Kulturmiljö är den del av kulturarvet som främst nämns inom den fysiska planeringen, som inkluderas i planprocessen och som kommuner arbetar med i samhällsutvecklingen. I denna uppsats undersöks hur två olika kommuner, varav en utpekad som världsarv och en inte, arbetar med kulturmiljöer och hur det implementeras i deras översiktliga planprocesser. Detta studeras genom två fallstudier, en av Karlskrona kommun och en av Helsingborgs stad, inkluderande dokumentgranskning och intervjustudier. Det finns en tvetydighet i de befintliga styrdokumenten som används i den översiktliga planeringen, vilket gör det lättare för kommunerna att motivera utveckling på sina egna premisser. Därmed krävs en effektiv och stark samverkan mellan olika aktörer för att intresset för kulturmiljöer ska få ta plats och vägas mot andra intressen på ett likvärdigt sätt. Uppsatsens resultat bidrar med en ökad förståelse för att avvägningar kommer att variera och motiveras med olika grunder. Diskussionen som arbetet innefattar visar på att det både tillkommer förutsättningar och utmaningar med att ha världsarvsklassificerad kulturmiljö som kan upplysa andra kommuner i deras arbete. Ur vårt perspektiv är undersökning relevant då den syftar till att navigera i ett komplext ämne inom de översiktliga planprocesserna, som behöver hanteras rättvist för framtidens hållbara utveckling. / The cultural environment is the part of cultural heritage that is primarily mentioned in physical planning, included in the planning process and what municipalities work with in community development. This paper examines how two different municipalities work with cultural environments and how it is implemented in their comprehensive planning processes. This is studied with two case studies, one by Karlskrona municipality and one by Helsingborg city, including document reviews and interview studies. There is an ambiguity in the existing policy documents used in comprehensive planning, which makes it easier for municipalities to justify development on their own terms. Thus, an effective and strong collaboration between different actors is required in order for the interest in cultural environments to take place and be weighed against other interests in an equal way. The results of the thesis contribute to an increased understanding that trade-offs will vary and be justified on different grounds. The discussion that the thesis includes, shows that there are both opportunities and challenges associated with having a World Heritage-listed cultural environment, that could enlighten other municipalities in their work. From our perspective, the study is relevant as it aims to navigate a complex topic within the comprehensive planning processes, which needs to be handled fairly for future sustainable development.

Förtätning beskrivs ofta som en planeringsstrategi för att uppnå social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Trots detta tenderar invånare att formera motstånd mot förtätningsåtgärder i sitt närområde. Varbergs kommun har haft en hög andel överklagade detaljplaner, vilket härrörs från att ett flertal av detaljplanerna rörde förtätningsprojekt. Uppsatsen driver därmed tesen att det existerar ett förtätningsmotstånd i Varberg. En god medborgardialog anses kunna minska ett medborgerligt motstånd och uppsatsen syftar därmed till att öka kunskapen om förtätningsmotstånd som fenomen, samt undersöka ett eventuellt samband mellan förtätningsmotstånd och medborgardialog. Därigenom bidrar uppsatsen till att stärka svenska kommuners strategiska och praktiska arbete med dessa frågor. Genom en dokument- och intervjustudie, samt en analys av dessa, bekräftar uppsatsen att ett förtätningsmotstånd förekommer i Varberg. Motståndet härrörs från projektspecifika faktorer, en brist på konsensus kring enskilda och allmänna intressen och ett kommunikativt glapp mellan kommun och allmänhet. Uppsatsen undersöker därtill vilken hänsyn som tas till invånares synpunkter i utvalda förtätningsprojekt, en frågeställning som det finns multipla svar på beroende på vilken aktör som tillfrågas. Vidare lyfter uppsatsen vikten av att invånare har möjlighet att utmana konsensus och att det tidigt i planprocessen finns utrymme för att ifrågasätta makthavare. Uppsatsen föreslår därför att kommuner ska befinna sig i utrymmet mellan motstånd och acceptans. / Densification is often described as a planning strategy to achieve social, economic, and ecological sustainability. Despite this, residents tend to form resistance to densification interventions in their neighbourhood. The municipality of Varberg has had a high proportion of appealed detailed plans, which stems from the fact that several of the detailed plans concerned densification projects. The thesis thus argues that there is resistance to densification in Varberg. A good citizen dialogue is considered to be able to reduce citizen resistance, and the thesis aims to increase knowledge about densification resistance as a phenomenon, and to investigate a possible connection between densification resistance and citizen dialogue. In this way, the thesis contributes to strengthening Swedish municipalities' strategic and practical work with these issues. Through a document and interview study, as well as an analysis of these, the thesis confirms that a densification resistance exists in Varberg. The resistance stems from project-specific factors, a lack of consensus on private and public interests, and a communication gap between the municipality and the public. The paper also examines how residents' views are taken into account in selected densification projects, a question to which there are multiple answers depending on which actor is being asked. Furthermore, the paper emphasises the importance of residents having the opportunity to challenge consensus and that space is provided early in the planning process to question those in power. The paper therefore suggests that municipalities should operate in the space between resistance and acceptance.

