Denna uppsats jämför årsredovisningar från ett svenskt och bulgariskt börsnoterat bolag och undersöker om det finns några skillnader och likheter knutna till upprättandet av dem. Primärt ligger fokus på hur redovisningsprinciperna har förändrats och hur dessa implementerats av företagen. Uppsatsen har som syfte att besvara frågeställningen som handlar om likheter och skillnader i årsredovisningar mellan börsnoterade bolag som upprättar sina årsredovisningar i enlighet med IFRS. Uppsatsen har använt en metod som utgår från dokumentgranskning i enlighet med CONI-modellen. De två företagen som använts i uppsatsen är verksamma inom byggvarubranschen. Data består av årsredovisningar från Toplivo AB samt Byggmax AB för åren 2011, 2016 samt 2021.  Likheterna i årsredovisningarna går att förklaras med hjälp av den tvingande och normativa isomorfismen samt formella enforcementmekanismer inom EU. Skillnaderna kan inte förklaras utifrån målkonflikter inom finansiell rapportering, nationsspecifika miljöer, eller informella enforcementmekanismer. Inga bevis går heller att identifiera om att tolkningen och presentationen av IFRS standarder är annorlunda. Skillnaden i att Toplivo inte upplyser om goodwill går att förklaras med att det inte finns några sådana poster eftersom de under åren hunnit skrivas av i sin helhet. / This essay compares annual reports from a Swedish and a Bulgarian listed company and examines whether there are any differences and similarities linked to their preparation. The objective is primarily on how the accounting principles have changed and how these have been implemented by the companies. The purpose of this essay is to answer the question that deals with similarities and differences in annual reports between listed companies that prepare their annual reports in accordance with IFRS. The study has used a method based on document analysis in accordance with the CONI-model. The two companies used in this essay are active in the hardware supply chain. The data consists of annual reports from Toplivo AB and Byggmax AB for the years 2011, 2016 and 2021.  The similarities in the annual reports can be explained by the mandatory and normative isomorphism and by formal enforcementmechanisms within the EU. The differences cannot be explained based on the goal conflicts within financial reporting, nation-specific environments, or informal enforcementmechanisms. Nor can any evidence be identified stating the differences of interpretation and presentation of IFRS standards between the companies. The difference in that Toplivo does not disclose goodwill can be explained by the fact that there are no such items because they have been written off in their entirety over the years.

Titel: Harmonisering av global hållbarhetsredovisning - vilka möjligheter och hinder finns det? Nivå: Examensarbete på grundnivå (kandidatexamen) i ämnet företagsekonomi Författare: Emma Magnfält och Martina Bäckstedt Handledare: Asif M. Huq Datum: 2024 – Maj  Syfte: Studiens syfte är att undersöka möjligheter och hinder för harmonisering av global hållbarhetsredovisning med utgångspunkt i intressenters remissvar till IFRS General Requirements for Disclosure of Sustainability-related Financial Information (IFRS S1). Metod: I denna studie har en kvalitativ metod med en abduktiv forskningsansats tillämpats, som innefattar en innehållsanalys av 39 remissvar avseende feedback på första utkastet av IFRS S1. En jämförelseanalys av utkastet och den utfärdade standarden IFRS S1 har utförts. Resultat och slutsats: Resultatet visade att det finns både likheter och skillnader i de åsikter intressenter har på utkastet till IFRS S1. Skillnader mellan geografiska områden kan hänföras till institutionella faktorer vilka bottnar i tvingande isomorfism och länders olika utvecklingsgrad, medan skillnader mellan intressentgrupper hänförs till normativ isomorfism. Likheter hänvisas till tendenser av normativ isomorfism. Det visade sig även att ISSB kategoriserar intressenter och till viss del tillgodoser intressenternas behov. Examensarbetets bidrag: Studien bidrar med ett aktuellt perspektiv över förutsättningarna för harmonisering av global hållbarhetsredovisning. Bidrag ges även i form av teoretiska insikter i hur såväl tvingande som normativ isomorfism påverkar möjligheterna till harmonisering av global hållbarhetsredovisning. Studien möjliggör ett bredare perspektiv av ISSB:s standardsättarprocess. Förslag till fortsatt forskning: Framtida forskning kan undersöka intressentgruppers synpunkter mer djupgående än vad denna studie fick möjlighet att göra, samt undersöka utfallet av den globala hållbarhetsredovisningen som efterföljer den utfärdade IFRS S1.  