Sammanfattning Yttrandefriheten utgör en av grundbultarna i en demokratisk rättsstat. I svensk rätt är den grundlagsskyddade yttrandefriheten, reglerad i TF och YGL, starkt förankrad. De inskränkningar som får göras i denna bygger på noggranna överväganden. Att utpeka annan fysisk person såsom brottslig, klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämna uppgift som är ägnad att utsätta denna för andras missaktning utgör förtal. Förtal är såväl ett yttrandefrihetsbrott enligt 7 kap. 4 § p. 14 TF, som ett brott mot person enligt 5 kap. 1–2 §§ BrB. Det som den svenska förtalsregleringen syftar till att skydda är den objektiva äran: anseendet, det goda namnet och ryktet hos det potentiella offret.   I svensk rätt har intagits en ståndpunkt om att juridiska personer inte är berättigade till ett rättsligt skydd vid förtal, eftersom förtalet inte anses angripa någons anseende. Införandet av ett straffrättsligt ansvar vid förtal mot juridisk person har föreslagits, men avfärdats med motiveringen att det skulle utgöra en omotiverad inskränkning i yttrandefriheten. I vissa utländska rättssystem, vilka upprätthåller en stark yttrandefrihet, åtnjuter juridiska personer dock ett rättsligt skydd mot förtal genom straffrättslig eller civilrättslig lagstiftning. Juridiska personer åtnjuter därtill flertalet grundläggande ekonomiska och personliga fri- och rättigheter inom unions- och konventionsrätten. Av nämnda fri- och rättigheter är rätten till effektiva rättsmedel av särskild betydelse. Därtill är medlemsstater i Europeiska unionen (EU) skyldiga att tillhandahålla effektiva rättsmedel till enskilda för att säkra ett effektivt domstolsskydd. Det har ännu inte prövats huruvida en särskild civilrättslig skadeståndsreglering vid förtal mot juridisk person bör införas i svensk rätt, i syfte att skapa ett effektivt rättsmedel som är mindre benäget att inskränka yttrandefriheten.   I förevarande framställning konstateras att juridiska personer åtnjuter ett kommersiellt anseende och ett rykte som kan bli föremål för kränkningar genom förtal. Skadeverkningarna av förtal är i huvudsak ekonomiska. Svensk rätt, avseende bristen på rättsmedel vid förtal mot juridisk person, är oförenlig med unions- och konventionsrätten, eftersom den riskerar att direkt kränka juridiska personers grundläggande fri- och rättigheter. I svensk rätt existerar en möjlighet att reglera förtal mot juridisk person i skadeståndslagen (1972:207). Direkta ingrepp i den grundlagsskyddade yttrandefriheten undviks därigenom. Det särskilda civilrättsliga skyddet som i förevarande framställning föreslås, bör omfatta ogrundade uppgifter som utgör anklagelser om brott vilka har begåtts inom den juridiska personens verksamhet eller i dennas namn, eller eljest ogrundade uppgifter om specifik omständighet. Det nämnda skyddet mot förtal bör kunna göras effektivt genom införandet av en särskild skadeståndsregel.

No description available.

In the early 1990s the Intergovernmental Panel on Climate Change predicted that the gravest effects of climate change could be on human migration, as millions would be displaced by coastal erosion, flooding, and drought. Today, this is considered a reality that is coming ever closer. Yet, there are currently no binding international frameworks dedicated to the issue of climate induced migration. In addition, the current regime of international refugee law is woefully inadequate at responding to the issue. Individuals that do not fall under the refugee definition are thus commonly left with the general scope of international human rights law standards, so-called complementary protection.   On these premises, this thesis sets out to examine the circumstances under which the non-refoulement principle in international human rights law could be applied in the context of climate change effects and especially slow onset processes, and how the principle could potentially be developed. Principally through examining jurisprudence concerning the International Covenant on Civil and Political Rights and the European Convention on Human Rights, this thesis finds that while there is a possibility for non-refoulement obligations to arise due to the effects of climate change, the precise scope of such protection is unclear. Although case law has emerged and continues to do so, the complex nature of climate induced migration and the undeveloped jurisprudence on this issue leaves important questions unanswered. This thesis finds that there seems to be no obvious response to the question whether climate change is a relevant factor in the legal analysis of non-refoulement claims, and whether it should be. Furthermore, there are great challenges in discerning the required intensity of harm for the threshold to be met and protection to be granted. In addition, this thesis finds that applying the non-refoulement principle in the context of slow onset processes entails several difficulties, particularly concerning the timing and prediction of the harm. It is therefore concluded that, as long as there is no framework dedicated to the issue of climate induced migration, clarity will be much needed in case law as to the scope of non-refoulement obligations in the context of, especially, slow onset processes due to climate change.