This master thesis investigates planning initiatives to address extreme weather events' impacts, specifically focusing on floods in Namibia. The study highlights the significance of such events in the context of global climate change, emphasising their adverse effects on livelihoods, particularly in rural communities and informal settlements. The research aims to evaluate existing strategic plans and policies in Namibia concerning extreme weather events and to examine the extent to which such events are considered when planning initiatives are implemented. Based on the theoretical framework of implementation theory, the study adopts a mixed-method research approach. Document analysis is employed to examine policies and plans related to planning in Namibia, while semi-structured interviews with key informants provide insights into the stakeholders' perspectives. A comprehensive understanding of the subject is achieved by comparing and validating findings from both methods. The results of the study reveal several approaches in current strategic plans and policies regarding the consideration of floods in Namibia. While several documents acknowledge the threat of floods and outline responsibilities and measures, there is a lack of comprehensive and coordinated approaches. The study highlights the need for a more integrated approach and increased alignment among different levels of planning documents. Furthermore, the research shows that the implementation of planning initiatives in Namibia is a centralised process overseen by the Ministry of Urban and Regional Development, with a limited focus on flooding beyond urban areas. The study identifies key challenges in implementing climate change adaptation strategies and projects in Namibia, including limited communication and coordination between actors, difficulties in accessing planning laws, plans and policies, and the centralisation of planning at the national level. However, opportunities for improvement are also recognised, such as enhanced local autonomy in planning processes and the integration of local and indigenous knowledge. Overall, the findings underscore the importance of addressing the impact of extreme weather events, particularly floods, through comprehensive and coordinated planning initiatives in Namibia. The study provides valuable insights for policymakers and planners in developing effective strategies to mitigate and adapt to the effects of climate change in the country.

<p>”Det kommunala planmonopolet” gör att kommunerna är viktiga aktörer i utmaningen att minska energianvändning och klimatpåverkan inom bebyggelse- och transportsektorerna, vilka står för en övervägande del av landets totala energianvändning. Den största potentialen i kommunernas planering och reglering av ny bebyggelse ligger i möjligheten att påverka bebyggelsens lokalisering och täthet, vilket har betydelse för resandets omfattning och val av transportsätt. Plan- och bygglagen (PBL) ger kommunerna vissa möjligheter att påverka energianvändningen och energitillförseln för ny bebyggelse, men de är tämligen begränsade. Variabler som mikroklimat och stadstyper med låg omslutningskvot påverkar bebyggelsens energianvändning i ett byggnadsfysiskt perspektiv, men ur ett administrativt perspektiv spelar detta ingen roll sedan energikraven i Boverkets byggregler sedan några år tillbaka ställer krav på hela byggnadens energiprestanda och inte på enskilda byggnadsdelar. Om byggreglernas krav istället skulle gälla byggnadens energianvändning i ett livscykelperspektiv skulle detta ge en mer rättvis bild samtidigt som planeringsfrågor som placering av bebyggelse och samt stadstyper skulle påverka energianvändningen. Vidare efterfrågas riktlinjer för hur användningen av elektricitet i bebyggelsesektorn ska miljöbedömas samt en statlig samsyn om elens roll ibland annat uppvärmnings- och transportsektorerna.</p><p>Den stora effektiviseringspotentialen i bebyggelsesektorn finns dock i den befintliga bebyggelsen, vilket inte kan styras med vare sig markanvändningsreglering enligt PBL-planeringen eller Boverkets byggregler – det är fastighetsägarnas ansvar. Men planering kan omfatta så mycket mer än bara reglering. PBL:s organisation och krav på samrådsprocesser gör den kommunala planeringen till en viktig utvecklingsarena där såväl fastighetsägare som andra aktörer kan bjudas in att delta. Istället för ett traditionellt tvingande uppifrånperspektiv skulle den kommunala planeringen i högre grad kunna inta ett underifrånperspektiv och arbeta mer positivt och visa på möjligheterna att minska energianvändningen och få en mer hållbar energitillförsel, frågor som är bra både ur ett miljö- som ekonomiskt perspektiv. Planeringen skulle vidare behöva bli mer strategisk och genomförandeinriktad.