Nyckelord: Harmonisering, hållbarhetsredovisning, intressentteorin, institutionell teori, isomorfism, country-of-origin effekt / Title: Harmonization of global sustainability reporting - what are the opportunities and obstacles? Level: Student thesis, final assignment for Bachelor Degree in Business Administration Author: Emma Magnfält and Martina Bäckstedt Supervisor: Asif M. Huq Date: 2024 – May  Aim: The purpose of the study is to investigate opportunities and obstacles for harmonizing global sustainability reporting based on stakeholders' comment letters to IFRS General Requirements for Disclosure of Sustainability-related Financial Information (IFRS S1). Method: In this study, a qualitative method with an abductive research approach has been applied, which includes a content analysis of 39 comment letters regarding feedback on the first draft of IFRS S1. A comparative analysis of the draft versus the issued standard IFRS S1 has been made. Results and conclusions: The results of the study showed similarities and differences in the feedback stakeholders left for the draft of IFRS S1. Differences of opinions in geographical areas stems from institutional factors created by coercive isomorphism and countries' different developmental stages. Differences between stakeholder groups relate to tendencies of normative isomorphism. Similarities of opinions also depend on normative isomorphism. The study also revealed that ISSB categorizes stakeholder groups and accommodates stakeholder needs to a certain degree. Contribution of the thesis: The study contributes with an updated perspective of harmonizing global sustainability reporting. Theoretical contributions are given through the insights in how coercive and normative isomorphism affects the possibilities for harmonizing global sustainability reporting. The study brings insights into ISSB's standard-setting process. Suggestions for future research: Future research can examine the views of stakeholder groups in more depth than this study was able to, as well as investigate the outcome of global sustainability reporting that follows the issued IFRS S1. Key words: Harmonization, sustainability reporting, stakeholder theory, institutional theory, isomorphism, country-of-origin effect

En medlemsstat inom Europeiska Unionen (EU) ska anpassa de nationella bestämmelserna för att möta de EU-rättsliga bestämmelserna. Ett exempel på en sådan reglering är mervärdesskatten. Syftet med regleringen av mervärdesskatten har varit att skapa och stimulera en inre marknad inom EU, utan skillnader mellan medlemsländerna. Mervärdesskatten har harmoniserats genom mervärdesskattedirektivet som medlemsstaternas är förpliktigade att implementera. Implementering av ett direktiv ger medlemsstaterna möjligheten att själva tolka och avgöra tillvägagångssättet, så länge direktivets syfte uppnås. Dock har flertalet talan om fördragsbrott uppkommit i Europeiska Unionens domstol, grundat på kommissionens åsikt om att medlemsstater har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt mervärdesskattedirektivet. Därav uppkommer frågan hur den konstitutionella grunden för EU ger medlemsstaterna eget handlingsutrymme att tolka och implementera bestämmelserna i mervärdesskattedirektivet utifrån EU:s fördrag, rättspraxis och principerna om neutralitet, legalitet, likabehandling och lojalitet. Rättspraxis behandlar områdena för mervärdesskattegrupper och reducerade skattesatser. Det kan konstateras att medlemsstaterna har ett begränsat handlingsutrymme för implementering av mervärdesskattedirektivets bestämmelser. EU:s fördrag, principer och praxis ger inte medlemsstaterna något större utrymme att själva tolka och implementera bestämmelserna. Vidare framgår att det finns en osäkerhet kring tillämpningsområdet och vidden av neutralitetsprincipen, vilket gör att medlemsstaterna inte kan försäkra sig ett större skydd mot fördragsbrott i frågan om implementering av mervärdesskattedirektivet. Därmed finns en rättsosäkerhet i frågan om medlemsstaternas handlingsutrymme gällande implementeringen av mervärdesskattedirektivet bestämmelser vilket även påverkar varje enskild medborgare inom EU. / As a member of the European Union (EU), nations commit to accommodate its national legislation to EU law. An example of this is the regulation of value added tax (VAT). The purpose with the regulation of VAT is to create and stimulate the internal market within EU, without differences between the member states. The VAT is harmonized through the VAT Directive, which every member state is obligated to comply with. The implementation of a directive imposes an opportunity for the member states to make their own interpretations and determine how the implementation shall be handled, as long as the result of the directive is fulfilled. However, several claims have been raised in the Court of Justice of the European Union, claiming failure to fulfil an obligation under the Directive on the common system of VAT. This is based on the Commission’s view that member states do not comply with its obligations within the VAT Directive. Thereby arises the question of; how the constitutional rights of EU actually gives the member states an opportunity to interpret the implementation of the VAT Directive into national legislation. In the thesis this question is set in relation to EU Treaties, legal principals and an analysis of case law in the areas of VAT groups and reduced tax rates. The thesis concludes that the member states have a limited discretion for implementation of the VAT Directive. EU Treaties, principles and case law do not give the area of discretion that has been interpreted. Furthermore there is an uncertainty about the area of application and the principle of neutrality. Therefore member states cannot ensure protection against failure to fulfil an obligation under the Directive on the common system of VAT. Thus, there is a legal uncertainty in the question of discretion regarding the implementation of the VAT Directive, which affects all citizens within the EU.

