• Refine Query
  • Source
  • Publication year
  • to
  • Language
  • 84
  • 19
  • 1
  • Tagged with
  • 104
  • 104
  • 44
  • 44
  • 29
  • 22
  • 20
  • 19
  • 17
  • 16
  • 16
  • 15
  • 13
  • 13
  • 13
  • About
  • The Global ETD Search service is a free service for researchers to find electronic theses and dissertations. This service is provided by the Networked Digital Library of Theses and Dissertations.
    Our metadata is collected from universities around the world. If you manage a university/consortium/country archive and want to be added, details can be found on the NDLTD website.
101

Identitet, makt och drama : en undersökning av DRACON-programmet i Sverige ur ett normkritiskt perspektiv / Drama, power and identity : a research of the Swedish DRACON-project from a norm-critical point of veiw

Hawerman, Matilda January 2017 (has links)
Den här studien vill bidra med kunskap kring normkritisk pedagogik inom dramapedagogiken i Sverige. Det genom att belysa det svenska DRACON-projektet ur ett normkritiskt perspektiv. Det svenska DRACON-projektet är en del av det internationella DRACON-projektet vars övergripande syfte var att bygga  en bro mellan drama och konflikthantering. I bakgrunden till den här studien beskrivs dramapedagogik, svensk dramaforskning och internationell dramaforskning utifrån kritiska teorier. Normkritisk pedagogik är en kritisk pedagogik som vänder blicken mot maktstrukturer och privilegier istället för att fokusera på minoriteter eller förtryckta grupper. I det teoretiska perspektivet förklaras och fördjupas begreppet normkritisk pedagogik utifrån feministisk teori, queerteori, postkolonial teori och kritiska vithetsstudier, funktionalitet, intersektionalitet och kritisk pedagogik.   Syftet med den här undersökningen var att genom ett kritiskt makt- och identitetsperspektiv belysa det svenska DRACON-programmet. Det utifrån forskningsfrågorna: Vilka föreställningar om makt och identitet finns inbyggda det svenska DRACON-programmet? Hur förhåller sig dessa föreställningar till den normkritiska pedagogikens syn på makt och identitet?   Studien genomfördes utifrån textanalys av boken DRACON i skolan. Analysen strukturerades med hjälp av en analysmall. Resultatet tyder på att DRACON-programmet i Sverige är inkluderande och försöker ta tillvara på alla deltagares erfarenheter. Samtidigt verkar programmet sakna ett ifrågasättande av kön och genus och fördjupade analyser kring makt. Spår av postkolonialism framträder i någon enstaka lek. / The general aim of this study is to contribute to the knowledge of, so called, norm-critical pedagogy (normkritisk pedagogik) as part of Drama in Education in Sweden. This through looking at the Swedish DRACON-project from a norm-critical point of view. The Swedish DRACON-project is a part of the international DRACON-project which aimed at building a bridge between drama in education and conflict management. Norm-critical pedagogy is a Scandinavian term for critical pedagogy that focuses on the structures of power and privilege, rather than the oppressed. The pedagogy is explained in this paper and has its roots in queer pedagogy, queer theory, feminist theory, postcolonial theory and intersectional perspectives.   The aim of this study was to look at the Swedish DRACON-project from the critical point of view of power, privilege and identity.  The study examines the following questions: What conceptions of power and identity can be found in the Swedish DRACON-program? How do these conceptions relate to norm-critical perspectives of power, privilege and identity?   The examination is done through text analysis of the book DRACON i skolan(DRACON in school). The results indicate that the Swedish DRACON-project is inclusive and tries to seize the experiences of all participants. At the same time the project seems to lack the questioning of gender and the immersing of analyzing power structures.
102

Den qvinnliga konstnären: : representationer i tidskriften Palettskrap 1877 –1904 / The woman artist: : representations in the journal Palettskrap 1877 – 1904I

