Barn spenderar mycket tid i skolan. Det finns gott om forskning om trygghet och otrygghet i skolan, men de flesta studier fokuserar på klassrumssituationen, relationer mellan barnen eller med lärarna. I den här studien flyttar jag ut fokuset till skolgården, genom att göra en studie om skolgårdens gömda platser på Höjaskolan i Malmö I min studie visar jag att dessa platser kan användas för att bryta mot skolans regler och att detta kan skapa otrygghet för barnen. Samtidigt fungerar platserna som barnens egna platser och kan också vara spännande. Här kan man testa gränser, bryta mot skolans regler, vara för sig själv eller umgås med sina vänner. För att undersöka platser där barn gömmer sig på för att bryta regler har jag gjort en workshop med mellanstadieelever om trygga och otrygga platser på skolgården. Jag har även gjort en deltagande observation genom att hänga med högstadieeleverna på rasten. Jag har även använt mig av mina egna erfarenheter av att ha jobbat i förskoleklassen på Höjaskolan. För att genomföra min studie, använder jag Jeremy Tills begrepp hard space och slack space. Med hjälp av dessa begrepp kan jag se vilka karaktäristiska drag dessa gömda platser har. Jag har kommit fram till tre olika typer av platser där barn bryter regler; stationära, rörliga och skiftande platser som är både stationära och rörliga. Jag beskriver också vilka elever som attraheras av dessa gömda platser och vilka aktiviteter platserna stöttar. / Children spend a lot of time in schools. There is plenty of research on safe and unsafe in the school, but most studies focus on the classroom situation, relationships between the children and the teachers. In this study, I move the focus to the schoolyard, by doing and that may create unsafety for the children. Meanwhile these sites works as children’s own sites and can also be exciting. Here can children test the limits, breaking the school rules, be alone or socialize with their friends. To study sites where children are hiding in order to break the rules, I have done a workshop with middle school students on safe and unsafe sites in the schoolyard. I have also done a participant observation by hanging with high school students at the brakes. I have also used some of my own experience of having worked in the preschool class on Höjaskolan. To carry out my study, I use Jeremy Till concepts hard space and slack space. Using these concepts, I can see the characteristic features of these hidden sites. I will present three different types of sites; stationary, mobile and shifting sites that are both stationary and mobile. I also write about which students are attracted to these sites and what activities they support.

Förvånansvärt lite forskning har ägnats åt ungdomars deltagande i partipolitiska ungdomsförbund trots en långvarig nedåtgående trend i medlemsantal. Studier visar att ungdomsförbunden har svårt att rekrytera samt behålla sina medlemmar vilket är oroande då vi behöver ungdomars röster i partipolitiken för vår representativa demokrati och för att ungdomförbunden är den främsta rektryteringskällan till våra moderpartier. Denna studie syftar till att få en djupare förståelse kring varför ett urval av ungdomar väljer att gå med i partipolitiska ungdomsförbund samt vad de har för motiv till att stanna kvar. Studien består av semistrukturerade intervjuer med åtta ungdomar som är eller har varit aktiva inom ungdomsförbunden Ung Vänster och Moderateras ungdomsförbund MUF. För att undersöka detta har studien fokuserat på individuella resurser och faktorer och moraliska, sociala och materiella motiv till partipolitiskt deltagande. Resultatet visade på att individuella resurser och faktorer som politiskt intresse, motivation och sociala nätverk var viktiga kopplat till varför ungdomarna väljer att gå med i ett partipolitiskt ungdomsförbund. Sociala och moraliska motiv var högst förekommande bland ungdomarna för både varför de väljer att gå med men också vad som gör att de stannar kvar inom förbundet. / Surprisingly little research has been devoted to young peoples participation in party-affiliated youth organizations, despite a prolonged downward trend in membership numbers. Studies indicate that these youth organizations struggle to recruit and retain their members, which is concerning since young peoples voices in party politics are crucial for our reprecentative democracie and because these organizations serve as the primary recruitment source for their motherparties. This study aims to gain a deeper understanding of why a selection of young individuals choose to join party-affiliated youth organizations and what motivates them to remain. The study consists of semi-structured interviews with eight youths who are or have been active within the youth organizations Ung Vänster and Moderaternas ungdomsförbund MUF. To investigate this, the study focuses on individual resources and factors and also moral, social, and material motives for political participation. The results indicate that individual resources and factors such as political interest, motivation, and social networks are significant in why young people choose to join a party-affiliated youth organization. Social and moral motives are most common motives among the youth for why they choose to join and what keeps them engaged within the organization.