No description available.

During the COVID-19 pandemic, European states have taken numerous measures to prevent the spread of the coronavirus. Several states have introduced various forms of compulsory vaccination against COVID-19. While vaccines are one of the most effective tools for protecting people against COVID-19, it raises the question to which extent states may justifiably make vaccination schemes compulsory in the pursuit of public health. This paper, therefore, analyses the compatibility between compulsory vaccination and the right to respect for private life as set out in Article 8 of the Convention for the Protection of Human Rights and Fundamental Freedoms (the ECHR). As of today, the European Court of Human Rights (the ECtHR) has not decided whether vaccine mandates are compatible with the right to respect for private life.  An interference in the right to respect for private life must be in accordance with the law and fulfil one of the legitimate aims that are set out in Article 8.2 of the ECHR. An interference also needs to be necessary in a democratic society in order to achieve that legitimate aim. The protection of health as well as the protection of the rights and freedoms of others are two of the legitimate aims stipulated in Article 8 of the ECHR that are relevant in relation to the introduction of compulsory vaccination in society. In assessing whether an interference is necessary in a democratic society, the states enjoy a certain margin of appreciation. However, their assessment remains subject to review by the ECtHR. The principle of proportionality is an important part in assessing whether the interference has been necessary in a democratic society or not. The interference in question must remain proportionate to the legitimate aim pursued. In this paper, the compatibility between compulsory COVID-19 vaccination and the right to respect for private life is examined primarily by analysing prior case law of the ECtHR concerning vaccination and other medical interventions. This paper concludes that the states enjoy a wide margin of appreciation when assessing the necessity of introducing compulsory COVID-19 vaccinations, mainly because of the lack of European consensus regarding such vaccination schemes. Furthermore, it is concluded that compulsory COVID-19 vaccinations can be compatible with the right to respect for private life as set out in Article 8 of the ECHR, provided that the vaccines are considered safe and efficient by the research community, the vaccines used are monitored and the vaccine mandate is only indirectly imposed by sanctions of a protective nature. In addition, necessary precautions must be taken by prior assessment of potential contraindications and there must exist a possibility to receive compensation as a result of potential injuries caused by the vaccine.

<p>Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter?</p><p>Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet.</p><p>Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori.</p><p>Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN.</p><p>EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare.</p><p>I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen.</p><p>En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas.</p><p>Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.</p>

Vilket rättssystem har enligt folkrätten företräde vid konflikt mellan folkrätten från FN, Europakonventionen och gemen-skapsrätten, beträffande giltigheten av säkerhetsrådets resolutioner för bekämpande av den internationella terrorismen, i förhållande till mänskliga rättigheter? Säkerhetsrådets resolutioner har ändrat karaktär när det gäller att bekämpa världens terrorism. Genom så kallade intelligenta sanktioner är säkerhetsrådets mål nu att frysa egendom för enskilda individer och företag, utan att de drabbade har någon rätt till rättvis rättegång, efter att dessa svartlistats som knutna till terroristorganisationer. Svartlistningen sker på mer eller mindre godtyckliga grunder som inte finner stöd inom folkrättens regler om jus cogens och säkerhetsrådet har förklarat att i kampen mot terrorismen är det nu tillåtet att med alla medel slå tillbaka hot mot fred och säkerhet. Mänskliga rättigheter utvecklades inom FN och dess stadga tillkom före Europakonventionen och torde i princip ha företräde framför konventionen och Europadomstolens praxis, vid tillämpning av principen lex posterior derogat priori. Dock har det tillskapats ett rättssystem av nytt slag (sui generis) inom gemenskaps-rätten, med ett starkare skydd för mänskliga rättigheter; i synnerhet egendomsrätten och rätten till rättvis domstolsprövning. Vid tillämpning av principen lex specialis legi generali derogat, torde dessa regler ha företräde framför de generella reglerna från FN. EG-domstolens förstainstansrätt har i fallet Somaliasvenskarna (T-306/01) förklarat sig själv och unionen som bunden av FN:s stadga och säkerhetsrådets resolutioner och därmed åsidosatt egendomsskyddet och rätten till rättvis rättegång för unionsmedborgare. I fallet går rätten emot tidigare praxis från EG-domstolen, genom att förklara unionen som bunden av FN-stadgan och genom att tilldela EU-rådet en kompetens som inte står att utläsa i fördragen. En oroväckande fråga är vilka rättigheter som kommer att inskränkas framledes. För framtiden bör unionen sätta en tydlig gräns för när de mänskliga rättigheter som man under så lång tid byggt upp skall kunna inskränkas. Medlemsstaterna bör anta en gemensam ståndpunkt där man deklarerar att gemenskapens grundläggande rättigheter och friheter inte kan inskränkas på godtyckliga grunder.