Efter ett 10 årigt arbete mot att harmonisera direkt beskattning inom EU har Kommissionen lagt fram ett förslag till direktiv avseende en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (CCCTB). Syftet med förslaget är att företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet endast ska behöva följa en regeluppsättning samt arbeta gentemot en skattemyndighet. Tanken är att resultaten från alla koncernens bolag inom EU slås samman och sedan portioneras ut till koncernföretagen genom en fördelningsnyckel. Kommissionen har angivit att konsolideringen ska medföra att medlemsstaterna kan konkurrera på lika villkor och att fördelningen av skattebasen ska ske rättvist mellan medlemsstaterna. Det finns medlemsstater som är osäkra på förslagets konsekvenser och medlemsstaternas konkurrensmöjligheter efter förslagets antagande. Därav, är syftet med uppsatsen att utreda om fördelningsnyckeln i förslaget medför att skattebasen fördelas rättvist mellan medlemsstaterna genom att medlemsstaterna har möjlighet att konkurrera på lika villkor på den inre marknaden. Fördelningsnyckeln består av tre komponenter; arbetskraft, tillgångar och försäljning. Den gemensamma skattebasen portioneras ut till företagen i relation till företagets andel av koncernens totala andel av komponenterna. Därefter har medlemsstaterna rätt att beskatta andelen tillhörande företagen etablerade i medlemsstaten med den nationella skattesatsen. Uppsatsen innehåller en analys avseende de beståndsdelarna i fördelningsnyckelns komponenter som kan tänkas påverka medlemsstaternas möjlighet att konkurrera på lika villkor. Uppsatsen diskuterar hur beståndsdelarna påvekar konkurrensen samt i vissa fall ges förslag på förändringar som kan leda till att komponenten medför att medlemsstaterna kan konkurrera på lika villkor och därmed erhålla en rättvis fördelning av skattebasen. / After 10 years of work towards harmonization of direct taxation within EU the Commission has proposed a directive on a common consolidated corporate tax base (CCCTB). The aim of the proposal is that companies who engage in cross-border activities only need to comply with one set of rules and work towards one tax authority. The idea is that the result from all companies inside EU within the group should be pooled and then portioned out to the individual companies through an allocation formula. The Commission has stated that the consolidation shall result in that member states can compete on equal terms and that the tax base is apportioned fairly between the member states. However, there are member states that are doubtful of the consequences of the proposal and the member states competitive opportunities after the adoption. Therefore, the aim of this paper is to examine if the allocation formula in the proposal result in that the tax base are apportioned fairly between the member states through the member states possibility to compete on equal terms within the internal market. The formula for apportionment consist of three components; labor, assets and sales. The common tax base will be portioned out to the companies in relation to the share of the company compared to the total share of the group of each component. Then, the member states have the right to tax the share that belongs to the companies that are established within the member state with the national tax rate. The thesis contains an analysis of the elements in the components of the allocation formula that could affect the opportunity of the member states to compete on equal terms. The thesis discusses how the elements affect the competition and in certain cases suggestions of changes in the elements are given that could lead to that the component result in that the member states can compete on equal terms and thereby hold a fair share of the tax base.