This thesis addresses the challenge of integrated service deliveries (ISD) and e-government principles in civil-military cooperation, a domain relatively unexplored in existing literature. The research questions delve into the comparative analysis of current and envisioned future communication systems for a Swedish military-police collaboration. This includes identifying and evaluating key development factors to facilitate the imagined future system and potentially shape future paths for the envisioned collaboration. The decision was made to adopt a combined framework of a scenario typology and a participatory backcasting framework while utilizing an explorative abductive research approach. A Delphi study and semi-structured interviews with stakeholders and experts on this phenomenon were used to gather the primary data. The research identifies three distinct future visions from today's communication chain in Sweden. Eight key developmental factors for each vision, from political considerations to technological developments, were also identified. However, the Delphi study analysis in this thesis indicates disagreement among the stakeholders and experts on evaluating the key development factors for the future scenarios, emphasizing the complexity of constructing definitive transition pathways for this phenomenon. This thesis emphasizes, therefore, the urgency for further research to consolidate consensus among stakeholders and experts and formulate concrete pathways for the envisioned scenarios. This thesis also acknowledges the necessity and importance of a digital transition within the Swedish police and military to achieve the Swedish national agenda of constructing effective, robust, and secure digital communication across public agencies. / Denna avhandling tar upp utmaningen med integrerade tjänsteleveranser och e-förvaltningsprinciper i civil-militärt samarbete, en domän som är relativt outforskad i befintlig litteratur. Forskningsfrågorna i detta arbete fördjupar sig i den jämförande analysen av nuvarande och tänkta framtida kommunikationssystem för ett svenskt militär-polissamarbete. Detta inkluderade att identifiera och utvärdera viktiga utvecklingsfaktorer för att underlätta det tänkta framtida systemet och för att kunna potentiellt forma framtida vägar för det tänkta samarbetet. Beslutet togs att anta ett kombinerat ramverk av en scenario typologi och ett deltagande backcasting-ramverk samtidigt som en explorativ abduktiv forskningsmetod användes. En Delphi-studie och semistrukturerade intervjuer tillsammans med intressenter och experter om detta fenomen användes för att samla in primärdata. Forskningen lyckades identifiera tre distinkta framtidsvisioner från dagens kommunikationskedja i Sverige. Åtta viktiga utvecklingsfaktorer för varje vision, från politiska överväganden till teknisk utveckling, identifierades också. Delphi-studien och dess analys i denna avhandling indikerar dock oenighet mellan intressenter och experter om utvärderingen av utvecklings faktorerna för scenarierna, vilket betonar komplexiteten i att konstruera definitiva omställningsvägar för detta fenomen. Denna avhandling betonar därför vikten av ytterligare forskning för att konsolidera samförstånd mellan intressenter och experter och formulera konkreta vägar för de tänkta scenarierna inom ett svenskt militär-polissamarbete. Denna avhandling erkänner också nödvändigheten och betydelsen av en digital omställning inom svensk polis och militär för att uppnå den svenska nationella agendan att bygga effektiv, robust och säker digital kommunikation mellan offentliga myndigheter.