With the increase in unaccompanied children in 2015, it has become common to discuss the legal status of unaccompanied children. By the Swedish law persons under the age of 18 are considered to be minors and therefore have no ability to make decisions in personal matters with legally binding effects. A childs case does not always require the same seriousness as adult cases to be able to obtain a residence permit. This leads to at different asylum process for unaccompanied children who lack guardians upon arriving to Sweden. Various assessments are made for unaccompanied children that adults do not need to undergo for a residence permit. Through the legal dogmatic method, an analysis and report has been made in relation to the EU law, current Swedish laws and international commitments that affect unaccompanied childrens rights within Swedish legislation. The courts way of assessing grounds for protection, as well as how these are tried has been analyzed. The concept of unaccompanied children has been defined, but the focus on their rights in Sweden has also been reported. / I samband med ökningen av ensamkommande barn under år 2015 har det blivit ofta förekommande att diskutera ensamkommande barns rättsliga ställning. Personer som är under 18 år betraktas enligt svensk rätt som omyndiga och har därför ingen förmåga att med rättslig bindande verkan fatta beslut i personliga angelägenheter. Ett barns ärende behöver inte alltid ha samma allvar och tyngd som krävs för att vuxna personer ska kunna få uppehållstillstånd vilket leder till en annorlunda asylprocess för ensamkommande barn som saknad vårdnadshavare vid ankomsten till Sverige. Det görs olika bedömningar för ensamkommande barn som vuxna inte behöver genomgå för uppehållstillstånd. Genom den rättsdogmatiska metoden har det gjorts en analys och redogörelse i relation till EU-rätten, gällande svenska lagar och internationella åtaganden som påverkar ensamkommande barns rättigheter inom den svenska lagstiftningen. Domstolarnas sätt att bedöma skyddsgrunder samt hur dessa prövas inför domstolar har bedömts och analyserats. Begreppet ensamkommande barn har definierats men även fokus på deras rättigheter i Sverige har redogjorts.

