Centrala begrepp för studien är estetik, estetiska lärprocesser samt meningsskapande. Resultatet visar att det estetiska uttrycket att teckna kan ha positiv påverkan för elevers meningsskapande om pollinering både på ett estetiskt och kognitivt plan. De estetiska uttrycken står inte i vägen för kunskapsförståelsen. Att teckna förknippas även med hög motivation och engagemang. Resultatet visar även att elevteckningar kan användas för att synliggöra elevers kunskaper och att elever kan ha mer kunskap än vad som uttrycks i teckningarna. En risk påvisas i resultatet, där elever exkluderar innehåll i teckningarna på grund av estetiska skäl om de upplever sin förmåga att teckna som otillräcklig. Samtal om elevteckningar ses som gynnsamt för att få en bättre helhetsbild av elevers förståelse av undervisningsinnehåll. Slutsats är att den estetiska lärprocessen att teckna är positiv för meningsskapandet kring pollinering samt att elevers exkludering av innehåll i teckningar bör beaktas.

Syftet med studien är att beskriva förskollärares syn på sambandet mellan estetiska lärprocesser och yngre barns språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv med en Reggio Emilia filosofi, där utgångspunkten är en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer samt en fenomenografisk analysmodell. Resultatet i studien visar att förskollärares förhållningssätt är en avgörande faktor för hur de estetiska uttrycken integreras i undervisningen tillsammans med andra ämnen. Resultatet visar också att förskollärare i första hand utgår från barnens intressen vid planering av undervisning i förskolan, där förskollärare uttrycker olika sätt att planera och inkludera estetiska uttrycksformer i undervisningen. Det finns också en benägenhet att välja de uttrycksformer som förskollärare känner sig trygga med, och som inte utmanar deras egna perspektiv och kunskap. Sammanfattningsvis lyfter studien vikten av att vara medveten om att barns utforskande och kunskaper kan synliggöras på olika sätt, där framför allt variationen av olika estetiska uttrycksformer ökar varje barns möjlighet att uttrycka och lära sig genom estetiken.

Denna undersökning har fokus på frågor i relation till att professionella konstnärer är verksamma skolor som en del av att infria läroplanernas övergripande kulturuppdrag. Här problematiseras vad konstnärerna genom sin praktik kan tillföra skolan. Data till undersökningen baseras på erfarenheter av arbeten där barn och ungdomar har arbetat med konstnärer. Med en diskursanalytisk ansats undersöks hur olika aktörer beskriver konstnärers arbete i skolan.Citat ur statliga och kommunala styrdokument som rör samarbeten mellan skola och konstnärer återges i undersökningen, samt något om forskning om estetik i skolan. Projektet Skapande skola är ett av exemplen som beskrivs genom data som insamlats för att se vilken kompetens konstnärer kan behöva för att verka som konstnärer i skolan.Undersökningen lyfter fram fyra diskursiva förslag på positioner som beskriver hur konstnärer kan bidra till kunskap inom skolans ram. De fyra förslagen lyder;1. Konstnären som ögonöppnare (gör att andra elever och andra saker, än vanligtvis blir synliga, och att nya tankar tar form)2. Konstnären som pausfågel (gör så att lärare och elever i skolan får ett avbrott i den vardagliga undervisningen).3. Konstnären som specialist (gör så att eleverna får tillgång till nya material och tekniker och till ett nytt yrkesområde)4. Konstnären som samhällsguide (gör så att eleverna orienterar sig ut mot samhället).Genom beskrivning av vad konstnären kan bidra med i form av estetisk kunskap genom estetiska lärprocesser, syftar undersökningen till förståelse för konstnärens yrkesidentitet i skolans sfär. Diskurspositionerna kan sägas legitimera konstnärens verksamhet som komplement till ordinarie estetisk undervisning och i det övergripande kulturuppdraget inom alla skolans ämnesområden. / This investigation focuses on issues that arise when professional artists work in schools as part of a course of study to meet national curriculum programmes of study requirements and cultural education attainment targets.This thesis examines what artists can contribute to schools through their artistic residencies.The data for this study is based on experiences from artistic work with children and young people during artist residencies in schools and colleges. A discourse analytical approach has been used to investigate how different actors describe artists’ work in schools and colleges.Quotes from national and council policy documents on topics related to programmes that involve schools and artists can be found in this study, as well as selected research on aesthetics in schools.This study highlights four discursive suggestions of positions that describe how artists can contribute to knowledge within the realm of schools and colleges.The four discursive suggestions of positions are as follows:1.The artist as a catalyst (eye-opener) for new ways of thinking.2.The artist as a “break in routine”.3.The artist as a specialist. Gives access to new techniques or professional fields.4.The artist as a guide to society.Through describing what artists can contribute in the form of aesthetic knowledge and aesthetic learning processes, the aim of the study is to understand the artists’ professional identity in the educational sphere. The discursive positions one can say legitimises artists’ activities in schools as a complement to regular aesthetic teaching and in the overarching cultural attainment targets in all subject areas. / <p></p><p></p>

