<p>The aim of the study was to examine how child investigators in the police force interpret and apply the notification of preliminary investigation (FuK) and the po-lice act in their child investigative interviews with alleged victims of sexual abuse. Questions at issue were how child investigators relate to FuK 17-19 §§, re-garding child investigative interviews and to FuK 16 § and the police act 3 §, re-garding their co-operation with social services. The theory and method used in this study was Sociology of Law. Qualitative interviews were conducted with eight child investigators, one from each police district in Stockholm. The results of the study conclude that despite special qualifications, child investigators may find themselves in difficulty in receiving or interpreting information from chil-dren, therefore they may need to consult a person with expert knowledge. Fur-thermore the results conclude that all of the child investigators with no exception inform the social services when a report to the police is received. Moreover, the results show that child investigators in general are aware of the legislation and re-late in compliance with it. In conclusion, children are given special treatment in relation to adults, in order to place children on equality with them.</p>

<p>Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. </p><p>Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn.</p><p>Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. </p> / <p>The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. </p><p>Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. </p><p>Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.</p>

Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn. Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. / The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.

The aim of the study was to examine how child investigators in the police force interpret and apply the notification of preliminary investigation (FuK) and the po-lice act in their child investigative interviews with alleged victims of sexual abuse. Questions at issue were how child investigators relate to FuK 17-19 §§, re-garding child investigative interviews and to FuK 16 § and the police act 3 §, re-garding their co-operation with social services. The theory and method used in this study was Sociology of Law. Qualitative interviews were conducted with eight child investigators, one from each police district in Stockholm. The results of the study conclude that despite special qualifications, child investigators may find themselves in difficulty in receiving or interpreting information from chil-dren, therefore they may need to consult a person with expert knowledge. Fur-thermore the results conclude that all of the child investigators with no exception inform the social services when a report to the police is received. Moreover, the results show that child investigators in general are aware of the legislation and re-late in compliance with it. In conclusion, children are given special treatment in relation to adults, in order to place children on equality with them.

The aim of this qualitative study was to examine six individuals' experiences to talk about the sexual abuse that occurred in their childhood. We interviewed five women and one man, using a phenomenological approach during the work process. The theories emerged as we analyzed our results and appeared to be communication, cognitive theory, validation, trauma theory and taboo. The results showed that the respondents, whom disclosed the abuse as children, were most likely to get a negative response from both formal and informal support systems. While as adults they were confirmed to a greater extent and therefore achieved a better physical and mental wellbeing. Although it may be difficult to listen to the respondents’ experiences of sexual abuse, it is of great importance that the social surroundings dare to listen and acknowledge their stories. The result also showed the importance of confirmation and to be validated as they talked about the abuse. Our findings support earlier research stating the importance of validation, and that the reactions from their social surroundings, were most important for the outcome of the disclosure.

Syftet med denna strukturerade litteraturstudie är att undersöka hur skönlitteratur som verktyg kan användas i värdegrundsarbetet, med inriktning på integritet som en mänsklig rättighet.  I studien har både manuella sökningar och databassökningar genomförts för att hitta relevant forskning. Detta är en latent kvalitativ innehållsanalys där syftet är preciserat i en frågeställning: Vad säger litteraturvetenskaplig forskning om barnlitteraturens användningsområden gällande värdegrundsfrågor i samhällskunskapsdidaktik, i årskurs F-3? Vårt resultat visar att skönlitteraturen öppnar upp för möjligheter att arbeta med integritet som en mänsklig rättighet i samhällskunskapsundervisningen för årskurs F-3. Resultatet visar att skönlitteraturens möjligheter, förankrat i kunskapsarbetet, kan leda till en reflekterad och genomtänkt värdegrundsundervisning.

Den här studien har till syfte att utifrån maskulinitets - och identitetsteoretiska perspektiv undersöka sju yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på mäns utsatthet för sexuella övergrepp.  Fokus är på föreställningar om män som blir utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män, och som söker psykosocialt stöd för detta i vuxen ålder. De intervjuade personerna är utvalda eftersom de arbetar eller har arbetat psykosocialt på antingen offentliga sjukhusmottagningar eller icke-statliga organisationer, och i sina yrkesroller mött män utsatta för grövre sexuella övergrepp av andra män. Studien kan tänkas vara ett betydelsefullt tillskott till forskning inom socialt arbete då få svenska studier undersökt yrkesverksamma behandlares och rådgivares syn på män, och sexuella övergrepp i relation till maskulinitets- och identitetsnormer. Studiens resultat tyder på att metoder och behandlingar erbjudna män utsatta för sexuellt våld och sexuella övergrepp inte skiljer sig avsevärt mot vad som erbjuds kvinnor i motsvarande situation. Synen på män utsatta för övergrepp uppfattas bli påverkad av synen på hegemonisk maskulinitet, avvikande och genuskontraktets principer, vilket medför att mäns sexuella identitet och könsidentitet kommer i fokus på ett annat sätt än för kvinnor i motsvarande situation. Överlag betonas att psykologiska reaktioner inte verkar skilja sig beroende på kön. Män utsatta för sexuella övergrepp som söker samtalsstöd verkar möta andra frågeställningar än kvinnor och dessa verkar ha att göra med maskulinitetsnormer, våldtäktsmyter, avvikande och homofobi. Studiens resultat indikerar att intervjupersonerna har svårt att uppfatta män som offer för sexuella övergrepp med anledning av normer om genus, hegemonisk maskulinitet, sexuell självuppfattning och risken för att utsättas för negativa konsekvenser på grund av avvikande. Studien visar också på att intervjupersonerna uppfattar en ovilja och oförmåga bland män att definiera vissa sexuella erfarenheter som sexuella övergrepp. Det förklaras med att intervjupersonerna är påverkade av hegemonisk maskulinitet och är en del av upprätthållandet av genuskontraktet, samt påverkas av sin sexuella självuppfattning. Emellertid dras slutsatsen att intervjupersonerna har en användbar förförståelse om maskulinitetsnormers påverkan som kan vara hjälpsamma i processen att definiera sexuella erfarenheter som eventuella sexuella övergrepp. / The aim of this study is to form a masculinity and identity theoretical perspective from investigating counselors' views of male clients exposed to severe sexual assault. The focus is mainly on men that have been exposed to severe sexual assault by other men during adulthood. To investigate this, seven counselors have been interviewed about their views and experiences of males undergoing psychosocial treatments due to them being sexually assaulted by other men. The interviewed counselors work or have worked at either public hospitals or non-governmental organizations. To relate their views of sexual assault and masculinity norms might be of great value to social work since few Swedish studies highlight counselors’ views on masculinity, identity norms and men exposed to sexual assaults. The result of the study shows that the methods used on and treatments offered to men seeking counseling due to sexual assault do not differ substantially from those extended to women. In general, the counselors convey that men's psychological responses seem to be similar no matter what their gender identity. Males exposed to sexual assault who seek counseling appear to face different issues from women due to masculinity norms, rape myths, perceived deviation and homophobia. The result derived from the counselor interviews, indicate that they and their male clients find it difficult to consider men as victims of sexual assaults due to gender norms, hegemonic masculinity, sexual self-perception, and the risk of negative consequences of deviance. The outcome of the study also shows that the counselors comprehend that men exposed to sexual assault show a reluctance and inability to designate these sexual experiences as such. This might be explained by the fact that these males (and indeed their counselors) are affected by hegemonic masculinity, sexual self-perception, and are a part of the maintenance of the gender contract. The outcome also shows that the counselors have a useful preunderstanding of how masculinity norms might affect male clients and that the counselors’ preunderstanding sometimes is useful in the process of defining the clients’ sexual experiences as sexual assaults.