Denna kvalitativa studie syftade till att undersöka vilka uppfattningar och erfarenheter yrkesverksamma inom estetiska ämnen hade om hur kulturellt deltagande påverkar ungdomars psykiska hälsa. Intervjuer genomfördes med sex personer som arbetade inom kultursektorns olika områden riktade mot barn och unga, med särskilt fokus på ungdomar. Dataanalysen utfördes med tematisk analys. Resultatet visade att ungdomar som deltar i kulturella aktiviteter kan uppleva flera fördelar som främjar deras psykiska hälsa men kan också fungera som ett förebyggande verktyg mot psykisk ohälsa. Studien tyder också på att viktiga faktorer som påverkar tillgången till aktiviteterna inkluderar stöd från familjen och socioekonomisk status, vilket kan skapa ojämlikhet. Dessutom kan högpresterande miljöer, bristande kunskap inom samhället och ekonomiska begränsningar utgöra ett hinder för att skapa gynnsamma förutsättningar för ungdomars psykiska hälsa, och därmed försvåra arbetet med hållbar utveckling. Slutsatsen från denna studie är att kulturens betydelse för ungdomars psykiska hälsa borde ges hög prioritet och inte begränsas. Med tanke på de omfattande hälsofördelarna de erbjuder är det av yttersta vikt att främja och stödja kulturella aktiviteter för ungdomar. Vidare understryker studien behovet av att skapa tillgängliga och inkluderande möjligheter för ungdomar att delta i sådana aktiviteter, vilket kan fungera som ett kraftfullt komplement till skolan och befintliga insatser för att stödja deras välbefinnande och utveckling. / This qualitative study aimed to examine the perceptions and experiences of professionals in aesthetic fields regarding how cultural participation affects the mental health of young people. Interviews were conducted with six individuals working in various cultural sectors focused on children and youth, with a particular emphasis on adolescents. Data analysis was performed using thematic analysis. The results indicated that youth participating in cultural activities may experience several benefits that promote their mental health and serve as a preventive tool against mental illness. The study also suggests that significant factors influencing access to these activities include family support and socioeconomic status, which may create inequalities. Furthermore, high-performance environments, societal knowledge gaps, and economic constraints can present impediments to the establishment of conducive conditions for the mental well-being of youth, thus hindering endeavors toward sustainable development. The conclusion drawn from this study is that the significance of culture for the mental health of young people should be prioritized and not restricted. Given the extensive health benefits they offer, it is crucial to promote and support cultural activities for youth. Furthermore, the study underscores the need to create accessible and inclusive opportunities for young people to engage in such activities, which can serve as a powerful complement to school and existing interventions in supporting their well-being and development.

This PhD thesis in environmental science aims to contribute to the theoretical and empirical understanding of the relation between participation and legitimacy in multi-level environmental governance. It is widely assumed that actor involvement has great potential to improve the legitimacy of nature conservation through long-term acceptance and target achievement. However, local resource conflicts problematize the way a relation between participation and legitimacy is depicted on other administrative levels. Studies exploring the effect that participation has on legitimacy are relatively rare, especially in multi-level arrangements of coastal conservation. In this thesis the relation between participation and legitimacy on the local level is examined, as well as how this relation is conditioned by multi-level governance and power. The relation is empirical studied with two local implementation processes of the Helsinki Convention’s network of marine protected areas (HELCOM MPAs). The cases are located in Sweden. Sweden and the Baltic Sea region are in the forefront of participation in nature conservation, and therefore act as a strong case for the exploration of institutional participation. However, despite apparent political will and international support, the efficiency of actor involvement for nature conservation has been questioned, also for the HELCOM MPA and especially on the local level. Based on the results of this study, I question the assumption that weak legitimacy predominantly is an issue of insufficient information sharing. The findings show that involving actors to legitimize the adoption of strict adherence to a pre-established model of conservation likely fails to create long term support for conservation. Instead, relocation of power to the affected actors seems essential in order to make participation establish legitimacy. It appears important to create room for local influence in the design, management and implementation of a particular conservation area in the particular place/context. In both examined cases, there are elements of participation that support legitimacy, for example the development of a shared vision. There are also elements that hamper legitimacy, such as, for example, the high expectations different actors have on participation to reach consensus on protective values. These unmet expectations seem to fuel conflicts of interests among actors on different levels. / Världens hav är i kris. Med ett stort internationellt tryck för att skydda dem har den svenska regeringen satt ambitiösa mål för etablering av marina reservat. Beslutsfattare och forskare har höga förväntningar på att lokalt deltagande underlättar etableringen. Men utan verkliga möjligheter för lokalt deltagande att påverka besluten så verkar förväntningarna orealistiska, med allvarliga konsekvenser för legitimitet av miljöskydd. Avhandlingen undersöker relationen mellan deltagande och legitimitet i svensk östersjöförvaltning genom att studera samrådsprocesserna för Gräsö marina naturreservat och St Anna-Missjö marina skyddsområde. Studien visar på både positiva och negativa samband mellan deltagande och legitimitet, beroende på kvalitén av deltagande. Olika lokala aktörer är djupt engagerade i resursfrågor och vill ha möjlighet att diskutera dessa med staten. Lokala aktörer uttrycker besvikelse och frustration om samråden har en begränsad inverkan på faktiska beslut. Besvikelsen kan underminera stödet för naturskydd och försämra relationen mellan stat och lokala aktörer i längden. I ett av de undersökta fallen var de lokala aktörerna engagerade i att formulera en gemensam vision för området tillsammans med myndigheterna, något som annars är ovanligt. Det visade sig ha en mycket positiv effekt på samrådsprocessen och legitimiteten av naturskyddet.