Österberg, Susanna January 2016 (has links)
Jag har ägnat denna uppsats åt att undersöka Kungliga Konstakademiens elevtidning Palettskrap från och med att det grundades 1877 till och med 1904.Tidningen består av anteckningar, protokoll och en mängd med bilder såsom porträtt, illustrationer och skämtteckningar. Mitt syfte har varit att se hur konflikten kring kvinnorollen generellt och kvinnliga konstnärsrollen specifikt kommer till uttryck under det sena 1800-talet i en intern elevtidning som Palettskrap. Jag har huvudsakligen utfört bildanalyser men även lyft fram text ur Palettskrap som har varit relevant för mitt ämne. Jag har analyserat bildernas uttryck och bildbudskap utifrån Roland Barthes semiotiska metod. För en genusmedveten och kritisk blick på det konsthistoriska sammanhanget, har jag har tillämpat ett feministiskt perspektiv som varit verktyg för att dekonstruera den maskulina myten om modernismen och konstnären. Min undersökning visar att det finns två etablerade stereotyper/kategorier av den kvinnliga konstnären: den ”okvinnliga” konstnären och ”amatören”. Dessa två stereotyper återspeglar den borgerliga synen på kvinnlighet/femininitet som oförenlig med konstnärsrollen. / I have dedicated this essay in researching the journal Palettskrap founded by students at the Royal Swedish Academy of Arts in 1877. Palettskrap consists of notes, protocols and a variety of images such as portraits, illustrations and satirical cartoons. My purpose has specifically been to see how the conflict of the woman artist is articulated during the late 1800's in a student journal such as Palettskrap, and also more generally, how the woman's role in society is articulated. I have primarily analyzed images but I have also exposed text from Palettskrap which has been relevant to my subject matter. By using Roland Barthes' semiotics, I have analyzed the images' expression and message. For a gender-sensitive and critical eye on the art historical context, I have applied feminist theory which has been useful in deconstructing the masculine myth on modernism and ”the artist”. My research shows that there are two established stereotypes/categories of the woman artist: the ”unwomanly” artist and the ”amateur”. These two stereotypes reflect the bourgeois notions of womanhood/femininity as incompatible with the role of the artist.
103

Narratives of governing : rationalization, responsibility and resistance in social work