<p>Under de senaste åren har det kommit fram exempel på att den ekonomiska information som företag lämnar ifrån sig inte alltid ger en rättvisande bild av företagets finansiella ställning och framtidsutsikter. Redovisningsskandalerna i Enron, Worldcom och Parmalat är bara några exempel. Som en följd av att finansiella rapporter ofta innehåller förfalskad eller förvanskad information har krav ställts på mer tillförlitlig och jämförlig rapportering.</p><p>Detta har lett till ett behov av en internationell harmonisering av redovisningsreglerna från företagens intressenter, vilka vill ha gemensamma regler för att bland annat kunna göra jämförelser mellan företag från olika länder och branscher och på så sätt fatta välgrundade investeringsbeslut.</p><p>EU har beslutat att alla noterade koncernföretag inom EU från och med 1 januari 2005 är skyldiga att upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna: IFRS. De nya reglernas syfte är att skapa förutsättningar för en integrerad och effektiv kapitalmarknad genom att förbättra jämförbarheten av redovisningshandlingar på den inre marknaden. De nya reglerna ska också skapa förutsättningar för en gemensam redovisningsstandard världen över. I och med att den internationella jämförbarheten ökar genereras mer jämbördiga ”spelregler” i samband med företagsförvärv.</p><p>Syftet med uppsatsen är att, utifrån en illustrativ studie över fem utvalda årsredovisningar från år 2004, se hur företagen valt att förbereda sig inför de nya IFRS-reglerna, samt hur de tillämpas i årsredovisningarna. Vi vill se om redovisningen i det här förberedande läget har blivit mer öppen och upplysande samt om den ger en mer rättvisande bild av företagen.</p><p>I vår slutsats har vi kommit fram till att vi inte anser att redovisningen har blivit öppnare eller mer jämförbar i de studerade företagen efter införandet av IFRS. Detta beror till stor del på att värderingen av företagens tillgångar bygger på företagens egna subjektiva åsikter, vilket gör att de kan styra värderingen och resultatet dit de vill. Detta värderingsproblem tror vi även kommer att finnas i fortsättningen och det gör att korrekt värdering av företaget aldrig riktigt kommer att visas.</p>

Under de senaste åren har det kommit fram exempel på att den ekonomiska information som företag lämnar ifrån sig inte alltid ger en rättvisande bild av företagets finansiella ställning och framtidsutsikter. Redovisningsskandalerna i Enron, Worldcom och Parmalat är bara några exempel. Som en följd av att finansiella rapporter ofta innehåller förfalskad eller förvanskad information har krav ställts på mer tillförlitlig och jämförlig rapportering. Detta har lett till ett behov av en internationell harmonisering av redovisningsreglerna från företagens intressenter, vilka vill ha gemensamma regler för att bland annat kunna göra jämförelser mellan företag från olika länder och branscher och på så sätt fatta välgrundade investeringsbeslut. EU har beslutat att alla noterade koncernföretag inom EU från och med 1 januari 2005 är skyldiga att upprätta sin koncernredovisning enligt de internationella redovisningsstandarderna: IFRS. De nya reglernas syfte är att skapa förutsättningar för en integrerad och effektiv kapitalmarknad genom att förbättra jämförbarheten av redovisningshandlingar på den inre marknaden. De nya reglerna ska också skapa förutsättningar för en gemensam redovisningsstandard världen över. I och med att den internationella jämförbarheten ökar genereras mer jämbördiga ”spelregler” i samband med företagsförvärv. Syftet med uppsatsen är att, utifrån en illustrativ studie över fem utvalda årsredovisningar från år 2004, se hur företagen valt att förbereda sig inför de nya IFRS-reglerna, samt hur de tillämpas i årsredovisningarna. Vi vill se om redovisningen i det här förberedande läget har blivit mer öppen och upplysande samt om den ger en mer rättvisande bild av företagen. I vår slutsats har vi kommit fram till att vi inte anser att redovisningen har blivit öppnare eller mer jämförbar i de studerade företagen efter införandet av IFRS. Detta beror till stor del på att värderingen av företagens tillgångar bygger på företagens egna subjektiva åsikter, vilket gör att de kan styra värderingen och resultatet dit de vill. Detta värderingsproblem tror vi även kommer att finnas i fortsättningen och det gör att korrekt värdering av företaget aldrig riktigt kommer att visas.

