I den politiska debatten sägs arbete vara den främsta vägen in i det svenska samhället, samtidigt som tidigare tonvikt på stöd och socialt ansvar har ersatts av aktivering och individuellt ansvar i etableringsprogrammen för nyanlända. Detta tankesätt centrerar social inkludering kring lönearbete och utelämnar den avsevärda del av samhällslivet som sker på fritiden. Denna studie ifrågasätter lönearbetets primat och undersöker därför integration i förhållande till fritidsvärlden, utifrån upplevelser av hem- och tillhörighet. Detta görs genom halvstrukturerade intervjuer med informanter som flyttade till Sverige i vuxen ålder. Mot bakgrund av Floya Anthias texter om migration och integration lyfts de relationella och flytande aspekterna – de translokala kontexterna – av hem- och tillhörighet. Den lokala kontexten utforskas vidare med Gary A. Fines interaktionistiska perspektiv på grupper, och fritidsaktiviteternas betydelse belyses med hjälp av Tony Blackshaws teori om fritid i moderniteten. Tolkande fenomenologisk analys av materialet visar hur fritidsaktiviteter kan understödja behovet av självförverkligande och gemenskap, samt hur upplevelsen av social inkludering till stor del handlar om de interaktioner som går utöver acceptans eller tolerans. Positiva och integrerande upplevelser bland informanterna relaterade till huruvida den lokala gemenskapen välkomnade och bjöd in, samt interaktioner som kännetecknades av uppskattning, gränsöverskridande, omsorg, och hänsyn. Vad detta föreslår är att stat och civilsamhälle borde vidga sin förhärskande förståelse av integration och gemenskap.

Denna studie utforskar hur organisationer kan undvika tillkortakommanden vid ERP- implementationer. Studien bygger på två forskningsfrågor: i) “Hur arbetar projektledare med meningsgivande handlingar vid ERP-implementationer?” samt ii) “Vilka faktorer upplevs vara viktiga för systemanvändares meningsskapandet?”. För att besvara frågorna undersöker studien ERP-implementationer utifrån en socialkonstruktivistisk lins där teorin om meningsskapande appliceras. Studien bygger på en kvalitativ metod där 16 projektledare och systemanvändare inom åtta svenska organisationer intervjuats. Resultaten tyder på att projektledare använder fyra kommunikationskanaler i sitt meningsgivande: i) intranät/mail, ii) möten, iii) utbildningar samt iv) superanvändare. Vidare indikerar de även att de kanaler som möjliggjort social interaktion bidraget till en mer positiv uppfattning hos systemanvändarna. Systemanvändarnas meningsskapande upplevs påverkas av fem faktorer: i) generationstillhörighet, ii) förändringsförståelse, iii) avstånd till förändringen, iv) engagemang samt v) förändringskultur. Studien adderar till tidigare forskning genom att fördjupa kunskapen om hur ett socialkonstruktivistiskt synsätt kan användas för att studera ERP-implementationer. / This study explores how organizations can mitigate ERP failures. The study is based on two research questions: i) “How do project managers apply sensegiving during ERP implementations?”, and ii) “What aspects are perceived as important in the sensemaking process amongst systems users?”. Pursuing these questions, the study examines ERP implementations through a social constructivist lens and the theory of sensemaking. The study is based on a qualitative method, in which 16 project managers and system users, among eight Swedish organizations, are interviewed. The findings suggest that project managers use four channels of communication in their sensegiving: i) intranet/mail, ii) meetings, iii) education, and iv) superusers. It is also found that channels that enable social interaction contributes to more positive attitudes amongst system users. The sensemaking amongst system users is perceived to be affected by five aspects: i) generational affiliation, ii) understanding of change, iii) distance to change, iv) commitment, and v) change culture. The study adds to previous research by deepening the knowledge of how a social constructivist approach can be used to study ERP implementations.