</p><p>I forsknings- och utvecklingsprogrammet Uthållig kommun fysisk planering har nya planeringsmetoder och -verktyg introducerats i fem kommuner, med syfte att integrera energi- och hållbarhetsaspekterna i den kommunala fysiska planeringen. En studie av den introducerade arbetsmetodiken visar att det går bra att kombinera rationella och kommunikativa planeringsmetoder och -verktyg. Det breda och inkluderande tillvägagångssättet har lett till att de deltagande har ökat sin kunskap om och sett större samband mellan planering, energi, bebyggelse och transporter, men även ökad förståelse för andra aktörers synsätt och kompetenser. Studien visar att såväl rationellt tänkande och expertkunskap som lokala, vardagliga erfarenheter och kunskaper är viktiga i planeringsprocessen. Det behövs kunskap om såväl processledning som sakkunskaper om exempelvis energi och miljöpåverkan.</p> / Uthållig kommun

Uppsatsen grundar sig i social hållbarhet och kunskapsluckan gällande hur åtgärder för ökad social hållbarhet i olika typer av bostadsområden ser ut och om dessa åtgärder skiljer sig åt. Uppsatsen ämnar till att undersöka kommunala diskurser kring social hållbarhet och åtgärder som föreslås inom den fysiska planeringen för en ökad social hållbarhet i olika bostadsområden. Arbetet grundar sig i fallstudier av två kommuner; Haninge och Södertälje kommun inom vilka två miljonprogram och två mer “traditionella” bostadsområden har valts ut, där båda kommunerna innehåller respektive typ av bostadsområde. Därefter har kommunala styrdokument som behandlar respektive bostadsområde analyserats med hjälp av diskursanalys för att undersöka hur kommunen skriver om den sociala hållbarheten inom områdena och vilka åtgärder som föreslås för dem. Den specifika inriktningen inom det diskursanalytiska fältet som har valts för diskursanalysen är Laclau och Mouffes diskursteori. I analysen framgår det att de nodalpunkter som omfattas av kommunernas sociala hållbarhetsdiskurser binds ihop med ett antal element och flytande signifikanter (och därmed åtgärder), som både liknar men även skiljer sig mellan de olika kommunernas diskurser. Utöver detta är det även möjligt att konstatera att de specifika kommunernas diskurser har skillnader samt likheter inom den egna diskursen vilket har föranlett olika åtgärder för hur man ska öka den sociala hållbarheten i kommunen.

This thesis examines perceptions of sustainability and sustainable urban development among actors involved in the project of rebuilding Slussen in central Stockholm. Views on the suggested new traffic solution and what would make a sustainable solution, the concepts of sustainability and sustainable urban development and how these concepts are interpreted and applied as policy, are especially investigated. A semi-structured qualitative interview study has been carried out and the respondents include city officials, politicians, representatives of interest groups, consultants and researchers. Stockholm, European Green Capital in 2010, sets high goals for sustainability. As concept, sustainability is also frequently used in much of the city´s planning material such as the budget, environmental programme and urban development documents. However, it has not been included in the goals of the Slussen project. Even though, interviewees representing the city view the project as a sustainability project whereas other respondents clearly question this view. The study suggests that a determining factor for this division is how the sustainability concept is defined (or not), also how car traffic is viewed in urban sustainable development. The thesis shows that instead of planning for sustainable transportation, traditional business-as-usual traffic planning has dominated the Slussen project. The main reasons are that the new traffic solution, although including new walking and cycling bridges as well as a new bus terminal, includes planning for increased car traffic, an eight lane bridge to provide for it and a high degree of separation instead of integration of transport modes. Many of the interviewees also perceive of the suggested new main bridge as a motorway and the walking bridge as being both socially and culturally unsustainable in its long and narrow design. The new traffic solution in itself is viewed as unsustainable since it would bring about the abandonment of a more than 300 year old tradition of double and equal bridges at Slussen. Finally, the study suggests that the planned new traffic solution would have both looked different and been perceived of as more sustainable if sustainability had been included in the project goals. However, this would only have been the case if the concept was properly defined and implemented.