Lauri, Marcus January 2016 (has links)
For many years, Sweden has had a reputation for having a comprehensive and women friendly welfare state. However, as in many other European countries during the past few decades, the organization and governing of welfare has undergone profound changes. Through interviews with social workers and the application of theories of governmentality, this thesis analyzes the expressions and consequences of such current organization and governing. One result is that the introduction of meticulous documentation practices of social workers contact with clients, regulate their interaction and constitute a control over both client and social worker. Another result is that the current organization fragments labor and awards more authority to managers, which functions to produce loyalty to the organization and management, rather than clients. This is expressed in demands not to voice protest, as it is said to create a bad mood. It is also expressed in demands to spend as little as possible on clients; short duration of treatment, preference for outpatient treatment and by making it difficult to receive financial support. This austerity is legitimized through the intermeshing of different ideals; budget awareness, evidence that supports short and outpatient treatment and that clients in order to change their course of life should to be allowed or coerced into taking individual responsibility. Another important finding is that the current governing and organization of social work produce distance and detachment, and thus discourage caring subjects. This is a complex process in which an assemblage of different techniques and rationalities undermines the cultivation of a relationship between social worker and client. 1) The ideal of evidence-based practice favors rigid methods over a flexible and holistic approach. 2) Ideals of rationality, closely connected to notions of masculinity and professionalism, value objectivity and devalue and deter the surfacing of emotions. 3) Meticulous practices of documentation reduce the amount of time available to meet clients. 4) Ideals and particular methods designed to promote individual responsibility in clients legitimize social workers distancing themselves from clients’ dependency and needs. 5) A division of labor, in either assessment or treatment, reduces time spent with clients for those who work with assessment and ultimately engage in the rationing of resources. 6) Standardized digital templates, installed to aid in assessments, regulate and proceduralize interactions with the client. 7) Austerity, heavy workloads, individualized responsibility and stress further accentuate distance, as detachment becomes a means to cope with arduous working conditions. The transformation of social work described above produces alienation and a fragmentation of social workers’ collective subjects. Simultaneously, an ethos of caring makes some social workers work extra hard to provide for clients, which ultimately covers for flaws in the system. Although such an ethos of caring allows for the further exploitation of social workers, it is also understood as a means of resistance, which in turn also forms the basis for organized resistance. / Sverige har ett internationellt rykte för att ha en omfattande och kvinnovänlig välfärd. Även om riktigheten i en sådan uppfattning sedan länge ifrågasatts har på senare år, likt i många andra Europeiska länder, det svenska välfärdssystemet genomgått en omfattande förändring i avseende på dess räckvidd, men också dess organisering och styrning. Fokus för denna studie är just denna organisering och styrning, och mer specifikt, hur detta påverkar ett av välfärdens kanske mest centrala område: socialt arbete. Genom att intervjua socialarbetare undersöks i denna studie uttryck för och konsekvenser av en sådan förändring, bland annat genom att undersöka hur könsbundna föreställningar och förväntningar är sammanflätade med det sociala arbetets organisering och styrning. I studien konstateras att socialarbetare erfar att deras arbete genomgått omfattande förändringar, vilket kopplas ihop med både organiseringen och styrningen av det sociala arbetet. Detta uttrycks både i de ideal som kringgärdar arbetet men också i dominerande arbetssätt. En sådan förändring är införandet av  omfattande dokumentationsprocedurer av socialarbetarens arbete och kontakt med klienter, vilket medför att kontakten med klienterna blir ytligare. Dokumentationsprocedurerna utgör också en sorts kontroll av både klienterna och socialarbetarna själva. En annan förändring som konstateras är att nya organisationsmodeller och en förändrad ledarskapskultur skapar förväntningar på socialarbetarna att vara lojala med organisationen och ledningen snarare än klienterna. Bland annat utrycks detta genom förväntningar att inte protestera och skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men också genom uttalade krav att spendera så lite resurser som möjligt på klienterna; korta behandlingstider, öppenvårdsalternativ och orimligt hårda krav för att få ekonomiskt bistånd. Detta legitimeras genom sammanväxningen av flera olika ideal; budgetmedvetenhet, att klienter inte mår bra av långa institutionsvistelser, men också att klienterna ska tillåtas eller bör tvingas att klara att sig själva. Ett av studiens huvudresultat är att den nuvarande organiseringen och styrningen av socialt arbete skapar avstånd och likgiltighet. Genom flera sammankopplade ideal och arbetssätt styrs dagens socialarbetare till att bry sig mindre om de klienter de möter. På så sätt undermineras förutsättningarna för framväxten av en djup relation mellan socialarbetare och klient; 1) Idealet och kravet att socialarbetare ska arbeta utifrån evidens, det vill säga metoder och förhållningssätt som i speciellt utformade utvärderingsmodeller visat sig ha effekt, gör att väl strukturerade och rigida metoder ges företräde. Denna instrumentalisering underminerar ett flexibelt, relationsorienterat och helhetsfokuserat sätt att arbeta. Dessutom gör evidensidealets fokus på enskilda individer och avgränsade utvärderingstider att mer samhällsinriktat kritiskt och långsiktigt inriktat arbete undermineras. 2) Ett rationalitetsideal, tätt sammanbundet med föreställningar om professionalitet och maskulinitet, värderar objektivitet och förmågan att frikoppla socialarbetarens egna känslor från sitt arbete. Detta maskuliniserade professionsideal innebär att empati och solidaritet med klienten undergrävs. 3) Omfattande krav på olika former av dokumentation av det sociala arbetet gör att tiden som socialarbetaren har till sitt förfogande för att besöka och att ha möten med klienten blir knapp. 4) Ett allmänt samhällsideal kring individuellt ansvar och en särskild arbetsmetod (motiverande samtal) som många socialarbetare förväntas lära sig, framhäver klientens eget ansvar för och vilja till förändring. Detta legitimerar ett avståndstagande från klientens behov av hjälp och stöd enligt logiken  ”du måste klara detta själv”. 5) En vanligt förekommande uppdelning av socialarbetarnas arbetsuppgifter i en så kallad beställar-utförarmodell gör att vissa socialsekreterare arbetar med hjälp och stöd, medan andra arbetar med bedömningar av klienters behov. De senare, som också har inflytande över resurstilldelning, blir med en sådan organisering av arbetet alltmer frikopplade från den stödjande och hjälpande verksamheten och kontakten med klienten. 6) Standardiserade digitala bedömningsinstrument, skapade för att på ett likvärdigt sätt bedöma klienters behov och dokumentera det sociala arbetet, reglerar och instrumentaliserar kontakten med klienter. 7) Tunga arbetsbördor, individualiserat ansvar och stress, bidrar ytterligare till att skapa avstånd och likgiltighet eftersom det för vissa utgör ett sätt att genomleva en ohållbar arbetssituation. En allmän åtstramning av socialtjänstens resurstilldelning förstås som en viktig orsak till behovet av att skapa ovan distansmekanismer. Men distansen hänger också ihop med en tendens till ett återupplivande av en tidigare dominerande förståelse av marginalisering och sociala problem; där människors nöd ses som ett utslag av dålig karaktär och ett resultat av dåliga individuella val. De förändringar av det sociala arbetets premisser som beskrivits ovan gör att socialarbetarna alltmer görs främmande inför sitt arbete – de alieneras. Detta främmandegörande uttrycks genom att inte kunna identifiera sig med arbetet självt, sina kollegor eller med sig själv. Ett sådant främmandegörande underminerar, eller fragmentiserar, både relationen till klienten, men också en känsla av gemenskap med andra socialarbetare. En gemenskap som kan utgöra ett ”vi” och ligga till grund för att ställa krav, protestera och göra motstånd mot avhumaniserande ideal och reformer. På så vis är främmandegörandet inte bara en konsekvens av dagens organisering och styrning, utan också något som fyller en viktig funktion för en sådan styrning och organisering, och genomförandet av en allmän åtstramning i socialpolitiken. Samtidigt som dagens organisering och styrning av socialt arbete är främmandegörande, slår vissa socialarbetare knut på sig själva och arbetar extra hårt för att täcka upp för systemets brister och krympande resurser, för att trots det svåra läget ändå försöka ge det stöd som de upplever att klienten behöver. Ett sådant historiskt förankrat femininiserat omsorgsideal, dvs känslor av ansvar och empati inför behövande och en ilska inför oförrätter, utgör därmed på samma gång grund för en fördjupad exploatering av socialarbetarna, och ett vardagligt motstånd mot rådande system. I ett läge när flera upplever att kollegialiteten som grund för motstånd på arbetsplatserna underminerats, utgör ett sådant omsorgsideal samtidigt också grunden för organiserat motstånd utanför arbetsplatsen, bortom chefernas insyn, kontroll och härskartekniker. Medan nuvarande styrningssystem underminerar ett visst sorts motstånd, uppstår samtidigt grunden för nya.
104