Studiens syfte är att undersöka hur olika aspekter av "lyssnande" tar sig uttryck i en Reggio Emiliainspirerad pedagogik - även kallad "lyssnandets pedagogik". Genom intervjuer med nitton pedagoger och arton barn på sex förskolor undersöks lyssnandebegreppet utifrån tre huvudsakliga frågeställningar: Hur gestaltar sig själva lyssnandeakten - det vill säga vad konstituerar enligt pedagogerna ett lyssnande förhållningssätt och hur beskriver barnen sina upplevelser av att lyssna och vara lyssnad till i en förskolekontext; hur visar sig barnens röst - vilka av barnens alla olika intressen får gensvar och vilka får det inte, samt vad är det enligt pedagogerna "möjligt att tänka" i en Reggio Emiliakontext. Intervjusvaren tolkas utifrån utvecklingspsykologisk teoribildning enligt Daniel Stern och ett diskursanalytiskt perspektiv enligt bland annat Michel Foucault. Resultaten visar att "lyssnande" på de Reggio Emiliainspirerade förskolorna inordnas i specifika lyssnandetekniker som riktar pedagogernas lyssnande i vissa riktningar och strävar bort från det omedelbara och det spontana. Lyssnandeteknikerna leder in barnens kunskapande i givna ramar och omdirigerar deras eget meningsskapande i riktning mot vad man som barn bör och inte bör skapa mening kring. Även förskolornas organisation och iscensättningen av den pedagogiska miljön ger budskap till barnen om vad som betraktas som önskvärt och värdefullt i den förskolepedagogiska praktiken. Resultaten tyder också på att den Reggio Emiliainspirerade pedagogiken på de undersökta förskolorna är bärare av en kultur där man som pedagog undviker att ifrågasätta det man tycker är problematiskt i den egna verksamheten. Istället inordnar sig pedagogerna inom Reggio Emiliaideologins ramar i vad som kan kallas "Reggiodiskursens doxa". / <p>Författarens e-postadress: sara.folkman@gmail.com</p>

Forskningen visar på att det både finns fördelar och nackdelar med användning av digitala verktyg iförskolan och undervisningssituationer utomhus. Syftet med denna observationsstudie är att undersökahur digitala verktyg används i förskolor med mycket utomhuspedagogik och hur ettdigitaliseringsarbete sker med påverkan av de förutsättningar utomhusmiljön bidrar med. Datan harbearbetas med den tematiska analysmetoden och utifrån ett multimodalt designorienterat perspektiv.Resultat visar att förskolan som har undersökts arbetar med digitalisering på många olika sätt och attpedagogerna på förskolan har en positiv inställning gällande digitala verktyg. Pedagogerna användersig av olika resurser i sin design av lärandesituationer, de genomförs aktiviteterna på olika platser ochde använder sig av olika strategier för att uppmuntra lärandet. Vidare visar resultaten att barnen skaparmening genom att använda sig av olika teckensystem, relatera till tidigare erfarenheter och att barnenvisar på tecken i lärande. Användandet av digitala verktyg utomhus är vanligt på den undersöktaförskolan, och de arbetar genom att kombinera utomhusmiljöer med digitala verktyg för att förhöjabåde utomhusupplevelser och användningen av digitala verktyg.

Alla företag har – från tid till annan – någon form av investeringar i sin verksamhet. För att utvärdera olika investeringsalternativ används investeringskalkyleringar, men de bakomlig-gande antaganden som görs vid dessa kalkyler är präglade av osäkerhet då ingen kan sia om framtidens utfall. Ett verktyg som kan användas för att hantera denna osäkerhet är känslighets-analys. Det finns många studier gjorda om känslighetsanalyser, men nästan alla följer en rationell an-sats och tar sällan hänsyn till den begränsade rationella människan som står bakom analyserna. Syftet med denna studie är att analysera hur företag använder sig av känslighetsanalys i sam-band med investeringsbeslut, oavsett om de förhåller sig till den rationella ansatsen eller inte. Studien har därför genomförts med intervjuer för att kunna uppnå detta syfte. Studien visar på att det finns viktiga faktorer som gör att känslighetsanalysens roll och använ-dande inför investeringsbeslut skiljer sig åt i de intervjuer vi gjort. Faktorerna som denna studie har tagit hänsyn till är hur ägarstrukturen ser ut, vilka typer av investeringar som görs och organisationens tolkningsprocess av omgivningen. Genom vår analysmodell hoppas vi kunna visa på varför behovet och utförandet av känslighetsanalysen ser ut som det gör, men även ge en förståelse för varför den skiljer sig åt mellan olika företag. / All companies have some form of investment in their business. To evaluate different invest-ment options, they will use some form of capital budgeting techniques. However, the underly-ing assumptions made in these calculations are characterized by uncertainty, as no one can predict the outcome of the future. One tool that can be used to deal with this uncertainty is sensitivity analysis. There have been many studies done on the subject of sensitivity analysis. But almost all of them follow a rational approach and rarely consider the limited rational person behind these analyses. The purpose of this study is to analyse how companies use sensitivity analysis for investment decisions, regardless of whether they relate to the rational approach or not. This study was therefore conducted with interviews to be able to achieve this purpose. This study shows that there are important factors that change the sensitivity analysis purpose and how it is used for investments decisions in the interviews that we have done. The factors this study will take into account are company structures, types of investments and how organ-izations manage their interpretation process of their environment. Through our analysis model we hope to show why the need and implementation of sensitivity analysis looks the way it does and provide an understanding of why it differs between companies.