I ”Översiktsplan Älvkarleby Kommun 2009” framgår att kommunen vill utveckla de demokratiska formerna och underlätta för medborgarnas politiska delaktighet. Tidigare forskning har visat att behovet av medborgardeltagande ökar i den offentliga planeringen och att planerare kan dra flera fördelar av medborgardeltagande i planprocesser. Ett sätt att öka medborgardeltagandet är att integrera digital 3D-visualisering i planprocessen, ett verktyg som Älvkarleby kommun inte använder i framtagandet av dagens detaljplaner.   Syftet med denna studie är att undersöka den digitala 3D-visualiseringens framtid i en liten svensk kommun. Studien kommer att identifiera inställningen till digital 3D-visualisering hos politiker, planerare och medborgare. Slutligen ska studien också undersöka hur mindre kommuner kan använda digital 3D-visualisering i framtida planarbete för att öka det befintliga medborgardeltagandet. Målet med denna studie är att påvisa för Älvkarleby, och andra kommuner där digital 3D-visualisering inte används, hur de med enkla medel och kostnadseffektivt kan använda 3D-visualisering i framtida planprocesser.   För att identifiera synen på digital 3D-visualisering hos ett urval av kommunala tjänstemän och politiker har det genomförts semistrukturerade intervjuer. För att kvantitativt undersöka medborgarnas syn har digitala enkäter skickats ut via det sociala nätverket Facebook. Under studien har det genomförts åtta intervjuer och 99 enkäter har besvarats.   Politiker, planerare och medborgare inom kommunen är överens om att 3D-visualiseringen kan bidra till att effektivisera och förbättra planprocessen för detaljplaner. Studien har också resulterat i identifiering av de hinder som kan uppstå inom planprocesser med digital 3D-visualisering.   Digital 3D-visualisering som en del i planprocessen för detaljplaner kan medföra att medborgardeltagandet i Älvkarleby kommun ökar. Detta eftersom intresset för det kommunala planarbetet och viljan att bidra hos medborgare kan påverkas positivt av digital 3D-visualisering i planprocessen. Utöver medborgardeltagandet kan också digital 3D-visualisering förenkla arbetsgången hos såväl kommunala tjänstemän som politiker.       Nyckelord: Digital 3D-visualisering, Planprocess, Detaljplan, Älvkarleby kommun, Medborgardeltagande. / In “Översiktsplan Älvkarleby Kommun 2009” is it clear that the municipality of Älvkarleby want to develop the democratic forms and facilitate citizens’ political participation. Earlier research shows that the need for citizen participation increases in public planning and believe that planners can draw multiple benefits of citizen participation in planning processes. One way to increase citizen participation is the integration of digital 3D visualization in the planning process, a tool that the municipality of Älvkarleby not using for local plans today. The purpose of this study is to examine the future of digital 3D visualization in small Swedish municipality. The study will identify attitudes to digital 3D visualization of politicians, planners and citizens. Finally, the study will also examine how small municipalities can use digital 3D visualization in the future planning to enhance the existing civic participation. The goal of this study is to demonstrate to Älvkarleby, and other municipalities where the digital 3D visualization is not used, how to by simple means and cost-effective use digital 3D visualization in future planning processes. To identify the perception of 3D digital visualization, a selection of municipal officials and politicians, semi-structural interviews have been carried out. To quantitatively examine the citizens' attitudes, digital questionnaires have been sent out via the social network Facebook. During the study eight interviews and 99 surveys have been answered. Politicians, planners and citizens in the municipality agree that digital 3D visualization can help to streamline and improve the planning processes for local plans. The study has also resulted in identifying the obstacles that digital 3D visualization may lead to in the planning process. Digital 3D visualization as a part of the planning process for the local planning could lead to increased citizen participation in the municipality of Älvkarleby, as the interest in the planning process increases and the desire to participate are positively affected by digital 3D visualization. In addition to civic participation, the digital 3D visualization can also be used to simplify the workflows for both municipal officials and politicians.         Keywords: Digital 3D Visualization, Planning Process, Zoning Plan, Älvkarleby kommun, Public Participation.