Konceptet open banking i EU är resultatet av införandet av det andra betaltjänstdirektivet och de kompletterande tekniska standarderna för sträng kundautentisering och säker kommunikation. Regelverket syftar till att upprätta en harmoniserad betaltjänstmarknad som balanseras mellan en hög nivå av säkerhet och en generös åtkomst till kunddata, för att främja innovation och konkurrens. I framställningen som görs i uppsatsen presenteras marknadens utveckling, de huvudsakliga aktörerna, den tidigare betaltjänstregleringen, samt motiven bakom och syftena med den nya regleringen. Genom att ge tredjepartsleverantörer direkt åtkomst till kontoinstitutens kontosystem förändras betaltjänstmarknaden i grunden. Det redogörs även för hur betaltjänstmarknaden har, och framöver sannolikt kommer att, förändras till följd av kravet på införandet av öppna API:er, men även hur konsekvenserna förhåller sig till de uttalade syftena. Regleringen har goda möjligheter att få ämnad effekt, men det faktum att ansvaret för harmoniseringen till stor del har överlämnats till marknadens aktörer är problematiskt. Det är i huvudsak två områden som är centrala; harmoniseringen av öppna API:er och förbudet mot datahämtningsmetoden screen scraping. I uppsatsen riktas kritik mot avsaknaden av lagstiftade gemensamma standarder för API:er och den förskjutning av ansvaret som har skett från lagstiftaren till marknadens aktörer. En brist som potentiellt skulle kunna leda till en fragmenterad betaltjänstmarknad. Det klargörs även att det traditionella användandet av screen scraping nu inte är tillåtet eftersom förfarandet inte uppfyller de krav som ställs på datainhämtning i RTS:en. Övergången till öppna API:er innebär en stor förändring för alla aktörer. Det återstår ännu en viss osäkerhet avseende harmoniseringen och implementeringen av öppna API:er, samt hur bestämmelserna och dess effekter förhåller sig till regelverkets syften. I uppsatsen presenteras en potentiell lösning på harmoniseringsproblematiken i form av de långt gångna och till stora delar anammade standardiseringsinitiativen som har utvecklats av marknaden. Det är framledes av största vikt att de marknadsdrivna initiativen för gemensamma standarder anammas av kontoinstituten för att åstadkomma en harmoniserad miljö med open banking.

Sammanfattning Bokföringsnämnden (BFN) är en statlig myndighet under regeringen som är statens expertorgan på redovisningsområdet. De ansvarar för att främja utvecklingen av den goda redovisningsseden som enligt definitionen skall grundas utifrån praxis. Redovisningen har dock gått från att ha styrts utifrån principer och sed till att bli allt mer styrt av regler. På senare tid har nämligen BFN antagit en ny strategi genom att utfärda regelverk vilket de aldrig tidigare har gjort. De nya regelverken vid namn K-regelverken grundar sig i internationella redovisningsnormer och blir aktuella att tillämpa från 2014. Problematiken är att BFN inte har någon föreskriftsmakt utan endast får ge ut allmänna råd. Dessa uppfattas dock ofta som obligatoriska i praktiken vilket leder till att det uppstår en konflikt både gällande hur reglerna skall tolkas samt vad som gäller juridiskt. Vårt syfte är att förstå hur de kommande regelverken från bokföringsnämnden uppfattas samt hur de kommer att påverka företagen och den goda redovisningsseden. I uppsatsen använder vi oss av en kvalitativ studie med induktiv ansats. För att erhålla data på området har vi både samlat in primär och säkundärdata för att förstå och tolka helheten. I slutsatsen kommer vi fram till att den goda redovisningsseden har förändrats så pass mycket att den inte längre kan anses vara god sed. Finns det överhuvudtaget fortfarande ett behov av god redovisningssed då skrivna regler har tagit över det tomrum som den goda seden tidigare försökte fylla? Vi har även kommit fram till att K-regelverken inte kommer att resultera i en förenkling jämfört med dagens normgivning, inte heller kommer de administrativa kostnaderna att minska.