Surrogatmodern och den mänskliga värdigheten : En diskursanalys av den statliga utredningen om surrogatmoderskap, ur ett kritiskt postkolonialt feministiskt perspektiv

Zanzi Ferrando, Diana January 2019 (has links)
Uppsatsen undersöker hur ”SOU 2016:11 Olika vägar till föräldraskap” formulerar problemet med surrogatmoderskap, vilka subjektspositioner som kan urskiljas i utredningen och analyserar den ut ett kritiskt postkolonialt feministiskt perspektiv.   Utredningen utgår ifrån mänsklig värdighet, autonomi och barnets bästa vilket uppsatsen belyser får konsekvenser för hur problemet med surrogatarrangemang porträtteras olika beroende på om surrogatmodern och barnet är från det globala syd eller det globala nord. Utgångspunkterna är centrala när surrogatmodern och barnet från det globala nord lyfts men får inte samma roll gällande surrogatmodern och det barn hon föder. Vidare undersöks hur subjektspositioner formuleras utifrån emotionell/icke-emotionell, sårbar/icke-sårbar, skyddsvärd/icke-skyddsvärd och blottlägger hur den svenska surrogatmodern och det inrikesfödda barnet konstrueras som emotionella, sårbara och skyddsvärda vilket skiljer sig från hur den utländska surrogatmodern och det utrikesfödda barnet konstrueras. Dessa omges att tystnad vilket får konsekvenser för hur de porträtteras och för vilka åtgärder som föreslås.   Uppsatsen bidrar till en utveckling av tidigare forskning med ett tillägg av nyckelordet skyddsvärd för att undersöka konstrueringen av surrogatmödrar. Uppsatsen visar att begreppet är relevant genom att materialet visat på delvis konstuering av emotionell och sårbar men inte skyddsvärd och att detta påverkat resultat och åtgärder. Vidare stärker uppsatsen tidigare forskning som menar att utgångspunkten mänsklig värdighet verkar för en avhumanisering av surrogatmödrar från det globala syd samt att synen på biologi varierar beroende på var ett barn föds. Uppsatsen bygger vidare på tidigare forskning som menar att uttryckt rationalitet och brist på emotion resulterar i en avhumanisering, genom att blottlägga hur det kan räcka med att subjektspositionerna möts av tysthet för att uppnå samma resultat. Detta arbete belyser hur olika subjektspositioner framställs olika i den statliga utredningen och hur koloniala idéer hänger kvar och påverkar underlag till svensk lagstiftning, samt blottlägger vilka konkreta konsekvenser detta kan få för lagförslag och för surrogatmödrar i det globala syd samt de barn de föder.

Page generated in 0.064 seconds