Is there a symbiosis between gender equality and teaching materials? If yes, are we talking about representation, a percentual divide of pages or of anti-oppressive pedagogy? This study has its origins in the social science subject within the Swedish school system and focuses on analyzing the gender equality in textbooks. It is of importance as gender equality is a central topic in the Swedish curriculum on which the education is built on. The purpose of the study is to gain knowledge about how gender equality is portraited in textbooks addressed for the Swedish upper secondary school. The basis for this study sets in the anti-oppressive theory combined with a performative approach and the discourse of sencemaking. The anti-oppressive pedagogy addresses social values in relation to gender roles and the upholding of hierarchies. The performative approach works together with sencemaking to describe the textbook’s co-creation upon perceptions of reality. It states that if something is repeated enough times, patterns and values are made that outlines the gender roles in society. The method used in this study is a qualitative text analysis by means of evaluating the concept of gender equality as well as to investigate how it is presented, pictured and mediated through the texts.   The study shows that gender equality is limited within the textbook to a political goal with emphasis on labor legislation, and foremost about wages. Gender equality is also portraited mainly by means of statutory formal change, which neglects the operative gender equality. It also shows that women somewhat are excluded from representation even within the content of their own historiography. Men are given more content in total which could lead to difficulties for female pupils to find the text meaningful by means of representation. Sweden is viewed upon as a pioneering country when it comes to gender equality and is compared to other countries less influent work on the subject. This could influence the correlation of power between westerners, Swedes included, and the others in relation to the performative approach. Finally, the study argues for the balance between managing gender equality as a separate text episode as well as it being integrated in other sections of the textbook.

The aim of this study is to investigate the meaning-making expressed by pupils in upper primary school when they work with peer response while writing an explanatory and comparative text. The questions answered through the study concern, firstly, what pupils aim their written response at when they read texts, and secondly, what experiences the pupils highlight in the work of giving and receiving peer response. The theoretical foundation on which the study rests is dialogism (Bakhtin 1952–1953/1997). The pupils’ response work is considered in terms of the significance of dialogue for learning, in which language functions as a mediating tool (Säljö 2000). In the texts analysed in the study, there is an interaction between writer and reader, and there is a dialogue that can be related to earlier texts and the conventions developed there (Ajagán-Lester, Ledin et al. 2003, Evensen 1999). The empirical material for the study comes from a class with 23 pupils in grade 5. The material consists of pupils’ written response to classmates’ texts, pupils’ written reflections and six interviews with pupils about working with peer response. The result shows that the pupils are aware that they are writing for readers and that they must therefore think about how the reader is supposed to understand the text. The response is geared above all to the purpose and readers of the text and to how the content is organized. In cases where spelling and punctuation become an obstacle to an understanding of the text, there is also response about that. Pupils appear to be able to utilize their knowledge of text to give a response to classmates’ texts and to their own texts. The pupils also say that they will retain what they have learned in this writing project in future situations when they have to write texts. The double dialogue stands out as central. Interaction is important and the conventions are used to achieve what the pupils’ appear to have in focus: the reader’s understanding of the text. Through contexts where pupils meet in dialogue about text, meaning is created. In this study pupils in upper primary school state that response work and the resulting transactions lead to a knowledge of how to write texts, and through this meaning is created.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare talar om sitt sätt att designa undervisning i förskolan för att alla barn ska erbjudas förutsättningar att delta, kommunicera och skapa mening i sina lärprocesser. Studien har som utgångspunkt att bidra med kunskap om vilka resurser förskollärare använder i sin undervisning för att kunna erbjuda alla barn meningsskapande och kommunikation. I studien har en kvalitativ ansats använts som metod, vilket innebär att data har samlats in genom semistrukturerade intervjuer som sedan har analyserats utifrån ett multimodalt och designorienterat perspektiv. Medverkande i studien är sex förskollärare från totalt tre olika förskolor. I resultatet framkommer det att de didaktiska frågorna, barnens intresse samt mindre barngrupper är en utgångspunkt i hur förskollärare väljer att designa undervisning. Resultatet visar även att bild, tecken och material samt utformandet av miljön ses som viktiga resurser för att förskollärare ska kunna erbjuda alla barn förutsättningar för kommunikation och meningsskapande. / The aim of this study is to investigate how preschool teachers talk about their ways of design for education in preschool to offer all children the opportunity to participate, communicate and create meaning in their learning processes. The starting point of this study is to contribute knowledge about which resources preschool teachers use in their teaching to be able to offer all children meaning-making and communication. The study is based on a qualitative approach, which means that data have been collected through semi-structured interviews and have been analyzed from a multimodal and design-oriented perspective. Participating in the study are six preschool teachers from three different preschools. The results show that the didactic questions, children’s own interests and smaller groups of children are a starting point in how preschool teachers choose to design for teaching. The results also show that pictures, signs and materials as well as the design of the environment are seen as important resources for preschool teachers to be able to offer all children opportunity for communication and meaning-making.