SKV and Tullverket have several important tools and methods available in each activity to ensure that taxes and fees are paid and charged rightfully. Among other things they use tax or customs surcharges, targeted and general third party injunctions or targeted and general third party audits. The targeted controls, ergo targeted injunctions and audits, are targeted towards specific persons or documents while during the general controls these are not specified. The methods have repeatedly been the subject of discussions and attempts to simplify the tax procedure and increase the Rule of Law for the individual. The government appointed a commission on March 8 of the year 2012 with the assignment to prepare proposals to increase the Rule of Law in the tax procedure. The assignment was therefore to analyze the areas of tax and customs injunctions, reimbursement because of expenses and agents and also third party controls. This study was delimited, partly due to space considerations, to examine the commission's proposals to increase the Rule of Law regarding third party controls as well as to SKV as the investigating authority. Consideration will therefore not be given to Tullverket as the investigating authority. The system concerning third party controls has repeatedly over the years been the subject of criticism and debate. Not least because of that the general third party controls are indistinct due to the fact that the person who is the subject of the control is not aware of the control and that the procedure is considered to contravene the protection of privacy in the RF and the right to private and family life of the ECHR. It has hence been considered that there is a need for change. The commission would thus investigate and make proposals to increase the Rule of Law but given the precondition that third party control, including general controls, would still remain as control methods. Therefore the commission had to consider a proportionality assessment between the protection of individual privacy and SKV:s control effectiveness. In this study focus was on SOU 2013:62 and the consultation bodies’ responses received on account of the proposals. The commission proposed that the decision making on general third party controls will stay with SKV as the decision making authority and that it should be clarified in the legislative text that SKV has to relate to the principle of proportionality when deciding on general third party controls. The commission also proposed that it should be clarified in the legislative text that SKV only may search for documents and information covered by the decision but that surplus information that was discovered spontaneously also may be used. The commission held that there is no need for clarification of the legislative texts regarding that SKV shall take into account the proportionality principle in the choice of method and choice of control object. The commission also held that there is no need to legislate any imposes for SKV towards the subject of control to inform about the control if the information gathered nevertheless is intended to be the basis for decisions on taxation. Furthermore it was proposed an imposition of legislative texts regarding that the controlled, in connection with the information about the control, should be given the opportunity to request documents and information excluded from the basis for decisions on taxation. That is, after the control is carried out and provided that the information will be added basis for decisions on taxation. The majority of the consultation bodies felt that the commission was inadequate, that the proposals did not add anything new on the merits and that a new commission should be appointed with the mission to increase the Rule of Law in the tax procedure. The studies’ concluding parts contain a pro et contra analysis of the proposals on the basis of the consultation bodies’ responses, my own conclusions and general concluding comments. In these parts my own proposals are submitted for improvement to further enhance the Rule of Law in tax procedures. My own proposals are due to that the commission in my opinion may be deemed deficient in several aspects. / SKV och Tullverket har flera viktiga metoder att tillgå i respektive verksamhet för att säkerställa att skatter och avgifter lämnas och tas ut rätteligen. Bland annat så kan kontrollmyndigheterna använda skatte- eller tulltillägg, riktade och generella tredjemansförelägganden eller riktade och generella tredjemansrevisioner. Vid riktade kontroller, ergo riktade förelägganden och riktade revisioner, är kontrollerna riktade mot specificerade personer eller handlingar och vid generella kontroller är dessa inte specificerade. Metoderna har upprepade gånger varit föremål för diskussioner och försök att förenkla skatteförfarandet och öka rättssäkerheten för den enskilde. Regeringen tillsatte den 8 mars år 2012 en utredning med uppgiften att framställa förslag för en ökad rättssäkerhet i skatteförfarandet. Uppdraget var att undersöka områdena skatte- och tulltillägg, ersättning för kostnader och ombud samt tredjemanskontroller. Denna studie har bland annat på grund av utrymmesskäl avgränsats till att undersöka utredningens förslag som avser ökad rättssäkerhet vid tredjemanskontroller samt till SKV som kontrollerande myndighet. Hänsyn kommer således inte tas till Tullverket som kontrollerande myndighet. Tredjemanskontrollförfarandet har upprepade gånger genom åren varit föremål för kritik och diskussioner. Inte minst för att generella tredjemanskontroller ansetts olämpliga på grund av att den kontrollerade inte har vetskap om att denna är eller har varit föremål för kontroll samt att förfarandet ansetts strida mot integritetsskyddet i RF och rätten till privat- och familjeliv i EKMR. Det har därav ansetts att behov av förändring föreligger. Utredningen skulle således undersöka och lämna förslag för att öka rättssäkerheten för den enskilde men med hänsyn till att tredjemanskontroller, i dessa inbegripet generella tredjemanskontroller, alltjämt skulle kvarstå som metod i SKV:s kontrollverksamhet. Det fordrades följaktligen av utredningen att genomföra en proportionalitetsavvägning mellan skyddet för den enskildes integritet och SKV:s kontrolleffektivitet. I denna studie har fokus lagts på SOU 2013:62 och de remissyttranden som inkommit med anledning av förslagen. Utredningen föreslog att beslutsordningen vid generella tredjemanskontroller ska stå oförändrad med SKV som beslutsfattande instans och att det ska förtydligas i lagtext att SKV ska förhålla sig till proportionalitetsprincipen vid beslut om generella tredjemanskontroller. Utredningen föreslog även att det ska förtydligas i lagtext att SKV endast får eftersöka handlingar och uppgifter som omfattas av beslutet men att överskottsinformation som anträffats spontant får användas. Vidare angav utredningen att det inte behövs något förtydligande i lagtext avseende att SKV ska beakta proportionalitetsprincipen vid val av metod och val av kontrollobjekt. Utredningen angav även att det inte behöver införas någon underrättelseskyldighet för SKV gentemot den kontrollerade om informationen som inhämtats ändå inte är avsedd att läggas till grund för beslut om beskattning. Vidare föreslogs ett införande i lagtext avseende att den kontrollerade ska ges möjlighet att begära handlingar och uppgifter undantagna från att läggas till grund för beslut om beskattning i samband med en underrättelse, det vill säga efter att kontrollen ägt rum och under förutsättning att informationen kommer läggas till grund för beslut om beskattning. Flertalet remissinstanser ansåg att utredningen var bristfällig, att förslagen inte innebar någonting nytt i sak samt att en ny utredning bör tillsättas med uppdrag att öka rättssäkerheten i skatteförfarandet. I studiens avslutande delar redovisas en pro et contra-analys av förslagen med utgångspunkt i remissyttrandena, egna slutsatser avseende förslagen samt allmänna avslutande kommentarer. I dessa delar lämnas egna förbättringsförslag för att ytterligare öka rättssäkerheten, eftersom utredningen enligt min mening får anses bristfällig i flera avseenden.

No description available.