De senaste decennierna har förutsättningarna på arbetsmarknaden förändrats till följd av bland annat den tekniska utvecklingen och ökade krav på stresstolerans och social kompetens. Vi har upptäckt ett forskningsgap gällande möjligheter för individer med autismspektrumtillstånd att delta på den svenska arbetsmarknaden genom anställning. Studiens syfte var att undersöka Stockholms stads styrdokuments beskrivning av krav och ideal på medarbetare samt vilka insatser som bedrivs. Detta för att undersöka möjligheterna för individer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning i allmänhet och autismspektrumtillstånd i synnerhet att delta genom arbete i kommunens verksamheter. Vi har genomfört en dokumentstudie och använt induktiv tematisk analys för att söka förståelse. Vår slutsats är att kraven på medarbetarna tenderar hindra deltagande i arbete för studiens fokusgrupp särskilt gällande krav på social kompetens och utveckling av kommunens verksamheter. Kravet på individanpassning kan tyda på ökade möjligheter till deltagande. Då insatserna på daglig verksamhet har bristande incitament att nå reguljär arbetsmarknad kan fokus på insatser i verksamheterna hindra möjligheterna till deltagande i arbete för fokusgruppen / The last decades, prerequisites on the labour market have changed due to technical development and elevated demands on stress-resistance and social skills. We have distinguished a research gap in terms of examining the possibilities to attend the competitive labour market for adults with autism spectrum disorder in Sweden. The aim of this study is to examine regulatory documents from Stockholm municipality and how they describe requirements and ideals on their employees and which efforts they conduct. This to examine the possibilities for individuals with neuropsychiatric disabilities in general and autism spectrum disorder specifically to participate through employment within the municipality’s various functions. Our conclusion is that the demands on the employees tend to hinder participation in work for the focus group because of demands on social competencies and constant development of the organisations various functions. The demand on personal adaption could contribute to increase participation. Since the efforts within daily activities tend to lack incentives to reach the competitive labour market, a large focus on these efforts might hinder further participation in work for the focus group.

<p>This study aims to compare two ethnographies of organizational culture – one from the discipline of Social Anthropology and one from the discipline of Organizational Studies – considering their purpose, their method, and their concept of culture. Despite big similarities, or perhaps thanks to the similarities, some fundamental differences are made visible. The discipline of Organizational Studies has, compared to that of Social Anthropology, regarding the research method being used, less focus on, and less participation in, the informal social life of the organizational culture of the study. Regarding the concept of culture the Organizational Studies consider culture containing more of unity, stability and clear boundaries, compared to Social Anthropology. Further – the Organizational Studies has more focus on power and structure, while Social Anthropology has more focus on meaning and interpretation. Finally – the research purpose of studies in Organizational Studies is a bit more normative in its characteristic, than that of Social Anthropology. The study is concluded with a discussion of the future of Social Anthropology and its studies of organizational culture. An argumentation is conducted intended to get the two disciplines to learn from each other in the area of organizational culture, and also intended to show the discipline of Social Anthropology a road to relevant studies in the area of organizational culture.</p> / <p> </p><p>Denna studie syftar till att jämföra två etnografier inom organisationskultur - en från disciplinen socialantropologi och en från disciplinen organisationsteori - med fokus på deras respektive syfte, metod och kulturbegrepp. Trots stora likheter, eller kanske tack vare likheterna, syns några grundläggande skillnader. Organisationsteorin har, jämfört med socialantropologin, angående forskningsmetod, mindre fokus på och mindre deltagande i det informella sociala livet i den studerade organisationskulturen. Angående kulturbegreppet så ser organisationsteorin kultur som något enhetligt, stabilt och tydligt avgränsat i större utsträckning än socialantropologin. Vidare har organisationsteorin större fokus på makt och struktur, medan socialantropologin har mer fokus på mening och tolkning. Slutligen är organisationsteorins syfte något mer normativ i sin karaktär än hos socialantropologin. Studien avslutas med en diskussion om socialantropologins framtid på området organisationskultur. En argumentation drivs i syfte att de två disciplinerna ska kunna lära från varandra och i syfte att visa en väg för socialantropologin att bedriva relevanta studier på området organisationskultur.</p>