Digitaliseringen och vårt samhälle är under ständig förändring och utveckling. Exempelvis talas det fler språk än ett inom flertalet förskolor i Sverige. Läroplanen för förskolan fastställer att utbildningen i förskolan ska lägga grunden för barnens förståelse för olika språk samt att barn ska ges möjlighet att uttrycka sig på olika sätt såväl analogt som digitalt (Skolverket, 2018). Detta anses sätta ett allt högre krav på förskolan och förskollärare inom digitalisering och flerspråkiga barns möjligheter. Denna studie undersöker på vilket sätt förskollärare använder sig av pekplattan för att stödja flerspråkiga barn i deras meningsskapande, litteracitet-, och språkutveckling. Ett didaktiskt designteoretiskt tillvägagångssätt användes för att lyfta fram förskollärares val av metoder i undervisningen med pekplatta som semiotisk resurs för flerspråkiga barns litteracitet och meningsskapande. I resultatet framkommer det att förskollärare använder sig av pekplattans egenskaper i litteracitetshandlingar samt att de på olika sätt skapar möjligheter för barn att beskriva sin omvärld men att undervisning med pekplatta inte planeras i syfte för flerspråkiga barns språkutveckling. Det visar sig att det finns en positiv inställning hos förskolläraren mot pekplattans fördelar i språkfrämjande syfte men även en viss osäkerhet kring det digitala verktygets förmåner.

Tidigare forskning visar att lärare med hjälp av multimodalitet och meningsskapande resurser kan skapa meningsskapande undervisning som främjar elevers lärande men att det finns hinder i form av lärares kompetens och tolkning av styrdokumenten. Syftet med denna studie är att få en inblick i hur några svensklärare tillsammans uppfattar och beskriver hur de skapar multimodala lärandesituationer i ämnet svenska för årskurs 4–6. Studien belyser därför dels hur sex svensklärare definierar multimodalitet och hur de använder sig av multimodalitet och meningsskapande resurser i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dels hur de resonerar om multimodalitet i relation till individuell kompetens och tolkning av styrdokument. Den här studien har sin utgångspunkt i Selander och Kress (2021) design för lärande och är därför den som ligger till grund för den här studiens syn på lärande, lärarens roll och innebörden av språk. Datainsamlingen har genomförts i form av fokusgruppssamtal och har sedan analyserats genom en tematisk analys.  Resultatet visar att svensklärarna i studien är osäkra på begreppet multimodalitet men att de använder sig av multimodalitet och dess meningsskapande resurser genomgående i planering, ledning och genomförande av svenskundervisning, dock genom omedvetna handlingar. Resultatet visar även att individuell kompetens och tolkning av styrdokument i relation till multimodalitet kan skapa svårigheter för svensklärarna men att det handlar främst om tidsbrist för användandet och svensklärarnas utveckling av det. En slutsats är att svensklärare är motiverade och vill bli medvetna om användningen av meningsskapande resurser för att utveckla sin roll som lärare för att främja elevers lärande. / Research shows that teachers using multimodality and meaning-making recourses can create meaningful teaching situations that helps students’ learning but that there are obstacles in teachers’ competence and interpretation of the curriculum. The purpose of this study is to gain an insight into how some Swedish teacher together describe how they create multimodal learning situations in the Swedish subject for grades 4-6. The study highlights how six Swedish teachers define multimodality and how they use multimodality and meaning-making resources in planning, management, and implementation of teaching. It also highlights how the Swedish teachers discuss multimodality in relation to individual competence and interpretation of the curriculum.  This study has its foundation in Selander and Kress (2021) design for learning and is therefore this study’s view of learning, the role of the teacher and the meaning of language. The data has been carried out in the form of focus group discussions and then been analyzed through a thematic analysis.  The results show that Swedish teachers in this study are uncertain about the concept multimodality but that they are using it consistently when teaching the Swedish subject, in unconscious actions. The result also shows that individual competence and interpretation of the curriculum can create difficulties in the use of multimodal tools due to time limits and a conclusion therefore is that Swedish teachers are motivated to become aware of their use of multimodal tools to develop their roles as teachers to improve student learning.