Rosengård was built in the 1960s and 1970s as part of the million program, in which one million new homes were built in ten years. But since then there have been no major changes besides minor cosmetic changes. These efforts have not been sufficient enough and have not given any significant improvement of the area and the problems remain until today. Malmö is today very a divided city, a segregated city, and integrating the eastern and western parts of the city is an important issue for the municipality government in Malmö. Today's urban form of Rosengård has major shortcomings and makes it more difficult for the inhabitants of the area to integrate into the city of Malmö. In the land use plan for Malmö city, Rosengård is pointed out as a prioritized area with a strong focus on urban development. The focus is on turning Amiralsgatan into an urban high street with a rich range of shops and life and movement on the sidewalks. An analysis of Rosengård is made from a perspective of density and mixed-use development. Based on the compact urban model, a development proposal has been constructed in which will be a vision for the future development of the area. The theoretical starting point "The Compact City" is a planning strategy that emphasizes the dense city, which guarantees good accessibility with integrated public transport. The compact city allows for a more pedestrian and bicycle friendly city and less car use. The mixed-use development is also a central pillar in the compact city and leads to better access to commercial and service. The goal is to achieve a denser urban form by applying the driving factors that characterize the compact urban model. The new Rosengård will be a continuation of Malmö's inner city and Amiralsgatan is the main central axis, which will undergo a major overhaul. The street's width is reduced from 120 meters to 40 meters and a new tram line goes in the center of the street. The shopping mall of today’s Rosengård center is being demolished in favor of a dense grid plan that is more walking and cycling oriented. Emilstorp industrial area is transformed into a new neighborhood with a new central park, housing and commercial areas.

Havsplanering som sammanhållen statlig fysisk planering finns i svensk lagstiftning sedan 2014. Införandet har skapat ett förhållande där ett område i territorialhavet planeras av både stat och kommun. Ingen av planerna står över den andra i formell mening. Samtidigt bygger systemet på antaganden som skapar förutsättningar för vilken kunskap som blir legitim i planeringen. Denna studie har haft som avsikt att undersöka hur havsplaneringen konstrueras i praktiken genom samhällsstyrning och kunskapssyn med särskilt fokus på förhållandet mellan stat och kommun. Den teoretiska utgångspunkten till studien tas i samhällsstyrning genom begreppen ”government” och ”governance” samt för kunskapssynerna genom tre idealmodeller: rationell, kommunikativ och pragmatisk kunskapssyn. Metoder som används är dokumentstudier, intervjuer och observationer. Databehandlingen sker med kvalitativ innehållsanalys utifrån en tematisk kodningsmall som skapats i processen. Analysen utgår från ett analytiskt ramverk uppbyggt kring tre frågor om styrning och tre frågor om kunskapssyn. Vem ansvarar för vad? Vem fattar det slutliga beslutet? Hur ska processen gå till? Hur skapas kunskapen? Var skapas kunskapen? Varför skaps kunskapen? Studien är uppdelad i två delar, en tvärsnittsstudie och en fallstudie. Tvärsnittsstudien behandlar remissvar till den statliga offentliga utredningen ”Planering på djupet” samt promemorian ”Hushållning med havsområden”. Fallstudien består av intervjuer med planeringsaktiva från både stat och kommun i havsplaneringen i Blekinge. Intervjuerna är kompletterade med observationer från samrådsmöten och dokument tillhörande processen. Studien bekräftar att en rationell kunskapssyn är starkt förankrad i havsplaneringen. Samtidigt visas också att förhållandet är flytande och har förändrats i sökandet efter planeringens struktur. De rationella dragen var starkast i utredningsskedets tidiga del för att allt mer utmanas med kommunikativa kunskaper till de senare delarna. I fallstudien visas att när havsplaneringen ska implementeras i praktiken blir bilden mer komplex. Den rationella