This study aims to compare two ethnographies of organizational culture – one from the discipline of Social Anthropology and one from the discipline of Organizational Studies – considering their purpose, their method, and their concept of culture. Despite big similarities, or perhaps thanks to the similarities, some fundamental differences are made visible. The discipline of Organizational Studies has, compared to that of Social Anthropology, regarding the research method being used, less focus on, and less participation in, the informal social life of the organizational culture of the study. Regarding the concept of culture the Organizational Studies consider culture containing more of unity, stability and clear boundaries, compared to Social Anthropology. Further – the Organizational Studies has more focus on power and structure, while Social Anthropology has more focus on meaning and interpretation. Finally – the research purpose of studies in Organizational Studies is a bit more normative in its characteristic, than that of Social Anthropology. The study is concluded with a discussion of the future of Social Anthropology and its studies of organizational culture. An argumentation is conducted intended to get the two disciplines to learn from each other in the area of organizational culture, and also intended to show the discipline of Social Anthropology a road to relevant studies in the area of organizational culture. / Denna studie syftar till att jämföra två etnografier inom organisationskultur - en från disciplinen socialantropologi och en från disciplinen organisationsteori - med fokus på deras respektive syfte, metod och kulturbegrepp. Trots stora likheter, eller kanske tack vare likheterna, syns några grundläggande skillnader. Organisationsteorin har, jämfört med socialantropologin, angående forskningsmetod, mindre fokus på och mindre deltagande i det informella sociala livet i den studerade organisationskulturen. Angående kulturbegreppet så ser organisationsteorin kultur som något enhetligt, stabilt och tydligt avgränsat i större utsträckning än socialantropologin. Vidare har organisationsteorin större fokus på makt och struktur, medan socialantropologin har mer fokus på mening och tolkning. Slutligen är organisationsteorins syfte något mer normativ i sin karaktär än hos socialantropologin. Studien avslutas med en diskussion om socialantropologins framtid på området organisationskultur. En argumentation drivs i syfte att de två disciplinerna ska kunna lära från varandra och i syfte att visa en väg för socialantropologin att bedriva relevanta studier på området organisationskultur.

The representative democracy has become weakened during the last decades. At the same time the United Nations declared at the Rio de Janeiro meeting in 1992 that environmental problems can best be solved by involvement of all concerned citizens in decision-making. The main purpose of this study has been to examine if citizens panels is a possible way to involve citizens in environmental decision-making and what the outcomes can be. Furthermore the study has investigated what the participation has contributed to environmental politics and how representative the results have been. This has been carried out by investigating the Piteåpanel in the municipality of Piteå by conducting interviews. The result of the study shows that the involvement of the citizens in the decision-making influenced the environmental politics of the municipality. The most striking result is that involving the citizens in the process of forming a climate and energy plan made the final plan more explicit and ambitious. However regarding the representativity the decisions can’t be considered fully representative from a political equality point of view. Despite this the decisions that have been made can be regarded as more legitimate because the citizens have been a part of the decision-making. The study argues in a careful way that increased participation in environmental decision-making in the form of citizens panels can be one of several approaches to both overcome the problems with the representative democracy and solve the environmental problems. / Den representativa demokratin har under de senaste årtiondena blivit försvagad. Detta samtidigt som FN vid Rio de Janeiro mötet 1992 deklarerade att miljöproblemen bäst kan lösas med att involvera alla berörda medborgare i beslutsfattandet. Syftet med denna undersökning har i huvudsak varit att se närmare på om medborgarpaneler kan vara ett sätt att involvera medborgarna i miljöfrågor och vilken effekt det kan få. Vidare har studien också undersökt vilken inverkan deltagandet fått på miljöpolitiken och hur representativt resultatet varit. Detta har skett genom att undersöka Piteåpanelen i Piteå kommun med genomförandet av intervjuer. Studiens resultat visar att involverandet av medborgarna i beslutsfattandet har påverkat kommunens miljöpolitik. Framförallt visar det sig att i arbetet med att ta fram en klimat och energiplan bidrog deltagandet till att den slutgiltiga planen blev mer tydlig och ambitiös. Gällande representativiteten visar det sig dock att resultaten ifrån panelen inte kan anses fullt representativa utifrån aspekten politisk jämlikhet. Trots detta har dock besluten som fattats fått en större legitimitet på grund av att medborgarna fått vara med i beslutsprocessen. Studien ställer sig försiktigt positiv till att ett ökat deltagande i miljöfrågor i form av medborgar-paneler kan vara ett av flera tillvägagångssätt i att både överbrygga problemen med den representativa demokratin samt lösa de miljöproblem som finns.