Syftet med denna studie har varit att undersöka pedagogers uppfattningar och förståelse av en "mörkare sida" av förskolans omsorgsuppdrag, med fokus på "barn som far illa". Studien är av kvalitativ art och bygger på en hermeneutisk forskningsansats. Resultatet har därför analyserats fram genom en tolkande ansats. Materialet har sorterats, reducerats och argumenterats. Undersökningen har genomförts i form av semistrukturerade intervjuer med sex stycken pedagoger på fyra olika förskolor. Studien är indelad i tre olika huvudrubriker. Dessa är "Omsorg - vad är det?" ”Omsorg – en "mörkare" sida" och "Omsorg – betydelsen av att se”. Resultatet visar att pedagogerna har svårt att beskriva vad omsorg innebär för dem. Resultatet tyder på att pedagogerna har kunskap om anmälningsskyldigheten. Däremot har de en begränsad förståelse om både omsorgsuppdragets ”mörkare sida” och om ”barn som far illa”. Pedagogerna saknar en medvetenhet kring omsorgsuppdragets komplexitet. Denna studie kan användas för att öka medvetenheten hos verksamma pedagoger kring detta. / <p>Betygsdatum 2018-01-05 i Ladok.</p>

Den romerska författaren och poeten Publius Ovidius Naso (43 f.Kr. - 17 el. 18 e.Kr.) hade år 8 e.Kr. skrivit färdigt sitt magnum opus Metamorfoser. Verket skildrar ungefär 250 olika myter eller sagor som alla kretsar kring temat förvandlingar, eller så kallade metamorfoser. Men Ovidius verk har under det senaste århundradet uppmärksammats för dess otaliga skildringar av våldtäkt. Från Jupiter till Pluto, från gudarnas gud till underjordens härskare, skapar Ovidius ett poetiskt universum där våldtäkt är enda sättet för dessa gudar att uttrycka sina karikatyr-artade sexualiteter. I och med att Ovidius porträtterar ett såpass stort spann av sexuella kfgj så formas därmed det mönster som ska komma att brytas med i myten om nymfen Sálmakis våldtäkt på den unga pojken Hermafróditos.  Med hjälp av forskare som lagt fram att Ovidius skildrar våldtäktens psykologiska följder på dess offer kan vi i Sálmakis-myten se att det rör sig om något så ovanligt som en kvinnlig våldtäktsförövare. I forskning när det gäller subjektivitet inom mytologiska narrativ, där mannen har blivit det universella subjektet, utifrån vilket allt annat definieras, blir det tydligt att Ovidius också i subjekt/objekt ställer rollerna på sin kant.  Alltså skapar Ovidius något unikt i skildringen av Sálmakis där det rör sig om en kvinnas roll som subjekt och våldtäktsförövare. Hon blir placerad jämte mannen. Men det krävs något så brutalt som våldtäkt för att först blottlägga maskulinitetens uttryck för att sedan kunna klargöra Sálmakis roll i myten.

It must be a bad child I build rooms, installations, where I combine objects into scenes.  This scene is an attempt to portray feelings and mental states surrounding sexual abuse. I'm building a girls' room, but it's more of a psychological place than a real room. I want to let the girl take place and show a trauma that lives in the hidden, depending on the environment not seeing, in the public space.  It's about living with memories of a trauma in a traumatized body. I place two larger sculptures in the installation, a girl and a woman, who share the (mental) room. Selection of materials is an important part of my practice. In my installations there is almost always a feeling of discomfort, that things are not what they seem at first. I use the expectations that exist around different materials and what they symbolize and create uncertainty in the room by, for example, giving them new places and functions. I use film to get movement into the installation. The sculptures come to life through the film. The film contains no sound when I see the state I portray as silent.