Sammanfattning Denna vetenskapliga essä undersöker estetiska lärprocesser med inriktning mot teater och drama inom högre utbildning ur ett fenomenologiskt perspektiv. Essän studerar i första hand hur konstnärliga och pedagogiska processer kan mötas i en akademisk kontext. Jag prövar att se teaterns gestaltande språk som möjlighet till reflektion utifrån olika perspektiv. Med exempel från min egen yrkespraktik som högskolelärare i estetiska lärprocesser skapar jag och undersöker begreppet praktiskt-estetisk-gestaltande analys, som jag kallar PEG-analys. I PEG-analysen framgår det att fysiska uttryck och begrepp konnoterar olika till olika personer vilket ger möjlighet till en fördjupad förståelse av kommunikationen i de situationer vi gestaltar. Jag kommer bl.a. fram till att det finns fem komponenter som samspelar när arbetet med estetiska lärprocesser fungerar tillfredställande i den akademiska kontexten. Essän lyfter också fram skillnaden mellan att arbeta med estetiska processer i ett konstnärligt rum och i ett akademiskt rum. / Abstract - The story of aesthetic processes outside the room of art. Aesthetic learning processes in higher education. This scientific essay explores aesthetic processes of learning with focus on theatre and drama within higher education from a phenomenological perspective. This paper is primary studying how artistic and pedagogical processes can meet in an academic context. I try to see the shaping and creative language of theatre as a possibility to reflection from different perspectives. I create and explore the concept practical-aesthetic- acting analysis with examples from my own practical experience as a university teacher of aesthetic processes of learning, which I call PEG-analysis. It appears in the PEG- analysis that physical expressions and concepts connote different to different people, this gives potential to a deeper understanding of communication in the situations we act out. I reach the conclusion that five components in interaction are needed for satisfying work with aesthetic processes of learning within the academic sphere. The essay also emphasizes the difference between working with aesthetic processes of learning within an artistic sphere and an academic sphere.

With the implementation of the 2011 guidance documents (Lgr11), the aesthetic perspective was strengthened in the Swedish secondary school, according to Marie-Louise Hansson Stenhammar (2015: 60). The purpose of this thesis is to examine whether there are differences in the extent to which some teachers use learning through aesthetic experience, and to identify possible advantages and obstacles in this respect. After a brief overview of four major theoretical perspectives of learning, we present a minor quantitative study that we relate to previous research. Anne Bamford (2009 : 11) and Hélène Trocmé-Fabre (Jedrzejak 2012 : 24) show in their research how tools relating to aesthetic activities can improve learning. The main finding in our survey, covering a few teachers over the country, is that the use of these tools varies greatly, and that the degree of interest and motivation for this area of activity differs from teacher to teacher. Advantages for the pupils, mentioned by participants in our study, are motivation, variation, use of several senses, consolidation of knowledge, activation of the photographic memory and easier learning of the language. While research, by Hansson Stenhammar (2015), points out teacher’s interpretation of regulatory frames as an obstacle to the use of aesthetic activities, in our study the perceived obstacles are the teacher’s lack of motivation, time and teaching material. Our participants are randomly sampled, from across the country, and findings from our small study cannot be extended to a wider population. Our recommendation for further research would be a study on how the pupils’ attitudes and motivation is affected by aesthetic experiences.