Internet är idag en ny arena där alla delar med sig av information till alla. Det nya Internet, Webb 2.0, handlar om interaktivitet, kommunikation och dialog. Medborgare och intressenter vill ha större insikt och bättre möjligheter att påverka. De som bidrar med kunskap och synpunkter vill veta hur bidragen påverkar verksamheten, annars slutar de föra dialog. Regering och riksdag vill även att effektiviteten och tillgängligheten till myndigheternas tjänster ska öka. Tidigare forskning visar att det finns en trend mot ämnesarenor och att det kan föreligga ett paradigmskifte från fokus på tjänsteleverans till nätverkade myndigheter som involverar medborgare och intressenter i sin verksamhet. Detta ställer nya krav på riktlinjer och strategier. För att explorativt undersöka dessa trender och fenomen har representanter för tre svenska myndigheter intervjuats. De empiriska resultaten har sedan belysts med nyinstitutionell teori och analyserats med hjälp av lednings- och kommunikationsstrategiska teorier och koncept. Studien konstaterar att de tre undersökta myndigheterna har tagit små steg för att närma sig de virtuella ämnesarenorna. Vissa medarbetare deltar i sociala medier, men deltagandet är inte formaliserat och insikter och lärdomar aggregeras inte inom organisationerna. Samtidigt som kunskapen om sociala medier är relativt låg verkar det finnas institutionaliserade myter som påverkar beslutssituationen. Myndigheternas ledningsgrupper är åldersmässigt relativt homogena. De träffar varandra inom sektorn regelbundet och avvaktar och följer de andra myndigheternas exempel. Den nya e-logiken utmanar de befintliga maktstrukturerna och myten om expertis genom att externa aktörer får mer makt över verksamhetsutvecklingen än tidigare. För att börja delta fullt ut i dialogen på de virtuella ämnesarenorna krävs sannolikt en förändring i verksamhetskulturen och eventuellt behövs ett generationsskifte. Genom deltagande i några väl utvalda e-projekt kommer lärdomar och insikter som kan ge beslutsunderlag för att gå vidare. Erfarenheterna kan leda till att de institutionaliserade myterna kommer att börja förändras så att det förutspådda paradigmskiftet tar plats. / Internet has been transformed. The new Internet, Web 2.0, is all about interactivity, communication and conversations. Citizens and stakeholders demand transparency and influence. The individuals that contribute their knowledge and views demand insight into how their contribution is used to develop the organization, or they leave the conversation. At the same time the Swedish parliament requires improved efficiency, availability and access to government services. Previous research shows there is a trend towards issue arenas where issues and topics, not organizations, are at the center of communication. The emergence of e-government represents a paradigm shift, from emphasizing standardization and cost-efficiency, to an emphasis on coordinated network building, external collaboration, and customer services. This transformation from bureaucracy to networked governance requires new strategies. To explore these trends and phenomena research interviews have been conducted with representatives for three Swedish government agencies. The empirical findings have then been illuminated with neo-institutional theory and analyzed with governance and communication strategy concepts and theories. The findings show that the three agencies have taken some small steps toward the virtual issue arenas. Some employees participate in social media, but the participation isn’t formalized and knowledge isn’t aggregated within the organizations. The general knowledge of social media is low and there seems to be institutionalized myths affecting the decision environment. Management consists of members of similar age. Top management from different agencies in the sector frequently meets, and the agencies await and follow the other agencies examples. The new e-logic challenges existing power structures, as well as the myth of authority, since external actors gain power over business development. In order to fully participate in the conversation in virtual issue arenas, a change in organizational culture is likely needed, and potentially generational change might be necessary to facilitate the change in culture. Engaging in a few, carefully selected e-projects will enable the agencies to learn and expand the engagement gradually. The accumulated experience may lead to a change in the institutionalized myths, thus enabling the predicted paradigm shift.