Snus förbjöds inom EU år 1992, men Sverige erhöll ett undantag från förbudet vid anslutning till EU år 1995. Anledningen till snusförbudet var att vissa medlemsstater redan infört förbud mot snus i nationell lagstiftning, vilket skapade en obalans på den inre marknaden. År 2016 lanserades vitt snus, en produkt som liknar snus men saknar tobak. Tobakssnus och vitt snus har sitt ursprung i Sverige. Vitt snus har nyligen förbjudits i flera medlemsstater, som Belgien, Nederländerna och delar av Tyskland. EU har ännu inte tagit ställning till frågan om vitt snus, vilket gör framtiden för vitt snus oviss. Syftet med EU:s tobakspolitik och regleringar är att tobaksvaror inte ska vara tilltalande och attraktiva för unga. EU har som mål att vara en tobaksfri generation år 2040 enligt Europas plan mot cancer. Denna uppsats undersöker om ett nationellt förbud mot vitt snus strider mot den fria rörligheten för varor och hur en framtida reglering kan se ut.  Genom analys av tobaksvaror, tobaksdirektiv, svensk lagstiftning, ställningstagande från medlemsstater, EU:s inre marknad, fri rörlighet av varor och handelshinder har följande slutsatser framkommit. Eftersom Tobaksdirektivet är från 2014 är det möjligt att ett nytt tobaksdirektiv kommer införas inom en snar framtid. I ett nytt tobaksdirektiv borde vitt snus regleras, såvida inte ett separat direktiv skapas för tobaksfria nikotinprodukter. Tobakspolitiken tar alltmer sikte på nikotin, eftersom nikotin är den beroendeframkallande komponenten. Det är möjligt att vitt snus kategoriseras som snus och därmed omfattas av Sveriges undantag från snusförbudet. En sådan kategorisering kan utlösa diskussioner i andra medlemsstater och äventyra det svenska undantaget. Det är viktigt att identifiera varan vitt snus för att avgöra huruvida det kan regleras enligt befintliga regleringar för tobaksvaror eller om vitt snus är en egen vara som saknar regleringar. Vitt snus saknar harmoniseringsåtgärder, vilket ger medlemsstaterna utrymme att fastställa sina egna skyddsnivåer för vitt snus förutsatt att det inte strider mot den fria rörligheten av varor. Ett nationellt förbud mot vitt snus är ett handelshinder, då det begränsar vitt snus och skapar obalans på den inre marknaden. Dock kan ett sådant handelshinder motiveras av folkhälsoskäl enligt artikel 36 FEUF. Slutsatsen är att ett förbud mot vitt snus i nationell lagstiftning inte strider mot den fria rörligheten av varor, förutsatt att det är ett motiverat handelshinder som godkänns av EU. Framöver kan en reglering av vitt snus förväntas. / Snus was banned in the EU in 1992, However, Sweden was granted an exception from the ban in 1995 when Sweden joined the EU. The reason for the ban on snus was that some Member States had already banned snus in their national legislation, creating an imbalance in the internal market. Nicotine pouches, which are similar to snus, were introduced in 2016. The distinction between snus and nicotine pouches is that nicotine pouches do not contain tobacco. Both snus and nicotine pouches are Swedish products. However, nicotine pouches have recently been banned in Member States such as Belgium, the Netherlands and parts of Germany. The EU has not yet taken a position on the issue of nicotine pouches, making their future unpredictable. The aim of the EU's tobacco policy is to prevent tobacco products from being appealing and attractive to young people, with a target of achieving a tobacco-free generation by 2040. The thesis examines whether a national ban on nicotine pouches conflicts with the free movement of goods and what a future regulation might entail.  This thesis analyses the EU regulation of tobacco products and the Swedish legislation, as well as the position taken by Member States on the free movement of goods and trade barriers within the EU's internal market. It is expected that a new tobacco directive will be introduced in the near future, which will likely include regulations for nicotine pouches, unless a separate directive is created for tobacco-free nicotine products. Tobacco policy increasingly focuses on nicotine, as it is the addictive component. Nicotine pouches may be classified as snus due to their similar features, which means that nicotine pouches will be included in Sweden's exemption from the snus ban. It is possible that snus could then trigger discussions in other Member States and thus jeopardise the Swedish