kunskapssynens dominans syns i en stark betoning på naturvetenskapliga data och kalkyler i planeringens underlagsmaterial. Framförallt visas detta i den statliga planeringen. I den kommunala planeringen visas en kommunikativ kunskapssyn genom inkludering av olika typer av lokal kunskap och stor vikt vid deltagandeprocesser. Kommunerna visar också drag av en pragmatisk kunskapssyn i den vikt som läggs vid planeringens innehåll och praktiska effekt framför val av processmetod. Studien har visat att under utredningsskedet diskuterades kommunens roll utifrån två linjer. En linje med naturvårdens företrädare krävde mer statlig kontroll av kommunerna. Den andra linjen värnade det kommunala planmonopolet företrädd av den kommunala sektorn. Diskussionen om gränserna för den kommunala självstyrelsen är därför fortfarande aktuell. I implementeringsskedet är kommunen och statens planer på en likvärdig nivå hierarkiskt. Otydligheten om vilken plan som ska vara styrande gör att aktörerna i sitt agerande skapar hierarkiska strukturer att förhålla sig till. I de konflikter som uppstår finns en förväntan om domstolsprövning. Vilken kunskapssyn som ska gälla och vilken kunskap som blir legitim kommer därför inte att avgöras i planeringsprocessen utan i sista hand avgöras av jurister.

Denna uppsatts i fysisk planering undersöker möjligheterna för gestaltningar av urbana offentliga miljöer utifrån ett organiskt människofokuserat perspektiv för att öka tillgängligheten för individer med högkänsliga sinnen till stadens publika miljöer. Det här arbetet fokuserar på sinnesintryckskänsligheten och hur genom detta miljöer som är bättre för alla människor kan skapas, samtidigt som fler funktionsnedsättningars (även neurologiskas) behov kan involveras vid planläggningen av städers miljöer. Arbetet går ut på en kombination av vetenskapliga fysiska urbana planeringsdesignteorier av olika kända teoretiker och kunskaper om hur miljön genom sinnesintrycken påverkar människorna som bor och vistas i den, Där ett stort behov setts av att öka tillgängligheten till offentliga miljöer så att denna involverar individer med starkare sinnensintrycksupptagning som bl.a. är karaktäristiskt för vissa neurologiska funktionsnedsättningar samt på samma gång skapa ett fysiskt planeringsfokus utifrån människan i första hand. Då anpassningar efter idealet från den extremare upplevelsen gör miljön betydligt bättre även för den “normala”(allmänna) upplevaren, Genom enkätundersökningar skapas en bild av hur individer med högre sinnesuppfattning upplever den offentliga urbana miljön och tillsammans med litterär kunskap samt fallstudier skapar detta arbete kunskap i hur dessa miljöer bättre kan utformas efter dessa ideal. Denna kunskap kommer illustreras i bilder och principer i resultatet av denna uppsatts. / This bachelor’s thesis in spatial planning investigates the possible designs of urban public places for an organic humanfocused perspective for an increased accessibility for people with highly sensitive senses to the citys public environments. This work focus on high sensory experience and how through this environments that are better for alla humans can be created, at the same time as more disabilities needs (even neurologicals) gets involved when citys environments gets planed. This work is an combination of spatial plannings urban design teories of known teoretics and knowledge of how the environment through the sensory input affects the people that lives and stay there. Where a big need have been identifyed for increased accessability to public places so that it involves individuals with an higher sensory input as for example is an character of people with some neurological disabilties as on the same time make a fysical planing focus on people firstly. As the costomizations after the ideals of the more extrem experiens will make the environment considerably better even for the “normal”(general) experiencer. Through questionnaires an image is created of how individuals with an higher sensory experince precives the public urban environment and togheter with literary knowledge as well as case studies, do this work create knowledge in how those environments can be designed. This knowledge will be illustrated in pictures and priciples in the results of this paper.