exemption. Classifying nicotine pouches as goods may determine whether banning them in national legislation would conflict with the free movement of goods. Nicotine pouches are not subject to harmonization measures. Therefore, Member States have the opportunity to determine their own levels of protection, as long as it does not conflict with the free movement of goods. A ban on nicotine pouches in national law is a barrier to trade under Article 34 TFEU because it restricts the product and creates an imbalance in the internal market. However, a trade barrier can be justified if it is justified on grounds of public health under Article 36 TFEU. Therefore, a national ban on nicotine pouches may be a justified trade barrier. The burden of proof for a justified trade barrier lies with the Member State, after which the EU approves it. The conclusion is that banning nicotine pouches in national legislation does not conflict with the free movement of goods, because a justified trade barrier should be approved by the EU. In the future, we may have to expect a harmonisation measure for the product nicotine pouches. / Le snus a été interdit dans l'UE en 1992. Cependant, la Suède a obtenu une exception à l'interdiction en 1995, lorsque la Suède a rejoint l'UE. La raison de l'interdiction du snus était que certains États membres l'avaient déjà interdit dans leur législation nationale, créant ainsi un déséquilibre au sein du marché intérieur. Les sachets de nicotine, similaires au snus, ont été introduits en 2016. La distinction entre le snus et les sachets de nicotine est que les sachets de nicotine ne contiennent pas de tabac. Les sachets de nicotine ont récemment été interdits dans des États membres comme la Belgique, les Pays-Bas et certaines parties de l'Allemagne. L'UE n'a pas encore pris position sur la question des sachets de nicotine, ce qui rend leur avenir imprévisible. L'objectif de la politique antitabac de l'UE est d'empêcher les produits du tabac d'être attrayants pour les jeunes, avec pour objectif d'atteindre une génération sans tabac d'ici 2040. La thèse examine si une interdiction nationale des sachets de nicotine est en conflit avec la libre circulation des marchandises et ce que pourrait impliquer une future réglementation.  Cette thèse analyse la réglementation de l'UE, la législation suédoise, la position prise par les États membres sur la libre circulation des marchandises et les barrières commerciales au sein du marché intérieur de l'UE. On s'attend à ce qu'une nouvelle directive sur le tabac soit introduite dans un avenir proche, qui comprendra probablement des réglementations sur les sachets de nicotine, à moins qu'une directive distincte ne soit créée pour les produits à base de nicotine sans tabac. La politique antitabac se concentre de plus en plus sur la nicotine, car c'est elle qui crée la dépendance. Les sachets de nicotine peuvent être classés comme snus en raison de leurs caractéristiques similaires et inclus dans l'exemption suédoise de l'interdiction du snus. Il est possible que le snus déclenche alors des discussions dans d'autres États membres et mette ainsi en péril l'exemption suédoise. Classer les sachets de nicotine comme marchandises peut déterminer si leur interdiction dans la législation nationale serait contraire à la libre circulation des marchandises. Les sachets de nicotine ne sont pas soumis aux mesures d'harmonisation au titre de l'article 114 du TFUE. Les États membres ont donc la possibilité de déterminer leurs propres niveaux de protection, pour autant que cela n'entre pas en conflit avec la libre circulation des marchandises. L'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale constitue une barrière commerciale au sens de l'article 34 du TFUE, car elle restreint le produit et crée un déséquilibre sur le marché intérieur. Toutefois, une barrière commerciale peut être justifiée s’il est justifié par des raisons de santé publique au titre de l’article 36 du TFUE. Par conséquent, une interdiction nationale sur les sachets de nicotine pourrait constituer une barrière commerciale justifiée. La charge de la preuve d’une barrière commerciale justifiée incombe à l’État membre, après quoi l’UE l’approuve. La conclusion est que l'interdiction des sachets de nicotine dans la législation nationale n'est pas contraire à la libre circulation des marchandises, car une barrière commerciale justifiée devrait être approuvée par l'UE.